17/2 2018 –
Stora Teatern Göteborg
Arrangeras av Scenkonstguiden (Teater Nu)
Foton på vinnare: AnnaCarin Isaksson
Folkteatern GöteborgFör några år sedan fick Kulturbloggen inbjudan som undertecknad givetvis nappade på. Målet med galan som hålls för fjärde året är att hylla scenkonst i Sverige och premiera mångfald, något som görs genom att lyfta fram produktioner värda att uppmärksammas. Bland tre nominerade i nio fantasifullt konstruerade kategorier, märks därför en överrepresentation av profilerade frigrupper och fringeteatrar. Av alla nominerade uppsättningar har jag sett ynka två stycken. Evenemanget är offentligt, men lockar i princip uteslutande de nominerade och deras anhöriga. Galan var i år inte slutsåld, vilket bidrog till att den ultimata extasen inte riktigt infann sig. Ändå alltid spännande att se vilka som får gå upp på scen, får tacka för plats i rampljuset, guldstenar och diplom.
Vem som är konferencier på en gala med prisceremonier har betydelse. I år hade det ansvarsfulla uppdraget förlänats Elin Söderquist och Nina Haber, 2/3 av feministiska Gruppen (som jag recenserat flera gånger). De stod för eget manus. Ordvrängarna som gjorde ett dussintal klädbyten, infriade mina högt ställda förväntningar. Det fåniga är att jag hade hoppats att de skulle överträffas, i likhet med i den gången På spåret – aktuella Josefin Johansson gjorde braksuccé.
Efter uppladdning på favoritrestaurangen Avalon beträder jag finklädd den röda mattan. Har plats på åttonde rad på en gala vars tema är stjärnor. Husbandet inleder med bombastiskt långsamt beat och drömsk sång i höga tonarter. Det bestod av Xenia Kriisin tillsammans med trumslagaren Johan Hjalmarsson och Erik Pettersson på orgel, en passande kombination till Xenias svävande stora röst. Under galan som pågår uppemot tre timmar, spelar de cirka tre låtar plus ackompanjerar varje prisutdelning. Xenia är en hajpad artist som skriver på engelska. Gillade det feta soundet men låtarna fastnade inte. Och musiken lät som mycket annat som används i scenkonstverk. Apropå sång fick vi från de som ledde festligheterna, ett skojigt medley på temat stjärnor.
Elin Söderquist, Xenia Kriisin och Nina Haber
En nationell jury på tio personer har haft i uppdrag att ta fram scenkonst som sticker ut, därför lämpade för någon av kategorierna. Urvalsperioden sträcker sig från oktober 2016 till december 2017. För att finkamma landet är man indelade geografiskt i fyra grupper. Då galan är ett alternativ till mainstream, blir det från scen mycket manifesterande parat med delvis luddiga begrepp. Ord som rasifierad, cis-person och heteronorm förekommer, självklara ord i branschen medan nog ingen i mina kretsar har koll på innebörd. Mångfaldsmålet måste rimligen innebära inkludering, förutom bejakande av olikheter. Har bestämt för mig att systrarna Kronlöf gjort shower för vad de, eller snarare andra, kallar redan invigda. Vill som oberoende skribent skjuta in ovanstående reflektion. Urskiljer några bekanta ansikten som prisutdelare. Syftar på tidigare svenske mästaren i poetry slam Nino Mick (under tiden som facklig redaktör publicerade jag dikt av hen), Kardo Razzazi vars huvudsakliga arbetsplats är Folkteatern i Göteborg samt John Pekkari som driver scenen 2Lång.
International Theatre Stockholm – vinnare av publikens pris
Ska noteras att i den gedigna programskriften betonas att Scenkonstguiden står för tillgänglighet – inspiration – pepp. I konsekvensens namn teckentolkades galan. I sin introduktionsakt talade aftonens konferencierer om en hård bransch med vassa armbågar, fast galan enligt dem skulle utgöra ett ryggdunkande undantag. Ikväll är vi snälla mot varandra.” Överräckandet av priser fick ett avbrott när duon presenterade uppropet #tystnadtagning, samtliga upprop utifrån #metoo visades på backdrop. Oldoz Javidi och Rebecca Drammeh läste i anslutning en text på engelska. #Metoo har varit en ostoppbar okuvlig kraft. Under två månader vittnade närmare 90 000 i Sverige. Obehagligt och svårt att acceptera att vi blundat. När detta statement uttalades var det knäpptyst i salongen. Söderquist & Haber är arga komiker, verbalt otroligt rappa. Utan att på något sätt vara bundna till sina fusklappar levererar de korsvis med högsta möjliga hastighet och densitet. I all hast nedklottrade anteckningar från deras brandtal: ”Istället för lyxig underhållning tänkte vi hålla ett brandtal. Normal är ett livsfarligt ord!!! Scenkonsten bör, borde, ska vara till för alla; annars är det våld. Vi vill ge plats åt fler sorters kroppar, ifrågasätta normer. Scenkonstens uppgift är helt enkelt att försvara demokratin.” För att peka på deras breda register kan tas till protokollet, ett klämkäckt moment med hjälp av hurtig allsång.
Göteborgsoperans danskompani – vinnare Årets magi
I år var det relativt tunnsått med programpunkter som förhöjde livskänslan. Ett fenomenalt mellanspel uppvägde magnifikt för eventuellt negativa miner. Tio personer ur Göteborgsoperans danskompani bjöd på furiös, enastående koreografi centrerad kring stolar som arbetsredskap. Kläder och skor for i luften i fullständig synk medan poserna ändrade form blixtsnabbt. Som om detta inte var nog, toppades en superintensiv krävande akt av rytmiserad judisk påsksång. Koreografen Ohad Naharin är en ikon som skapat en unik rörelseestetik kallad gaga. Vi har förmånen att se att utsnitt ur föreställningen Kult, en ny version av verket Decadance. Musiken är gjord av israeliska bandet Tractor´s Revenge. Vilken ynnest att få ta in denna långverkande explosion. Detta var definitiva sinnesorgasmen, för att låna namnet på en prisklass. I egenskap av ombud har jag sett en hel del dans på Göteborgsoperan med sina lovordade dansare från hela världen vars förmåga att locka ledande koreografer är odiskutabel. Decadance har stilistiska drag som påminde om Benke Rydmans vidunderliga Bounce.
Josette Bushell-Mingo – hederspristagare
Erkänner att jag borde haft koll på kvinnan som förärades ej utannonserade överraskningspriset, det som blivit kutym att utdela till någon, som under förevändning fått kallelse infinna sig. Skulle velat ha upplevt storyn om henne själv och ikoniska Nina Simone. Tar reda på att hon fått en rad prestigefulla utmärkelser i såväl Stockholm som moderlandet England (bland annat en order of the British Empire), vilket gör att Scenkonstgalan kan sägas få en boost av en så kvalificerad mottagare. I sitt spontana tacktal tackade hon Tyst teater och Riksteatern, hävdade på engelska att resan inte slutat, att transformation och förändring är vad allt handlar om.
Jury och Scenkonstguiden avfyrar som final confetti – foto Lina Ikse
När Ögonblicksteatern utropades som främsta normbrytare gjorde de en kupp. Man förenades vid prismottagandet med övriga nominerade, bland andra Bataljonen som jag sett i ett par uppsättningar. För att hålla oss på halster läste utdelarna först upp juryns motivering, sedan offentliggjordes vinnarna. Under avdelningen ”kul med en smula bitterhet” , hamnade kommentaren från konferencierparet om att ha blivit nominerade, utan att vinna i kategorin Årets politiska. Jämfört med tidigare saknade jag hos flera utdelare, förmågan att göra något personligt eller meningsfullt av sina två minuter. Konstnärlige ledaren för Regionteater Väst ansträngde sig mest, genom att skritta in som dressyrekipage. Viktig reaktion och markering gjordes av Rudy Addo. Hon sa:att skolskjutningarna i USA smakar röv. Art Arnehed påminde om folkmordet i Armenien och belönade kvinnor från Vällingby poängterade att svartas berättelser berör och behövs.. Matilda Johansson från Scenkonstguiden delade ut publikens pris. Passade då på att ge tips på hur man blir en bra publik. Och Nino Mick gav oss förstås en skarp rapp monolog. Några som när allt stämmer – som i nominerade satiren Tidningshuset som Gud glömde – är mästare på att fusionera skratt och seriositet, är skådespelarna Victoria Olmarker & Lisa Lindgren från Göteborgs Stadsteater. Evin Ahmad – Folkteaterns nya stjärna vars heta debutbok jag nyss läst – förde teaterns talan när deras välförtjänta pris överlämnades. Efterfesten hölls i år i Stadsteaterns rymliga foajébar utan min närvaro. TACK Scenkonstguiden och uppmärksammade scenkonstnärer. Ni gör skillnad!
Skribenten poserar i paus – foto AnnaCarin Isaksson
VNNARNA: Hederspris = Josette Bushell-Mingo
Formförnyare = Malmö Stadsteater / satans trilogi
Brott = Ögonblicksteatern / Killarna
Sinnesorgasm = Art Arnehed / Från andra sidan heder
Katharsis = Folkteatern Göteborg / Hamlet
Politiska = Kulturhuset Stadsteatern Vällingby / Svaret
Magi = Göteborgsoperans danskompani
Spot On = Carlos Romero Cruz (Riksteatern) / Zebrafinken
Slow Food = Lilith Performance Stockholm
Publikens röst = International Theatre Stockholm / Lost In Translation