• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Clint Eastwood av Michael Tapper, en resa genom Clintans filmer

2 september, 2011 by Rosemari Södergren

”Clint Eastwood” är den första biografin på svenska om skådespelaren och regissören Clint Eastwood. Fast egentligen är det mer en kortfattad resa genom hans filmer. Förlaget Historiska media skriver också i sin presentation av boken att gemensamt för titlarna i förlagets nya biografiserie är att de skildrar färgstarka, kontroversiella och betydande personer ur historien i ett kondenserat format. Som de uttrycker det:
Det är perfekt läsning för alla som törstar efter kunskap och vill kunna ta del av fascinerande levnadsöden, men som varken har tid eller ork för de tjockare biografier som dominerar ute i handeln.

Fascinerande är Clint Eastwood onekligen. Han slog igenom som machoman i John Waynes fotspår i roller där han är en snabbskjutande stark man som både behärskar skjutvapnet och sina sexuella attribut. Men från att ha varit öppet republikan har han gått över till en betydligt mer öppet socialliberal inställning.

Tapper berättar i boken att Clint Eastwood var känd som republikan och öppet gav Nixon sitt stöd under valkampanjerna 1968 och 1972. Som belöning fick han en position vid National Coouncil of the Arts, en amerikansk motsvarighet till Statens Kulturråd.

Eastwood hade politiska uppdrag och var dessutom borgmästare i hemstaden Carmel ett par år.

Tapper menar därför att när Eastwood i en del intervjuer inte vill kännas vid att Dirty Harryfiguren hade ett tydligt politiskt ställningstagande därför inte är trovärdig. Visst var Clintan medveten om vilka värderingar Dirty Harry förmedlar.

Att följa Clint Eastwoods filmkarriär är intressant. I ”Heartbreak Ridge” spelar han också en machofigur. Några år efter den filmens premiär fällde Eastwood sitt omdöme om sergeant Highway i en intervju: Han är supermacho och han är en idiot – totalt korkad.

Lite trist är ju att de filmer han varit med i eller regisserat som inte hyllar machoidealet mer eller mindre blivit publikfiaskon: som ”Changeling” och ”Livet efter detta”.

Förmodligen lockar han inte sitt traditionella publik när han inte spelar Dirty Harry-typer. Först när han åter spelar en machoman, fast en åldrande sådan, i ”Gran Torino” kommer publiken och de kommersiella framgångarna.

Michael Tapper berör bara kort Clint Eastwoods privata liv med sina kärleksrelationer, äktenskap och barn. Jag erkänner att jag gärna hade läst lite mer om det. Men boken är helt klart intressant för den filmintresserade. Den innehåller en bra genomgång av alla filmer Clintan medverkat i – och som förlaget själv skriver: den är lättläst och går snabbt att läsa. En biografi behöver inte nödvändigtvis vara tjock och ta lång tid att läsa.

Titel: Clint Eastwood
Författare: Michael Tapper
Förlag: Historiska Media
Bandtyp: Inbunden
ISBN10: 9186297767
ISBN13: 9789186297763

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om Clint Eastwood, biografi, Historiska Media, Michael Tapper, böcker, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Clint Eastwood, Historiska Media, Michael Tapper, Recension

Fem första filmerna som är klara för årets filmfestival i Sthlm: Restless, Play, The Swell Season, The Future och Rabies

31 augusti, 2011 by Redaktionen

Har du börjat ladda inför Stockholms filmfestival? Datum för Stockholms 22a internationella filmfestival är 9–20 november 2011.

Nu kommer en teaser med ett pressmeddelande som berättar om de fem första filmerna som är klara för att visas under festivalen: Visionary Award vinnaren Gus Van Sants romantiska begravningskomedi Restless, Ruben Östlunds internationellt hyllade Play, Miranda Julys debutuppföljare The Future, musikdokumentären The Swell Season och Israels första slasherfilm Rabies.

Festivalen äger rum varje år i november och vi presenterar över 180 premiärer från mer än 50 länder. Den 19 oktober presenteras festivalens fulla program vid en presskonferens.

I år välkomnar festivalen Isabelle Huppert som i november besöker festivalen för att ta emot den prestigefulla 7 kg tunga Bronshästen, och hon kommer även att medverka i ett exklusivt face2face. Huppert är en av de mest mångfacetterade och orädda skådespelerskorna någonsin och hon har medverkat i många stora filmer, och är även känd som bland annat Claude Chabrols favoritskådespelerska. Huppert prisades som bästa skådespelerska i Cannes 2001 för Pianisten, och var senast aktuell på svenska biografer i Claire Denis White Material (2009).

Följande filmer är klara för Stockholms 22:a filmfestival, 9-20 november:

Restless Två unga människor som båda påverkats av döden på olika sätt och möts på en minnesgudstjänst. Den kärlek som utvecklas mellan de två genomsyras av ett mörkare tema. I rollerna ser vi Henry Hopper och Mia Wasikowska (Alice i Underlandet). Regissören Gus Van Sant tilldelades Visionary Award 2010.

Play Efter Cannes-succén med De ofrivilliga 2008 presenterar Ruben Östlund en allvarlig och humoristisk beteendestudie, inspirerad av verkliga händelser där ett gäng unga svarta pojkar vid upprepade tillfällen rånade andra pojkar på deras mobiltelefoner. Filmen belönades med ’Coup de Coeur’ i Cannes 2011.

The Future Ett par i 30-årsåldern söker en förändring i sina liv, och i väntan på en kattadoption bestämmer de sig för att utmana framtiden. De kopplar ner sig och sätter både sin syn på varandra och sig själva på prov. Miranda Julys säregna Me and You and Everyone We Know vann Bästa regidebut vid Stockholms filmfestival 2005.

The Swell Season är namnet på den turné Glen Hansard och Markéta Irglová gav sig ut på efter den dundrande succén med filmen Once, där de spelar ett förälskat singersongwriter-par. The Swell Season är ett intimt porträtt för alla som älskar musik och dokumentärer.

Rabies Israels första slasherfilm omkullkastar rutinerna med sin becksvarta humor, och filmen lyftes fram av både Wall Street Journal och The Times som en av höjdpunkterna på årets Tribecafestival.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmfestival, trailer, Stockholms filmfestival

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmfestival, Scen, Stockholms filmfestival, trailer

Colombiana, recensionen

29 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Colombiana
Betyg: 1
Premiär: 16 september 2011

Fransmännen, som nästan alltid varit kända för sina egensinniga och unika spelfilmer, blir gång på gång svikna av sin landsman Olivier Megaton som skapar de mest Hollywood-ostiga actionfilmerna man kan tänka sig. Här finns, som vanligt, ingenting som vittnar om landgränser som går genom regissörens blod. Eller manusförfattarnas, Luc Besson och Robert Mark Kamen, heller, för den delen.

Jag vet egentligen inte vad som är värst; att man så desperat försöker spela på tittarens känslosträngar, eller att man gör det på sämsta möjliga (och patetiska) vis? Redan från början känns filmen nämligen otroligt fånig och fullkomligt orealistisk. Att ett nio-årigt barn som närvarar vid avrättningen av sina föräldrar, och sedan flyr gangstrarna för att ta sig ända från Columbia till Chicago för att tränas till yrkesmördare hos sin farbror känns… sådär. Inte för att jag har några problem med fantasifulla utsvävningar, men här bibehåller man varken någon slags illusionsartad logik eller trovärdighet hos karaktärerna. Tvärtom känns de plastiga och direkt omöjliga att relatera till eftersom allting känns så tvångsmässigt påklistrat. Skådespelarinsatserna; speciellt från huvudrollsinnehavaren Zoe Saldana (Avatar) samt Michael Vartan och Cliff Curtis, är inte mer livsingutande än en plastdocka man kan finna i en leksaksaffär. Dialogen känns snabbt ihopskriven och alla filmens scenarion tävlar om vilken som känns mest häftig. Tyvärr är svaret att ingen utav dem är det.

Men visst, man har faktiskt i alla fall försökt skapa ett enhetligt manus med någon slags logik. Problemet, bland alla andra, är bara att handlingen är alltför spretig med jobb, hämnd och relationer. Man går visserligen ifrån vissa konventioner när man blandar ihop alla dessa ingredienser, men resultatet blir långt ifrån lyckat. Istället känns det bara dumt och ologiskt, samt att man misslyckas med att leverera den enklaste utav känslor för yrkesmördare: isolering.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Colombiana, filmrecension, fransk film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colombiana, Filmrecension, fransk film, Recension, Scen

Noomi Rapace provfilmar för roll mot Tom Cruise

27 augusti, 2011 by Redaktionen

Noomi Rapace fortsätter att göra sig ett namn i Hollywood. Enligt Variety är hon nu en av fem skådespelerskor som slåss om att få spela mot Tom Cruise i Joseph Kosinskis kommande science fiction-film ”Horizons” (vars tidigare arbetsnamn var ”Oblivion”).
Källa DN
Plus en mängd andra redaktioner.
Trots att Tom Cruise är reklampelare för sekten Scientologierna är han en av de stjärnor som får alla medier att dregla.

Skådespelerskorna som Noomi Rapace konkurrerar med om rollen är Olivia Wilde (”Cowboys and aliens”), Jessica Chastain (”Tree of life”), Brit Marling (”Another earth”) och Olga Kurylenko (”Centurion”).

Noomi Rapace dyker upp på biodukarna i december i”Sherlock 2″. I januari har ”Mission impossible 4” premiär och då får vi se den svenska skådespelaren Michael Nyqvist spela mot Tom Cruise.

Uppgifter om Noomi Rapace från Wikipedia:

Hilda Noomi Rapace, född Norén 28 december 1979 i Norrbo församling, Hudiksvall, är en svensk skådespelerska.
Rapace växte upp i Järna (Södertälje) och på Island med sin mor, Nina Norén, och sin isländske styvfar Hrafnkell Karlsson. Hon har därför isländska som sitt andra modersmål. Senare flyttade familjen till Blentarp i Skåne. Fadern, Rogelio de Badajoz Duran (1953-2006), var spansk-romsk cantaor (flamencosångare) från Badajoz, bosatt i Sverige fram till sin död. Enligt henne själv lärde hon inte känna fadern förrän vid 15 års ålder och träffade honom sedan bara sporadiskt.
Vid sju års ålder fick hon en statistroll i Hrafn Gunnlaugssons film Korpens skugga (1988) och beslöt sig då för att bli skådespelare. Sin gymnasietid tillbringade hon på Södra Latins teaterlinje och sedan studerade hon vid Skara Skolscen 1998–1999. Efter studierna har hon varit engagerad vid Teater Plaza 2000–2001, Orionteatern 2001, Teater Galeasen 2002, Stockholms stadsteater 2003 samt Dramaten. På TV sågs hon först 1996 i TV-serien Tre kronor där hon spelade rollen Lucinda Gonzales. Noomi driver sitt eget filmproduktionsbolag Mimi Mec AB.
År 2009 hade filmen Män som hatar kvinnor premiär med Noomi Rapace i en av huvudrollerna (som Lisbeth Salander) och samma roll spelar hon i Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes.
År 2010 tilldelades Rapace en Guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i Män som hatar kvinnor.[7] Samma år tilldelades hon även Dagens Nyheters kulturpris.
År 2011 nominerades hon till Bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Leena i ”Svinalängorna”.

Fler som rapporterat om Noomi Rapace och Tom Cruise:
Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Noomi Rapace, Tom Cruise, film, provspelning

Arkiverad under: Film Taggad som: Noomi Rapace, provspelning, Scen, Tom Cruise

Svart Venus: en smärtsam upplevelse

27 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Svart Venus
Betyg: 1
Sverigepremiär: 26 augusti 2011

Svart Venus är algeriska regissören Abdellatif Kechiches fiktiva återgivning av sydafrikanska tjänstekvinnan Saartije Baartmans (spelad av Yahima Torres) tragiska och verkliga livsöde. Som tonåring i 1800-talets Sydafrika övertalades Baartman att följa med sin husbonde till Europa, under förevändningen att hon där skulle få förverkliga sina artistdrömmar. Dock kom hon istället, på grund av sin i europeiska ögon besynnerliga fysik med en framträdande bakdel och blygdläppar, att visas upp som en kuriositet i olika sammanhang, för att senare sluta sina dagar som prostituerad i Paris.

Att under 159 långa minuter tvingas bevittna hur Saartije Baartman, tvåhundra år efter sin död återigen berövas sitt människovärde är en smärtsam upplevelse, och mindre på grund av medkänsla, än av den entusiasm med vilken Kechiche återger verkliga och inbillade övergrepp mot sin huvudperson..

Den största utmaningen för den som söker postum upprättelse för offer, som liksom Saartije Baartman utsatts för exploatering och förnedring är att hitta vägar att återupprätta det berövade människovärdet och att undvika att bidra till ytterligare förödmjukelse. Det är en utmaning som kräver eftertanke, kreativitet och respekt, talanger som Kechiche helt verkar ha övergivit i sin senaste film. Inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig omfattningen av den behandling som han hade i beredskap för Saartjie Baartman i form av grafiska övergrepp, och värst av allt, hennes tystnad.

Även om det skulle kunna bevisas att varje detaljerat övergrepp i filmen är autentiskt så är det inte dessa bitar som saknas i de många återgivningar av Baartmans liv som föregått Svart Venus. Det är som om Kechiche tror att vi bara kan förstå hennes lidande genom utförliga beskrivningar av hur hon berövades sitt människovärde. Att det endast är genom hennes utsatthet, genom fler extrema närbilder av hennes skinkor än av hennes ansikte, och genom hennes ändlösa drickande och återhållna gråt som vi kan känna empati med Saartjie Baartman.

När filmen premiärvisades i Johannesburg tidigare i år motsvarades den eskalerande intensiteten i övergreppen mot Saartije Baartman av en växande ström av biobesökare som lämnade den från början överfulla salongen i avsmak, delad förnedring, eller av ren uttråkning.

Jag har svårt att avgöra vad jag själv upplevde som mer outhärdligt, regissörens bristande förtroende för sin publik, manifesterat i oändliga variationer av samma avhumaniserande och uttjatade tema, eller det faktum att Saartjie Baartman reducerades till en stum statist – eller ännu värre, rekvisita – i den film som bär hennes namn. Om Abdellatif Kechiche kunde föreställa sig simulerade ridturer på hennes rygg och hur hon åt vindruvor från en dildo, borde han inte också ha kunnat föreställa sig hennes drömmar, förhoppningar och ilska? Vad som helst som skulle ha bidragit till att nyansera bilden av Saartjie Baartman som ett stycke hjälplöst kött att tafsa på, förlöjliga eller tycka synd om.

Vem som helst som tagit del av Saartjie Baartmans livsöde i litteratur, film, eller efter en snabbsökning på Internet, vet att hon förnedrades, misshandlades och utnyttjades av aristokrater, kringresande underhållare, forskare, liberaler och vanliga människor. Men hur utsatt Saartjie Baartman än var, så utgör hennes lidande bara en del av hennes liv. Hon var dessutom någons dotter och livskamrat, och något så originellt på den tiden som en ung kvinna som lät sig ledas av sina ambitioner och drömmar. Sidor av Saartjie Baartmans liv som Kechiche helt ignorerar och utan vilka resultatet blir en film helt utan komplexitet och tecken på att Kechiche åtminstone hade aningen högre ambitioner än vilken porrfilmsregissör som helt.

Av Katarina Hedrén
(Läs fler filmrecensioner av Katarina på www.wordsofkatarina.blogspot.com)

Läs även andra bloggares åsikter om Svart Venus, filmrecension, recension, fransk film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, fransk film, Recension, Svart Venus

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 575
  • Sida 576
  • Sida 577
  • Sida 578
  • Sida 579
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in