Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Fin- och fulkultur – en evig diskussion

by

En av de mest långlivade tvekamperna – som dessutom aldrig tycks se en vägs ände – är fighten mellan fin- och fulkultur. Låt oss ta ett litet grepp om denna krutdurk.

Skyttegravar sedan urminnes tider
När vi talar om konst, kultur och litteratur finns det sedan urminnes tider ett inte alltför brett fält mellan två skyttegravar inom vilka finkulturens smaksäkra väktare håller stånd mot fulkulturens obrydda bärsäkrargångare.

Spelvärldens ful- och finkultur
Lyx och välstånd har aldrig varit ett kriterium för finkultur, snarare tvärtom. Ett casino präglas många gånger av en lyx utan dess like men ses snarare som något osmakligt. Lägg därtill nätcasino som slagit igenom med kraft på senare år och där man hos starka varumärken som karamba.com kan finna en hel del spel som säkerligen strävar efter att locka finkulturella konsumenter. Online casino-fenomenet gör dock spelandet än mer folkligt och tillgängligt och tar därmed ett större steg bort från finkulturen, där vi snarare finner spel som bridge och schack. Spel som kräver en hel del förmåga för att du ska bli riktigt bra, det vill säga inte tillgängligt att förstå för alla. Dessutom är dessa spel inte omgärdade av lyx eller drömmen om de stora vinsterna och – framförallt – är turen i stort sett raderad till förmån för förmåga.

Behärska versmåtten
Inom finkulturen är de stora skaparna de som behärskar olika versmått till fullo och sedan bryter ny mark för att förnya dem genom medvetna ändringar, vilka av de som förstår finkulturen kan upptäckas i form av nya perspektiv och konstnärliga paradigmskiften. Det handlar om en förståelse som kräver utbildning, snille och smak efter redan etablerade normer som kan vara svårtillgängliga för de som inte har utbildningen. Givetvis är det ingen formell objektivitet, eftersom den ju inte skulle kunna existera då finkulturen dessutom skulle bli synlig för alla, men det är ett fenomen för de som förstår. Finkultur handlar ofta om modern och svårtillgänglig konstmusik, flerdimensionella historier av de stora klassiska författarna, och skribenter inom smala nischer, där det krävs en hel del för åskådaren att kunna ta till sig verken.

Enkelt och folkligt
Fulkulturen definieras som finkulturens absoluta motsats. Versmåtten är inte avgörande och tveksamt om de ens är tillämpliga i fulkulturens endimensionella poem eller smäckra ballader. Där handlar det om att skriva från hjärtat, men kanske inte med hjärnan. En låtskrivare behöver inte vara medveten om ett rim hör till ett versmått eller ens att det bryter mot ett existerande versmått. Det ska rimma helt enkelt, om det så är ett nödrim. Det viktiga är att det passar ihop med en melodi och går in i lyssnarnas hjärtan. Det är det enkla, det folkliga och det som många kan ta till sig, utan att egentligen behöva fundera eller analysera över vad det är man tar till sig. Det omedelbara. Buskis är ett bra exempel på en teater- och humorform som anses vara lite av definitionen av fulkultur. Dagens stjärnor på buskishimlen är duon Stefan och Krister, vilka sätter upp shower med stora gester där man gärna använder sig av underlivshumor, vilket ofta ses som absolut förbjudet i det finkulturella rummet. Dansbandsmusik är ett annat typiskt fulkulturfenomen där texter och melodier går rakt in i hjärtat och är skrivna för att beröra det stora flertalet, utan att det ska behöva analyseras så in i bomben.

Historiens gång kan förändra
Historiens gång är nog det enda som i grunden kan plocka upp något ur fulkulturskytteraven för att släppa ned i finkulturgraven. Ett sådant exempel är Carl-Michael Bellmans många gånger skabrösa och chockerande visor i slutet av 1700-talet som då sågs som fulkultur, men idag får anses som finkultur. Ett annat fenomen är jazzen som slog igenom som något mycket ungdomligt, folkligt, farligt och fult, men numera tillhör den absoluta finkulturen. Diskussionen om vad som är ful – respektive finkultur kommer nog aldrig dö. Däremot kan fulkulturella fenomen leva vidare i finkulturell form, bara åren får gå.

De bästa poddarna just nu

by

Foto: Nick Youngson
Trots att det har gått några år sedan podcaster gjorde entré på den svenska mediemarknaden, verkar intresset för fenomenet knappast ha svalnat. Enligt undersökningen Svenskarna och internet lyssnar nästan hälften av alla svenskar på podcasts vid något tillfälle, medan sex procent gör det dagligen. Det i grunden relativt enkla formatet, en eller flera intressanta personer som samtalar och släpper lyssnarvänligt innehåll, har blivit en mångmiljonindustri med stark tillväxt. Långköraren, och vad som vid det här laget kan kallas för veteranen, Alex & Sigge podcast sägs exempelvis dra in mer än miljon kronor i månaden i reklamintäkter. Branschen är därmed lukrativ för den som inte bara lyckas med att locka, utan även behålla trogna lyssnare vecka efter vecka.

Den svenska poddmarknaden består idag av en brokig skara kända och okända aktörer som var och en har sin egen nisch. I den här artikeln går vi igenom de poddar som enligt Kulturbloggens uppfattning är bäst i Sverige just nu.
En varg söker sin pod släpps varannan vecka och kan bäst beskrivas som en podcast som behandlar kultur, samtid, politik, feminism och populärkulturella yttringar. Den produceras av Liv Strömquist, bästsäljande serietecknare, Tv-personlighet och kulturprofil (som även varit sidekick i den numera nedlagda satirpodden ”Lilla Drevet”), samt Caroline Ringskog Ferrada-Noli, även hon författarinna (senast aktuell med romanen Rich boy) samt verksam inom TV bland annat som regissör bakom serien ”Juicebaren” som gick på SVT 2018. Här varvas feministiska frågor och samhällskritik med diskussioner kring Beyonces moderskap och Amy Schumers senaste stand-up på ett otvunget, och underhållande sätt med intellektuell skärpa. Duon Ringskog & Strömquist har varit personliga vänner sedan tonåren vilket gör att tonen de emellan alltid lyckas vara personlig utan att bli för privat.

Det finns även poddalternativ för den som kanske inte enbart lyssnar på poddar för nöjes skull, utan för att vässa sina kunskaper inom ett särskilt område. Ett exempel är podcasten Syn där Erik Rosenberg och en gäst varje vecka tar upp ett pokerrelaterat ämne som de enligt egen utsago ”skjuter högt och lågt kring”. Syn är därmed ett hett tips för den som vill lära sig reglerna och möjligen omsätta sina nyfunna kunskaper i en turnering eller två.
Ett annat exempel på ovanstående är Bildningspodden som produceras av livs levande akademikern Magnus Bremmer, till vardags verksam vid Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Bildningspodden är perfekt för dig som är mindre intresserad av att höra åsikter och kallprat, och mer sugen på att stimulera hjärnan och lära dig något nytt på kuppen. Hit bjuds ledande forskare in för att diskutera vitt skilda ämnen som universum, Jane Austen och postmodernismen. En bonus vid regelbunden lyssning är att du kommer att kunna skryta med allmänbildning och allehanda kuriosa på nästa cocktailmingel eller familjemiddag.
En relativ nykomling på poddhimlen som på kort tid blivit såväl populär som omdebatterad och som även väckt anstöt är Della Q som drivs av kulturpersonligheterna och trion Bianca Meyer, Anna Björklund och Moa Wallin, de senare även kända från bland annat P3:s Tankesmedjan. Podden vars grundformat kan sägas vara ett förtroligt samtal som växlar mellan högt och lågt mellan tre ofiltrerade kvinnor mellan 20 och 30-årsåldern har sedan sitt första avsnitt i juli 2018 gett upphov till en rad olika debattartiklar och inlägg på sociala medier. Tjejerna har bland annat anklagats för att ha en stundtals elak och raljerande ton, påståtts vara konservativa, och klassats som dåliga feminister. Att podden är högst underhållande trots, eller kanske på grund av just ovan nämnda attribut är dock inget att orda om. Meyer, Björklund och Wallin har talets och satirens gåva och erbjuder insiktsfulla tolkningar och infallsvinklar kring samtida fenomen. Dessutom känns dynamiken mellan poddtrion avväpnande och naturlig. Kanske är poddens storhet och lockelse att den spelar på voyeurism fast i lyssnarformat. Som lyssnare upplever man ofta att man tjuvlyssnar på ett hemligt samtal mellan tre tjejkompisar vilket gör Della Q till en kittlande lyssnarupplevelse som saknar det filter och den ängslighet som liknande konkurrenter på marknaden genomsyras av.

P3 GULD 2018 – Snygg attitydmaxad produktion saknade gåshud

by

Pressfoton  Mattias Ahlm – Vinnarna på P3 GULD

Blev en lång kvälls färd mot sen natt för att travestera en världsberömd pjästitel. Var nämligen nyfiken på liveakter både på förfesten och på galafesten.  Noterade totalt sett ett antal  riktigt skapliga prestationer. Men inga stack ut på samma sätt som Frida Sundemo/ Linnea Olsson/ Naomi Pilgrim och Hurula ifjol. Skönt nog funkade logistiken  och det var utsålt i Partille arena. Som väntat fanns mycket visuella effekter och flamsiga miniintervjuer. Beträffande decibeltalet befarar jag att det kommer susa i öronen ett bra tag framöver, motsvarande hur jag plågades efter att ha upplevt distade gitarrer med Ride på konsert tidigt 90-tal.

Tog först del av ett kort set med hajpade Avantgardet, vars på gränsen till övertända sångare, ju blev gisslad med epitetet ”Karl Oskar på antabus” i direktsändningen. Ljudmässigt lät det ganska illa och musikaliskt var det lite vingligt emellanåt, trots att Matti Ollikainen (hördes inte tillräckligt)  och Daniel Gilbert fanns med.  Den  passionerade Rasmus Arvidsson var på sätt och vis beundransvärt utlevande, fast samtidigt alltför skrikigt dominant. Klokt beslut av Avantgardet att ha med två kvinnliga musiker och sympatiskt att de verkligen brinner. Deras hetsige frontman var tacksam för att de blivit inbjudna att göra sin grej, fast låtarna enligt utsago mest handlar om psykisk ohälsa, utanförskap och missbruk. Hans visdomsord: ”Se varken upp till eller ner på någon.”

I övrigt hördes ingen gitarrbaserad rock. Och att en gala som påstår stolt att svensk musik hyllas, har slagsida mot hiphop, dansmusik och kvinnliga singersongwriters är antagligen tecken i tiden. För en gångs skull vann inte Håkan Hellström eller Zara Larsson någon prisklass. Men att ungdomsradion och dess lyssnare ratar en ständigt kreativ superstar som Thåström, är ett mysterium.  Mycket märkligt att han sidsteppats.

Den store auktoriteten på populärkultur Jan Gradvall, lanserade nyligen Tove Styrke som en världsartist. Kul då för honom att hon blev belönad för sin samlade produktion. Tyckte  öppningsnumret på P3 GULD var oklanderligt. Gulligt när hennes älvor lade sig på det stora scengolvet och mina tankar strövade iväg åt Kylie M-hållet. Men Styrke fastnade inte som jag förväntat mig. Minns mest hennes kommentarer då hon överdoserade på ordet sjukt. Blev mer positivt överraskad av Human (aka Daniel Adams-Ray), gjorde ett gott intryck med sävligt sound, vågade låta lite baktung.

Human

Tråkig låt Janice framförde, dock förfogar hon över magnifika röstresurser i nivå med Lagaylia Frazier. I ärlighetens namn hade jag hoppats på en maffig bomb till låt av egensinniga Little Jinder, vilket inte inträffade.  Till den  ljumma avdelningen vill jag hänföra mannen med mest bling-bling, det vill säga rapparen Lamix , kaxig mottagare av priset till Framtidens artist och Molly Sandén med sin moderna variant av anonym vuxenpop. Var första gången jag hörde Kapten Röd, vilket gav mersmak. Plötsligt kunde flera instrument utskiljas och de svängde fett i samklang, för att tala på ungdomars vis. Pratade med jämnårig man från TT efter sändningen i pressrummet. Journalisten som nästa födelsedag blir 60 år gillade texterna hos den mycket långe göteborgaren med många fans på plats.

Kapten Röd

För att lyckas live ska man, påstod Annika Norlin,  kunna lägga ut sina känslor på scen. Denna tänkvärda synpunkt tacklade som ni såg, Silvana Iman respektive Sarah Klang på väsensskilda sätt. Föredrar nästan alltid det avskalade icke-spektakulära som Sarah Klang bjöd på. Hade chansen på Park Aveny att tacka henne för vad hon gjorde, även om jag hade hoppats på en ännu starkare låt. Å andra sidan har den kvaliteter nog att växa vid fler lyssningar. Med sin  betagande mörka röst har Klang alla förutsättningar att ta oss kräsna med storm. Vilken potential hon har!

Sarah Klang

Fint initiativ att som vanligt hedra den trio som jobbade hårt med Musikhjälpen, vars imponerande resultat förtjänar såväl massiv uppskattning som uppmärksamhet. Hade stor behållning av Bianca Kronlöfs nyinspelade monologer på temat coola snubben. Snacka om otyglad drastisk humor!   Mest berörande och minnesvärt på P3 GULD, de minuter  som radarparet Rebecca & Fiona ägnade #metoo, när de vittnade om några grisiga män i branschen, makthavare som betett sig allt annat än coolt.  Går näppeligen att ha annan åsikt när de  avslöjade egna trauman.

Rebecca & Fiona

Inga skandaler finns att rapportera från galafesten. Enda kändis jag samtalade med (ville inte störa med egna miniintervjuer) var radiolegendaren Mats Nileskär. Tackade innerligt för hans en gång i tiden omistliga program Soul Corner. Av liveakter kom jag mitt i Mabel (dotter till Neneh Cherry) då de gjorde sin hit Finders Keepers i mediumtempo.  Kan  kallas för  2000-talets Supremes. Hur förhålla mig den frenetiskt jobbande  duon från Tornedalen som tagit sig namnet Magnettes?  Beskriva dem som Tove Lo i dubbel och yngre version? Värderar inte utan konstaterar att deras  gymnastiska girl power, bevisade att de var stolta över sina stämband och sina kroppar. Till slut sprang de runt med mickar bland den förvånansvärt fåtaliga publiken. En energikick som gjorde oss häpna.

Vinnare P3 Guld:

Årets artist: Jireel – Samlad produktion

Årets grupp: Hov 1 – Samlad produktion

Framtidens artist: Lamix

Årets dans: Fever Ray

Årets rock/ metal: Johnossi – Blood Jungle

Årets pop: Tove Styrke – Samlad produktion

Årets hiphop/ r´n´b: Mwuana – Triller

Guldmicken (Årets liveakt): Hov 1                                                                         Årets låt: Helt seriöst – Kaliffa (text & musik Olle Kaliffa Karlsson och Jakob Malmlöf

/fem kategorier framröstade av P3-publiken medan övriga baseras på  sammanvägning av röster från publik och jurygrupper/

 

 

 

 

 

Kulturbloggen: Kulturminister Alice Bah Kuhnke blir ett bra språkrör för MP

by

Kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) hymlar inte: hon vill gärna bli språkrör för Miljöpartiet. ”Om jag får frågan så svarar jag ja”, säger hon i en intervju med Aftonbladet.

Miljöpartiet har inte haft så bra siffror i opinionsundersökningar det senaste året. Att vara det mindre partiet i en regering kan ha sådan effekt. Partiet kan behöva kompromissa och därför förlora en del i sin image.

Ja, jag skriver image, fast det kanske är lite nedvärderande. Många är dock besvikna på Miljöpartiet. De besvikna är av olika grupper. Jag misstänker att många som stöttat och röstat på Miljöpartiet genom de senaste valen har gjort det på grund av miljö- och klimatfrågor. I dessa frågor har Miljöpartiet blivit extremt osynligt. Jag knappt påminna mig att de drivit något mer än att hylla cyklister i miljöfrågor på senare tid.

Den fråga där Miljöpartiet haft hög svansföring under senaste tiden har varit asylfrågor och om de ensamkommande afganska flyktingpojkarna i synnerhet. Den som är emot begränsning av flyktinginvandring kan vara besviken på Miljöpartiet för att de inte lyckats stå fastare i frågan. De som vill att den som fått nej flera omgångar i asylprocessen också ska lämna landet, de är säkert också besvikna på MP.

De som vill ha helt stopp av att skicka asylsökande från Afganistan tillbaka till Afganistan när de fått nej i asylprövningen, de brukar framföra att Afganistan är ett farligt land att vistas i. Statistik visar dock att det finns flera sydamerikanska länder där dödligheten i våld är ännu högre. Det gör att många som vill ha en generös asylinvandring ändå är slittrade i att fokus hamnat så stort just på de ensamkommande från Afganistan. Å andra sidan känner många för barn och ungdomar som av olika skäl tvingats fly.

Hur som helst tror jag att Miljöpartiet förlorat många sympatisörer därför att de är mer profilerade för att öka invandringen är i frågor om miljö och klimat.

Jag tror att nuvarande kulturministern, Alice Bah Kuhnke, skulle vara ett lyckat val till språkrör för Miljöpartiet. Hon har vuxit in i rollen som minister och min bedömning är att hon har respekt från många håll.

Vad det innebär för Miljöpartiets inriktning av sin politik, vet jag inte. Men att någon som har erfarenhet av kulturpolitik sitter i ett partis ledning är allt positivt, tycker jag som tror på kraften i kultur.

Zmarta – ett exempel på ett smart sätt att kolla priser på försäkring, elpriser, lån med mera

by

Zmarta.se

Tiden springer ofta iväg för den som arbetar heltid och kanske har familj, hus och bil. Ja också den som är singel har ofta fullt upp.
Att ha bra ekonomi har inte bara med lön eller tillgångar att göra. Det handlar ju om balans mellan utgifter och intäkter.

Det kan verkligen löna sig att kolla och jämföra priser med tjänster som försäkring och el – och på lån.

Istället för att behöva ringa runt och kolla med flera olika finns det webbtjänster där du kan kolla priser direkt och jämföra.

En riktigt smart tjänst jag upptäckt är Zmarta.se

Där kan man jämföra priser på el, lån och försäkringar. Då sitter man där i lugn och ro och kan jämföra. Det sparar både tid och pengar. Jag har själv lyckats pressa ned priser på flera tjänster och förbättrat min ekonomi genom att jämföra priser på el och lån. Nu ska jag nog ta tag i att kolla mina försäkringar också, för de jag har ju är rätt dyra. Kanske kan jag få minst lika bra för billigare pris?