• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: I persikoträdets skugga

4 juli, 2014 by Redaktionen

i-persikotradets-skugga

I persikoträdets skugga
Författare Joanne Harris
Förlag Norstedts
Utgiven: 2014-05-07
ISBN: 9789113047324

Sagor har så ofta lyckliga slut, sällan en fortsättning; men vad framkallar inte en fortsättning lika väl som ett brev från de döda?

Vienne Rocher återvänder till den konservativa franska landsbygden, den lilla byn Lansquenet åtta år efter att ha följt vinden bortåt och hamnat i Paris varma flodvatten. Joanne Harris låter Vienne återvända till byn i uppföljaren av den – även – filmatiserade av Lasse Hallberg Chocolat, 16 år efter att den nämnda debutromanen utgavs. Läsarna har Armande – en karaktär ur Chocolat – att tacka, hon som trots sin död lyckats få tillbaka Vienne till Lansquenet genom att skicka henne ett brev.

Jag hör till den skara som varit omedveten om att filmen Chocolat baserats på en debutroman av författaren Joanne Harris, om det verkligen finns en sådan skara och inte bara jag som lyckats vara ovetande. I persikoträdets skugga får mig dock att känna igen mig i de varma och kryddiga beskrivningarna – lika varma, kryddiga och dessutom välkomnande som en varm choklad med chili en blåsig höstkväll. I persikoträdets skugga berör ett flertal ämnen som inte Chocolat snuddade vid – vad jag vet utifrån filmen –, och fastän uppföljaren inte centrerar sig kring choklad har det smakrika inte uteslutits; på tungspetsen har jag fortfarande smaken av den beskrivna tillagade persikosylten och den sommarvärme den medför sig.

Denna gång delas Lansquenet i två delar av Kvinnan i svart, hon vars ögon inte möter någon annans, hon vars röst sällan hörs i byn, hon som bär Niqab; tydligt markeras gränsen också av en rinnande flod emellan de två delarna. När Vienne anländer har hon ena foten på ena sidan av floden, den andra på andra sidan av den; böneutropen från minoritet från ena sidan om floden hör hon lika starkt och tydligt som kyrkklockorna från den andra sidan.

Ett flertal bybor talar om ett framkommande krig, ett ovidkommande krig som antas bli av mellan nordafrikanerna – som flyttat till Lansquenet under tiden Vienne var frånvarande – på ena sidan av byn och Lansquenets befolkning på andra sidan om floden Tannes; men det är inte så enkelt att de fördomar och de obalanserade mångkulturella relationerna mellan de två delarna som avgränsas av floden absolut nödvändigtvis behöver utmynna i ett krig. Om inte fördomarna, om inte religionerna och om inte kulturerna förväntas skapa ett krig – vem eller vad i så fall? Vid tillfällen är romanen lik ett mysterium – en spännande deckare – rörd ihop med persikor, fikon, croissanter och naturligtvis choklad; smaker från Marocko, från Lansquenet och från ett flertal andra delar av världen. Alla smaker, fientligheten, fördomarna och färgerna i en enda rörig gryta som är situationen i Lansquenet. Behöver kriget som är på tal vara en nödvändighet? Skulle man inte kunna undvika kriget genom att spola ner konflikten i floden Tannes?

Vid vissa tillfällen är I persikoträdets skugga magisk, sagolik; och likt Hans och Greta letar Vienne efter sitt hem, även om ordet för henne är främmande. I Lansquenet finns hennes gamla Chocolatrie – återskapat efter en brand – som hon öppnade för åtta år sedan under den katolska fastan, där finns Armandes gamla hus med sitt persikoträd och där skapar flodråttorna fest på bryggan. Vänner, bekanta, fiender – alla de finns i Lansquenet. Är det inte nog av ett hem för henne? Sagor har så ofta lyckliga slut, sällan en fortsättning; om denna berättelse skulle ha en fortsättning kan jag endast föreställa mig att den skulle utspelas i Lansquenet, i persikoträdets skugga, där vindarna vänder och där Vienne gör sin choklad på Chocolatriet.
Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Pär Lagerkvists mästerverk Bödeln är utgiven på nytt

4 juli, 2014 by Rosemari Södergren

bodeln

Bödeln
Författare Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173376037
Förlag:Brombergs

Pär Fabian Lagerkvist, född 23 maj 1891 i Växjö, död 11 juli 1974 på Lidingö, var en av de största svenska författarna, poeter och dramatiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1940 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Mitt i juli i år 2014 är det fyrtio år sedan han fick ur tiden. Brombergs förlag har till hans ära publicerat två av hans mästerverk: Samlade dikter och Bödeln.

Bödeln som gavs ut 1933 är ett av svensk litteraturs mästerverk. Ondskan granskas och det är uppenbart att det är människorna som skapar ondskan. Berättelsen som är som en längre novell eller prosadikt är elegant skriven där Lagerkvist låter de olika karaktärernas sätt att tänka och tala prägla de olika avsnitten.

Handlingen börjar i en medeltida miljö där en bödel träder in i en krog och människorna där börjar diskutera kring honom och en del försöker tilltala bödeln. Genom den miljön exponeras nutida brutalitet och nazismen i allra högst grad. Men tyvärr håller berättelsen lika bra idag, ondskan finns lika närvarande i vår tid.

I slutet tar bödeln själv till orda och han berättar hur han sökt gud/Gud och gett sig långt, långt ut i rymden under sitt sökande. Det enda han hittade var tystnad. Tillsamans med bödeln följer vi med på en existentiell resa genom mänsklighetens förhållande till våld, kärlek och livets mening eller meningslöshet.

Bödeln beskrivs i Wikipedia:
I Bödeln (1933, även drama) gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en medeltida miljö och dubbelexponeras sedan med nutida brutalitet, innan bödeln själv tar till orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation också till kristendomen. I den första delens primitiva medeltida krogmiljö är bödeln främst synonym med ondskan, i den moderna restaurangscenen vänder sig satiren tydligt mot nazismen men bödeln höjer sig till sist över detta förfall. Boken var också en av de skrifter som brändes av de tyska nazisterna 1933; i Der Stürmer kallades Lagerkvist en ”judenknecht” (judedräng), något han enligt sonen Ulf tog som en hedersbetygelse. Den väckte starkt gensvar i Sverige. Dess reflektioner över våldet som en del av människans villkor och av religionen ansågs svårbegripliga, och är inte så klart formulerade i boken, men visar idag intressanta paralleller till René Girards teorier om våld, offer och den mänskliga kulturen i La Violence et le sacré (Våldet och det heliga, 1972).

Utan tvekan är Pär Lagerkvist en av de största författarna i Sverige och Bödeln är värd att läsas många gånger. Att Lagerkvist fick Nobelpriset var mer än välförtjänt, han är både en skicklig skribent men han fångar också mänskligheten stora frågor på ett sätt som griper tag i mig. Bödeln är ett mästerverk.

DN skriver också om Pär Lagerkvist och Bödeln.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Recension av Caitlin Morans första ungdomsroman How to Build a Girl

3 juli, 2014 by Redaktionen

How to build

Titel: How To Build A Girl
Författare: Caitlin Moran
ISBN 9780091949020
Utgiven: 2014-07-03
Förlag: Ebury Press

Hur bygger man en flicka? Hur skapar man en karaktär? Hur delar man sig i två? Jekyll skapade sitt alter ego Hyde med kemiska medel och en – förmodligen – god professorsutbildning, Peter Parker blev Spindelmannen efter att ha blivit biten av en spindel och visat övernaturliga spindelsymptom och Bruce Wayne hade ett större kapital att investera i sin transformation. Johanna Morrigan har vare sig en utbildning som tillåter henne att mixa och trixa med olika syror eller en förmögenhet. Genmodifierande spindlar verkar inte heller vara tillgängliga. Med andra ord kan hon i praktiken varken bli Hyde, Spindelmannen eller Läderlappen. Med hjälp av en stulen eyeliner, skivor för 20 pence från biblioteket och populärkulturreferenser vill Johanna döda sig själv – dock inte slutgiltigt – och skapa Dolly Wilde istället. Jag vet inte om jag tycker att hon klarar transformationen sämre eller bättre än de nämnda manliga gestalterna, men hon gör det i alla fall på sitt eget sätt.

Caitlin Moran har tidigare utgett två facklitterära böcker – varav en bestseller vid namn Konsten att vara kvinna som jag sett ett större antal gånger på bokhandelshyllorna, så pass mycket att jag känner igen Morans ansikte utan att ha närmat mig boken – och en barnbok. När det kommer till ungdomslitteratur är hon debutant; en sådan skicklig en som bland raderna kommer med ofta förekommande skrattretande kvickheter och ordvitsar. Trots handlingens föga övertygande avslutande del har Moran klarat av att bygga en flicka – delvis på vitsar, cigaretter och skivhögar.

Dolly Wilde – svartklädd, ögonen svartkantade och munnen redo att bli kysst – reser till London för att bli musikrecensent. Året är 1992, hon är sexton. I hennes sfär kryllar det av subkulturer, nystartade band och tips om hur man blir hög på varor från bensinmackar. Johanna Morrigan lämnar hon instängd bland musikcitat på väggarna i sitt rum och buddhastatyer i fönstren hemma i Wolverhampton; tillsammans med en arbetsklassfamilj på sju: en sinnesmässigt frånvarande mor, en far som sedan länge förutspår sin egen popstjärnkarriär och fem barnamunnar att mata. Redan tidigt i sin tidiga karriär lär hon sig att hon får fler läsare för sina negativa recensioner. Ju mer provocerande, desto fler rader är tillåtet att utnyttja i tidningen.

Johanna blir allt äldre, som Dolly Wilde. Med ena foten i barnvärlden och med andra i vuxenvärlden vandrar hon från London till Wolverhampton och tillbaka, mellan konserter och barer, mellan Dolly och Johanna, och tillbaka. Handlar inte en hel del ungdomsromaner – kanske till och med romaner överlag – om transformationer, om resor från en destination till en annan, från ett tillstånd till ett annat? Kontrasten mellan de två flickorna ligger möjligen i att Dolly tjänar pengar på cyniska kommentarer – som sårar – medan Johanna dansar i regnet med en pälsklädd rockstjärna; sin idol och sin vän John Kite.

Inte olikt Dr. Jekyll, Peter Parker och Bruce Wayne tillkommer svårigheter i växlingen mellan Johanna och Dolly. Dolly Wilde kan inte alltid luta sig tillbaks på filmreferenser i byggprocessen av sin karaktär, det finns helt enkelt inte tillräckligt många kvinnliga karaktärer som i filmhistorien iscensatt de situationer Dolly befinner sig i. Därför föreställer sig Johanna – eller Dolly – istället männens perspektiv i situationerna; ett för mig nytt sätt från Morans sida att tydliggöra maktasymmetrierna mellan könen.

Huruvida nittiotalets musikscen och vardag i London och Storbritannien får en rättvis bild i How To Build A Girl är öppet för diskussion, mitt argument är att vare sig bilden är rättvis eller inte har Caitlin Moran lyckats bygga en färgmättad atmosfär i vars skikt en flicka rör sig, på egen hand, utan att Moran längre behöver stödja henne.

Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bara tre kan leka så av Denise Rudberg – elegant crime nu i behändig storpocket

2 juli, 2014 by Rosemari Södergren

baratrekan

Bara tre kan leka så
Författare Denise Rudberg
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113046600

”Bara tre kan leka så” är en lättläst deckare om åklagarsekreterare Msrianne Jidhoff och hennes två kumpaner kirminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassisten Augustin Madrid. Dessa tre har det hemliga uppdraget att i det tysta utreda känsliga fall där all risk för läckor inom polisen till medier och allmänhet måste elimineras.

Den här gången får de ta itu med ett brutalt mord, då den socialdemokratiske politikern Bror Hemros mördats av en skrivmaskin och samtidigt försvinner två unga flerbarnsmammor.

Trion får också ta itu med en del problem på sin hemmaplan. Torsten får mer eller mindre frivilligt ihop det med en kollega som flyttar hem till honom och Augustin har blivit rejält kär i en tvåbarnsmamma medan Marianne brottas med problem med sonen som verkar vara på väg att bli alkoholiserad.

Det här är tredje boken i samma serie, som kretsar kring Marianne Jidhoff. Det är en väldigt underhållande bok som Denise Rudbergs flyhänta penna fått ihop. Visst, jag erkänner att det känns lite för lättsmält ibland – genren har fått namnet elegant crime. En stor del av handlingen utspelar sig i eleganta salonger bland människor med fina kläder och dyra dryckesvanor. Denise Rudberg är noga med att beskriva kläder och mat, lite väl noga emellanåt och med en enorm märkesdroppning. Hon kan modevärlden, det är uppenbart.

Ibland tycker jag att den är klyschig, som när poliskvinnan Pia beskriver hur det går att undvika att fastna i sorgen efter en skilsmässa:
– Om man jobbar med sig själv och inte väljer att stanna kvar i det förgångna. Det är som vilket sorgearbete som helst, Vissa vill inte komma över en nära anhörigs död. Andra bearbetar det som hänt och är tacksamma över att få leva vidare. Det beror helt på hur man ser det.

Nja, det är ju klyschigt i överkant, säger jag. Den som inte vill komma över en nära anhörigs död kan ändå gå vidare i livet, kanske är det till och med så att den som jobbar för mycket med att gå vidare helt enkelt springer ifrån sina känslor och det går inte. Sorgarbete efter en nära är mycket svårare än så, jag vet som förlorat ett son och därför är jag nog extra medveten över hur författare beskriver sorgarbete.

Ett annat ställe i boken där något verkligen beskrivs klyschigt handlar om den unga småbarnsmamman Nadia och hennes arbete:
Nadias arbete som utvecklingsansvarig inom en av Sveriges främsta miljöfonder var det mest inspirerande hon gjort dittills och hon gillade sina kollegor. De var hängivna sitt arbete och alla bidrog till den fina stämningen på kontoret. …

Alltså, nej det tror jag inte på. Det är inte så på någon arbetsplats att alla bidrar till en fin stämning. Mänskligheten är inte så kollektiv och det fungerar inte så att alla är perfekta och allt är fint. Det kanske är så i Nadias tankar, men så är det definitivt inte här i världen.

Men det gör inte något att det är klyschigt emellanåt, jag rycktes ändå med i berättelsen och kände mig närvarande dessa tre utredare och deras livssituation, om än på ett ytligt plan. Visst är det en lättsam bok, men sådana böcker måste få finnas också och Denise Rudberg är skicklig på att beskriva dagens samhälle och människorna där som exempelvis alla relationer och alla olika sätt att förhålla sig till att vara mamma eller förälder.

Romanen/deckaren kom hösten 2013 som inbunden men har nu släppts i behändig storpocketformat, vilket gör den till en perfekt sommarbok. Lätt och smidig att bära med sig ut på stranden eller i tältet medan det typiska svenska sommarregnet smattrar mot tältduken.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Den sista kejsarinnan av Kina – en gedigen biografi som ökar förståelsen av Kina

1 juli, 2014 by Rosemari Södergren

densistakejsarinnan
Den sista kejsarinnan av Kina
Författare: Jung Chang
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113023861

”Den sista kejsarinnan av Kina” av Jung Chang är en imponerande biografi om änkekejsarinnan Cixi i Kina som föddes 29 november 1835 och dog 15 november 1908.

I Wikipedia berättas om henne:
I Kina populärt känd som Västra änkekejsarinnan (西太后) och av hovet kallad Den gamla buddan (vilket inte var ett öknamn utan ett ärevördigt tillnamn), hennes begravningsnamn var Kejsarinnan Xiao Qin Xian (孝欽顯皇后), var hon en mäktig och karismatisk person, den faktiska regenten över Kina under slutet av Qingdynastin. Hon regerade Kina under större delen av perioden mellan 1861 och sin död 1908. Hon var även formellt regent för sin omyndige son 1861-1873, för nästa omyndige kejsare 1875-1888, och för den omyndigförklarade kejsaren 1898-1908.

Cixi har fått mycket kritik av eftervärlden, där hon beskrivits som maktgalen med mera. Jung Chang menar att det är männen som varit hennes motståndare som rivit historien och den versionen stämmer inte. Cixi förde in Kina i den moderna tiden och införde skolor för flickor och fick slut på sedan att binda flickors fötter för att fötterna inte skulle växa och bli stora.

Cixi var inte första hustru till sin man utan en av hans älskarinnorm en av hans konkubiner. När hennes make kejsaren dog 1861 sattes deras son på tronen efter första hustrun inte hade fått någon son. Medan sonen växte upp styrde Cixi tillsammans med sin mans första hustru. De två kom bra överens. Det är fascinerande att läsa hur hon måste sitta bakom en silkesskärm under möten med de manliga ministrarna. Hennes son dog och då adopterade hon en annan pojke från den kungliga släkten och på så sätt kunde hon fortsätta att styra.

Under hennes tid vid makten erövrade det urgamla riket alla de attribut som hör den moderna staten till: industrier, järn­vägar, elektricitet, telegraf samt armé och en flotta med modern utrustning. Det var Cixi som avskaffade vidriga bestraffningar och förbjöd fotbindning. Hon var en för­grundsgestalt för kvinnofrigörelsen och inledde arbetet för att införa parlamentariska val i Kina. Samtidigt regerade hon i en tid när det mäktiga riket plågades av såväl nationella som internationella kriser, bland annat boxarupproret och krigen med Frankrike och Japan.

Författaren Jung Chang vänder fullständigt upp och ner på den gängse synen av Cixi som en inbiten bakåtsträvare och grym despot. Biografin är som det står på dess baksida: En dramatisk och fängslande skildring av det moderna Kinas födelse och ett insiktsfullt porträtt av en unik ledare.

Den är dock inte helt lättläst. Dels är den tjock och som inbunden har den mer än 500 sidor och som ebok har den mer än 1.300 sidor. Den är oerhört utförlig med mängder av källhänvisningar. Bitvis känns den mer som en forskningsrapport, Jung Chang har gjort ett gediget arbete med att ta fram bakgrund och fakta.

Den är lärorik för alla som vill förstå vår tid och dagens Kina. För att förstå nutiden är det bra att känna till historien. Biografin berättar om Cixi och Kina och dess relationer till västvärlden och Ryssland under slutet av 1800-talet och 1900-talets början. Det är en viktig tid som format nutiden.

Jung Chang skönmålar henne inte. Cixi stod bakom en del våld och lät grymt avrätta en del av de män som intrigerade mot henne. Men det är våldet är ingenting i jämförelse med vad andra härskare i Kina och i övriga världen stod bakom. Jämförelsevis var hon fredlig, ja hon var smart och använde också sina motståndare och gav dem uppgifter för landet.

Jag kan inte låta bli att fundera kring hur världen kunde sätt ut idag om Cixi fått leva tio år till och fått genomföra de fria valen som hon hade börjat kampen för. Vad hade hänt om Kina hade blivit en demokrati i början av 1900-talet?

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in