• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Blackmoore av Julianne Donaldson – en behaglig bästsäljare

14 juli, 2018 by Redaktionen

Titel: Blackmoore
Författare: Julianne Donaldson
Översättning: Tove Janson Borglund
Förlag: LB, Louise Bäckelin Förlag AB, 2017
ISBN: 978-91-8844-743-2

Julianne Donaldsons andra roman utspelar sig liksom den första i historisk miljö, i 1820-talets England. Trots avstånd i tid och rum känns både miljön och människorna närmast välbekanta: de vindpinade hedarna, mörka skyar över kustens klippor, kvinnor fulla av längtan bort och män med dunkla motiv.

”Blackmoore” är den andra, fristående, fortsättningen på Donaldsons debutroman, ”Edenbrooke”. Båda har blivit internationella bästsäljare. Det är lätt att förstå varför, det är bra skrivet och handlar om kärlek i en tid och på en plats som miljoner uppenbarligen finner fascinerande, spännande och romantisk.

Kate Worthington, bokens huvudperson, tror aldrig att hon kommer att gifta sig. Hennes drömmar handlar om att resa till Indien, bort från instängdheten i familjens slutna rum. Till slut går hennes mor med på att hon ska få göra resan till den främmande kontinenten, men villkoret är att Kate först får tre män att fria till henne. Hon reser till Blackmoore i syfte att finna friare som hon kan tacka nej till.

Ibland har Julianne Donaldson marknadsförts som något slags lättviktig Jane Austen, om än med andra ord. Sant är dock att intresset för den engelska 1800-talsförfattaren säkert bidragit till Donaldsons succé. Men ”Blackmoore” saknar de undertoner och det suggestiva, mörka som präglar verket av den som verkligen levt i tiden som skildras.

Därmed inte sagt att ”Blackmoore” är dålig, jag tycker att den är bra mycket roligare att läsa än Austen. Det finns liksom ingen risk att fastna i mörkret, tvärtom – mest känns Julianne Donaldsons senaste historiska roman behaglig.

Och det är befriande att de historiska skildringarna inte känns som inlästa faktasamlingar, stumt redovisade. Författaren, som bor i Utah i USA, lyckas förmedla sin kärlek och kunskap om gångna tiders England på ett levande vis. Beskrivningarna av Blackmoores vackra omgivningar lockar också till besök i trakten.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: äventyr, Bokrecension, Historisk roman, Recension

Bokrecension: Nuckan av Malin Lindroth – I nuckans tid

14 juli, 2018 by Redaktionen

Titel: Nuckan
Författare: Malin Lindroth
Förlag: Norstedts, 2018
ISBN: 9789113086927

Malin Lindroth har skrivit en fantastisk bok på många vis. Den har med all rätt också fått mycket goda recensioner. Modig, självutlämnande, allmängiltig – läs ”Nuckan”! Jag visste inte hur mycket jag längtat efter en text som denna, om detta. Önskar bara att jag kunnat läsa essän långt tidigare.

Författaren lyfter den kanske mest föraktade av alla slags kvinnor – om vi nu ska kategorisera människor – och ger henne utrymme och röst. Den ensamma, överblivna, hon som är längst ner i människors hierarki. Kvinnan som hamnat på glasberget.

Att inte fler texter handlar om ofrivillig ensamhet beror sannolikt på att det är så skambelagt att vara bortvald. Mycket av det svåra i livet går att tala om; misslyckade förhållanden, död och sorg, missbruk av sex och droger, aborter och ofrivillig barnlöshet. Den som försöker tala om sin egen ensamhet möts ofta bara av besvärad tystnad på ett så kraftfullt vis att det tycks vara värre att vara ensam, bortvald, än att lida av psykisk ohälsa.

Inte sällan vänds skammen, och ältandet av det egna misslyckandet på kärleksmarknaden, till ilska och hat. Inte minst i olika slags mansförbund och i forum på nätet spyr drabbade ut sitt kvinnoförakt. Storheten, en av storheterna, i boken ”Nuckan” är det analyserande och icke dömande draget i Lindroths text. Essän är ungefär motsatsen till att hitta felet hos andra.

Författaren försökte för några år sedan sig på att tänka på sig själv som just nucka. Tanken är att denna illa sedda kvinnosort bar på nyckeln till en tystnad hon väntat länge på att låsa upp.

Det är ibland närmast smärtsamt att läsa om Malin Lindroths egna erfarenheter. Inte för att de på något vis är ”unikt förfärliga” utan tvärtom, för att de påminner så mycket om de egna erfarenheterna och tankarna. Det är starkt att så öppet berätta om det personliga, kräver både mod och klar blick, att skriva om det i dag mest förbjudna.

I skildringarna av människors råd och tips, eller avfärdande, måste sägas att de skildras på ett väldigt fint vis. Tolerant och ödmjukt. Det krävs inte särskilt långt ensamliv för de flesta att bli irriterade på oönskade relationsråd, förklaringar och amatörpsykologi.

Nu skyggar jag fortfarande för just ordet NUCKA. Liksom någon av de personer Malin Lindroth prövat ordet på tänker jag på tjocka glasögon, knut på huvudet, frigida… Eller på tuffa killgänget som skrek just ”jävla nucka” till mig i högstadiet. Det var det värsta, värre än att vara ”dålig, slampig” och så långt bort det gick att komma från flickorna som väckte kärlek och förälskelse. Att vara nucka var att vara totalt oönskad, oknullbar för att tala med Lindroth.

”Nuckan” tar också upp just denna tredje kategori, den lägsta, där det tidigare bara talats om motsatsparet hora/madonna. Nuckornas skara kanske inte ens har varit värd att se, än mindre lyssna till? Detta trots att de så kallade nuckorna, som Lindroth visar, under vissa perioder utgjort en stor del av befolkningen. Men kanske var det omöjligt att tänka att de var riktiga människor.

Det är lärorikt att i ”Nuckan” läsa om historien, hur ensamstående kvinnor länge inte kunde få egen bostad om de inte var lärare (lärarinnor) eller sjuksystrar.

Det är också intressant när Malin Lindroth lyfter fram kvinnor i historien, talar om deras betydelse, som Bertha Pappenheim – mest känd som Anna O, i Freuds fallbeskrivning – och Margareta Kjellberg, känd som Harry Martinsons välgörare: ”En mycket snäll dam”, som han uttryckte det. Och jag undrar med Malin Lindroth om också inte dessa kvinnor, nuckor, också snuddade vid förbjudna tankar som kunde få en att rasa ner i ett träsk av skam: Varför hon och inte jag?

Kanske lite märkligt är ett bestående intrycket av essän är glädje. Historien om vägen till nuckskap är också berättelsen om en befrielse. Jag hoppas verkligen att nuckans tid har kommit nu.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Böcker, Bok, Bokrecension, Litterturkritik, Nuckan

Bokrecension: 3 Århundradets kulturkatastrof! av Per Josephson – Annorlunda om verklig kulturkatastrof

2 juli, 2018 by Redaktionen

Titel: 3 Århundradets kulturkatastrof!
Författare: Per Josephson
Förlag: FÖRLAGET
ISBN: 978-91-88857-32-3

Bara titeln får nog många att vakna till och inse att katastrofer, och intriger i kulturvärlden, ingalunda hör den egna tiden till – Svenska Akademien, MeToo och ”Kulturprofilen” ligger nära till hands att tänka på i sammanhanget. Men ”3 Århundradets kulturkatastrof” rör ett helt annat sammanhang.

Tiden är det sena 1800-talet, platsen är Wien. Händelserna utspelar sig under La Belle Epoque, den sköna tiden – för konsten och de rika, mäktiga. Snart ska deras värld gå under i krig, revolutioner och reformer för massorna. Det finns något spännande i den här tiden i sig, så många gånger skildrad i litteratur och film att det närmast blivit en egen genre där karaktärerna rör sig i vackra kostymer mot undergången, den annalkande katastrofen.

Det som i boken benämns århundradets kulturkatastrof är ödeläggelsen av Ringtheater i Wien, brandkatastrofen är 1881 då operahuset brinner ner till grunden. Skam till sägandes var jag tvungen att googla för att se om det hänt på riktigt och jo, det är ett faktum: ”Der Ringtheaterbrand in Wien am 8. Dezember 1881 var eine der größten Brandkatastrophen…”
visar första träffen som är från tyskspråkiga Wikipedia.

Också romanens personskildringar är baserade på människor som verkligen levt, bland dem skådespelaren Sarah Bernhardt, jugendkonstnären Alfons Mucha och kompositören Giacomo Puccini. Handlingen rör sig mot branden där 449 människor miste livet i operahuset vid framförandet av Beethovens 5:e pianokonsert, ”Kejsarkonserten”.

”3 Århundradets kulturkatastrof!” är en annorlunda bok redan i att den av förlaget kategoriseras som en operaroman. Den vimlar av detaljer, sammanträffanden och referenser som på olika vis leder till den fruktansvärda tragedi som kom att påverka operahus i hela världen. Men det blir inte överlastat, tvärtom väcker den nyfikenhet att veta mer om tiden och opera.

Arkiverad under: Bokrecension, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Kulturpolitik, Recension

Bokrecension: Den tatuerade cirkeln av Susan Casserfelt – Oväntade vändningar i kul deckare

27 juni, 2018 by Redaktionen

Titel: Den tatuerade cirkeln
Författare: Susan Casserfelt
Förlag: Mima, 2016
ISBN: 978-91-8868-106-5

”Den tatuerade cirkeln” är den andra, fristående, romanen i Susann Casserfelts Höga kusten-serie, där den första – ”Prästens lilla flicka” – gjorde stor succée som ljudbok. Böckerna fungerar utmärkt att läsa också.

Intrigen är både spännande, med oväntade vändningar – och humor. Det är både blodig dramatik och mystiska människor, skön konst och organhandel, kärlek och sjukdom. Framför allt är det välskrivet.

Dramat börjar med att en ung man skjuts i Gamla stan i Stockholm. Hjälten, polisinspektör Kajsa Nordin, hör skotten där hon sitter på en restaurang och dricker champagne tillsammans med sin älskade. När hon försöker rädda den svårt skadade mannen blir hon bortkörd av flera män som vägrar identifiera sig och misstankar riktas efter ett tag mot Kajsa.

Genom kändiskonstnären Zeta kommer Kajsa i kontakt med ett sällskap som bland annat driver en olaglig, djupt oetisk, verksamhet i en privat klinik alldeles i närheten av Höga kusten-bron.

Handlingen utspelar sig alltså delvis i den svindlande vackra Höga kusten-trakten, delvis i storstaden. Det skapar ett spänningsförhållande också hos romanens huvudpersoner, kluvna inför vad som avgör var de ska bo och vad de ser som sitt hem.

En central roll i boken spelar också den så kallade Skelleftesjukan, familjär amyloidos med polyneuropati (FAP): den dominant ärftliga sjukdomen är vanligare i Norr- och Västerbotten än någon annanstans i världen. De första symptomen är ofta domningar i händer och fötter liksom känsligheten för köld och värme. Det enda sättet att stoppa den dödliga sjukdomen är levertransplantation.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Deckare, Recension

Vederhäftig och späckad genomgång – 1968 av Håkan Thörn

26 juni, 2018 by Mats Hallberg

Omslag Pelle Sjödén

Titel: 1968 – Revolutionens rytmer (En berättelse om hur musik och uppror skakade världsordningen.)

Författare: Håkan Thörn

Förlag: Daidalos

ISBN 9789171735416

Boksläppet ägde rum på Pustervik i Göteborg i mitten på juni. Det ingick i programserien Talk is cheap med Olav Furmarola Unsgaard som värd. Förutom  sociologen Håkan Thörn, medverkade musikern Nikke Ström (som jag råkar ha  intervjuat) och vältalige journalisten Ina Lundström. Vi bjöds på illustrativa musikexempel och snärtiga utläggningar från scen. Den utflyttade värmlänningen Ström kunde förtälja att han, detta mytomspunna årtal ett halvt sekel tillbaka i tiden, redan var ordförande i en lokal FNL-grupp. Bokens författare är för ung för att ha varit med om någon rörelse -68, liksom är fallet för undertecknad. Professor Thörn minns teveserien The Monkees och möjligen två svarta knutna handskar på prispallen i Mexico-OS. Jag som är några år äldre kan bara tillfoga ungdomsradions Tio i topp. Minns också tolv år senare att studiekamrat till mig på folkhögskola, skrev uppsats om proteströrelserna i Europa som fick genomslag under ett konfliktfyllt år, ett år förknippat med uppror mot orättvisor och en repressiv maktapparat.

Thörn påpekar att han är en passionerad musiklyssnare, vilket resulterat i en tidigare karriär som recensent. När dottern frågade om en lista över just 1968, då fick han avgörande impulsen till att börja forska om jubileumsåret. Visade sig att ingen tidigare  fusionerat den tidens rebelliska rörelser med musik vars syfte blev att kanalisera och kommunicera med mottagarna. Musiken i boken fungerar som energigivare, förmedlar frihetsbudskap, går i polemik mot etablissemanget och hyllar både gränslös kärlek och (tragiskt nog) droger. Tack vare valet av artister/ grupper, sådana som gjorde avtryck som subversiva krafter eller blev anlitade som sådana, utspelas merparten av skeendet mellan pärmarna i ett våldsamt USA med skarpa motsättningar.

Till bokens främsta förtjänster hör det minutiösa redovisandet av medborgarrättsrörelsens aktiviteter, Black Power och hur Svarta pantrarna formas och formerar sig. 1968 redogör i detalj för hur brutalt makten agerade vid återkommande demonstrationer. Skrämmande många offer i sammanstötningar, där demonstranter ansågs vara uppviglare, påstods rent av vara delaktiga i ett inbördeskrig. 329 upplopp, som kom att kallas ”race riots”, registrerades under fyra år på 60-talet, vilket är statistik som saknar motsvarighet i landets historia.  Skarpskjutande polis/ militär och rättsapparaten såg även ockupationer och protestmöten (exempelvis när MC5 spelade i Chicago under Demokraternas konvent) som legitima tillfällen att använda chockerande övervåld.

Läsaren ges informativ bakgrund till de strömningar som exploderade i omtalade motståndshandlingar bland studenter och hippies, vänsterradikaler och drogförespråkare, förtryckta minoriteter och kvinnorörelsen. Intressant nog ägnas därtill ett kapitel om olika proteströrelser i liknande anda några decennier framåt, så som fredsrörelsen, miljöivrare, WTO-protesterande och klimathot-förespråkare.  Ideologierna som vägledde  ”tröskas” igenom, vilket innebär att både Freud och  Marcuse (revolterande studenters favoritfilosof) får rejält med utrymme, liksom Abe Hoffman, Martin Luther King och flera tänkare inom de svartas olika organisationer. Boken på närmare fyrahundra sidor – inklusive tidslinje, lista på hundra skivor, personregister  samt omfattande notapparat – är indelad i nio fullmatade kapitel.  När kronologin över nyheter studeras, blir det märkbart att studentprotester med blodiga konsekvenser  var ett globalt fenomen, inträffade även  i Asien, Sydamerika och Afrika.

Håkan Thörn Göteborgs universitet – Foto Johan Wingborg

Thörns grepp är som nämnts att ge relief åt mycket av den symbolmättade musik som skrev detta år, antingen för att opponera mot  konsumtionssamhället, kriget i Vietnam, segregation, rasism, exploatering av människor eller dylika missförhållanden. Ledande artister med inflytande kunde, likt tvetydiga James Brown vars Say It Loud , I´m Black And I´m Proud rönte stor uppmärksamhet, också bli ett vapen i kampen genom att deras  musik användes. Sverige förekommer sparsamt. I princip enda inhemska grupp som behandlas är International Harvester(featuring Tomas Tidholm), som något år senare ombildades och döptes om  till Träd, Gräs och Stenar. Ska dock understrykas att Thörn inledningsvis återger  de två största nyheterna i svensk morgonpress när året bara hunnit bli några dagar gammalt: Ambassadör från USA träffas av ägg utanför riksdagen och Jimi Hendrix demolerar hotellrum i Göteborg.

Utöver de musikskapare jag bara snuddat vid, berättar Thörn ingående om  det råa, adrenalinstinna och högljudda soundet från den vita Detroit-scenen vars motarbetade förgrundsgestalter blev just Mc5, jämte Stooges ( skivkontrakt detta år) och i viss mån Alice Cooper och Ted Nugent. Buffalo Springfield och deras For What´s It Worth är självklart med, liksom Nina Simone vars kompromisslösa arbete för svartas rättigheter intensifierades efter mordet på Martin Luther King (framförde lång låt live om dådet några dygn senare) och empatiska vissjungande aktivisten Joan Baez (som ju sågs i fin form på Skeppsholmen för några år sedan). Ytterligare tunga namn som finns inskrivna i sitt sammanhang är bland andra Aretha Franklin, Bob Dylan,  the Doors/ Jim Morrison, Jefferson Airplane, Janis Joplin Greatful Dead, Sly & The Family Stone och ursprungsbefolkningens ambassadör Buffey Saint-Marie.

Om Bob Dylan som sammanbindande länk och ofrivillig brobyggare: ” Framför allt förkroppsligade han de många förbindelser som nu uppstod mellan disparata kulturella och politiska uttryck – mellan folkmusik och rock, melan den gamla och nya vänstern, mellan den svarta medborgarrättsrörelsen och den vita fredsrörelsen…mellan beatgenerationens individualistiska frihetstörst och hippierörelsens utopiska frihetsdrömmar.” (sid. 122)

Ber om ursäkt för att jag delvis begått samma misstag som författaren, vilket består i att referera  på bekostnad av värderande omdömen. I möjligaste mån har den  akademiska sakprosan undvikits. Tack och lov för det! Men texten  blir ändå ganska ofta kompakt,  emellanåt saknar språket den snärtiga stringens som var närvarande i samtalen under boksläppet. De många citaten, teserna och den gedigna faktainsamlingen; gör framställningen en smula överlastad.   Mer av egna reflektioner och  kommentarer hade underlättat.  Och det är många förkortningar att hålla reda på. Redaktören borde ha gett fler anvisningar till författaren att luckra upp språket. Ska absolut inte påstå att boken känts tråkig, däremot hävda att den har sina tröga stunder.  Jag applåderar det originella uppslaget  och att en hängiven professor  bemödade sig om att genomföra sitt drömprojekt(?).  Korrekturläsningen är inte klanderfri, upptäckte att ord missats på några ställen plus två felaktiga uppgifter. Bobby Byrd som spelade keyboards, sjöng (Famous Flames med mera) och skrev flera hits åt James Brown, påstås vara trummis hos ”soul-gudfadern”  och för vara korrekt heter öppningslåten Rambling Rose på ikonförklarade skivan Kick Out The Jams.  Konklusion blir  inte enbart positiv. 1968 – Revolutionens rytmer bringar läsarna relevant kunskap med sin fyndiga sammansmältning av undergroundpolitik och musikalisk energi, fast är man ovan vid populärvetenskapliga texter ska man för att inte storkna, låta bli att ta till sig alla kapitel utan uppehåll.

 

 

 

Arkiverad under: Bokrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in