Den sista kejsarinnan av Kina
Författare: Jung Chang
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113023861
”Den sista kejsarinnan av Kina” av Jung Chang är en imponerande biografi om änkekejsarinnan Cixi i Kina som föddes 29 november 1835 och dog 15 november 1908.
I Wikipedia berättas om henne:
I Kina populärt känd som Västra änkekejsarinnan (西太后) och av hovet kallad Den gamla buddan (vilket inte var ett öknamn utan ett ärevördigt tillnamn), hennes begravningsnamn var Kejsarinnan Xiao Qin Xian (孝欽顯皇后), var hon en mäktig och karismatisk person, den faktiska regenten över Kina under slutet av Qingdynastin. Hon regerade Kina under större delen av perioden mellan 1861 och sin död 1908. Hon var även formellt regent för sin omyndige son 1861-1873, för nästa omyndige kejsare 1875-1888, och för den omyndigförklarade kejsaren 1898-1908.
Cixi har fått mycket kritik av eftervärlden, där hon beskrivits som maktgalen med mera. Jung Chang menar att det är männen som varit hennes motståndare som rivit historien och den versionen stämmer inte. Cixi förde in Kina i den moderna tiden och införde skolor för flickor och fick slut på sedan att binda flickors fötter för att fötterna inte skulle växa och bli stora.
Cixi var inte första hustru till sin man utan en av hans älskarinnorm en av hans konkubiner. När hennes make kejsaren dog 1861 sattes deras son på tronen efter första hustrun inte hade fått någon son. Medan sonen växte upp styrde Cixi tillsammans med sin mans första hustru. De två kom bra överens. Det är fascinerande att läsa hur hon måste sitta bakom en silkesskärm under möten med de manliga ministrarna. Hennes son dog och då adopterade hon en annan pojke från den kungliga släkten och på så sätt kunde hon fortsätta att styra.
Under hennes tid vid makten erövrade det urgamla riket alla de attribut som hör den moderna staten till: industrier, järnvägar, elektricitet, telegraf samt armé och en flotta med modern utrustning. Det var Cixi som avskaffade vidriga bestraffningar och förbjöd fotbindning. Hon var en förgrundsgestalt för kvinnofrigörelsen och inledde arbetet för att införa parlamentariska val i Kina. Samtidigt regerade hon i en tid när det mäktiga riket plågades av såväl nationella som internationella kriser, bland annat boxarupproret och krigen med Frankrike och Japan.
Författaren Jung Chang vänder fullständigt upp och ner på den gängse synen av Cixi som en inbiten bakåtsträvare och grym despot. Biografin är som det står på dess baksida: En dramatisk och fängslande skildring av det moderna Kinas födelse och ett insiktsfullt porträtt av en unik ledare.
Den är dock inte helt lättläst. Dels är den tjock och som inbunden har den mer än 500 sidor och som ebok har den mer än 1.300 sidor. Den är oerhört utförlig med mängder av källhänvisningar. Bitvis känns den mer som en forskningsrapport, Jung Chang har gjort ett gediget arbete med att ta fram bakgrund och fakta.
Den är lärorik för alla som vill förstå vår tid och dagens Kina. För att förstå nutiden är det bra att känna till historien. Biografin berättar om Cixi och Kina och dess relationer till västvärlden och Ryssland under slutet av 1800-talet och 1900-talets början. Det är en viktig tid som format nutiden.
Jung Chang skönmålar henne inte. Cixi stod bakom en del våld och lät grymt avrätta en del av de män som intrigerade mot henne. Men det är våldet är ingenting i jämförelse med vad andra härskare i Kina och i övriga världen stod bakom. Jämförelsevis var hon fredlig, ja hon var smart och använde också sina motståndare och gav dem uppgifter för landet.
Jag kan inte låta bli att fundera kring hur världen kunde sätt ut idag om Cixi fått leva tio år till och fått genomföra de fria valen som hon hade börjat kampen för. Vad hade hänt om Kina hade blivit en demokrati i början av 1900-talet?