• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

På invigning av Stockholms nya scen för standup-comedy

25 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Humor och skratt, det mår människor bra av. Det är filosofin som gäller för den amerikanska tv-kanalen Comedy Central. Det menade kanalens svenska vd Peter Von Satzger när han på fredagskvällen invigde Comedy Central live, Stockholms nya scen för standup-comedy, på Brunnsgatan 6 i Stockholm.

Det var stor invigningsfest på fredagen med en mängd kändisar som var inbjudna för att mingla, ta en öl eller ett glas vin och äta av snittar med gravad lax eller gravad oxfilé. I vimlet såg jag bland annat Hasse Aro från Efterlyst-programmen i tv3 och Andreas Weise, från Idol och Lets Dance. Trevligt var att i kön för att hämta jackorna efteråt hamna bredvid skådespelaren Magnus Krepper som jag såg i premiären av Noréns Stillheten på Stadsteatern förra fredagen. Den föreställningen är grymt bra och Krepper spelar den äldre brodern på ett starkt sätt, som jag berömde honom för där när vi ändå stod och väntade på att få hämta våra jackor.

Själv invigningen bestod av ett program med sex standup-artister som gav var sitt smakprov på sina program på tio minuter var. Allra roligast var själva programledaren, han drog vitsar mellan presentationerna som en riktig komiker. Kanske hade han bäst förutsättningar för han fick ju vara på scen under en längre tid.

Att ge ett smakprov på tio minuter kanske inte är det mest optimala. Zinat Pirzadeh drog några riktigt roliga skrattframkallande skämt om livet i Rinkeby med övriga fem komiker – André Wickström, Jakob Öqvist, Kodjo Akolor, Janne Westerlund och Al Pitcher, alla fem män, hade väldigt hög procent av sina skämt kring sex. Inget fel i det, men det blev lite som om alla fem haft samma manusförfattare, de stack inte ut så mycket sinsemellan. Det tror jag beror mycket på att tio minuter bara blir ett litet smakprov. Under säsongen har de alla en kväll var på scenen och då kan de ju balansera programmet mer intressant.

Al Pitcher, som är från Nya Zeeland, hade några riktigt träffande roliga beskrivningar av vårt typiskt svenska beteende. Ibland krävs det kanske att komma utifrån för att kunna sätta fingret på det roliga hos oss.

Här är hemsidan för Comedy Central Live.

Här ett litet litet prov på den första komikern på scenen:







Läs även andra bloggares åsikter om Comedy Central, standup-comedy, humor, Stockholm, Brunnsgatan 6

Arkiverad under: Krönikor, Scen Taggad som: Brunnsgatan 6, Comedy Central, standup-comedy, Stockholm

TV-licensen i nuvarande form är så 1800-tal

22 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Eva Hamilton, vd SVT, skriver i en debattartikel att hon vill öppna SVT:s programarkiv. Jag blir glad när jag läser det. Tekniken gör det möjligt att göra film och tv-program tillgängliga på ett helt annat sätt än vad som sker idag. Det är mer ovilja och fantasilöshet, eller kanske rädslan för att inte kunna tjäna pengar på det, som sätter stopp. Tekniken finns – och kommer att förbättras.

Det händer att jag blir intresserad av en särskild regissör eller skådespelare och då vill se allt som han/hon varit med i. Det är omöjligt. I videobutikerna finns bara filmer som är relativt nya. Tänk om alla filmarkiv var öppna och vi kunde betala en summa för att få tillgång till att se den film vi är intresserade av. Filmerna finns ju i arkiven. Men ingen har tillgång till dem. Därför är det glädjande att SVT:s vd tänker i liknande banor. Eva Hamilton skriver:

Den svenska kulturen stärks om vi kan finna en lösning för att öppna SVT:s arkiv. Det omfattar såväl program som är trettio år gamla, till exempel Hemsöborna, och de som är trettio dagar gamla, såsom Klass 9 A. Redan i dag erbjuder SVT webbpublicering av rättighetsklarerat innehåll – men vi skulle kunna ge så mycket mer!

Flera steg är redan tagna. SVT har digitaliserat merparten av programmen. Riksdagen har beslutat om att göra det lättare att klarera rättigheterna. Nu åter­-står att finna bra sätt att lösa distribution och lagring, att göra programmen sök­-bara via en särskild SVT-portal och att underlätta för funktionshindrade att nyttja arkivet. Men framför allt krävs resurser för att betala upphovsmännen för deras rättigheter. Hela projektet borde kunna genomföras utan att höja tv-avgiften, med pengar som finns fonderade i Rundradiokontot.

Eva Hamilton tar också upp tv-licensen. Ja det är verkligen på tiden att den förändras. TV-licensen i nuvarande form borde verkligen läggas ned.

Dels är den i sin form förnedrande och integritetskränkande men tv-pejlare som på fullt allvar jagar hem där det finns tv-apparater och de boende inte betalt tv-licensen. Bara den inställningen till medborgarna, att jag dem med kontrollörer, är förnedrande.

Utvecklingen idag, där det går att få tillgång till SVT:s utbud via dator eller mobil istället, gör det snedvridet att bara ta avgift från de som ser på SVT via tv-apparaten. Visserligen går det inte att se allt via mobil eller dator, men utvecklingen går vidare och vi kommer att få tillgång till alltmer av SVT:s innehåll på andra sätt än via traditionella tv-apparater.

En del vill förstås lägga ned hela public service. Eller som kulturministern som vill förbjuda SVT att konkurrera med de kommersiella tv-kanalerna genom att göra populära underhållningsprogram.

Ska vi släppa etermedierna helt fritt? Lägga ned public service och bara förlita oss på kommersiella kanaler? Vad blir det för tv då? Vem kommer att vilja sända tv

Det är bra att diskussionen är igång. Både om public services roll i sin helhet och om tv-licensen som i nuvarande form är så 1800-tal, för att citera en tonåring jag träffade igår. Jag tror på någon modell som betalas via skattesedel. Helst skulle jag vilja att public service fick medel via staten utan att någon särskild avgift dras från de enskilda medborgarna.

På min önskelista står också att såväl SVT:s som alla andra filmarkiv öppnas. Då skulle framtiden äntligen vara här.

Thomas B har också bloggat kring detta:

Framtidens Public Service kräver en förändring både i utbuds- och finansieringsstruktur. Att döma av viljan finns en efterfrågan av Svt som Public Serviceförmedlare. Det är då läge att bredda dess uppdrag och finna nya lösningar för att nå ut. En alternativ och mer modern finansieringslösning är en viktig del, att bredda utbudet inte minst genom tillgängliggörandet av arkiverat material är ett steg på vägen.

Relaterat:

Aftonbladet, DN

Läs även andra bloggares åsikter om svt, tv-licens, Eva Hamilton, tv-arkiv, filmarkiv

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Eva Hamilton, Filmarkiv, SVT, tv-arkiv, tv-licens

Tänk om mördaren går här mitt ibland oss, som Leif GW tror

21 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Snart har 25 år gått sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades mitt på öppen gata.
Klockan 23.21 fredagen den 28 februari 1986 sköts statsminister Olof Palme ihjäl på Sveavägen i Stockholm.

Vi som levde då minns dessa chockartade dagar. Hur vi samlades vid platsen för mordet. Själv bodde jag i Östersund och kom ner till Stockholm tillsammans med andra från en karateklubb däruppe, vi skulle på ett träningsläger. Helt självklart tog vi oss först förbi mordplatsen för att vissa vår sorg.

TV-nyheterna sände nästan dygnet runt.

Många, många år senare flyttade jag till Sollentuna. Då hamnade jag av och till på samma pendeltåg som Christer Pettersson, den person som både dömts och friats för mordet på Olof Palme.

Polisprofessorn Leif GW Persson tror inte att Christer Pettersson skyldig och polisprofessorn hävdar också att något polisarbete inte pågår. Till Aftonbladet säger han:

– Det pågår inget utredningsarbete sedan flera år tillbaka. Luften gick ur dem när Högsta domstolen nekade resning 1998 gällande Christer Petterssons frikännande dom i hovrätten.

Han verkar också övertygad om att Christer Pettersson inte är mördaren.

– Det är helt fel person. Han är för rörig och osorterad.
Enligt Leif GW är det troligare att någon person med bakgrund inom polisen eller militären beställt och genomfört mordet.

Ja det är mycket man kan fundera kring. Hur hade Sverige sett ut idag om Olof Palme inte hade mördats? Palme var ingen helgon, men han var oerhört tydlig på vissa punkter. Kunde han lett Socialdemokraterna så de gjort ett bättre arbete gentemot de främlingsfientliga krafter som tagit sin i Sveriges Riksdag i form av Sverigedemokraterna?
Hade ens Göran Persson blivit partiledare?
Vad hade hänt om Anna Lindh inte heller hade mördats?

De som utfört dessa mord har mycket på sina samveten.

Från Wikipedia:

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Stockholm, död 28 februari 1986 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker. Han var Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 samt Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982-1986.
Olof Palme utbildade sig till jurist vid Stockholms högskola och var riksdagsledamot 1958-1986, i första kammaren 1958-1968 och i andra kammaren 1969-1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-1965, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister under åren 1968-1969. Palme var reservofficer (löjtnant) i kavalleriet.
Palme mördades på Sveavägen i Stockholm 28 februari 1986.

Läs även andra bloggares åsikter om Olof Palme, samhälle, politik

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Olof Palme, Politik, samhälle

Göran Hägglund tar hellre strid för snus än att gamla får bo tillsammans

20 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Vi var nog många som upprördes när vi först läste i medierna om Karl-Gustaf och Iris Kleen som har varit gifta i 65 år. Men Varbergs kommun tvingar dem isär. Förvaltningsdomstolen har gett dem rätt att bo tillsammans, ändå vägras kommunen att lyssna.

Aftonbladet berättar:

Det enda Varbergs kommun erbjöd var ett rum i en helt annan byggnad flera hundra meter bort från Iris.
– Då kunde det lika gärna vara. Jag behöver i alla fall klä på mig, promenera och ta mig bort till Iris boende för att vi ska kunna träffas. Det är tufft, framför allt nu på vintern.
I hustruns byggnad har flera rum blivit lediga, men det hjälper inte. Karl-Gustaf petades längst bak i boendekön.

Ett politiskt parti som tydligare än andra tog ställning och sade att gamla absolut ska ha rätt att bo tillsammans är Kristdemokraterna. Partiledaren Göran Hägglund lovade med stora åthävor. Han lovade en lagändring. Av detta har inget blivit.

Det är väl ganska symtomatiskt, eller typiskt. I Sverige råder en mycket utpräglad åldersdiskriminering och människor över 50 har inget värde i mediers och makthavare och allmänhets ögon och för varje år uppåt där minskar vår människovärde i den ungdomsfixerade västerländska kulturen.

Att politiker dessutom gärna talar med stora bokstäver och lovar och lovar, men sedan förlitar sig på att allmänheten ska glömma saken och inte kontrollera om de uppfyller vad de lovat, det är inte särskilt förvånande.
Medier är ju dessutom så fixerade på senaste nytt att de sällan kollar upp hur det blev med något.

Kristdemokraternas ledare profilerar sig istället som en förkämpe för snus, på regeringens uppdrag.
Snuset ses kanske som en bättre opinionsvinnare än att ställa upp på äldre människors rättigheter. Kristdemokraterna och regeringen har nu tagit strid för att snuset ska släppas fritt. Hur de kan få det till något viktigt i Jesu namn, det kan man ju fråga sig.

Ur Svenska Dagbladet:

Ett spektakulärt snuskrig håller på att bryta ut i Sverige. I en skrivelse till EU pläderar regeringen för att häva förbudet mot snusförsäljning i Europa – och kör därmed över sina egna experter i Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet

.

Relaterat:
Dagens Nyheter:

Törnebohms Hotspot har också bloggat om den dåliga behandlingen av äldre människor.

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, snus, högerregeringen, samhälle, politik

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Göran Hägglund, högerregeringen, Politik, samhälle, snus

Kulturministern vill ha en public service som går med förlust

19 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Det som är möjligt för andra aktörer att tjäna pengar på ska bort från public service tablåer. Den breda sporten kan andra göra. Detsamma gäller bred musik och bred underhållning.
Det är högerregeringens kulturministers inställning. I alla fall som Mats Svegfors, vd Sveriges Radio, och Cilla Benkö, vice vd Sveriges Radio, tolkar ministern.

Svegfors och Benkö skriver i en debattartikel:

Det sker en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism tar över där tidigare medvetna publicister rådde. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och därmed för många tittare och lyssnare?

Först och främst tycker jag det är tragiskt att både public service och alla kommersiella redaktioner, inom såväl etermedier som webb- och pappersmedier, lägger mer och mer energi och tid på ytlig nöjesbevakning, på just det breda, lättsäljande, det ytliga som inte kräver att mottagarna tänker eller engagerar sig. Att klickjournalistiken tar över alltmer.

Som ett exempel den hysteriska bevakning som sker kring Melodifestivalen där alla stora redaktioner, för den delen de flesta småredaktioner också, till och med ska ha en schlagerbloggare. Varför måste de traditionella mediernas redaktioner överhuvudtaget blogga kring Melodifestivalen? Svar: det skapar klick, vilket ger högre annonsintäkter.

Finns det ingen redaktionschef eller medieägare som vågar tänka tanken att försöka gå det andra hållet? Att försöka sälja på kvalitet och genomarbetade inslag?

Det är egentligen ett ännu större problem än att kulturministern inte vill att public service ska få gå med vinst.

Sedan är det ju väldigt skumt. Hur kommer det sig att en högerregering, som annars är så noga med att kulturen ska bära sig i alla lägen, plötsligt inte vill ha ett public service som håller budget och går ihop ekonomiskt?

Varför vill högerregeringen medveten skära ned på public service möjligheter? Brukar det inte vara tvärtom, att högerpolitiker reagerar när ett statligt företag inte går ihop ekonomiskt? Varför är det plötsligt negativt om ett företag vi alla är delägare i går bra ekonomiskt? Att ens vilja strypa möjligheten för public service att gå ihop ekonomiskt är verkligen att hindra fri marknad.

En annan aspekt är att det som kulturministern nu vill införa är censur. Visst är det en form av censur, när politiker vill styra och bestämma vad public service ska ägna sig åt.

Synpunkter kan vi alla ha på vad public service ägnar sig åt. Jag skulle förstås gärna se att både public service och de kommersiella redaktionerna ägnade mer åt kvalitet än lättköpt klickjournalistik.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Svegfors, Benkö, kulturministern, public service

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Benkö, kulturministern, Kulturpolitik, public service, Svegfors

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in