Pressfoton Mattias Ahlm – Vinnarna på P3 GULD
Blev en lång kvälls färd mot sen natt för att travestera en världsberömd pjästitel. Var nämligen nyfiken på liveakter både på förfesten och på galafesten. Noterade totalt sett ett antal riktigt skapliga prestationer. Men inga stack ut på samma sätt som Frida Sundemo/ Linnea Olsson/ Naomi Pilgrim och Hurula ifjol. Skönt nog funkade logistiken och det var utsålt i Partille arena. Som väntat fanns mycket visuella effekter och flamsiga miniintervjuer. Beträffande decibeltalet befarar jag att det kommer susa i öronen ett bra tag framöver, motsvarande hur jag plågades efter att ha upplevt distade gitarrer med Ride på konsert tidigt 90-tal.
Tog först del av ett kort set med hajpade Avantgardet, vars på gränsen till övertända sångare, ju blev gisslad med epitetet “Karl Oskar på antabus” i direktsändningen. Ljudmässigt lät det ganska illa och musikaliskt var det lite vingligt emellanåt, trots att Matti Ollikainen (hördes inte tillräckligt) och Daniel Gilbert fanns med. Den passionerade Rasmus Arvidsson var på sätt och vis beundransvärt utlevande, fast samtidigt alltför skrikigt dominant. Klokt beslut av Avantgardet att ha med två kvinnliga musiker och sympatiskt att de verkligen brinner. Deras hetsige frontman var tacksam för att de blivit inbjudna att göra sin grej, fast låtarna enligt utsago mest handlar om psykisk ohälsa, utanförskap och missbruk. Hans visdomsord: “Se varken upp till eller ner på någon.”
I övrigt hördes ingen gitarrbaserad rock. Och att en gala som påstår stolt att svensk musik hyllas, har slagsida mot hiphop, dansmusik och kvinnliga singersongwriters är antagligen tecken i tiden. För en gångs skull vann inte Håkan Hellström eller Zara Larsson någon prisklass. Men att ungdomsradion och dess lyssnare ratar en ständigt kreativ superstar som Thåström, är ett mysterium. Mycket märkligt att han sidsteppats.
Den store auktoriteten på populärkultur Jan Gradvall, lanserade nyligen Tove Styrke som en världsartist. Kul då för honom att hon blev belönad för sin samlade produktion. Tyckte öppningsnumret på P3 GULD var oklanderligt. Gulligt när hennes älvor lade sig på det stora scengolvet och mina tankar strövade iväg åt Kylie M-hållet. Men Styrke fastnade inte som jag förväntat mig. Minns mest hennes kommentarer då hon överdoserade på ordet sjukt. Blev mer positivt överraskad av Human (aka Daniel Adams-Ray), gjorde ett gott intryck med sävligt sound, vågade låta lite baktung.
Human
Tråkig låt Janice framförde, dock förfogar hon över magnifika röstresurser i nivå med Lagaylia Frazier. I ärlighetens namn hade jag hoppats på en maffig bomb till låt av egensinniga Little Jinder, vilket inte inträffade. Till den ljumma avdelningen vill jag hänföra mannen med mest bling-bling, det vill säga rapparen Lamix , kaxig mottagare av priset till Framtidens artist och Molly Sandén med sin moderna variant av anonym vuxenpop. Var första gången jag hörde Kapten Röd, vilket gav mersmak. Plötsligt kunde flera instrument utskiljas och de svängde fett i samklang, för att tala på ungdomars vis. Pratade med jämnårig man från TT efter sändningen i pressrummet. Journalisten som nästa födelsedag blir 60 år gillade texterna hos den mycket långe göteborgaren med många fans på plats.
Kapten Röd
För att lyckas live ska man, påstod Annika Norlin, kunna lägga ut sina känslor på scen. Denna tänkvärda synpunkt tacklade som ni såg, Silvana Iman respektive Sarah Klang på väsensskilda sätt. Föredrar nästan alltid det avskalade icke-spektakulära som Sarah Klang bjöd på. Hade chansen på Park Aveny att tacka henne för vad hon gjorde, även om jag hade hoppats på en ännu starkare låt. Å andra sidan har den kvaliteter nog att växa vid fler lyssningar. Med sin betagande mörka röst har Klang alla förutsättningar att ta oss kräsna med storm. Vilken potential hon har!
Sarah Klang
Fint initiativ att som vanligt hedra den trio som jobbade hårt med Musikhjälpen, vars imponerande resultat förtjänar såväl massiv uppskattning som uppmärksamhet. Hade stor behållning av Bianca Kronlöfs nyinspelade monologer på temat coola snubben. Snacka om otyglad drastisk humor! Mest berörande och minnesvärt på P3 GULD, de minuter som radarparet Rebecca & Fiona ägnade #metoo, när de vittnade om några grisiga män i branschen, makthavare som betett sig allt annat än coolt. Går näppeligen att ha annan åsikt när de avslöjade egna trauman.
Rebecca & Fiona
Inga skandaler finns att rapportera från galafesten. Enda kändis jag samtalade med (ville inte störa med egna miniintervjuer) var radiolegendaren Mats Nileskär. Tackade innerligt för hans en gång i tiden omistliga program Soul Corner. Av liveakter kom jag mitt i Mabel (dotter till Neneh Cherry) då de gjorde sin hit Finders Keepers i mediumtempo. Kan kallas för 2000-talets Supremes. Hur förhålla mig den frenetiskt jobbande duon från Tornedalen som tagit sig namnet Magnettes? Beskriva dem som Tove Lo i dubbel och yngre version? Värderar inte utan konstaterar att deras gymnastiska girl power, bevisade att de var stolta över sina stämband och sina kroppar. Till slut sprang de runt med mickar bland den förvånansvärt fåtaliga publiken. En energikick som gjorde oss häpna.
Vinnare P3 Guld:
Årets artist: Jireel – Samlad produktion
Årets grupp: Hov 1 – Samlad produktion
Framtidens artist: Lamix
Årets dans: Fever Ray
Årets rock/ metal: Johnossi – Blood Jungle
Årets pop: Tove Styrke – Samlad produktion
Årets hiphop/ r´n´b: Mwuana – Triller
Guldmicken (Årets liveakt): Hov 1 Årets låt: Helt seriöst – Kaliffa (text & musik Olle Kaliffa Karlsson och Jakob Malmlöf
/fem kategorier framröstade av P3-publiken medan övriga baseras på sammanvägning av röster från publik och jurygrupper/