• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vinn biobiljetter till filmen Master med Joaquin Phoenix

1 februari, 2013 by Redaktionen

joaquin-phoenix-the-master

Filmen ”The Master” har premiär på svenska biografer den 1 februari. Svenska Dagbladet gav filmen betyg 5 i sin recension och skriver bland annat:
”The Master” är formellt stram och storslagen i en närmast kubricksk anda, kall och vacker, en grandios duk för ett lika intensivt som intimt drama mellan mästare och lärjunge, felbar fadersgestalt och förlorad son. Hoffmans Dodd är en jovialisk bondfångare, en sång- och dansman, knipslug som en gammal galt, medan Phoenix driver det metodiska skådespelandet längre än någon annan i mannaminne. På gott och ont. Men man tar ogärna ögonen ifrån honom.

Filmen skildrar en ung man som hamnar i en sekt. Sekten ska ha en hel del likheter med Scientologerna.

Kulturbloggen har fått tag på tio fribiljetter till filmen. Fem vinnare kan vinna två biljetter var.
Allt du ska göra för att vara med och tävla om biljetterna är att maila en motivering till varför just du ska vinna biljetter.
Maila till
kulturbloggen (snabel-a) gmail punkt com
Maila senast 4 februari 15.00 – då korar vi vinnarna.

Tävlingen är avgjord. Vinnare är:
Vinnare biobiljetter The Master

Anneli Eriksson Sundberg, Hedemora
Robert Clevenholm, Bunkeflostrand
Siv Holmqvist, Piteå
Emma Andersson, Stockholm
Gustav Felander, Hägersten

Joaquin-Phoenix-in-The-Master

Relaterat: Recension av The Master i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om tävlingar, The Master, biobiljetter, Joaquin Phoenix

Arkiverad under: Film Taggad som: biobiljetter, Joaquin Phoenix, Tävlingar, The Master

David Bowies son gör film om Warcraft

1 februari, 2013 by Jonatan Södergren

jones

Duncan Jones, son till självaste David Bowie, ska göra en film om Blizzard Entertainments framgångsrika varumärke Warcraft. Uppgifter från The Hollywood Reporter menar att hans budget kommer ligga på över 100 miljoner dollar.

World of Warcraft är med över tio miljoner användare världens just nu mest populära MMORPG. Ett stor uppgift för Duncan Jones,som tidigare regisserat de två filmerna Moon och Source Code från 2009 respektive 2011, att ta sig an.

Så här skriver Duncan Jones på sitt Twitter-konto:

So the gauntlet was thrown down ages ago: Can you make a proper MOVIE of a video game. I’ve always said its possible. Got to DO it now! 😉

Filmen, som kommer börjas spelas in i år, förväntas ha premiär någon gång under 2015.

Arkiverad under: Film Taggad som: David Bowie, Duncan Jones, Warcraft

Filmrecension: Zero Dark Thirty

29 januari, 2013 by Redaktionen

zerodark2
zerodarkcover

Zero Dark Thirty
Betyg: 3
Premiär: 1 Februari


Zero Dark Thirty
följer CIA-agenten Maya (Jessica Chastain) i jakten på världens mest berömda nål i höstack – Usama bin Laden. Att filmen är baserad på sanna händelser har nog knappast undgått någon. Men vad skedde egentligen bakom kulisserna? Regissören Kathryn Bigelow, numera mest känd för krigsfilmen “Hurt Locker“ som något överraskande slog “Avatar“ på fingrarna under Oscarsgalan 2009, reder ut begreppen i sin senaste film.

Zero Dark Thirty gör det inte lätt för sig. Med en längd på 157 minuter är det en krävande upplevelse och knappast något för den otålige actionfantasten, vilka kan tänkas lockas av den ”Bourne”-doftande trailern. I stället koncentrerar sig filmen på det omständliga arbetet kring att ringa in förövarna bakom terrordådet på World Trade Center den elfte september 2001.

Mycket av filmen består av väntan. Män och kvinnor i kostym går runt och är fokuserade. De stirrar in i datorskärmar och pratar i telefon. I längden blir det lite torrt. Zero Dark Thirty håller sig på avstånd och lyckas aldrig riktigt engagera. Kanske är det för att Kathryn Bigelow helt skalat bort sentimentaliteten i karaktärernas agerande. Trots de hårt slående första minuterna, där autentiska nödsamtal från attackerna i WTC spelas upp, känns filmen aldrig riktigt tillfredsställande. Slutet för bin Laden (och därmed filmens mål) betyder ingenting. Kvar finns enbart nästa steg. Bigelow planterar också små detaljer för att påverka oss, de är skickligt utförda, knappt märkbara – efter en amerikansk soldat skjutit en kvinna i ryggen, låter hon kameran stanna kvar ett ögonblick på hans ansikte. I det ser vi något överraskande; något mänskligt. På så sätt ger hon männen bakom avtryckarna ett hjärta. Till skillnad från ”De Andra”, de som figurerar i kikarsiktet.

Användandet av tortyr i jakten på bin Laden är både chockerande och högintressant. Det är inte svårt för våra karaktärer att utföra dessa dåd. Den historieintresserade vet att man inte fäller tårar över sina fiender så länge de är tillräckligt avhumaniserade. Att amerikanarna effektivt målat en bild av det muslimska samhället som ”De Andra“ och som ett hot mot demokratin efter elfte september, är antagligen inga nyheter för någon. Det ligger i en nations intresse att skapa en skarp kontrast till sina måltavlor, att svartmåla sina fiender.

Men Bigelow är inte intresserad av att ta ställning. Zero Dark Thirty, liksom ”Hurt Locker”, skildrar hellre mekaniken bakom skeendet. Karaktärerna är inte mer än människor som envetet jagar nya namn till fotsoldater att avrätta. Sällan får mänsklig värme ta plats i berättelsen. Det är förståeligt; i jakten på Usama bin Laden spelar människoliv eller konsekvenser knappast någon roll. När Maya får en fråga om sitt privatliv av en kollega, stramar hennes ansikte åt – det är känslor och sociala spel som varken tillhör hennes rollkaraktär eller behöver utrymme i filmen. Medmänsklighet har ingenting med detta att göra. Det vet Kathryn Bigelow, och Zero Dark Thirty håller sig på mattan. Karaktärerna fyller sina funktioner, inte mer. De är trovärdiga, men sitter i baksätet; fokus ligger på sökandet efter bin Laden och hans män, inget annat.

Zero Dark Thirty har fått en del negativ uppmärksamhet kring tortyrscenerna. Inte för att de är särskilt explicita i sig, jämför man med den våg av tortyrporr som översköljt skräckfilmsgenren det senaste decenniet, är de inte särskilt grafiska. Det som gör dem provocerande är hur Bigelow och manusförfattaren Mark Boal framställer tortyr som ett effektivt medel att tillskansa sig information. I efterhand har detta dementerats; den tortyr som användes i jakten på bin Laden ledde uteslutande till felaktiga uppgifter, och inte, som här; till att bin Laden slutligen mötte sitt öde (spoiler-alert).

Samtidigt är det svårt att uppröras över hur filmen handskas med tortyren som sådan. Det är min övertygelse att tortyrscenerna hemsöker tittaren till den grad att det är svårt att känna tillfredsställelse över slutresultatet. Filmens sista scen bekräftar detta.

En nyckelfigur är CIA-agenten Dan (Jason Clarke). Han leder förhören med misstänkta och ger övergreppen ett ansikte. Att Dan är filmens intressantaste (och skrämmande nog i mitt tycke, mest sympatiska) karaktär är paradoxalt på flera plan. Efter ett tag försvinner han ur filmen men dyker snart upp igen i Washington DC. Borta är det vildvuxna skägget och den vilda blicken från de fasansfulla förhörsscenerna. I stället bär han kostym och slips, och sitter tillsammans med andra högt uppsatta politiker. Det är en snygg detalj, Bigelow exponerar höjdarna i Washington på flera plan; under välkammade frisyrer och stärkta skjortor, är åtminstone en del av dem kallhamrade sadister. I Errol Morris intressanta dokumentär ”The Fog of War” nämner den kontroversiella amerikanske politikern Robert McNamara något intressant: ”Lemay said If we’d lost the war we’d all be prosecuted as war criminals. And I think he is right.” McNamara syftar på Curtis Lemay, en högt uppsatt general under andra världskriget. För hur definierar vi våra hjältar? Vinnare skriver historien. Det är även vinnare som delar ut utmärkelser, vilka i sin tur definierar hjältar.

Zero Dark Thirty är en bra film. Tro inget annat. Den är bara inte särskilt underhållande, i stället ligger dess behållning i sin egenskap som ett inlägg i en långt större diskussion.

Usama bin Laden är död. Hjältarna har korats. Ändå oroar tanken – vad säger det om vårt samhälle om vi skapar hjältar som inte kan möta sin egen blick i spegeln?

Text: Robert Warrebäck

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Jessica Chastain, Katherine Bigalow, Usama bin Laden

Stefan Jarls film Godheten fick Svenska kyrkans filmpris

28 januari, 2013 by Redaktionen

godheten

Svenska kyrkans filmpris 2013 delades ut till Stefan Jarls film GODHETEN på Göteborgs Filmfestival den 27 januari 2013.

Med övertygande allvar och humor skildrar filmen godheten i vårt penningstyrda samhälle där både människan och livets värde marginaliseras, tyckte juryn som bestod av Mikael Ringlander, präst, Monika Tunbäck-Hanson, filmkritiker och Susanne Wigorts Yngvesson, teol.dr och lektor i etik.

Priset som består av 50.000 kronor delades ut på söndagkvällen på Göteborg Filmfestival framför en fullsatt salong på Stora teatern.

GODHETEN har premiär 15 februari

Arkiverad under: Film Taggad som: godheten, Stefan Jarl, svenska kyrkan

Debutanten ”Äta sova dö” tog de tunga priserna på Guldbaggegalan

22 januari, 2013 by Redaktionen

atasovado

Först och främst: vad skönt det var med en programledare för Guldbaggegalan som Babben Larsson som är rolig utan att till varje pris vara överdrivet osmaklig och utan att ta alldeles för stor plats. Hon får högt betyg för sin insats.

Det finns hopp om framtiden för svensk film, det är tydligt när det blev debutanten Gabriela Pichler, regissören bakom ”Äta sova dö”, blev den stora vinnaren på årets gala. Filmen ”Äta sova dö”.

Som DN sammanfattar:
På måndagskvällen vann det starka socialrealistiska far-dotter-dramat ”Äta sova dö” fyra baggar av fem möjliga. Dessutom i tunga viktklasser som bästa film, bästa regi, bästa manus och bästa kvinnliga huvudroll. En stor triumf som påminner lite om Lukas Moodyssons stora genombrott med ”Fucking Åmål” för 15 år sedan.

Det var lite överraskande dock att det var Nermina Lukač som vann pris för bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Raša i Äta sova dö och inte favorittippade Pernilla August för rollen som den skrupelfria bordellmamman Dagmar Glans. Nermina Lukač är debutant som filmskådespelare.

Searching for Sugar Man vann pris som bästa dokumentär, men det var nog helt klart i hård konkurrens med dokumentären om Palme. Palmedokumentären vann dock pris för bästa musik, skriver av Benny Andersson.

Äta sova dö var filmen som vann de tyngsta priserna men annars var priserna hyggligt spridda. Avalon tog hem de tunga titlarna bästa manliga huvudroll (Johannes Brost) och bästa manliga biroll (Peter Carlberg).

Hela listan av nominerade och vinnare hittar du på Guldbaggens hemsida.

Arkiverad under: Film, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 519
  • Sida 520
  • Sida 521
  • Sida 522
  • Sida 523
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in