Bara tre kan leka så
Författare Denise Rudberg
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113046600
”Bara tre kan leka så” är en lättläst deckare om åklagarsekreterare Msrianne Jidhoff och hennes två kumpaner kirminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassisten Augustin Madrid. Dessa tre har det hemliga uppdraget att i det tysta utreda känsliga fall där all risk för läckor inom polisen till medier och allmänhet måste elimineras.
Den här gången får de ta itu med ett brutalt mord, då den socialdemokratiske politikern Bror Hemros mördats av en skrivmaskin och samtidigt försvinner två unga flerbarnsmammor.
Trion får också ta itu med en del problem på sin hemmaplan. Torsten får mer eller mindre frivilligt ihop det med en kollega som flyttar hem till honom och Augustin har blivit rejält kär i en tvåbarnsmamma medan Marianne brottas med problem med sonen som verkar vara på väg att bli alkoholiserad.
Det här är tredje boken i samma serie, som kretsar kring Marianne Jidhoff. Det är en väldigt underhållande bok som Denise Rudbergs flyhänta penna fått ihop. Visst, jag erkänner att det känns lite för lättsmält ibland – genren har fått namnet elegant crime. En stor del av handlingen utspelar sig i eleganta salonger bland människor med fina kläder och dyra dryckesvanor. Denise Rudberg är noga med att beskriva kläder och mat, lite väl noga emellanåt och med en enorm märkesdroppning. Hon kan modevärlden, det är uppenbart.
Ibland tycker jag att den är klyschig, som när poliskvinnan Pia beskriver hur det går att undvika att fastna i sorgen efter en skilsmässa:
– Om man jobbar med sig själv och inte väljer att stanna kvar i det förgångna. Det är som vilket sorgearbete som helst, Vissa vill inte komma över en nära anhörigs död. Andra bearbetar det som hänt och är tacksamma över att få leva vidare. Det beror helt på hur man ser det.
Nja, det är ju klyschigt i överkant, säger jag. Den som inte vill komma över en nära anhörigs död kan ändå gå vidare i livet, kanske är det till och med så att den som jobbar för mycket med att gå vidare helt enkelt springer ifrån sina känslor och det går inte. Sorgarbete efter en nära är mycket svårare än så, jag vet som förlorat ett son och därför är jag nog extra medveten över hur författare beskriver sorgarbete.
Ett annat ställe i boken där något verkligen beskrivs klyschigt handlar om den unga småbarnsmamman Nadia och hennes arbete:
Nadias arbete som utvecklingsansvarig inom en av Sveriges främsta miljöfonder var det mest inspirerande hon gjort dittills och hon gillade sina kollegor. De var hängivna sitt arbete och alla bidrog till den fina stämningen på kontoret. …
Alltså, nej det tror jag inte på. Det är inte så på någon arbetsplats att alla bidrar till en fin stämning. Mänskligheten är inte så kollektiv och det fungerar inte så att alla är perfekta och allt är fint. Det kanske är så i Nadias tankar, men så är det definitivt inte här i världen.
Men det gör inte något att det är klyschigt emellanåt, jag rycktes ändå med i berättelsen och kände mig närvarande dessa tre utredare och deras livssituation, om än på ett ytligt plan. Visst är det en lättsam bok, men sådana böcker måste få finnas också och Denise Rudberg är skicklig på att beskriva dagens samhälle och människorna där som exempelvis alla relationer och alla olika sätt att förhålla sig till att vara mamma eller förälder.
Romanen/deckaren kom hösten 2013 som inbunden men har nu släppts i behändig storpocketformat, vilket gör den till en perfekt sommarbok. Lätt och smidig att bära med sig ut på stranden eller i tältet medan det typiska svenska sommarregnet smattrar mot tältduken.