Titel: How To Build A Girl
Författare: Caitlin Moran
ISBN 9780091949020
Utgiven: 2014-07-03
Förlag: Ebury Press
Hur bygger man en flicka? Hur skapar man en karaktär? Hur delar man sig i två? Jekyll skapade sitt alter ego Hyde med kemiska medel och en – förmodligen – god professorsutbildning, Peter Parker blev Spindelmannen efter att ha blivit biten av en spindel och visat övernaturliga spindelsymptom och Bruce Wayne hade ett större kapital att investera i sin transformation. Johanna Morrigan har vare sig en utbildning som tillåter henne att mixa och trixa med olika syror eller en förmögenhet. Genmodifierande spindlar verkar inte heller vara tillgängliga. Med andra ord kan hon i praktiken varken bli Hyde, Spindelmannen eller Läderlappen. Med hjälp av en stulen eyeliner, skivor för 20 pence från biblioteket och populärkulturreferenser vill Johanna döda sig själv – dock inte slutgiltigt – och skapa Dolly Wilde istället. Jag vet inte om jag tycker att hon klarar transformationen sämre eller bättre än de nämnda manliga gestalterna, men hon gör det i alla fall på sitt eget sätt.
Caitlin Moran har tidigare utgett två facklitterära böcker – varav en bestseller vid namn Konsten att vara kvinna som jag sett ett större antal gånger på bokhandelshyllorna, så pass mycket att jag känner igen Morans ansikte utan att ha närmat mig boken – och en barnbok. När det kommer till ungdomslitteratur är hon debutant; en sådan skicklig en som bland raderna kommer med ofta förekommande skrattretande kvickheter och ordvitsar. Trots handlingens föga övertygande avslutande del har Moran klarat av att bygga en flicka – delvis på vitsar, cigaretter och skivhögar.
Dolly Wilde – svartklädd, ögonen svartkantade och munnen redo att bli kysst – reser till London för att bli musikrecensent. Året är 1992, hon är sexton. I hennes sfär kryllar det av subkulturer, nystartade band och tips om hur man blir hög på varor från bensinmackar. Johanna Morrigan lämnar hon instängd bland musikcitat på väggarna i sitt rum och buddhastatyer i fönstren hemma i Wolverhampton; tillsammans med en arbetsklassfamilj på sju: en sinnesmässigt frånvarande mor, en far som sedan länge förutspår sin egen popstjärnkarriär och fem barnamunnar att mata. Redan tidigt i sin tidiga karriär lär hon sig att hon får fler läsare för sina negativa recensioner. Ju mer provocerande, desto fler rader är tillåtet att utnyttja i tidningen.
Johanna blir allt äldre, som Dolly Wilde. Med ena foten i barnvärlden och med andra i vuxenvärlden vandrar hon från London till Wolverhampton och tillbaka, mellan konserter och barer, mellan Dolly och Johanna, och tillbaka. Handlar inte en hel del ungdomsromaner – kanske till och med romaner överlag – om transformationer, om resor från en destination till en annan, från ett tillstånd till ett annat? Kontrasten mellan de två flickorna ligger möjligen i att Dolly tjänar pengar på cyniska kommentarer – som sårar – medan Johanna dansar i regnet med en pälsklädd rockstjärna; sin idol och sin vän John Kite.
Inte olikt Dr. Jekyll, Peter Parker och Bruce Wayne tillkommer svårigheter i växlingen mellan Johanna och Dolly. Dolly Wilde kan inte alltid luta sig tillbaks på filmreferenser i byggprocessen av sin karaktär, det finns helt enkelt inte tillräckligt många kvinnliga karaktärer som i filmhistorien iscensatt de situationer Dolly befinner sig i. Därför föreställer sig Johanna – eller Dolly – istället männens perspektiv i situationerna; ett för mig nytt sätt från Morans sida att tydliggöra maktasymmetrierna mellan könen.
Huruvida nittiotalets musikscen och vardag i London och Storbritannien får en rättvis bild i How To Build A Girl är öppet för diskussion, mitt argument är att vare sig bilden är rättvis eller inte har Caitlin Moran lyckats bygga en färgmättad atmosfär i vars skikt en flicka rör sig, på egen hand, utan att Moran längre behöver stödja henne.
Text: Anastasia Brink