Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Kulturbloggen om Underbara dagar framför oss, biografi om Olof Palme

by

UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS


Jag minns själv dagen när han blev skjuten den 28 februari 1986 och då befann jag mig på Södra vägen i Helsingborg, på väg till SSU-kurs med kretsen SSU nordvästra Skåne. SSU står för Sveriges Socialdemokratiska Ungdom. Tjugofyra timmar senare grät jag fortfarande. På något sätt lyckades jag lifta till Grevie, Båstad kommun, från Helsingborg. Ingenting var sig mer likt.

Under ANC-galan på Scandinavium, i november 1985, såg jag honom för sista gången. Sveriges artistelit, med Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Joachim Thåström, med många andra, var samlade för att sjunga och spela och samla in pengar till kampen mot apartheid i Sydafrika. Mikael Wiehe och Björn Afzelius ropade: ”Här kommer … Sveriges främste artist!” Han skulle aldrig få uppleva hur Sydafrika blev självständigt 1990 eller hur Nelson Mandela blev frisläppt. Kampen mot apartheid var så mycket han.

I Henrik Berggrens biografi på 713 sidor (källor, noter, litteratur, brödtext) får jag en utan motstycke historisk tillbakablick på släkten Palme och deras 100 år innan Olof Palme föds 1927. Det är verkligen en grandios berättelse om en enastående politiker och en ikon som alla måste förhålla sig till. Beskrivningen av politikerna som skymtar förbi i boken gör att 1950-, 60-, 70- och till sist 1980-talen får en annan innebörd. Det var andra tider och politiker som allmänhet fick anpassa sig till tiderna. Vällingby var föregångare till det öppna samhället. Frågan om jämlikhet aktualiserades. Slutet är en aning abrupt.

Förutom min egen recension finns också recensioner i Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Expressen, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan.

Fakta om boken hos Norstedts förlag.

s – Ulf Bjereld

http://www.ka.se/index.cfm?c=94410 – 2010-10-08 – Kommunalarbetaren, Svenska Kommunalarbetarförbundet,

Titel: Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme
Författare: Henrik Berggren
ISBN: 9789113017082
Förlag: Norstedts

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Recension av biografin ”Hunter: Hunter S Thompsons vilda och sällsamma leverne”

by

Att skriva en recension om biografin över idolen Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne, i briljant svensk språkdräkt av Per Stern, är en sällsamt utmanande uppgift då jag både är hopplöst subjektiv
och samtidigt osäker på var jag ska börja. En metarecension trogen gonzostilen, skriven under valfritt rus hade säkerligen försett mig med spetsade infallsvinklar, men det låter sig inte riktigt göras en torrlagd måndag som den här.

Ett annat alternativ är att kliva i de galoscher – eller, om vi ska lyda Doktor Thompsons ordination, stilettklackar – författaren E. Jean Carroll ställer fram och konstatera att igenkänningsfaktorn är pinsamt hög.

I likhet med E. Jean Carrolls alter ego Laetitia Snap, nedrigt förförd och fängslad i Hunters avloppsbrunn, kommenderad att ikläda sig inte bara diverse ekivoka utstyrslar utan även rollen som hans ofrivilliga levnadstecknare, har även jag umgåtts med blandmissbrukare på mer eller mindre rumsrena plan, bländad av deras utstrålning och helt ur stånd att begripa varifrån allt vansinne haft sitt ursprung. Ornitologen Laetitia Snap, vars ärende på Hunters gård är att skriva ett reportage om hans påfåglar, iakttar honom bland annat när han med en jaktkniv sprättar upp plastpåse efter plastpåse för att slicka dem rena och konstaterar att han måste ha en mexikansk bagare till älskare som förser honom med mexikanska bröllopskakor, varav endast florsockret kvarstår i påsarna.

Det är svårt att inte älska en bra dåre och det brukar sägas att i krig och kärlek vet man inte alla gånger vad man kan råka ut för. I fröken Tishys fall är det lite av varje. Ett citat som väl skildrar hennes utsatthet för Doktorns lynne levererar hon från den inredda avloppsbrunn som är hennes arbetsplats när hon rannsakar sig själv var
dokumenten Hunter faxat till henne kan ha tagit vägen:

”Vad nu? Jag har tappat bort ett stycke – kan jag ha satt mig på det i min skrevlösa utstyrsel och slukat det utan att jag märkte det när herr Bradley dök upp så chockartat?”

Herr Bradley är alltså Ed Bradley från CBS 60 minutes som i egenskap av nära vän till Hunter besöker gården och lyfter på locket till avloppsbrunnen för att sedan konstatera att det är ett fint exemplar han har där nere.

Laetitia Snap talar i samma oskyldigt naiva och förnärmade ton direkt till Läsaren när hon redogör för vad Doktorn utsatt henne för – det är omöjligt att avgöra vilka passager som faktiskt är tagna ur verkligheten och vilka som enbart berikar läsupplevelsen med fantastiska scenarier klädda i avundsvärda meningskonstruktioner – och varvar deras vanvettiga eskapader med vittnesmål från bland andra hans vänner och kollegor. Vid ett tillfälle sammanfattar hon ganska träffsäkert Doktorns liv som en enda lång dionysisk ritual.

I de biografiska kapitlen är vi genom ögonvittnesberättelser inbjudna att följa med Hunter S. Thompson på hans uppdrag över hela världen. Visste du till exempel att Rolling Stone skickade honom att skriva ett
reportage om ödesmatchen mellan George Foreman och Muhammad Ali? Tyvärr drabbades Hunter av ett av sina hjärnsläpp och vittnesmålen från andra journalister, däribland Norman Mailer, skvallrar om vad Hunter gjorde istället.

Intervjuerna med Hunter själv ger en inblick i hur det tär på en människa att ständigt leva upp till myten om sin egen person och hur han plågas av att ständigt sakna något och att inga droger i världen skänker samma tillfredsställelse som att sätta sig ner att skriva, samtidigt som han lider av periodisk skrivkramp som han i en hopplöst nedåtgående spiral försöker bota med droger.

Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne
Författare: E Jean Carroll
ISBN: 9789185000869
Förlag: Vertigo Förlag
Originaltitel: Hunter: The Strange and Svavage Life of Hunter S. Thompson
Medarbetare: Johansson, Carl (form)
Översättare: Per Stern

Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En mörk välsignelse av Dennis Lehane

by


Har någon av er läst Gone baby, gone av Dennis Lehane? Möjligtvis sett filmatiseringen av och med Casey Affleck? Om inte så spring till biblioteket eller närmsta dvd uthyrningsställe eftersom du måste veta storyn innan du läser om denna bok. För det är en sort uppföljare. Fastän den utspelar sig 12 år senare.

Nå, har du läst eller sett den nu? Det är nämligen godkänt om du sett den eftersom filmen följer originalhandlingen bra trots att de har förminskat Angies roll avsevärt, vilket jag inte gillar alls. Däremot så tycker jag Casey Affleck var bra som Patrick. Men, nu vet ni i alla fall storyn om Amanda McCreadys försvinnande och det etiska och moraliska dilemmat Patrick och Angie ställs inför. Jag tänker inte diskutera om valet Patrick gjorde var rätt, det är upp till var och en att avgöra. Och ja, jag talar lite kryptiskt för jag vill inte förstöra det helt för den som möjligtvis fuskar och inte läst Gone baby, gone innan de läser den här recensionen. Dessutom tycker jag att det är trist att läsa recensioner som dissekerar romaner så pass grundligt att det inte finns en anledning att läsa dem efteråt.

En mörk välsignelse utspelar sig 12 år efter de omvälvande händelserna som tog plats i Gone Baby, gone. Dennis Lehane återupptar här kontakten med sitt detektivpar Patrick Kenzie och Angie Gennaro. Den som läst om dem förut vet att det är en rapp dialog och vansinnigt spännande tempo böckerna igenom. Det börjar liksom direkt och sen är det full gas fram till slutet. Jag läste ut mitt exemplar (366 sidor) på tre dagar eftersom det var svårt att lägga den ifrån sig. Handlingen utspelar sig i Boston, i de tuffare kvarteren som verkar vara en hemvist för världens kriminella slödder. Den är skriven i ”jagform” vilket ibland kan vara störigt för själva läsupplevelsen men på något sätt så fungerar det. Istället för att det blir lite av en egotripp så hör, åtminstone jag, Patricks egna berättande röst med den där lite släpande Boston dialekten. Ni vet, de drar ut på vokaler, speciellt A.

Nu har alltså 12 år gått sedan Amanda McCready försvann och återfanns men nu har hon försvunnit igen. Då var hon en ensam och vanskött 4 åring, nu är hon en mycket intelligent 16 åring. Men det är egentligen inte den största skillnaden. I Gone Baby, gone tog Patricks och Angies förhållande slut på grund av det val som de ställdes inför. Ni som läst de övriga böckerna vet att de finner tillbaks till varandra. Nu är de i alla fall gifta och har en egen 4 årig dotter. Bubba är fortfarande kvar, tack och lov. Det var en av mina största fasor, att han skulle ha skrivits ut ur handlingen eftersom han är en av mina absoluta favoritgalningar från böckernas värld.

Boken är bra från början till slutet. Den håller samma spänning, precis som de som kom ut i slutet av 1990-talet och början på 2000-talet. Det kändes som ett trevligt återbesök hos gamla vänner. I de övriga böckerna om Gennaro och Kenzie så har läsaren ofta ställts emot de mest vedervärdiga och hemska brott. Man vänder blad med svidande hjärta helt enkelt. Även om det finns mycket våldsamma inslag i boken så finns inte det totala mörkret där. Det är som om det finns ett ljus, möjligen är det ett resultat av huvudkaraktärernas nya roll som föräldrar. Och på något sätt är det skönt för läsaren, speciellt eftersom jag får känslan av att detta blir det sista vi får se av Patrick och Angie. Det känns alltid lite vemodigt att ta farväl av karaktärer man tycker om (litterära eller ej) men här lämnas åtminstone jag med en bild av en familj som kommer att få ett lyckligt liv tillsammans.

En mörk välsignelse
Originaltitel: Moonlight Mile
Författare: Dennis Lehane
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125660
ISBN13: 9789100125660

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie

by


Det där som nästan kväver dig, av Chimamanda Ngozi Adichie, är en bok med tolv noveller av den afrikanska författaren.
Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom stort med sin roman om Biafrakriget, ”En halv gul sol”.

Noveller låter oss komma närmare människor från NIgera i dagens värld, ofta med anknytning till USA. För många nigerianer är USA det förlovade landet. Med osentimental skärpa fångar Chimamanda Ngozi Adichie kulturkrockarna. För det handlar om flera olika slags krockar.

I höst är afrikansk litteratur i fokus på Bokmässan i Göteborg. Det är en satsning som behövs och jag hoppas det gör att vi får mer sådana här novellsamlingar och romaner utgivna i Sverige. Jag har läst en del litteratur av afrikanska författare, men oftast när det är Afrika som skildras är det skrivet av västerländska författare och det handlar om dåtid. Inte så många böcker jag har läst skildrar det moderna samhället som öser in över människor, också nigerianer.

Chimamanda Ngozi Adichie använder språket och dess rymt mycket skickligt och medvetet. Hon fångar människornas karaktärer i språkets rytm, i satsbyggnaderna och annat. Ibland blir det otäckt nära, det är som att krypa in under skinnet på personen, som inte alltid mår så bra. Det är skickligt, men i en av novellerna blir det för mycket, takten blir så forcerad att det är svårt att ta till sig handlingen.

Min favoritnovell är den som skildrar ett litteraturprojekt där afrikanska författare samlats några veckor och ska skriva varsin novell och läsa upp för varandra. Vi får följa novellens huvudpersons tankar och delar ur hennes novell. Hon får bra omdöme av de andra författarna, några är riktiga besserwissrar. Fast lite överseende och från sina höga hästar säger de att handlingen givetvis är otrolig och inte kan ske i verkligheten. Behöver jag säga att den så klart har hänt. Det är en härlig bild av litteraturens väsen och litteraturkritiken.

I de flesta novellerna skildras livet från kvinnors synvinkel. Det känns mycket äkta, jag känner det som om jag fått titta in i deras liv och det är som om jag har fått träffa flera olika slags kvinnor från Nigeria. Det är litteratur när den är som störst, när den vidgar ens perspektiv och bjuder på resor in i andra människors själar.

Det där som nästan kväver dig
Författare Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare Ragnar Strömberg
Originaltitel: The Thing Around Your Neck
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100123927
ISBN-13 9789100123925

Revolutionen på 4.000 meters höjd

by

Bolivias president, Evo Morales, är historisk på många sätt. Han är Bolivias 80:e president och är ledare för det socialistiska partiet MAS (Movimiento al socialismo).

Det som gör honom mycket annorlunda är att han leder en lös sammanslutning av kokaodlande bönder från landets ursprungsbefolkning som motsätter sig försöken från Bolivias och USA:s regeringar att utrota kokaodlingen.
Morales är den förste presidenten av indianskt (aymaraindian) ursprung i Bolivia, där folkmajoriteten tillhör ursprungsbefolkningar. Morales är dessutom den första presidenten i boliviansk historia som fått mer än 50 procent av rösterna i ett val.

Evo Morales leder Bolivia på en för landet ny väg. Bolivia har sedan västvärlden kom dit varit ett land med stora klyftor där ursprungsbefolkningen behandlats illa och inte haft samma rättigheter som andra grupper i samhället.
Vinsterna på naturrikedomar som naturgas har gått till utländska företag och Bolivias befolkning har inte haft någon glädje av vinsterna. Evo Morales styre siktar på att bygga ett nytt Bolivia, fritt från den rasism som genomsyrat samhället ända sedan koloniseringen.

Leandro Schclared Mulinari är journalist och arbetade i Bolivia 2008-2009 och har nu gett ut boken ”Revolutionen på 4.000 meters höjd” som ger en ordentlig bakgrund till vad som händer i Bolivia under Evo Morales.

I boken analyserar Leandro Schclarek Mulinari den bolivianska revolutionens specifika karaktär, dess möjligheter och begränsningar. Många har fascinerats av hur Bolivias folk gjort motstånd mot nyliberalismen och USA-imperialismen. För vänsteraktivister och sociala rörelser över hela världen visar Bolivia att det går att förändra samhället även om man har mäktiga motståndare.

Ett citat från Evo Morales säger ganska mycket:
Vi vill bara leva gott, inte bättre. Att leva bättre innebär att exploatera; bättre innebär att utarma, att stjäla. Att leva gott är att leva i brödraskap.

Frågan är hur länge hans radikalisering av Bolivia kommer att få fortsätta utan att USA lägger sig i? Att inte sträva efter att leva bättre, att vara nöjd med att leva gott, står ju i motsats till hela den västerländska välfärdsideologin som bygger på att utvecklingen ska ske i rasande fart.

Det märks att bokens författare kan mycket om Bolivia. Det är otäckt vad lite vi får höra om Bolivia i svenska medier och jag uppskattar att lära mig mer om den bolivianska samhällsutvecklingen genom boken.

Delar av boken var lite tröga att läsa, när de blev lite väl redovisande. Men det är sådant som det kan vara bra att veta var jag kan hitta uppgifterna, om jag behöver dem senare. För mig, som svensk, har jag förstås svårt att uppskatta de mest kollektiva dragen i Evo Morales politiska rörelse, men jag fick en insyn i vad som händer i Bolivia och en förståelse för varför.

Revolutionen på 4.000 meters höjd
Författare: Leandro Schclarek Mulinar
Murbruks förlag
ISBN: 978-91-979072-1-7

Relaterat: Bokens blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,