• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Recension: The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie

3 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Johnny Depp spelar mot Angelina Jolie och han spelar en roll som en vanlig man, en amerikansk turist som råkar hamna i en krånglig härva av misstag i The Tourist som har Sverigepremiär 5 januari 2011.

Johnny Depp som brukar spela udda personer har i ”The Tourist” i regi av Florian Henckel von Donnersmarck fått ta tag i en roll som en ordinär mattelärare från Wisconsin i USA som på en tågresa till Venedig möter en mystisk kvinna, som är inblandad i skumraskaffärer och jagad av både Interpol, Skottland Yard och en skum gangster som omger sig med ryska torpeder.

Det är lika bra att säga det direkt: Johnny Depp är Johnny Depp vem han än spelar. Den som gillar Johnny Depp kommer att njuta av att se honom också i denna roll. Angelina Jolie som utstuderad glamourvamp med midja och rumpa som vickar så ingen man kan låta bli att kika på hennes bakdel och sucka är lite mer förvånande och kanske väl stel. Det är förmodligen en onaturlig roll för henne.

Miljöerna i filmen är fruktansvärt vackra. Först Paris och sedan huvuddelen av filmen som utspelar sig i Venedig. Ryan Fleming som recenserat filmen för sajten Digital Trends menar väl att det nästan är filmens enda behållning:
For as much star power as The Tourist has, you might expect something that could go one of two ways. On one hand, you could get a drama so intense that the Academy Board would simply show up at the movie premier and grudgingly hand the cast and crew a box full of Oscars. On the other hand you might have a film that is simply a fun time for the actors, and is possibly an excuse for them to work together with perhaps a trip to somewhere exotic thrown in, ala Oceans 11 (and Oceans 12, and Oceans 13). The Tourist is definitely more on the side of Ocean’s 11, and while Johnny Depp and Angelina Jolie both turn in decent performances with what they are given to work with, the characters become slaves to a plot, which often has them act in bizarre and contradictory ways.

Jag håller med om att filmen knappast kommer att bli en Oscar-vinnare. Den har inte heller något djup eller något budskap. Filmen börjar i Paris där brittiska säkerhetspoliser bevakar Angelina Jolies rollfigur: Elise Clifton-Ward. Hon får ett brev från den efterlyste Alexander med uppmaning att lura poliserna att en annan man är den de söker. I början av filmen, när poliserna hade gått på bluffen och skickat italienska delen av Interpol för att gripa den oskyldige matteläraren trodde jag filmen skulle handla om risken med övervakningssamhället. Att det skulle visa sig att det är livsfarligt att råka befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och hamna i övervakarnas klor.

Fast det är svårt att dra några sådana slutsatser. Filmen har inget budskap, inget viktigt att säga. Ändå ger jag den betyg 3+, ganska nära en 4, för att det är i all sin meningslöshet rolig, överraskande och underhållande.

En förförisk bagatell att roas av, fast utan något egentlig mening. Helt enkelt en film till för att underhålla.

Den fick betyg 1,5 av Washington Post, som alltså inte var särskilt förtjust.

Här är den officiella webbplatsen för The Tourist.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Johnny Depp, Angelina Jolie, film, recension, Venedig, The Tourist

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Angelina Jolie, Johnny Depp, Recension, Scen, The Tourist, Venedig

Filmrecension: Wicker Park – 2004 DvD

2 januari, 2011 by Redaktionen

Wicker Park är en remake av Gilles Mimounis L’Appartement (1996) och faktiskt en lyckad sådan. Filmen handlar om Matthew (Josh Hartnett) som jobbar för ett stort företag och han deltar i affärsmiddagar och resor. Kärlekslivet ser till en början stabilt ut och Matthew tittar på ringar. Men så förändras allt. Matthew hör en röst som han tycks känna igen. Det är rösten av hans ex, Alex (Rose Byrne) som 2 år tidigare bara lämnade honom och försvann. Han ger sig i kast med att leta reda på henne, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Filmen är riktigt smart skriven. Man hoppar mellan tid och rum, vilket till en början kan leda till lätt förvirring. En förvirring som når sin klimax framemot slutet av filmen då allt börjar klarna och en ”Aha!” upplevelse äger rum.
Genom sin musik och sin gråa ton skapar man en halv deppig känsla. På det här man sedan slängt in en karaktär vid namn Luke (Matthew Lillard), som alltid verkar vara lite efter i filmens alla svängar och han är nog tänkt till att försöka locka fram lite skratt. Det funkar sådär.
Jag kan verkligen rekommendera denna film (även att det är en remake). Den gör sig nog bäst om man inte har sett originalet men om så är fallet kan det alltid vara kul att se hur man har amerikaniserat den.

Betyg: 3 av 5 räkor

Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Josh Hartnett

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Josh Hartnett, Recension, Scen

Fantasia – en resa med musik och bild – som borde få fler efterföljare

31 december, 2010 by Redaktionen


Fantasia och Fantasia 2000 specialutgåva släpptes som dvd och på Blu-ray strax före jul. Disney är duktiga på att släppa sina filmer med långa långa mellanrum, så att en ny generation är mogen för att se och köpa filmerna.

Fantasia är en resa med musik och bild från 1940. Fantasia är en musikalisk antologi som samlar sju klassiska musikstycken som illustreras av Disneys animatörer. Till en del stycken är bilderna mer lek med färg och form och till andra stycken är det bilder och det mest kända avsnittet är nog ”Trollkarlens lärling” i vilket Musse Pigg gestaltar titelfiguren vars magi spårar ut när hans mästare, Yen Sid (”Disney” stavat baklänges) lämnar honom ensam i slottet.

Jag skulle önska att fler filmskapare och musiker inspireras av detta och gör andra liknande projekt. Det finns flera musikalbum, också inom rockvärlden, som skulle kunna fungera utmärkta att illustreras med bilder.

I Fantasia är det klassiska musikstycken som bildsätts, men det finns en del rockmusik som börjar bli klassisk nu med.

Här är musiken i Fantasia (informationen hämtad från Wikipedia):

Toccata och fuga i d-moll av Johann Sebastian Bach
Manus: Lee Blair, Elmer Plummer och Phil Dike. Regi: Samuel Armstrong
Filmen öppnar med abstrakta animationer.

Nötknäpparsviten av Pjotr Tjajkovskij
Manus: Sylvia Moberly-Holland, Norman Wright, Albert Heath, Bianca Majolie och Graham Heid. Regi: Samuel Armstrong
Det andra stycket följer livet i en skog, från sommaren, via hösten och in i vintern.

Trollkarlens lärling av Paul Dukas
Manus: Perce Pearce och Carl Fallberg. Regi: James Algar
Filmens mest kända avsnitt, i vilket Musse Pigg gestaltar titelfiguren vars magi spårar ut när hans mästare, Yen Sid (”Disney” stavat baklänges) lämnar honom ensam i slottet

Pastoralsymfonin av Ludwig van Beethoven
Manus: Otto Englander, Webb Smith, Erdman Penner, Joseph Sabo, Bill Peet och Vernon Stallings. Regi: Ford Beebe, Jim Handley och Hamilton Luske
Det blir fest på Olympen till vinguden Dionysos ära. Kentaurer och en pegasusfamilj deltar också i festligheterna.

Timmarnas dans ur La Gioconda av Amilcare Ponchielli
Regi: T. Hee och Norm Ferguson
Strutsar, flodhästar, elefanter och alligatorer gör sitt bästa för att se graciösa ut i det sjätte segmentets balettuppvisning.

En natt på Blåkulla av Modest Musorgskij
Manus: Campbell Grant, Arthur Heinemann och Phil Dike. Regi: Wilfred Jackson
Demonen Chernabog bjuder in till dans på Blåkulla, och spöken, skelett och harpyjor av alla de slag kommer för att delta.

Ave Maria av Franz Schubert
Manus: Campbell Grant, Arthur Heinemann och Phil Dike. Regi: Wilfred Jackson
Blåkullas festligheter avbryts av kyrkklockornas klang, och musiken övergår till Schuberts lovsång till Jungfru Maria, varpå ett tåg av munkar dyker upp och avslutar filmen.

Filmen gav Disney-bolaget två heders-Oscars och 1998 hamnade den som nummer 58 på Amerikanska Filminstitutets lista över historiens 100 bästa amerikanska filmer. 1999 kom filmens uppföljare Fantasia 2000, bestående av Trollkarlens lärling och sju nya stycken.
Fantasias svenska premiär skedde den 7 oktober 1942.

Filmbolaget skriver i pressutskicket:

Överföringen till Blu-ray gör Fantasia och Fantasia 2000 ännu mer levande och lyfter magin och musiken till en helt ny nivå. Bilden är restaurerad med den senaste digitala tekniken och ljudet för den engelska versionen är uppdaterat till 7.1 Digital Surround Sound. Dessutom innehåller utgåvan mängder av bonusmaterial.

Blu-ray versionen av Fantasia 2000 inkluderar den efterfrågade Oscar®-nominerade kortfilmen Destino. Denna sju minuter långa film släpps nu för första gången någonsin på Blu-ray. Destino är ett resultat av ett unikt samarbete mellan Walt Disney och Salvador Dali som inleddes 1946, men lades på is på grund av ekonomiska problem. Filmen färdigställdes 2003 av Roy E. Disney och ett team nutida animatörer, som en hyllning till Walts banbrytande konstnärliga vision. Förutom den efterlängtade kortfilmen får vi också se en helt ny dokumentärfilm, ”Dali & Disney: A Date With Destino”. Dokumentären handlar om bakgrunden till Disneys och Dalis relation, deras samarbete med Destino och anledningen till att filmen inte blev klar förrän många år efter att idén föddes.

Fantasia är en magnifik animerad historia som formligen sprudlar av musik och glädje, som ursprungligen släpptes 1940 av Disney Studios som en ”road show”. Vid den 14:e Oscar®-galan året därpå belönades filmen med två special-Oscar®. Den ena tilldelades Walt Disney och hans medarbetare för deras nyskapande bidrag till ljudutvecklingen i filmbranschen, eftersom Fantasia var den första kommersiella film som lanserades med ljud i flera kanaler, s.k. Fantasound. Den andra gick till dirigenten Leopold Stokowski och hans kollegor ”för … unika prestationer i skapandet av en ny typ av visualiserad musik … som breddar filmens räckvidd både som underhållning och konstform”.

Läs även andra bloggares åsikter om Fantasia, Disney, dvd, Blu-Ray

Arkiverad under: Film Taggad som: Blu-Ray, Disney, dvd, Fantasia

DVD: Toy Story 3 – förmodligen en av årets bästa filmer

31 december, 2010 by Redaktionen


Toy Story 3 släpptes på dvd ett tag före jul. Att film nummer 3 i en serie kan vara så bra att den kanske till och med är bättre än den första, det hör inte till vanligheterna. Frågan är om inte så är fallet med Toy Story 3.
Det mottogs av de flesta kritiker mycket väl och den fick högt betyg av många när den släpptes på biograferna.
Jag gissar att dvd:n hittat vägen till många julklappssäckar också. Det är definitivt en sådan film som det är kul att se om och om igen, en film som det är kul att äga.

Femton år efter den första filmen får vi återigen träffa leksakerna i Toy Story. Den här gången är äventyret i 3D.

Filmen börjar med att leksakernas ägare Andy, som nu alltså är femton år äldre, är mitt uppe i packningen inför universitet. Det han inte ska ha med sig till universitetet hamnar på vinden. Av ett misstag så hamnar Woody, Buzz Lightyear och de andra på ett dagis där de hoppas hitta nya barn som ska leka med dem.

Om du är rädd för att Toy Story 3 bara är ett hyperkomersiellt försök från Disneys sida att rida på den hippa 3D-vågen så kan du pusta ut. Toy Story 3 är Disney Pixars bästa film… sedan Toy Story 1.

Den är välgjord och med skämt på flera nivåer. Den vuxne får ut minst lika mycket av filmen som barnen.

Fler recensioner av Toy Story 3 i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Kulturnyheterna och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om dvd, Toy Story 3, Pixar, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: dvd, Pixar, Recension, Scen, Toy Story 3

Recension: Hjärtslag (Heartbeats)

29 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Heartbeats, eller med dess svenska titel Hjärtslag, var premiärfilmen som invigde Stockholms filmfestival 2010. Nu har den för lite drygt en vecka sedan haft premiär på svenska biografer.
Regissören Xaiver Dolan är 21 år och alltså lika gammal som Stockholms filmfestival.
Han spelar själv en av de tre rollerna.

Det är en rolig film om tre unga människor i Montreal, Kanada. Francis och Marie är goda vänner och lever ett uteliv där det enda som upptar deras tankar äratt visa upp sig, att ha snygga kläder. De sexuella relationer de har är ytliga och ingen av dem verkar ha förmågan att leva i någon djupare eller närmare relation. Francis är homosexuell. Så dyker den vackre ljuslockige Nicolas upp och både Francis och Marie faller pladask och blir förälskade och därmed rivaler.

Filmmässigt leker regissören Xavier Dolan. Han utnyttjar filmmediet och leker med kameravinklar och hastighet på bildvisningar, visar skådespelarna i slow motion med mera. Helt klart är Xavier Dolan en filmskapare vi kommer att se storverk från i framtiden.

Berättelsen om triangeldramat mellan de tre växte fram när Xavier och hans två vänner Monia Chokri besökte en filmfestival Niels Schneider. Det är de tre som har de tre huvudrollerna också.

Det finns bara en detalj som jag värjer mig mot. Det är Monia Chokri som spelar Marie. Hon går klädd i Audrey Hepburnstil och ser verkligen tantig ut. Det känns helt fel att Nicolas skulle vara intresserad av henne. Nicolas utstrålar en helt annan naturlighet. Fast kanske det var medvetet av regissören? Han låter Nicolas mamma i filmen klaga över att Marie ser ut som en tant, också.

Emma Gray Munthe i Aftonbladet gav filmen betyg 4 och skrev:

I farten fångar han inte bara hur det är att vara runt 20, på sätt och vis är också ”Hjärtslag” som en 20-någonting: den behöver slipas till en hel del, känns lite omogen, tillgjord och alldeles för självmedveten och förälskad i sig själv. Men samtidigt, full av stora känslor, full av lust och energi som lyser igenom duken och sätter sig i hjärtat.

Filmkritikerna fastnade verkligen för den här filmen och många gav högt betyg:
Betyg 6 i Svenska Dagbladet
Betyg 4 i Sydsvenskan
Betyg 4 i Göteborgsposten
Betyg 4 i Kommunalarbetaren
Betyg 3 hos Kulturnyheterna i SVT

Någira kritiska recensioner hittar jag dock:

Ii Helsingborgs Dagblad där Mattias Dahlström ger filmen betyg 2:

Xavier Dolan är en imponerande stilsäker regissör för sin ålder, och för många andra åldrar också, men ”Flyktig kindpuss” hade varit en mer passande titel på den här filmen.
För ”Hjärtslag” griper aldrig tag, når aldrig in, satsar aldrig ordentligt. Konflikterna saknar riktig friktion, det söta balanseras inte upp med någon syra eller sälta.

Och Mats Bråstedt i Expressen ger också betyg 2:

Till slut är det bara Monia Chokris uttrycksfulla ansikte och Audrey Hepburn-kreationer som upprätthåller mitt intresse.
Dessutom borde det finnas en gräns för hur många slow motion-scener av promenerande personer i ur och skur man får ha med i en film.

Kulturbloggen ger filmen betyg 3. Det som imponerar är Xavier Dolans sätt att berätta med film, men det som drar ned från högre betyg är att jag inte kan fastna för den tantiga Audrey Hepburn-stilen, det som Mats Bråstedt imponerades av.

Läs även andra bloggares åsikter om Xavier Dolan, recension, film, Kanada

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Kanada, Recension, Scen, Xavier Dolan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 604
  • Sida 605
  • Sida 606
  • Sida 607
  • Sida 608
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in