• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Inte konstigt att forskningsinstitut drar från ett land där utbildningsministern är rädd för ny teknik

4 februari, 2012 by Rosemari Södergren

I Sollentuna kommun får alla barn i första klass en surfplatta. De får lära sig läsa och skriva på dator först, innan de får börja traggla med att forma bokstäver för hand.
Det låter väldigt smart och innovativt. Många barn är motoriskt senare och har problem att lära sig forma bokstäver redan i första klass. Förmodligen kommer det att gå ännu lättare att lära sig skriva när barnen dels lärt sig läsa och förstå bokstäverna och motoriken förbättrats.
Att vi i flera generationer varit tvingade att kämpa många timmar med att forma bokstäver för att vi tvingats göra det innan vår motorik varit mogen för det, betyder ju inte att det är den bästa vägen att gå.
Att kämpa hårt med att lära sig skriva behöver inte nödvändigtvis vara bästa sättet att lära sig skriva och läsa.

I framtiden och för den delen redan nu är det förmodligen mycket viktigare att kunna ta till sig texter vid webbens alla manifestationer (dator, surfplatta, tv-skärm, smartphone) och att kunna skriva på dem än att skriva en massa för hand.

Men för den svenska utbildningsministern verkar det vara en ryggärgsreflex att vara emot allt nytt.
DN rapporterar:
Utbildningsministern låter upprörd när han pratar om den undervisning som bedrivs i Sollentuna kommun.

– Jag studsade till när jag läste tidningen. Jag har inga invändningar mot att man använder datorer tidigt. Men om man tänker ersätta böckerna fullt ut med digitala hjälpmedel, då är man fel ute.

Vem har sagt att Sollentuna kommun kommer att ta bort alla läroböcker? Skolan mår nog bara bra av att en hel del läroböcker försvinner, med tanke på hur slitna de flesta läroböcker varit som jag sett – och oftast har läroböckerna haft gammalt innehåll som inte ens stämmer längre.

Att rusta barn för dagens samhälle och framtiden är väl skolans uppdrag? Då är det väl helt suveränt att alla barn, vartenda ett, får en surfplatta. Eller är det där skon glömmer, för herr Björklund? Att surfplattorna inte bara är till för de välbeställda barnen? Tänk, i moderatstyrda kommunen Sollentuna får också barn till lågavlönade ensamstående föräldrar en egen surfplatta att lära sig läsa och skriva med.

Anna Vikström, s-politiker i Sollentuna, sätter in surfplattorna i skolan i samband med bristen på en IT-strategi och skriver:

I veckan debatterades IT i skolan i riksdagen, eftersom S hade interpellerat. i frågan. Jan Björklund verkar märkligt ointresserad av hela ämnet. En IT-strategi för skolan kan ha många perspektiv – tillgänglighet för alla invånare/elever, etjänster, utveckling/forskning, gemensam infrastruktur, säkerhet/sekretessfrågor och professionell samverkan, bara för att nämna några. Jämför med nationell ehälsa. Nej, enligt Björklund så är det lokal utveckling som gäller på alla plan. Det är märkligt att just detta område ska vara i komplett avsaknad av nationell strategi med tanke på hans förkärlek för statlig styrning.

Mina moderata karameller har också tagit upp Björklund och surfplattorna:

Utbildningsminister Björklund sågar hela projektet med surfplattor i skolan för att ungar behöver lära sig skriva med penna och minsann behöver de också läsa långa texter och inte bara ägna sig åt SMS-språk. Men kära nån ministern. Vi har i alla tider använt oss av olika redskap, artefakter för att lära. Datorerna är den här tidens sten att rista med. Pennan är svår att använda för många barn, de är på olika nivåer i sin motoriska utveckling. Den som är född i januari har ett års utvecklingsförsprång före den som är född i december, bara som ett exempel. Därutöver individuella skillnader. Piagets stadieteori ifrågasätts allt mer. Alva Myrdals likriktning av barnens fostran har övergetts tack och lov och individen får komma fram i större utsträckning än tidigare.

Björklund visar med sitt uttalande att han inte har en susning om vad en läsplatta är för något. Det är lite bekymmersamt.

Ja det är bekymmersamt. Och i synnerhet med tanke på det tråkiga beskedet häromdagen att Astra Zeneca lägger ner sin forskningsenhet i Södertälje. Omkring 1.100–1.200 tjänster försvinner, uppger företaget för DN.se.

Hur ska Sverige rusta sig inför framtiden om barnen inte får bli naturligt vana med att hantera ny teknik?
Hur tänker utbildningsministern då?

Relaterat om nedläggningen av AstraZeneca: Alliansfritt Sverige och Svenska Dagbladet och Ny Teknik.

Relaterat om surfplattan i skolan: Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2

 

Mer relaterade texter:

SvT SvT2 SvD DN DN2 DN3 DN 4 DN5 SvtPlay ABC Svtplay Aktuellt
Blogg: AnnaKarin Hatt som hävdar  att det på skolområdet finns ett stort utrymme för förbättring (splittring i alliansen alltså) Kants blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Astra Zeneca, forskning, Björklund, surfplatta, Sollentuna, politik, utbildningspolitik, utveckling

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Astra Zeneca, Björklund, forskning, Politik, Sollentuna, surfplatta, utbildningspolitik, utveckling

Fördomarna blottas kring Facebookgrundaren

3 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Facebook är på väg att börsintroduceras. Ur Dagens Media:
På onsdagskvällen lämnade Facebook, efter år av spekulationer, in sin ansökan om börsnotering.

Sajten hoppas få in runt 34 miljarder kronor i samband med noteringen, men den siffran kan komma att öka, skriver di.se.

Fascinerande hur väl tajmat allt varit kring Facebook. Zuckerberg och hans vänner introducerade den just när världen började bli tillräckligt datormogna för att använda den och tillräckligt många världen över har tillgång till dator och Intenetuppkoppling.

Något jag tänkte på är de olika beskrivningarna som finns av Mark Zuckerberg, Facebookgrundaren. Han är nu 26 år och en av världens rikaste män.

SVD skriver:
Reflektioner om honom personlighet går isär i de otaliga artiklar som skrivits om Zuckerberg, de allra flesta skrivna utan intervjuer med Facebookgrundaren själv. Vissa hävdar att han har autistiska drag och är kort och känslokall medan andra beskriver honom som varm och humoristisk. Inte minst är kontrasten tydlig mellan Aaron Sorkins film The social network, baserad på Ben Mezrichs bok The accidential billionaries, och David Kirkpatricks bok The Facebook effect. Den första skriven utan Zuckerbergs samarbete, den andra med.

De personer som inte tycker om honom vill alltså framställa honom som autistisk eller med drag av autism.
Hmm? Vad säger detta oss? Det säger oss att dessa personer menar att det är dåligt, uselt att ha drag av autism. Det visar på hur djupt fördomar kring psykologiska funktionshinder är rotade i många.

Om en människa har autism eller drag av autism, det gör inte den personen mindre värd eller mer klandervärd.

Men det råder mycket fördomar kring sådant och ett annat exempel är ju när Gaffas musikrecensent använde ordet ”mongoloid” som ett nedsättande ord för ett band vars album fick dåligt betyg av Gaffa.

Arkiverad under: Krönikor

Det är inte laktosintoleranta som är sjuka, det är den svenska kosthållningen som är sjuk

2 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Laktosintolerans är ett vida överdiagnostiserat tillstånd. Många barn har diagnosen helt i onödan.
Det hävdar en grupp läkare i Läkartidningen. (Källa DN)

Läkarna har i princip rätt – men också fel.

En majoritet av världens befolkning har svårt att smälta laktosen i mjölk. Det är de människor som kan smälta laktos som är sjuka, egentligen.
Men nu består den svenska kosten av alldeles för mycket laktos.

Jag vet, jag är själv laktosintolerant. När jag lagar mat hemma går det bra. Det finns många laktosfria produkter: laktosfri mjölk, laktosfri filmjölk, laktosfri yoghurt, laktosfri glass …
Men så fort jag ska äta mat ute av något skäl är risken alltid stor att det finns laktos i maten – och som ett brev på posten kommer magont, diarreer, svettningar, svimningar …

När läkarna säger att laktosintolerans är ett normaltillstånd har de rätt. Men samtidigt är det ett handikapp att vara normal eftersom svensk kost bygger på att vi ska vara onormala. Det är därför krångligt och svårt att vara laktosintolerant i Sverige.

Läkarna menar också, enligt DN, att diagnosen laktosintolerans kan dölja betydligt allvarligare sjukdomar som glutenintolerans, irriterad tarm, ulcerös kolit eller komjölksallergi.

Vad ska föräldrar med mjölkintoleranta barn göra med denna information?
– De kan ifrågasätta och diskutera diagnosen med sin läkare.

Fram för en laktosfri kultur!

Läs även andra bloggares åsikter om laktosfritt, laktosintolerans

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: laktosfritt, laktosintolerans

Är burka och slöja bra för kvinnors jämställdhet och frihet?

29 januari, 2012 by Rosemari Södergren

I krig såväl som i inbördeskrig är det alltid kvinnor och civilbefolkningen som är de största offren.
Kvinnors frihet beskärs alltid när män krigar. Jag har precis ett filmen ”Rachida” som visar på Göteborgs fimfestival.

Bara mardrömmarna är gratis i Algeriet, konstaterar Rachida, en ung lärarinna som trakasseras av fundamentalister för sin vägran att bära huvudduk. En dag vägrar hon också att bära terroristernas bomb till sin skola och blir skjuten på fläcken. Hon överlever, men upplevelsen traumatiserar henne så till den grad att hon tvingas leva i inre exil i sitt eget land. In i det längsta har hon stått emot provokationerna och hoten som riktas mot henne, men tvingas till slut fly till en by i bergen.
…
Rachida är en modig debutfilm som ger en osminkad bild av ett samtida Algeriet där varje tendens till modernisering utlöser konvulsioner.

Det var en stark film (recension kommer i Kulturbloggen senare) och den kändes extra aktuell när jag i morse läste juristen och författaren Jesús Alcalás debattartikel om Skolverkets riktlinjer när det gäller slöjor, burka och andra huvudbonader.

En av de svåra frågorna i samhället idag är frågan om slöjor, burka och andra huvudbonader som kvinnor inom vissa delar av islam är påbjudna att bära. Några europeiska länder har stiftat lagar som gör att män (oftast är det ju faktiskt män) som tvingar en kvinna att bära sådana huvudbonader får böter. I Sverige har Skolverket tagit fram riktlinjer för hur skolor ska hantera situationer när en del av eleverna bär huvudbonader som döljer deras ansikte. Skolverket har intagit en riktigt feg ståndpunkt och skyfflat över beslutet i varje enskilt fall till läraren.

Jesús Alcalá skriver:

Mycket förtigs i Skolverkets nya riktlinjer för burka och niqab i skolan. Verket ignorerar bland annat Europarådet som säger att ”religionsfriheten inte får accepteras som ursäkt för kränkningar av kvinnans rättigheter”. Att vara emot ett förbud för heltäckande slöja i skolan har ofta sin grund i rädslan för rasism. Men skolan är folkrätts- och grundlagsskyldig att verka för jämställdhet. Frågan är alldeles för viktig för att Skolverket ska få sista ordet. Ansvaret är riksdagens.
…

Bristerna i Skolverkets analys är påtagliga. Argumenten är få och torftiga. Mycket förtigs och hoppas över. Inga principiella resonemang förs.

Jesús Alcalá påpekar att i flera fall när kvinnor bär döljande huvudbonader i klassrum har det samtidigt inneburit begränsning av andra elevers och lärares frihet.

Det är konstigt att den här debatten blivit så infekterad. Den som tycker det är fel att kvinnor tvingas bära sådana huvudbonader blir lätt stämplad som rasist.

Tänk om det kom en lag i Sverige som sade att alla kvinnor måste bära huvudbonader som begränsar kvinnors möjlighet att delta i en del aktiviteter, som att vara i en simhall och simma samtidigt som det finns män i samma lokal, eller utöva en sport där det inte fungerar att ha ansiktet dolt. Då skulle det bli ramaskri. Men när en mindre grupp kvinnor av en del religiösa ledare pådyvlas tron att gud skulle bli arg om de visade sitt ansikte, då accepterar vi detta förtryck av dessa kvinnor. Varför? För att inte vara rasister?

Jesús Alcalá skriver:

Och ansiktet är inte vilken kroppsdel som helst. Ansiktet visar vår identitet, ja mer än så – i ansiktet uttrycks vår glädje, vår sorg, vår tvekan, vår avsky. Kort sagt våra reaktioner och sinnesstämningar. Just detta är väl vad det ytterst handlar om.

Ska vi eller ska vi inte motverka sedvänjor som avpersonifierar människor och hindrar oss från att möta varandra som enskilda individer? Öppet. Ansikte mot ansikte.

Det här är så infekterat. Varför?
Det finns säkert kvinnor som har en stark tro på islam och tolkar tron som att deras gud vill att de ska dölja sitt ansikte och sin kropp. Jag menar att de har den tron själva, utan att någon man sagt det till dem.
Om en sådan kvinna inte får gå en utbildning – ja då blir det svårt om hon inte får bära sin huvudbonad.

Fast å andra sidan: är det verkligen så att en gud skulle straffa en kvinna som visar sitt ansikte?

Filmen ”Rachida” skildrar hur svårt det är för kvinnor som lever i fundamentalistiska omgivningar att leva ett fritt och jämställt liv. Om vi måste välja mellan att kvinnor går i burka eller att de får leva jämställt, då vet jag ju vilket som är mitt val.

Kan någon säga mig ärligt: kommer reglerna om att kvinnor ska dölja sitt ansikte från kvinnor ursprungligen, är det en regel som är till för att öka kvinnors jämställdhet?
Vad är viktigast i vårt samhälle: att kvinnor bär burka och liknande huvudbonader eller att vi har ett jämställt samhälle? Går det att förena?

Läs även andra bloggares åsikter om islam, jämställdhet, debatt, samhälle, politik, burka, slöja

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: burka, debatt, Islam, jämställdhet, Politik, samhälle, slöja

Rekordmånga deltar i #tweetupsthlm på Hilton Stockholm Slussen

29 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Jag minns mina första bloggträffar – eller bloggmiddagar. När jag hade bloggat ett tag blev jag inbjuden till en middag med andra bloggare i Stockholm. Vi var väl ett tjugotal bloggare som träffades på en mysig restaurang, käkade och drack öl eller något annat. Den första bloggträffen jag var på tror jag arangerades av Erik Stattin som driver bloggen Mymarkup.

Det där med bloggträffar växte och samme Erik Stattin var med och arrangerade ett stort bloggseminarium där bloggare kom från hela Norden för att mingla och lyssna på intressanta bloggrelaterade seminarier och paneldiskussioner.

Själv var jag en av två initiativtagare till ett stort bloggmöte som hölls i lokaler i Sveriges Riksdag och vi hade bland annat Joe Trippe som talare. Joe Trippi är bra på att leda politiska kampanjer och var den som byggde den webbstrategi som sedan vidareutvecklades under Obamas presidentsvalskampanj.

Nu har bloggar blivit vanligt, nästan alla bloggar. Bloggverktyg är ett verktyg för att kommunicera på Internet och som kan innehålla vad som helst. Det kan vara personlig reflektioner av privat natur eller politiska diskussioner eller utspel eller det kan vara en redaktionell produkt, en kulturtidning på webben som Kulturbloggen.

Nu verkar twitter ta över rollen som något som samlar folk. I ett mail läste jag att nästa träff för twittrare i Stockholm har slagit rekord och till och med har plats för några till:

På fredag är det dags! Helt otroliga 386 twänner har anmält sig till #tweetupsthlm 3 februari på Hilton Stockholm Slussen. Det är helt fantastiskt! Och! Vi har plats för flera!

Twitter lever helt klart upp till att vara ett socialt medium.

Här kan man anmäla sig:
http://tweetupsthlm.se/anmalan

Läs även andra bloggares åsikter om tweetupsthlm, twitter, sociala medier

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: sociala medier, tweetupsthlm, Twitter

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Sida 56
  • Sida 57
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in