Bödeln
Författare Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173376037
Förlag:Brombergs
Pär Fabian Lagerkvist, född 23 maj 1891 i Växjö, död 11 juli 1974 på Lidingö, var en av de största svenska författarna, poeter och dramatiker. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1940 och erhöll Nobelpriset i litteratur 1951. Mitt i juli i år 2014 är det fyrtio år sedan han fick ur tiden. Brombergs förlag har till hans ära publicerat två av hans mästerverk: Samlade dikter och Bödeln.
Bödeln som gavs ut 1933 är ett av svensk litteraturs mästerverk. Ondskan granskas och det är uppenbart att det är människorna som skapar ondskan. Berättelsen som är som en längre novell eller prosadikt är elegant skriven där Lagerkvist låter de olika karaktärernas sätt att tänka och tala prägla de olika avsnitten.
Handlingen börjar i en medeltida miljö där en bödel träder in i en krog och människorna där börjar diskutera kring honom och en del försöker tilltala bödeln. Genom den miljön exponeras nutida brutalitet och nazismen i allra högst grad. Men tyvärr håller berättelsen lika bra idag, ondskan finns lika närvarande i vår tid.
I slutet tar bödeln själv till orda och han berättar hur han sökt gud/Gud och gett sig långt, långt ut i rymden under sitt sökande. Det enda han hittade var tystnad. Tillsamans med bödeln följer vi med på en existentiell resa genom mänsklighetens förhållande till våld, kärlek och livets mening eller meningslöshet.
Bödeln beskrivs i Wikipedia:
I Bödeln (1933, även drama) gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en medeltida miljö och dubbelexponeras sedan med nutida brutalitet, innan bödeln själv tar till orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation också till kristendomen. I den första delens primitiva medeltida krogmiljö är bödeln främst synonym med ondskan, i den moderna restaurangscenen vänder sig satiren tydligt mot nazismen men bödeln höjer sig till sist över detta förfall. Boken var också en av de skrifter som brändes av de tyska nazisterna 1933; i Der Stürmer kallades Lagerkvist en ”judenknecht” (judedräng), något han enligt sonen Ulf tog som en hedersbetygelse. Den väckte starkt gensvar i Sverige. Dess reflektioner över våldet som en del av människans villkor och av religionen ansågs svårbegripliga, och är inte så klart formulerade i boken, men visar idag intressanta paralleller till René Girards teorier om våld, offer och den mänskliga kulturen i La Violence et le sacré (Våldet och det heliga, 1972).
Utan tvekan är Pär Lagerkvist en av de största författarna i Sverige och Bödeln är värd att läsas många gånger. Att Lagerkvist fick Nobelpriset var mer än välförtjänt, han är både en skicklig skribent men han fångar också mänskligheten stora frågor på ett sätt som griper tag i mig. Bödeln är ett mästerverk.