Breaking Social
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 augusti 2023
Regi Fredrik Gertten
En film om de stora orättvisorna i världen, en film som har underrubriken: Har vi råd med de rika?
Filmen beskriver den globala överklassen som suger åt världen, som kan köpa medborgarskap och kan leva på lyxyachter och lyxhotell och slippa betala skatt för sina många miljarder. Tyvärr tycker jag filmen tappar fart och fokus och känns inaktuell.
I världen idag, också i Sverige, råder avgrundsdjupa samhällsklyftor, ett riggat system, de rika som enkelt fördubblar sin förmögenhet. Fredrik Gertten vill visa vad som händer när klyftorna blivit för djupa och han vill väldigt väl och försöker säga att vi människor bär samarbete i våra gener, kanske dags att skriva om det sociala kontraktet?
Men tyvärr berör denna film mig inte alls som Gerttens tidigare dokumentärer. Här rör han mest om på ytan och går inte på djupet. Filmen börjar med en intervju med en journalist som granskat korruptionen i Afganistan och sedan gått vidare och presenterat korruption i USA. Syftet är förstås att visa att korruption är långt ifrån något som bara hör ihop med de koranstyrda diktaturerna. Det stämmer men det stämmer samtidigt inte. Den globala överklassen finns i alla kulturer: Ja. Men det är skillnad på den globala stenrika överklassens villkor och den korruption som råder i länder som till exempel Afganistan och Iran och andra länder som styrs av koranen. I dessa länder är det nödvändigt att muta tjänstemän för att överhuvudtaget bli mottagen hos myndigheter.
Den globala överklassen är en stenrik grupp som finns i alla kulturer och omöjliggör utveckling av fattigare länder och sätter stopp för mänskliga rättigheter i de 57 OIC-länderna. Det är synd att denna granskande dokumentär inte går in på detta. Istället lämnar filmen snabbt berättelsen om den globala överklassen och skildrar två proteströrelser, i Chile och i Argentina.
I Chile började protesterna med studenter som var missnöjda med de höga priserna på kollektivtrafik. Ganska snabbt hängde den äldre generationen med mor- och farföräldrar på. Det är inspirerande att se att det finns länder där människor fortfarande kan gå ut och demonstrera för ett bättre samhälle. Jag efterlyser sådant engagemang i Sverige. I till exempel Stockholm kostar en månadskort på tunnelbanan cirka 1.000 kr – och det är något som arbetslösa oftast inte har råd med. Jag känner en långtidssjukskriven person som inte har råd och därför inte ens kan ta sig till arbetsintervjuer när hen försöker ta sig ur sin fattigdom – och ändå styrs Stockholm av Miljöpartier och Socialdemokraterna, som borde värna om kollektivtrafiken och allas möjlighet att ta del av den. I Sverige tycks de senaste enda manifestationer som samlar folk vara med koranbrännare och motståndare till koranbränningar.
Filmen känns antedaterad. Den tar upp de gigantiska klyftorna, men mest ytligt. Den tar inte upp att också i utvecklingsländer och i islamistiska stater finns en stenrik överklass och i dessa länder kan människor inte alls demonstrera. Lösningen som filmen pekar på: att människor ska gå ut på gator och demonstrera är inte ens möjligt i många länder. Därför känns denna film skev. I en globaliserad värld bör temat belysas större och vidare.
Visst finns det gigantiska klyftor i världen idag. Den globala stenrika överklassen kan köpa det mesta och kan slippa betala skatt medan det finns många som är extremt fattiga. Tyvärr är detta något vi redan är högst medvetna om – filmen ger inte någon bra analys och presenterar inte någon lösning som är möjlig för en stor del av världens befolkning. I många länder är det förbjudet atet demonstrera. Vad jag skulle vilja se en analys av också är varför så många i västvärlden verkar vara för slöa för att ens orka protestera. Det finns mycket mer som kunde tas upp. Jag blev rätt besviken på denna film som är en av de filmer jag sett fram emot i år.
I filmens inledning sägs att det råder en myt i världen idag som säger att den som kämpar och gör sitt bästa kan få ett bra liv. Detta är en lögn, enligt filmskaparen. Där har han både rätt och fel, tänker jag. Visst går det att studera och ta sig framåt och göra en klassresa, även om det har sina utmaningar, utan tvekan. Alla som växer upp under fattiga omständigheter blir inte kriminella. Jag skulle gärna sett en djupare analys av detta påstående. Visionen om att bli lycklig och rik sprids av influencers och många Hollywood-filmer. Många unga idag bågnar säkert under lögnen att det som gör någon lycklig är att bli känd och rik.
Ordet myt betyder faktiskt inte lögn. Jag blir lite besviken varje gång ordet används felaktigt. Myter är berättelser som är mer än en skildring av något som hänt. Det är berättelser som ibland är från verkligheten, ibland symboliska. De flesta familjer brukar ha sina myter som är berättelser om hur det gick till när föräldrarna blev förälskade eller när ett barn föddes, berättelser som sedan berättas om och om igen.
Lite kul var det att notera att filmen till stor del var inspelade under pandemin. Många medverkande har munskydd på sig.
Filmen har ett beundransvärt syfte men jag blev besviken och tycker att den bara virvlar runt på ytan.