• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Stockholm Bloodbath – rolig, absurd och spännande

17 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Stockholm Bloodbath
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 januari 2024
Regi Mikael Håfström
Manus Erlend Loe och Nora Landsrød

Rolig, absurd och spännande historielektion från 1500-talet där några starka kvinnor också får ta plats i svensk historia. Det kan vara svårt att hålla balansen i en film som pendlar mellan äventyr, spänning och komedi. Regissören Mikael Håfström lyckas hålla ihop det, mycket tack vara duktiga skådespelare, enastående kostymer och dräkter och skickligt foto. Och handlingen är på sätt och vis en spegling av vår tid.

Handlingen utspelas under 1500-talet där den maktgalne danske kungen Kristian Tyrann (också känd som Kristian II) bestämmer sig för att ta den svenska kronan från svenska riksföreståndaren Sten Sture som styrde Sverige. Den danska armén under ledning av Kristian Tyrann skövlar, dödar och våldtar när de tar sig fram genom Sverige på väg mot Stockholm. I en by dödar några av danskarna en hel familj mitt under ett bröllop. Två systrar överlever, Freja och Anne. De svär att hämnas och döda de män som så brutalt mördat deras familj.

Kristian Tyrann spelas av Claes Bang som är absurt rolig. Både Kristian och andra av filmens karaktärer strör kommentarer omkring sig som är sjukt komiska då de ofta är utryck från vår tid. I ett samtal med biskop Trolle (som svek Sverige och gav öppet stöd åt Kristians attack mot Sverige) får Kristian rådet av Trolle att se till att vara den som styr ”narrativet”. Som klippt och skuret från rådgivare från dagens kommunikationsbyråer. Alla dessa uttryck från vår tid är redan under 2000-talet rejält klyschiga och placerade under 1500-talet blir det extremt löjliga. Dessa skrattretande klichéer gav mig många skratt under filmen.

När Kristian Tyrann och hans armé intagit Stockholm kulminerar allt i blodbadet, massavrättningarna av adelsmän och präster. Ett blodbad som Kristian fick betala dyrt för så småningom.

Filmen är underhållande men samtidigt finns det en udd riktad mot dagens värld. Det finns en hel del tyranner idag som är redo att offra mångas liv för sin maktlystnad eller korruption. Både Putin och Hamas liksom Ayatollan i Iran är minst lika tyranniska som Kristian och hans män var på sin tid.

En lång rad duktiga skådespelare gör filmen lyckad. Det är en utmaning att både spela allvarligt och samtidigt ge publiken skratt. Claes Bang har jag redan nämnt. Adam Pålsson som Sten Sture gör en lustig nästintill naiv figur. Och framför allt får de tre damerna, Freja (Alba August), Anne (Sophie Cookson)och Kristina Gyllenstierna (Emily Beecham) högt betyg för sin rollprestationer.

Lite fakta om blodbadet från Wikipedia:
Stockholms blodbad var den rannsakning med efterföljande avrättningar som ägde rum i Stockholm den 7–9 november 1520. Händelserna inleddes direkt efter Kristian II:s (som efter blodbadet blev känd som Kristian Tyrann i Sverige kröning till svensk kung när gästerna på kröningsfesten kallades till ett möte på slottet. Ärkebiskop Gustaf Trolles krav på ekonomisk kompensation för bland annat Stäkets rivning ledde till frågan om den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngre och hans anhängare hade gjort sig skyldiga till kätteri. Med påstått stöd i kanonisk rätt avrättades uppemot 100 personer de följande dagarna. Bland de avrättade fanns många inom aristokratin som hade givit sitt stöd åt Sturepartiet under de föregående åren.

Verkligheten var ännu grymmare och skoningslösare än i filmen. Jag kan känna mig kluven till att något så grymt blir underhållning, men samtidigt kan det vara hoppingivande att skratta åt tyranner. Kanske hade det blivit för tungt att se blodbadet utan att de onda skildrades riktigt löjeväckande. Jag tycker om hur 1500-talet speglas genom vår tid genom att de flesta dialoger skulle kunna sagts idag, det är en av filmens stora styrkor.

Fakta om regissören:
Mikael Håfström Guldbaggebelönades för manuset till sin film Leva livet, och fick ett internationellt genombrott med Ondskan som Oscarsnominerades för bästa utländska film. Sedan dess har han regisserat filmer som Quick, 1408, Derailed, The Rite, Escape Plan och Outside the Wire, och serier som Dirigenten och Bloodline. Håfström är härnäst aktuell med thrillern Slingshot där Casey Affleck och Laurence Fishburne medverkar.

För min del skulle jag vilja se en liknande filmatisering av berättelsen om när Gustav Vasa blev kung.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Mikael Håfström, Stockholm Bloodbath

Filmrecension: Anyone But You – romantisk komedi i välkänd äldre stil

17 januari, 2024 by Birgitta Komaki

Anyone But You
Betyg 3
Svensk premiär 19 januari 2024
Regi Will Gluck

En romantisk komedi i välkänd äldre stil med modernare inslag av nakenhet och sex.

Filmen börjar underhållande med en desperat Bea (Sydney Sweeney) med akuta behov. När den store, starke Ben (Glen Powell) griper in uppstår snabbt kemi mellan dem. De tillbringar natten tillsammans men på grund av ett missförstånd skiljs de besvikna åt. När de åter igen träffar varandra för att delta i ett bröllop i Australien är aversionen kvar. För att inte förstöra stämningen på bröllopet beslutar de att de ska fejka att de är förälskade. Filmen fortsätter med det ena missförståndet efter det
andra.

Det finns ingen bärande historia som väcker intresse i filmen. Trots det flyter filmen sakta framåt. Med humor mer än romantik blir det en underhållande film om förvecklingar.

Glen Powell och Sydney Sweeney har bra kemi i sina roller. De gnabbas och diskuterar och missförstår varandra filmen igenom. En historia om en kille som är sällsynt odiplomatisk och en tjej som är smartare men hela tiden hittar på problem. Ett oavbrutet käbblande och gnabbande om små och stora saker.

Ett plus för de vackra bilderna från Australien och Sydney med dess fantastiska operahus och och de läckra maträtterna. Och Ben och Bea är ett stiligt par tillsammans.

Att göra en hel film på missförstånd som kunde ha lösts med en enkel förklaring och att få dessa missförstånd att roa oss ända till slutet är skickligt. Det är ingen film man lägger på minnet men så länge man sitter i salongen så är den underhållande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Eternal Memory

13 januari, 2024 by Rosemari Södergren

The Eternal Memory
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 januari 2024
Regi Maite Alberdi

En berörande film om att leva med någon vars minne försvinner. Men den är inte bara mörk utan skildrar en kärlek som inte ger sig och visar hur det trots allt går att fylla på minnena och göra dem levande, åtminstone för en stund. Denna berättelse har ytterligare ett engagerande djup i sig då flera av Augustos minnen handlar om hans tid som journalist då han som chilenare rapporterade om militärkuppen av Pinochet och allt de mord på civilbefolkningen som Pinochets militärmaskin låt bakom.

Paulina och Augusto har varit tillsammans i 23 år. De träffades när de var medelålders. Nu har Augusto drabbats av Alzheimers och mer och mer av hans minne försvinner. Vissa dagar vet han inte ens vem Paulina, hans fru är. Paulina har varit kulturminister och skådespelare, Augusto jobbade många år som TV-journalist. De blor i ett vackert hus som de byggt tillsammans för många år sedan och huset är fyllt med minnen som Augusto långsamt glömmer.

Paulina har en ängels tålamod. Trots att Augusto en del dagar inte ens vet vem hon är så stannar hon vid hans sida och försöker hela tiden hjälpa honom att minnas människor och händelser ur hans liv. Det är vackert och starkt berörande. En del av inspelningen är gjord under covid 19-pandemin och de kan därför inte träffa hans barn eller andra vänner. De får sköta kameran själv emellanåt också under pandemin.

Det är nog ovanligt att en anhörig klarar att ta hand om någon som har så hög grad av Alzheimers eller att de ens har råd att ta hand om dem. Jag tänker att denna dokumentära film borde kunna ses av beslutsfattare inom äldrevård. Kanske kunde man göra livet bättre för många med demenssjukdomar om anhöriga kunde få stöd att hjälpa den drabbade med att minnas, bland annat med foton och filmklipp.

En del av filmen jag gärna sett mer av är det som skildrar Chile under tiden då Pinochet härjade. Det var en fruktansvärd tid för de som bodde i Chile. En del lyckades fly och i Sverige har vi en hel del chilenare som flydde för sina liv under den tiden. Jag skulle välkomna en dokumentär om den tiden.

Jag har viss tveksamhet kring hur är det är att visa en människa som drabbats av Alzheimers. Augusto är helt klart med på att bli filmad, men hur mycket medveten är han om vad som sker? Jag vet inte vad jag tycker kring det. Han hade arbetat många år som TV-journalist och kanske är det därför helt naturligt för honom att också våga och vilja visa sig som dement.

Denna dokumentär är ändå imponerande och känns i magen. Det är så vackert att se Paulina och Augustos kärlek trots demensen och det är tydligt att det finns sätt att prata och minnas tillsammans som kan göra en sådan tid lättare.

Filmen vann id Sundance Film Festival och den vann Bronshästen för bästa dokumentärfilm vid Stockholm filmfestival. Regissören Maite Alberdi Oscarsnominerades år 2021 för hennes dokumentär Åldrade spion.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Alzheimers, Chile, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Det ensamma slottet i spegeln – magisk, vacker och mystisk

11 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Det ensamma slottet i spegeln
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 januari 2024
Regi Keiichi Hara och Takakazu Nagatomo

En magisk, vacker och mystiskt japansk tecknad film. En berättelse om att vara ung och möta svåra saker, att vara mobbad eller förlora ett syskon eller fly från övergrepp. En handling som överraskar och inte följer den vanliga mallen. Den är fylld av oväntade vändningar.

Huvudpersonen är Kokoro, en blyg som inte går till skolan. Hon får ont i magen varenda morgon och klarar inte att gå till skolan eftersom hon är mobbad, men inte vågar berätta för någon om det hon utsätts för i skolan. Många unga kan känna igen sig i henne och hur hon reagerar. Det kan vara skamfyllt att berätta att man blir mobbad. Många barn skäms över det, fast det inte borde skämmas. Det är mobbare som ska skämmas. Men barn har en tendens att tiga om det svåra de möter.

En dag upptäcker Kokoro att spegeln i hennes sovrum lyser och är en portal. Hon kan inte motstå utan går in i portalen genom spegeln och där förs hon till ett magiskt slott där hon möter sex andra ungdomar och ett magiskt figur: en flicka med vargmask. Flickan i vargmask berättar att hon är utsänd för att ge dem ett uppdrag. De är inbjudna för att söka upp en nyckel i slottet. Den som hittar nyckeln kan ta sig till ett hemligt rum och där får han eller hon en önskan uppfylld. Men bara en kan vinna.

De unga ägnar dock inte så mycket tid åt att leta nyckeln. De hänger istället i slottet och umgås. De har alla, var och en, ett eget rum i slottet. De har det mysigt och spelar spel och annat. Det finns dock en viktig regel. De måste ge sig av tillbaka till sitt vanliga liv genom spegeln senast klockan fem på eftermiddag japansk tid. Om de stannar kvar efter fem blir de uppätna av en varg.

Det är mycket vackert tecknat, i en stil som jag sett i många japanska serietidningar. Kanske lite väl gulligt tecknat, men det kan vara en bra avvägning eftersom berättelsen ibland har en del otäcka händelser som de unga upplever. Det är en fantastiskt berättelse om vänskap, om att våga öppna sig för någon, att våga lita på någon och om att möta utmaningar och svårigheter, att möta de jobbiga i livet.

Jag tänker att den som ska se filmen inte ska vara för ung. Åldersgränsen är satt till elva år och jag tror att barn som ska se den bör vara minst elva år. För övrigt är filmen minst lika väl värd att upplevas av oss vuxna. Det är så med bra tecknade filmer: de talar både till de yngre och de äldre.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Anime, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: The Animal Kingdom – går inte att se oberörd

8 januari, 2024 by Rosemari Södergren

The Animal Kingdom
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 januari 2024
Regi Thomas Cailley

Tankeväckande, sätter igång känslor och funderingar. En film som inte riktigt kan placeras i en kategori. Det är en psykologisk thriller, en form av fantasy och samtidigt en högst realistisk skildring av människors reaktioner inför det som är annorlunda. En unik, annorlunda berättelse som det är svårt att hitta någon liknande att jämföra med och den går inte att se oberörd.

I centrum står 16-årige Émile Marindaze och hans pappa François Marindaze. Världen har drabbats av en sjukdom eller mutering som gör att människor långsamt förvandlas till djur, fåglar och fiskar. Émiles mamma Lana är en av de som drabbats och som sakta förvandlas till en björnliknande varelse och mer och mer tappar sin mänskliga skepnad och förmågan att tala.

Familjen Marindaze lever i Frankrike. Där har myndigheterna bestämt att muteringen är en form av sjukdom och den som drabbas läggs in på låsta avdelningar och sjukvårdspersonalen försöker korrigera muteringarna, till exempel genom att klippa bort klor, raka bort päls. Det gör att de muterade blir funktionshindrade, de blir fullständiga djur och har tappat sin mänskliga skepnad.

Myndigheterna har bestämt att Lana och de andra som är inlagda på regionens kliniker ska förflyttas till ett särskilt större sjukvårds-center i södra Frankrike, vid nationalparken Landes de Gascogne Regional Natural Park. François kämpar för att hålla ihop familjen och att ha kvar kontakten med sin fru Lana. Han besöker henne ofta och tvingar med sonen. När hon nu ska flyttas till södra Frankrike skaffar han sig ett jobb där och en bostad och tvingar Émile att följa. Émile är inte alls intresserad av att flytta eller hålla kontakt med sin mamma. Han är tonåring och vill umgås med vänner och träffa tjejer.

En olycka inträffar under transporten av de muterade och de kan ta sig ut i skogarna i området runt om. François ger sig ut för att söka efter Lana. Människor är rädda för de muterade och militären kallas in för att jaga de muterade. François vill rädda Lana från att bli dödad av soldater. Även om hon muterar är hon ändå innerst inne Lana, menar han. Mitt i detta händer något som gör att tillvaron för François och sonen blir ännu mer mardrömslik.

I Frankrike förmedlar myndigheterna en rädsla för de muterade, en skräck för de annorlunda. I förbifarten får vi höra berättas om att i Norge lever människorna och de muterade sida vid sida och accepterar varandras olikheter. Denna berättelse är drabbande och kan tolkas på många olika sätt. Människors och myndigheters hat mot allt som är annorlunda är en av många sätt att tolka denna berättelse. Det handlar också om att kunna släppa saker, att låta någon gå vidare. Det finns paralleller till vad som händer med miljö och klimat. Ja det finns mycket att tänka på och att prata om kring filmen.

Specialeffekterna får ett stort plus. Det är imponerande att hur filmskaparna med specialeffekter får mig som tittare att känna in djurmänniskornas lidanden. Paul Kircher som spelar Émile får högsta betyg. Han är så trovärdig och helt enastående.

När jag först läste om filmen hade ganska låga förväntningar och tänkte att det var en form av katastroffilm. Men detta är något helt annat och den är trots att lutar åt fantasy med muterade djurmänniskor är den ändå realistisk i skildringar av mänskliga beteenden. Det är ingen actionfilm utan mer en psykologisk fantasy och en far och en son i en tid där världen står i brand.

Ett pressmeddelande om filmen berättar att vid den franska premiären av The Animal Kingdom blev den hyllad i pressen och fick betyg 4,3 av 5 av den franska kritikerkåren. The Animal Kingdom har gjort publiksuccé med över 1 miljon besökare i Frankrike.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, The Animal Kingdom

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in