Emily
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 november 2022
En storslagen filmatisering om systrarna Brontë och speciellt Emily och hur hon skrev romanen Svindlande höjder. En oerhört vacker film, både i bilder, vyer, ljussättning, ljud och musik. Stark och fängslande men ändå svår för mig att riktigt engagera mig i.
Den är vacker men den talar inte till mig. Handlingen utspelas under 1800-talets början och systrarna Brontë och deras bror Branwell bor tillsammans med sin far som är ortens präst och de är hårt hållna. De tillhör en slags övre medelklass och det är svårt för mig att identifiera mig med personer som inte behöver tänka på att försörja sig. Att inte behöva arbeta för att få ekonomi nog att betala hyra, mat och kläder. Det utspelas under en tid och ett sammanhang där det är mycket stor skillnad på männens liv och kvinnornas förhållanden. Syskonen måste trots att de är vuxna lyda sin far. Något som är svårt att identifiera sig med för en människa från idag, tänker jag.
Så för mig är det en romantisk skildring av en tid som flytt. Det närmaste idag som kan stämma in är situationen för kvinnor i länder som Iran och Saudiarabien och i miljöer i västvärlden som är präglade av hederskultur, där det fortfarande är vattentäta murar mellan män och kvinnor. Som i Iran får kvinnor inte ens ta ett jobb utan att deras make godkänner det och när detta skrivs kämpar många i Iran för kvinnors rättigheter.
Emily Brontës roman Svindlande höjder har filmatiserats flera gånger och ofta är dessa stora naturbilder en bärande del i filmens foton. Samma foto över de stora vidderna får bära en del av denna film också. Det är snyggt och även om jag inte kan känna igen mig i handlingen griper den tag i mig.
Filmen har fått högt betyg av många kritiker från de traditionella medierna, vilket är begripligt eftersom deras målgrupp ofta är läsare som själva tillhör övre medelklassen och därför lättare kan känna igen sig i syskonens problem med att få sin fars uppskattning och att de inte behöver tänka på att försörja sig.