hög standard – Om Sonet, folkhemmet och starten på det svenska musikundret
Håkan Lahger & Lasse Ermalm
Leopard förlag
Utgivningsdatum: maj 2018
Recensionsdatum 14 juni
ISBN 9789173437769
Det är en konst att kunna berätta fängslande i skrift, inte minst när det handlar om att återge andras berättelser i form av omfattande intervjumaterial. Detta vet jag av egen erfarenhet. Håkan Lagher, som befunnit sig i musikskrivaryrket i närmare fyra decennier, behärskar till fullo konsten att vara klargörande och engagerande. På 80-talet läste jag honom när han var redaktör för tidningen Schlager. På senare år har jag haft stor behållning av reportagebok om Bob Dylan samt hans och formgivarpartnern Lasse Ermalms gedigna Proggen – om musikrörelsens uppgång och fall. Ermalm är en närmast legendarisk skivomslagsmakare. För drygt tio år sedan gavs duons praktverk om skivbolaget Metronome ut. Nu har jag som varit skivsamlare, frossat i en dokumentation om en oberoende svensk skivbolagsjätte vars imponerande katalog jag inte känt till.
Boksläppet skedde i Göteborg på Pustervik 23/5 under återkommande programrubriken Talk is cheap i samarbete med Folkuniversitetet och Pustervik. Vi var några få entusiaster som klev inomhus trots skönt försommarväder. Tre kortare panelsamtal genomfördes med nämnda författare jämte socialantropologen / dj:n Anna Gavanas och Louise Hammar – känd för stor erfarenhet av internationella musikindustrin Värden, tillika kvällens intervjuare, hette Olav Fumarola Unsgaard. Ett självklart namn då han bland annat jobbar som redaktör på Leopard förlag. Vad som yttrades från scen spelades tack och lov in och blir en del av podden Musiken och livsfrågorna.
Boken är en sannsaga om tre ynglingar med jazzimport som ursprunglig drivkraft – stockholmarna Gunnar Bergström, Sven Lindholm och Dag Häggqvist. 1960 bildar de Sonet (ett skivbolag med det namnet existerade redan i Danmark). De två först nämnda hade tidigare startat Scandinavian Record Company medan sextonåringen Häggqvist köper Gazell. Några eskapader från Sven finns inte nedtecknade. Han förblir märkligt anonym. Gunnar, ungdomsvännen från Hjorthagen, är å andra sidan en färgklick. Omöjlig i studion där han jämt insisterade på fler tagningar, medan han hade god hand med artister, likt en A&R-man. Dag gör stort avtryck i boken, är sinnebilden för en entreprenör, utrustad med kulturhistoriska proportioner. Anekdoter och kommentarer från honom ger boken värdefull input. Dag Häggqvist har rekord i antalet besök på världsledande musikmässan Midem och fått hederspris på Grammisgala. Han är son till översättaren, hedonisten och litteraturvetaren Arne vars frustande frispråkiga memoarer Nästan hela sanningen finns i min ägo.
Man får en mycket god inblick i grundarnas affärer, olika personlighet och hur de framledes blev en dominerande aktör. Sonet gick sina egna vägar, hade väderkorn för vad som slog. Få genrer var dem främmande utan att röd tråd kunde skönjas. Spännvidden var enorm, från ”Kvinnaböske” till J:son Lindh. Men framför allt bekräftar läsningen att de med tiden skäggiga livsnjutarna, lät artister de trodde på få utvecklas självständigt, även om de inte sålde nämnvärt inledningsvis.
Titeln på verket är förstås hämtad från en av Peps megahits och boken är tillägnad Jerry Williams. Dessa portalfigurer ges rättmätigt generöst utrymme. 331 sidor informativ text och rikt bildmaterial är uppdelad i 28 lödiga kapitel. Förutom Jerka och Peps möter vi bland andra Ola Håkansson och Alexander Bard, Lasse Tennander och Björn J:son Lindh, Tommy Körberg och Billy Bolero, svenskamerikanen Sam Charters och Thomas Johansson på EMA Telstar / Live Nation, Chris Blackwell på Island Records (Bob Marley) och Seymour Stein (Madonna och New Wave-scenen i N.Y.C) på Sire Records. Och när Depeche Mode hade det knaggligt sina första år stöttades de och deras manager av Sonet. Sonets man i London visar sig vara en excentriker som ger upphov till många mustiga anekdoter. I en mansdominerad värld representeras kvinnorna genom Py Bäckman, Sylvia Vrethammar samt fyra kontorister, tillika PR-proffs.
Onekligen frestande att grotta ner sig i detaljer, redovisa förhållanden jag inte känt till. Ska försöka avstå, så att musiknördar inte snuvas på konfekten. Sonet var inte bara ett fristående skivbolag med muskler och kontor i fyra nordiska huvudstäder jämte London och Paris. Man var också musikförlag, gav sig in i konstbranschen och satsade i slutet stort på film. När bolagsjättar startade en våg av uppköp försökte Sonet stå emot. Mot bättre vetande bantade man inte sin alltför kostnadsintensiva kostym, inte ens när licenser från betydande etiketter förlorades. Lån från borgenärer i form av skivbransch och egen personal räckte inte för att rädda situationen. Tidigt 90-tal övertar Polygram (sedermera Universal) verksamheten. Dock, ska man ta ”besserwissern” Bard på orden, behöver lovande artister även i dagens digitaliserade era, i lika stor uträckning omhändertagande skivbolag snarlika den humanism som präglade Sonet.
Efter läsningen är det inte utan att man undrar om författarna använt synonymlexikon. Språket är uppfinningsrikt och flyter fram smidigt. Radarparet är goda stilister och attraktiv layout hjälper till.”I slutet av 1800-talet erövrade Christina Nilsson världen, i början av 1900-talet såg Jussi Björling till att Sverige återigen hamnade på operans världskarta och i mitten av 1900-talet var det Birgit Nilssons namn som skanderades…” (sid 74-75). En randanmärkning är att några gånger är det svårt att härleda källor. Kommer uppgiften från den intervjuade eller från författarens egen research? Att minnesbilder från flera håll uppvisar bristande överensstämmelse, är både begripligt och logiskt, även om det kan framstå som förvirrande.
Enstaka förargliga korrekturfel har slunkit med, såsom Dag med liten begynnelsebokstav, fel efternamn på nuvarande partiledaren i (V) samt att engelska uttrycket ”mess” är oöversatt på ett ställe. Märk väl, bestående intryck är att dokumentationen framstår som en guldgruvan, för alla oss som hyser mer än ett genomsnittligt intresse för musik. Vi slukar sidorna, kan inte hejda oss när vi kommit in i biografierna med sina spännande förgreningar. Lahger & Ermalm har lyckats foga ihop en heltäckande version av Sonets spretande mångfald. Vore ett kul tidsfördriv att leta efter deras lätt identifierbara logga (en kornett) i skivsamlingen, för att se hur många av deras utgivningar jag äger. Den överskådliga, mycket läsvänliga presentation som fått heta hög standard rekommenderas varmt.