Vitsen med opera – en nyutkommen bok om vitsen med opera

Jag gillar opera, nej jag älskar opera! De senaste tjugo åren har jag lyssnat på opera varje dag. Från 1995 tills jag gick i pension i slutet av 2007 lyssnade jag på första akten på väg till arbetet i Helsingborg och andra akten på väg hem, vilket innebar att jag för det mesta var på gott humör när jag kom till jobbet och likadant när jag kom hem.

Ibland, faktiskt ganska ofta for jag runt i nordvästra Skåne, som var mitt arbetsområde och under sådana dagar lyssnade jag för det mesta på Richard Wagners inspelningar och med en viss förkärlek på Nibelungens ring och då särskilt första akten av Valkyrian.

Efter att jag hade gått i pension i november 2007, började jag att resa runt i Sverige för att se och lyssna på opera. Den första resa jag gjorde efter min pensionering gick till Berlin, vilket ju är en sällsynt bra operastad eftersom det finns åtminstone tre kända operahus i staden.

I samband med att jag gick i pension började jag även att blogga om mina operaupplevelser samtidigt som jag nästan varje dag uppdaterade min operasida eller rättare sagt operasidor.

För några veckor sedan fick jag en förfrågan om jag ville recensera en nyutkommen bok om opera, vilket jag genast svarade ja tack till.

Boken som heter ”Vitsen med opera” och är skriven av frilansjournalisten Malin Wahlstedt och utgiven på eget förlag MALINS MÄSTERVERK.

Om Malin kan man helt kort säga att hon har vuxit upp i operamiljö och efter ett uppehåll återkommit till operavärlden, med allt vad det innebär.

Först läste jag boken, som jag fann ganska intressant och sedan läste jag om den en gång till. Om sanningen skall fram så hade jag svårt att förstå titeln på boken ” Vitsen med Opera” eftersom det för mig ju är alldeles självklart att operan har om möjligt ett ändå större berättigande idag än den hade från början.

Egentligen skrevs ju opera för att underhålla folket, även om begreppet ”vanligt folk” är svårt att definiera. Från början uppfördes ju de nyskrivna operorna i olika palats och det är ju tveksamt om det går att hänvisa den kategorin till ”vanligt folk”, men jag tror att man på den tiden refererade till vanligt folk, de som inte hade ärvt sina ämbeten. Det som vi idag kallar vanligt folk fanns ju inte alls.

Boken är upplagd som tjugofem sånglektioner, vilket jag finner mycket spännande och intressant.

Dessutom finns det insprängda intervjuer som är mycket intressanta till exempel med Håkan Hagegård, som väl för hela svenska folket är mest känd som Papageno i Ingmar Bergmans tv-utsändna uppsättning av W A Mozart´s ”Trollflöjten”, Anna Larsson, som jag bäst känner igen från Kungliga Operans uppsättning av Richard Wagners ”Nibelungens ring” och Erda, Tomas Lind, förste älskaren på GöteborgsOperan, Folke Abenius, professorn som regisserar och gjorde en fantastisk uppsättning av ”Valkyrian” på GöteborgsOperan, Finn Rosengren, GöteborgsOperans egentlige dirigent, men också med en del andra intressanta personer, som Malins sångpedagog, Inga-Lill Modig.

Boken ger också en intressant inblick bakom kulisserna på GöteborgsOperan och det räknar jag som ett särskilt värde, men framförallt är det ju själva upplägget som känns fräscht och intressant.

Ett annat plusvärde är det ju att det är en bok som man ständigt kan komma tillbaka till och läsa om ett kapitel eller två.

Inför varje sångkapitel finns det dessutom en rolig bild, vilket ju medverkar till att man tar sig an varje nytt kapitel med en viss spänning. Dessemellan är boken också som det heter rikligt illustrerad.

Boken kan rekommenderas till alla som är det minsta nyfikna på det här med opera, men också till alla som sjunger i kör och som kanske kan känna igen sig och sina vedermödor inför det här med att sjunga offentligt.

Vill du veta mer om boken kan du kontakta författaren här