Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Musikvideo till Black Swan

by

I sann Aronofsky-anda är berättelsen om Nina, en ballerina i ett ballettensemble i New York vars liv är helt uppslukat av dans, minst sagt… annorlunda. Förra året tog regissören Darren Aronofsky en paus från hans egna komplicerade uttryck och skapade en film riktad mot en bredare publik med The Wrestler, till skillnad från hans tidigare verk som inbegriper bland annat Requiem for a Dream och The Fountain.

Nu är han tillbaka där han känner sig som mest hemma, och av nedan video att döma har vi något spännande att förvänta oss. Black Swan innehåller ett starkt och väldigt vackert duo i Natalie Portman och Mila Kunis, men vi får vänta tills våren 2011 innan vi får se dem här i Sverige.

www.cinezine.se

Arkiverad under: Film

Aldrig har jag ångrat en film så mycket som jag ångrar A Serbian Film

by


Många gånger har jag ångrat att jag gått och sett en film, men aldrig har jag ångrat en film så mycket som jag ångrar A Serbian Film. Jag läste varningarna på internet innan, folk som skrev hur hemsk den var, men ändå så gick jag och såg den. En vanlig reaktion som blir när folk säger att man absolut inte ska göra/se eller tänka på något. Men helt seriöst, SE DEN INTE!!!!
Filmen handlar om Milos, en avdankad porrstjärna som bor med sin fru och son i Serbien. Pengarna som han tjänat och sparat har börjat ta slut, lägligt nog så dyker Vukmir upp. Vukmir erbjuder Milos en stor summa pengar för att göra en film, han får inte veta någonting om filmen förrän sekunden den ska spelas in. Desperat tackar Milos ja till att göra filmen, något som han inte borde ha gjort.
Filmen, som är gjord av Srdjan Spasojevic, är bra i ungefär 40 minuter.Den är spännande och stundtals rolig, den är snyggt filmad och musiken är lite eggande att något hemskt ska hända. Och sedan blir det hemskt. Eller hemskt är fel ord . Sjukt, groteskt, vidrigt och bara helt j-a fel.

Jag har alltid varit ett stort fan av skräckfilm, splatter och tarmar som flyger runt. Men denna film går över gränsen. Långt över gränsen. Jag skulle vilja ge regissören en örfil och bara fråga varför? Vad är syftet med denna film? Förmodligen så ville han bara göra en film som skulle chocka folk. Grattis Srdjan, du har lyckats! Våldtäkt mot barn och kvinnor, tortyr, incest. Det är inte roligt, speciellt inte att se på en stor bioduk. Jag minns när jag såg Anti-christ på bio, jag trodde då att det var de sjukaste jag hade sett. Men den är rena barnfilmen jänfört med denna. Ingen borde se den, INGEN.
Så ingen film att rekomendera. Sanna mina ord. Filmen får inget betyg, den förtjänar inte det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bigga than Ben

by


Bigga than Ben

Det kan vara svårt att lyckas i Englands undre värld. Bigga than Ben fungerar som en instruktions film för den som vill försöka. Den presenterar en värld där otrohet inte är en moralisk fråga, utan en fråga om överlevnad.

Filmen handlar om två unga ryska invandrare, Spiker (Andrei Chadov) och Cobakka (Ben Barnes), som kommer till England för att tjäna stora pengar. Efter några hederliga försök inser de att de inte klarar sig själva. De tar hjälp av Artash (Ovidiu Matesan) , som lär dem att snatta, fiffla med mobiltelefoner och lura banker. De kommer på fötter och lyckas de skaffa sig jobb. För ett tag går allt bra men med ett liv som utspelar sig bland knarkare, trångboddhet och kulturkrockar kan drogerna bli ett sätt att fly undan verkligheten. Detta är just vad som händer Spiker.

Filmen, som är baserad på en novell, utger sig för att vara ett drama men den görs med en gnutta tragikomiska inslag som baseras på kulturella föreställningar och som bäddar för missförstånd. Ett bra exempel på detta är när Cobakka ska hjälpa en kvinna med att bära matkassarna till bilen. Med sin ryska accent blir situationen snabbt dråplig och Cobakka, vars avsikter var goda, kommer därifrån med kvinnans båda kassar.
Tempot i filmen växlar väldigt ofta första halvan av filmen. Det är snabba klipp med sköna punk takter, vilket följs av avstannanden som består av att folk pratar rakt in i kameran. Detta gör att man på ett snabbt sätt lär känna miljöerna och de föresättningar som huvudpersonerna har. Det jag saknar i filmen är en mörkare vision av den undre världen och dess invånare. Större utsvängningar. Vid ett tillfälle i filmen målar berättaren, Cobakka, upp bilden av en pundare och dess tillvaro. Det är en härlig beskrivning av ett tragiskt subjekt.

Musiken är ett stort plus och om man gillar filmer som skildrar förorter i England (vilket jag gör), kan jag starkt rekommendera denna film. Både Andrei Chadov och Ben Barnes gör ett strålande jobb som de båda ryska invandrarna.

(Fyra räkor av fem.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

”I’m Still Here” har premiär 3 december samtidigt på bio och online på Voddler

by


Långfilmen ”I’m Still Here”, om Joaquin Phoenix tumultartade år som hiphopartist, har premiär den 3 december på Folkets Hus och Parkers biografer och hos filmtjänsten Voddler. Den svenska distributören NonStop Entertainment ser fördelar med att släppa filmen i flera visningsfönster samtidigt, skriver de i ett pressmeddelande.

”I’m Still Here” måste vara en av årets mest omskrivna filmer. Först hävdade regissören att allt var sant, att Phoenix verkligen höll på att bli så galen som den så kallade dokumentären visade. Men efter att filmen haft premiär medgav filmens regissör Casey Affleck att den var fejkad.

Ur pressmeddelandet om filmens svenska premiär:Casey Afflecks regidebut ”I’m Still Here” dokumenterar det tumultartade året då Joaquin Phoenix drog sig tillbaka från sin framgångsrika skådespelarkarriär för att istället satsa på hip hop. Filmen har fått stor uppmärksamhet internationellt och sålde snabbt slut på Stockholms filmfestival. När den får svensk premiär når den en bred publik tack vare att den går upp både på bio på Folkets Hus och Parkers biografer och på onlinetjänsten Voddler.

– Det är otroligt spännande att ge en så efterlängtad film premiär även i VOD-fönstret, samtidigt som det känns naturligt med tanke på hur intensivt förhandssnacket har varit på nätet. Det är dessutom en möjlighet för filmen att bli tillgänglig för hela den breda publik som otåligt väntat på premiären, säger Ignas Scheynius, VD för NonStop Entertainment som redan 2008 presenterade Brian De Palmas Redacted simultant på bio och VOD.

Från Voddlers sida ser man fram emot att visa filmen online, och hoppas även kunna hjälpa biograferna att fylla sina salonger:

– Som onlinetjänst når vi ut till hela landet och kan visa filmen i folks hem från Treriksröset till Smygehuk. Men samtidigt är bioupplevelsen av en film stark och härlig. Våra onlinevisningar skapar då ett tryck kring filmen som hjälper biograferna att fylla sina biosäten. Precis som filmens biobesökare kommer tipsa den publik som inte har tid att gå på bio att istället se den online, säger Anders Sjöman, kommunikationschef på Voddler.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Två filmer på filmfestivalen: Skateland och American Grindhouse

by

Skateland
En film som inleds med låten Funky town. Det blir nog inte bättre. Och det blir det tyvärr inte. Skateland är en visuellt mysig film, men tyvärr inte så mycket mer än så. Soundtracket är klassiskt poprockigt och skådespelarna ögonsköna.Men det tar liksom bara slut där.
Skateland handlar om Ritchie Wheeler som lever i 80talets Amerika. Han är en rätt typisk 19åring. Han vet inte vad han vill med livet, han vill leva här och nu. Den sista sommaren. Hans föräldrar skiljer sig, tragedi. Och filmen fortsätter.
Jag vet inte om det är jag som haft höga förväntningar, jag tycker titeln låter underbar, eller om jag omedvetet jämnför denna film med den fantastiska film jag såg några timmar tidigare(American Grindcore, läs recensionen) men filmen är. Seg. Den lyfter liksom aldrig. Den börjar och den slutar.
Skateland är gjord av Anthony Burns, en amerikansk journalst och manusförfattare. Det hans första film och jag vet inte om jag vill se hans nästa.
Sorry mate, men filmen får 1½ av 5 möjliga (Tacka funky town)

American Grindhouse
Jag minns när jag hade filmhistoria i gymnasiet. Man fick lära sig om filmens uppkomst och hur de stora bolagen kom till, men aldrig under mina år fick jag höra talas om grindhouse. Det var nog, tyvärr, inte förrens Tarantino/Rodriguez dubbelfilm Grindhouse kom ut som jag började höra talas om denna fantastiska sak.( Grindhousefilmen har dock ingenting med denna American Grindhouse att göra.)
American Grindhouse är Elijah Drenners dokumentärfilm om just grindhouse och uppkomsten av exploationsfilm. Man har samlat ihop flera olika filmvetare, regissörer och viktiga personer från de åren på exploationgenren grodde fram och skapat en riktigt bra undervisningsfilm. Filmen är uppbyggd i olika sektioner där alla subgenrer inom exploationsfilm rabblas upp en efter en med kommentarer och filmsnuttar som hör till. Man går från Edison till Passion of the Christ på 80 glada minuter, helt fantastiskt!
Vad är då exploationsfilm för den som inte känner igen ordet. Lättaste sättet att beskriva det vore att säga film som är tabu och ”omoralisk”. Filmer som innehåller sex, våld och droger, oftast lågbudget. Kända filmer inom den genren skulle kunna vara underbara Easy riders, Psycho eller svenska rape and revengefilmen Thriller(där Quentin Tarantino funnit väldigt mycket inspiration). För att ta några nyare som de flesta har sett.
Så om du intresserad av blaxploitation och alltid undrat vad naziploatation är så är detta absolut en film för dig. Eller om du helt enkelt bara gillar gore, sex och jesus. Se och föstå.
Filmen tilldelas 3 av 5 möjliga

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,