Napoleon
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 november 2023
Regi Ridley Scott
Med Napoleon som är två och en halv timme lång har filmbolaget troligen ambitionen, eller förhoppningen, att landsätta en av julens och vinterns storfilmer. Njae. Jag är skeptisk till att den kommer att dra stora horder av publik. Den spretar för mycket åt två olika håll, trots att den förstås är tekniskt skickligt storslagen, med en så erfaren regissör som Ridley Scott vid spakarna. Ridley Scott, skaparen av bland annat storslagna Gladiator.
Att en film om soldaten Napoleon som blev kejsare i Frankrike innehåller flera överdådiga krigsscener är givet. Men samtidigt vilar filmen på hans kärlekshistoria med, eller kanske ska vi kalla det beroende av, Joséphine de Beauharnais som han gifte sig med. Blod och en komplicerad kärleksrelation är filmens två teman.
Det blodiga temat sätts redan i inledningsscenen är vi får se avrättningen av Marie Antoinette, den franska drottningen som dömdes till döden under den franska revolutionen. Vi får mycket noga se hennes huvud huggas av med giljotinen och hur huvudet med blodet droppande lyfts upp för att åskådarna ska jubla.
Kärlekshistorien framställs i filmen som en fixering där Napoleon är en löjlig karaktär som inte kan tillfredsställa en kvinna sexuellt. Napoleon är helt beroende av Joséphine som i sin tur mest känner sig låst av hans beundran. Det är en del i hur filmen är rätt fast vid att framställa Napoleon som en udda figur och ganska korkad. I filmens slut påpekas att hans krig kostat 3 miljoner soldater livet. Det är fruktansvärda siffror och visar hur makthavare genom historien offrat sina underlydande. Lika tragiskt är det än i vår tid. Men det filmskaparen blundar för eller undviker att peka på är att Napoleons motståndare givetvis offrat minst lika många människoliv i sitt försvar av sin överklass och sina kungars rätt att leva utsvävande liv på bekostnad av de fattiga.
Filmens mest intressanta aspekt som jag tycker fuskas bort är just Napoleons anknytning till den franska revolutionen. Att en ung man som föddes på Korsika och inte ens var hundra procent av fransk börd och inte från överklassen ändå kunde ta sig till högsta toppen är en spännande berättelse. Han kan omöjligt ha varit puckad. Revolutionen i Frankrike då folket svalt medan kungen och hovet levde lyxliv har påverkat den europeiska historien på flera sätt även om demokratin tappade sin makt till nya kungar har revolutionen ändå haft stor påverkan på hela Europa, på ideologier och filosofier som började gro. Tyvärr känns det som att filmen är så starkt påverkad av den segrande alliansen av engelsmän, österrikare och ryssar med flera att den sopar sina länders problem under mattan. Det var ju inte några storslagna demokratier som vann heller.
Men trots att filmen spretar åt olika håll och känns tillrättalagd har den flera grandiosa stridsscener och en lång rad duktiga skådespelare. Joaquin Phoenix är bra som Napoleon och känns trovärdig. Rupert Everett som den engelska härföraren är en bra skådespelare som det alltid är spännande att se. Tsar Alexander spelas av unga stjärnskottet Edouard Philipponnat som är av fransk-finsk börd, född 1999 och talar fyra språk flytande: finska, svenska, engelska och franska.
Fast lite konstigt känns det att en fransk soldat som blev kejsare spelas av en amerikan och att alla roller talar engelska. Live skevt blir det och ganska uppenbart att berättelsen om Napoleon skrivs av de engelsmän som besegrade honom för att de var hotade av hans frammarsch.
Visst är det en underhållande storfilm men jag är ändå skeptisk till en hel del. Det finns ju ett stort skäl till att England med flera länder gick samman för att stoppa Napoleon. Han hade ju visat en man som inte är född i överklassen kan ta sig till högsta toppen, ett budskap som engelsmännen absolut inte ville skulle sprida sig till deras befolkning. Det perspektivet fuskas bort och det är inte konstigt eftersom det är representanter från England och USA som ligger bakom denna filmatisering. I Frankrike har den ju fått en hel del kritik.
