Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Att skriva filmmanus – Konsten och hantverket – en praktisk handbok

by


Jag har läst ”Att skriva filmmanus – Konster och hantverket – en praktisk handbok” av Fredrik Lindqvist.

Jag har läst rätt många böcker om att skriva, både om att skriva deckare, romaner, noveller och för teater och för film. När författaren till den här boken om att skriva filmmanus kontaktade mig hävdade han att boken är annorlunda än de flesta andra sådana böcker för att den är mer konkret.

Jag ser i ett pressutskick att Lisa Ohlin, regissör, manusförfattare och dramaturg sagt om boken:

Med tydliga förklaringar, handfasta tekniska råd som tål att höras många gånger; inspirerande analyser av moderna filmer och med egen erfarenhet, navigerar Fredrik Lindqvist oss med säker hand igenom det svåra hantverket. Här är en bok för alla, noviser såväl som erfarna, som tänkt slänga sig ner i manusskrivandets ormgrop och komma levande upp igen.

Boken är oerhört konkret, ja mycket handfast. Visserligen måste en bra film eller ett bra manus bygga på konstnärlig förmåga. Om manusförfattaren inte har någon känsla tror jag inte det räcker att följa några råd. Men all världens konstnärlig räcker inte heller, om det inte förpackas på ett sätt som mottagaren kan ta emot.

Den som vill göra film måste dessutom klara att förhandla med människor med pengar. Det kostar att göra film, då gäller det att kunna presentera sitt filmmanus väl för att få någon investerare att öppna kassakistan.

Själv är jag mer inriktad på att skriva klart min roman. Men jag är övertygad om att när ett bokförlag väl nappat på min roman och den tryckts kommer den att passa bra för film också. Så tänker jag. Jag har hela tiden tanken på filmmediet i bakhuvudet. Därför känns det som att jag har stor nytta av bokens handfasta tydliga råd. Jag har nämligen lite grann kört fast i den berättelse jag skriver. Det blev en aha-upplevelse när jag läste kapitlet som tog upp filmens tre akter och vändpunkterna. De är dessa vändpunkter jag måste få fram i min berättelse för att den ska bli tydligare och mer spännande.

Det som är fördelen med boken är nog också dess nackdel. Fredrik Lindqvist tar hela tiden upp konkreta exempel från filmer. Det känns som att sitta med honom och samtala och han berättar och visar. Han har dessutom ett nära och lätt språk.
Fast ibland kan det störa med alla hänvisningar till filmerna. Jag kommer på mig själv ibland att det känns överflödigt, att jag är så inne i det han skriver om manusskrivande att jag bara skummar igenom filmhänvisningar. Ibland är det någon film jag inte sett och då blir jag irriterad på att jag inte sett den.

Det är dock en bok om att skriva filmmanus som har lika mycket med konsten att dramatisera en text att göra. Alla som skriver någon form av dramatiska texter, oavsett om det är teatermanus, filmmanus eller en novell, roman eller deckare kan hämta handfasta tips ur boken.

Fredrik Lindqvist har tidigare arbetat som frilansjournalist med uppdrag för bland annat Sveriges Radio och olika branschtidningar inom medieområdet. Han varvar sitt eget skrivande och insatser som dramaturg med arbete som lärare, gästföreläsare och handledare i filmskrivande och han arrangerar också egna kurser i att skriva för film.

Sedan några år tillbaka driver han en blogg om att skriva för film, du hittar den här.

Boken ”Att skriva filmmanus” har också en egen webbplats.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vitsen med opera – en nyutkommen bok om vitsen med opera

by


Jag gillar opera, nej jag älskar opera! De senaste tjugo åren har jag lyssnat på opera varje dag. Från 1995 tills jag gick i pension i slutet av 2007 lyssnade jag på första akten på väg till arbetet i Helsingborg och andra akten på väg hem, vilket innebar att jag för det mesta var på gott humör när jag kom till jobbet och likadant när jag kom hem.

Ibland, faktiskt ganska ofta for jag runt i nordvästra Skåne, som var mitt arbetsområde och under sådana dagar lyssnade jag för det mesta på Richard Wagners inspelningar och med en viss förkärlek på Nibelungens ring och då särskilt första akten av Valkyrian.

Efter att jag hade gått i pension i november 2007, började jag att resa runt i Sverige för att se och lyssna på opera. Den första resa jag gjorde efter min pensionering gick till Berlin, vilket ju är en sällsynt bra operastad eftersom det finns åtminstone tre kända operahus i staden.

I samband med att jag gick i pension började jag även att blogga om mina operaupplevelser samtidigt som jag nästan varje dag uppdaterade min operasida eller rättare sagt operasidor.

För några veckor sedan fick jag en förfrågan om jag ville recensera en nyutkommen bok om opera, vilket jag genast svarade ja tack till.

Boken som heter ”Vitsen med opera” och är skriven av frilansjournalisten Malin Wahlstedt och utgiven på eget förlag MALINS MÄSTERVERK.

Om Malin kan man helt kort säga att hon har vuxit upp i operamiljö och efter ett uppehåll återkommit till operavärlden, med allt vad det innebär.

Först läste jag boken, som jag fann ganska intressant och sedan läste jag om den en gång till. Om sanningen skall fram så hade jag svårt att förstå titeln på boken ” Vitsen med Opera” eftersom det för mig ju är alldeles självklart att operan har om möjligt ett ändå större berättigande idag än den hade från början.

Egentligen skrevs ju opera för att underhålla folket, även om begreppet ”vanligt folk” är svårt att definiera. Från början uppfördes ju de nyskrivna operorna i olika palats och det är ju tveksamt om det går att hänvisa den kategorin till ”vanligt folk”, men jag tror att man på den tiden refererade till vanligt folk, de som inte hade ärvt sina ämbeten. Det som vi idag kallar vanligt folk fanns ju inte alls.

Boken är upplagd som tjugofem sånglektioner, vilket jag finner mycket spännande och intressant.

Dessutom finns det insprängda intervjuer som är mycket intressanta till exempel med Håkan Hagegård, som väl för hela svenska folket är mest känd som Papageno i Ingmar Bergmans tv-utsändna uppsättning av W A Mozart´s ”Trollflöjten”, Anna Larsson, som jag bäst känner igen från Kungliga Operans uppsättning av Richard Wagners ”Nibelungens ring” och Erda, Tomas Lind, förste älskaren på GöteborgsOperan, Folke Abenius, professorn som regisserar och gjorde en fantastisk uppsättning av ”Valkyrian” på GöteborgsOperan, Finn Rosengren, GöteborgsOperans egentlige dirigent, men också med en del andra intressanta personer, som Malins sångpedagog, Inga-Lill Modig.

Boken ger också en intressant inblick bakom kulisserna på GöteborgsOperan och det räknar jag som ett särskilt värde, men framförallt är det ju själva upplägget som känns fräscht och intressant.

Ett annat plusvärde är det ju att det är en bok som man ständigt kan komma tillbaka till och läsa om ett kapitel eller två.

Inför varje sångkapitel finns det dessutom en rolig bild, vilket ju medverkar till att man tar sig an varje nytt kapitel med en viss spänning. Dessemellan är boken också som det heter rikligt illustrerad.

Boken kan rekommenderas till alla som är det minsta nyfikna på det här med opera, men också till alla som sjunger i kör och som kanske kan känna igen sig och sina vedermödor inför det här med att sjunga offentligt.

Vill du veta mer om boken kan du kontakta författaren här

Långsamhetens nej av Thomas Nydahl

by

Har vi tid att hejda oss och lyssna till regnet? Det frågar sig Thomas Nydahl i Långsamhetens nej, som är ett försök att beskriva tidens hårda tempo och vad som kan vara ett möjligt alternativ. Hans bok belyser konsumismens, de snabba transporternas och det av oljud och reklam präglade landskapet. Mot det ställer han platsens och långsamhetens liv, ett liv där tystnaden är välgörande och eftertanken präglar vardagen.
Går det att motstå en bok med denna beskrivning?
Jag kan det i alla fall inte. Många av oss som bor i Stockholm, jobbar inom webben och med sociala medier i realtidsflödet kan känna oss fångade i en tidspuls som går alldeles för snabbt. Det kan kännas som om vi inte hinner tänka ibland, inte hinner få våra tankar och känslor i samklang med allt vi upplever. Det är ett enormt flöde som hela tiden pågår av nyheter och kulturevenemang. För oss som kulturbloggare kan det vara helt otroligt ibland, detta urval av inbjudningar till musik, teater, film och andra evenemang, som vi är bjudna på och vill gå på och vill uppleva. Men det finns en gräns för när upplevelserna inte kan bearbetas. När vi bara behöver få vara i tystnad, få gå och strosa eller skrota hemma.

Jag slängde mig över boken ”Långsamhetens nej” av Thomas Nydahl.
Det är en slags essä, indelad i en mängd kortare avsnitt med tankar om allt möjligt, framför allt om samhället.

Det här citatet skrev jag ner för det vill jag spara, det är från sidan 69:
Jag kan inte ens föreställa mig att de återkommande svältvågorna över norra Afrika ska avta, så länge vi har en ekonomisk ordning som bygger på den privata roffarinstinkten.

Det är något jag känner igen och själv har formulerat på olika sätt här i bloggen. En annan känsla jag känner igen är följande rad:
Vi samtalar oss till synes framåt, men står minst ett steg längre bak när samtalet avslutas.

Jo, ibland känns samtal meningslösa, att inget riktigt blir sagt. Ibland föredrar jag att vara ensam framför att spilla bort tid på att träffa människor som jag ändå inte kan tala med på rktigt, inte kan möta med sanningen utan man bara ska spela upp att allt är så tjusigt och allt är så bra och perfekt, eller vad det nu är som ska spelas upp utan att vi ska mötas på riktigt.

Mycket i boken känns som att tala med en nära vän. Vissa delar kan jag reta mig på, och det kan ju faktiskt också ingå i vänskap. Vänskap behöver inte betyda att tycka likadant i allt.

Thomas Nydahl vägrar mobiltelefon, vilket kommer fram flera gånger i essäboken. Jag tänker att det måste finnas ett annat förhållningssätt gentemot teknik än att totalvägra. Att lära oss ta tillvara på möjligheterna att nå varandra via ny teknik utan att bli sönderstressade borde vara målet.

Ibland utstrålar Thomas Nydahl ett slags gubbig förakt för nutidens kultur som musiken och kulturskribenter.

Det finns inte en tidning vars kultursidor numera kan fånga mitt intresse, sidorna också i de mest ansedda tidningar svämmar över av förutsägbara tidskommentarer och en litteraturkritik som mest av allt är ett poserande med den egna uppsättningen präktigheter och väl inövade politiska eller sociala åsiktspaket.

Ett stycke i boken som gör mig konfunderad är när han beskriver en bussresa där han retar sig på ungdomar som bråkar på arabiska och han beskriver slöjklädda kvinnor och hur hans lilla skånska stad inte längre är sig lik. Jag vet inte riktigt vad han är ute efter där. Skulle gärna höra honom utveckla det.

Som ni kan märka är det en essäbok som väcker tankar och reaktioner – och det är bra. Jag kommer att återvända till den och fundera vidare och säkert hitta fler citat som är bra.

Författaren har själv en blogg och här har han samlat några reaktioner på boken.

Långsamhetens nej
Författare: Thomas Nydahl
ISBN10: 9197656798
ISBN13: 9789197656795

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tour Quai – tredje boken i deckarserien som utspelar sig i en värld av mjukisdjur

by


När bokförlaget lanserade ”Amberville”, första delen i Tim Davys serie om en deckare som utspelar sig i en värld av gosedjur uppvaktades bloggvärlden intensivt med olika lustiga presenter, som en purjolök som kom med posten.
Tim Davys är en pseudonym, vem det är vet vi inte än. Konstigt nog har de traditionella mediernas redaktioner inte försökt jaga fram vem det är som ligger bakom.
Kanske för att serien inte riktigt blivit den succé den skulle kunna bli. Det är ett rätt spännande koncept: en mer hårdkokt deckare som utspelar sig i en miljö av gosedjur. Alla karaktärer är mjukisdjur.
Ingen av de tre böcker som kommit ut har varit illa skrivna, men något har saknats i deckarnas upplägg för att riktigt fånga den stora publiken.
Tour Quai är den tredje boken i serien. Om jag uppfattat det rätt är ytterligare en fjärde och avslutande del planerad.

Johan Hilton i Expressen är besviken:

Det är ungefär lika beskedligt och gymnasistfilosofiskt som det låter, dock välskrivet, underhållande och snabbläst.
Men nog har skicklige Davys förutsättningar att göra mer av sitt Mollistown än det här. Hög tid för teddybjörnarna att visa klorna på riktigt i den kommande och avslutande delen.

Jag kan tänka mig att om en bra filmregissör sätter tänderna i böckerna och vässar berättelsen och spelar in den i förföriskt ljussättning i halvdunkel och med dessa gosedjur med vässade tänder, då kan det trots allt bli en stor världssuccé.

Tourquai
Författare: Tim Davys
ISBN10: 9100124907
ISBN13: 9789100124908

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gud i Sverige av Göran Hägg

by

Att prästerna under kristendomens intåg i Europa inte fick gifta sig hade inte med sex att göra. Huruvida de hade sex utan att gifta sig hörde inte till saken. Prästerna fick inte ha några äkta barn, det var det viktiga, menar Göran Hägg som iboken ”Gud i Sverige” tar itu med religionens historia ur ett samhällsperspektiv.

Kyrkorna fick många ägodelar: landområden, fastigheter och annat. Om prästerna fick gifta sig och fick söner skulle allt detta ärvas. Prästerna skulle ha en tendens att ge sina egna söner fördelar, göra dem till biskopar och ge dem makt och rikedom. För att undvika att få en ärvd kyrka med mycket ekonomiska resurser fick prästerna inte gifta sig. Barn som var oäkta fick inte bli präster.

Jag har alltid haft ett stort intresse för religion och kyrkor – och menar nog att jag har en hel del kunskap inom det området, mer än medelsvensken. Men när jag läser Göran Häggs bok lär jag mig massor nytt och ser saker ur nya synvinklar.

Det är en tjock bok, inbunden med 557 sidor, så det tar sin tid att läsa. Det är inte helt lättsmält heller. I alla fall vill jag själv tänka igenom allt jag läser. En roman kan jag låta flyta på mer, låta berättelsen välla in över mig och låta mig förföras av språkets melodi och rytm. ”Gud i Sverige” är en faktabok och då blir mitt förhållningssätt annorlunda.

Boken har recenserats av alla större redaktioner, Göran Hägg som suttit länge med i SVT:s morgonsoffa som samhällskommentator tillhör mediers favoriter.
Per Svensson tycker det är lite lustigt att en ateist som Göran Hägg vill att kyrkan ska vara med hardcore och inte så relativistisk som KG Hammar:

Men samtidigt ligger det något märkligt i att det ofta just är icke-troende pragmatiker av Göran Häggs typ som ivrar för mer hardcore i religionen. Ska ni tro så ska det åtminstone vara lite stake i tron! ropar vi – och hånar förre ärkebiskopen K?G Hammar för hans relativism och förmenta luddighet.

Jag har själv skrivit sådana saker. Vad är det vi längtar efter? En kombinerad inkvisitor och schaman som talar om var botbänken ska stå?

För alla som är intresserade av samhällsfrågor finns mycket att hämta i Göran Häggs inventering av religionen i Sverige. Sedan behöver man inte hålla med om allt. Men det ger bränsle åt att diskutera vidare. Och det räcker gott för mig.

Från bokbutikens webbplats om boken:

Hur avkristnade de flesta svenskar för ögonblicket än upplever sig är den svenska historien i hög grad en historia om Gud i Sverige.

Det här är en svensk kulturhistoria ur ett ovanligt och ofta förbisett perspektiv, från hedniska riter till Knutbysektens övningar. Vi möter hårdhudade helgon och myndiga biskopar – heliga Birgitta med familj, den finurliga biskop Brask, den kärva Rudbeckius och den svordomsglada Anton Niklas Sundberg. Här finns svärmare och sektstiftare från Swedenborgarna och Eriksjansarna till Korpelanerna, Maranata och Livets ord, psalmdiktare och andeskådare, makt och härlighet, hyckleri och inkrökthet, men också troskyldig självuppoffring med tillhörande späkningar. Likaså Vadstena kloster som intellektuell världsmakt, 1500-talets brutala religionsstrider och därpå den totalitära lutherska gudsstaten, där de flesta av de värderingar som vi än i dag uppfattar som speciellt svenska skapades, men som också innebar järnhårt förtryck och försök att utbreda ”den rena läran” med eld och svärd. Någon neutral, lättläst och ändå engagerande skildring av detta fascinerande stoff har hittills inte funnits.

Gud i Sverige
Författare: Göran Hägg
ISBN10: 9113020951
ISBN13: 9789113020952

Mer om Gud i Sverige hos:
Dagen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,