The Kings of the World
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 augusti 2023
Regi Laura Mora Ortega
En berättelse om hopp och maktlöshet men framför allt en skildring av sociala orättvisor i Colombia. En roadmovie om hat, hopp, vänskap och hopplöshet. The Kings of the World var Colombias Oscarsbidrag och bland annat vinnare av GRAND PRIX i San Sebastián, Biarritz och Zurich, samt CRÈME DE LA CRÈME i Warszawa.
Vi får följa en gäng tonårspojkar som lever i hemlöshet i Medellin i Colombia. De lever i stort sett för dagen: säljer narkotika, slåss med konkurrenter och tigger sig till sovplatser. När Ra, den äldste av dem, får ett brev med ett beslut som säger att han har rätt till mark som togs ifrån hans mormor, ger de sig av för att söka sig en bättre framtid. I dokumentet i brevet står det att han måste komma till ett kontor som ligger i en helt annan del av Colombia för att få sin mark.
Ett tag är de fyra pojkar och ett tag ansluter en till. Det är en färd genom att Colombia i förändring. Gammalt möter nytt där det nya består av företag som gröper ur naturen och det gamla består av människor som blir över. Det är en mycket dyster skildring av Colombia med faror som lurar där pojkarna kan bli utsatta för våld och bli kidnappade. Det gör ont inom mig att se tonårspojkar leva utan familj, utan någon som tar hand om dem och i ett samhälle som inte ser till att de får skola, utbildning och omsorg och någonstans att bo. Det blir absurt att tänka på att FN stöder 57 koranstyrda länder som kräver att det ska bli förbjudet att bränna en bok men det finns inget uttalande eller engagemang från FN för att skydda fattiga barn och övergivna barn i världen. Någonstans har det blivit fel när en bok, papper, väger tyngre än barns framtid.
Filmen är ett starkt slag mot våldsamheten och laglösheten i Colombia. Det är svårt att ta in hur maktlösa fattiga människor är i ett land som Colombia. Jag blir ledsen när jag ser hur lurade pojkarna är på sin framtid. I början på sin färd får de skjuts av stora lastbilar och två av pojkarna som har en cykel hänger med i full fart genom att hålla i var sitt rep. Att se deras glädje för stunden och hur de njuter av farten är samtidigt väldigt beklämmande. De är så fattiga och så utsatta att de bara kan glädjas åt något som aldrig kan vara längre än en kort stund.
Filmen har några korta sekvenser med sydamerikansk magisk mystik med en vit häst som visar sig för Ra utan att hästen egentligen finns. Men dessa korta sekvenser fungerar inte särskilt bra, tycker jag. Ett annat minus är att stora delar av berättelsen än orealistisk. Periodvis hittar de nånstans de kan sova och få mat men i långa sekvenser är de bara på väg – och hur kan de då överhuvudtaget få mat?
Filmen har ett grundbudskap där de skildrar hopplöshet och orättvisor men den är inte riktigt färdig som film, som jag ser det. Den har fina foton och berättelsen griper tag i mig, men den kunde blivit ett mästerverk med vissa justeringar.