• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Jakob Ejersbos mastodontbok Liberty rekommenderas men hade kunnat kortas

24 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Liberty
Författare: Jakob Ejersbo
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Albert Bonniers
Utgiven: 201203
ISBN: 978-91-0-012557-8

Inte den godaste vilja i världen räcker till om det inte finns någon tillit mellan människor är en slutsats man kan dra av Jakob Ejersbo mastodontbok på över 800 sidor. En annan är om det verkligen är god vilja som får människor att bli biståndsarbetare. Sanningen är drivkrafterna kan variera.

I boken får man dela två pojkars tonårsperiod och liv i biståndets Tanzania på åttiotalet. Christian är den danska pojken som är tretton år när familjen lämnar Norden och tar med sig alla sina problem till det nya landet. Han anpassar sig snabbt och umgås med andra biståndsbarn och de som är födda i landet, men lär sig lika fort att det ena är bättre än det andra. Att låta caddien spela istället för att bara bära golfbagen ute på banan ses inte med nådiga ögon av de vita vuxna.

Marcus är hans jämnårige tanzaniske kamrat vars hud blir svartare än någonsin när han lever sitt liv på nåder som tjänstefolk hos vita biståndsarbetare. Han får mat och skolgång i utbyte och slipper misären och våldet från sin alkoholiserade fader i den by han kommer från. Han skakar på huvudet om det märkliga påfundet bastu men drömmen att få åka till Sverige och utbilda sig till ett bra arbete får honom att böja sin nacke för nästan varje nyck som helst.

Alkoholen blir trösten eller flykten även i de vita kvarteren bland de vuxna på de rikligt förekommande festerna. Sådant som troligen inte hade varit tänkvärt i hemlandet blir vardagsmat och istället för att försöka åstadkomma förändring blir man upprätthållare av ett korrupt samhälle som man också utnyttjar för att egen vinnings skull. Den vita hudens företräde gör sig gällande i både det stora och det lilla.

Christian och Marcus är båda skarpa iakttagare av allt det som ligger under ytan och pyr i den i kolonin i norra Tanzania. Det är frustration över att man inte förmår mer, det är sprickor i familjeliven och det är irritation över de svarta arbetarna som växer i takt med vistelsetiden. Ansvaret för barnen lämnas till tjänstefolket och tonåringarna lever vind för våg.

Till skillnad mot de vuxna lär sig Christian swahili fort och hittar vägar in i den tanzaniska vardagen. Marcus och Christian har samma musiksmak, går på diskoteket Liberty och suktar efter tjejer. Samtidigt lever de parallella liv där Christian har ett liv med andra biståndsbarn, medan Marcus jobbar åt de vuxna och använder sin uppfinningsrikedom till att skapa sig ett bättre liv i konkurrens med andra unga svarta killar som vill göra detsamma.

Boken blir en trovärdig resa mot en tröstlös framtid för de båda. Christian blir den som vill stanna och leva som tanzanier med det är inte möjligt. Den koloniala historien gör sig hela tiden påmind där den vita hudens överordning förstör varje möjlighet, medan Marcus drömmar går i kras av samma anledning. Men på olika sätt och från olika utgångspunkter där den ena går miste om makten som den andre aldrig har haft i sin hand.

Den stora styrkan är att författaren inte pekar ut de goda och de onda utan målar istället en bild om hur kraften från tidigare förtryckande strukturer och maktfullkomlighet påverkar varje stund av livet för alla dem som finns i dem. Han visar hur svårt det är att upprätthålla ideal och att vara människa när ingen kan lita på någon och när allt är till salu.

Svagheten är att porträtten av kvinnorna bara blir till skuggor, vare sig det handlar om den starka Samantha som Christian trånar efter, den svenska modern Katriina som kuvas av sin man eller vilken som helst av de som passerar tonåringarnas liv. De känns närmast som bihang till olika män och statister istället för självständiga individer. Boken hade också kunnat kortas ner ett par hundra sidor utan att förlora berättelsen. Längden gör att det tappar nerven lite nu och då och blir stillastående.

Trots invändningarna vill jag rekommendera Liberty, framför allt till alla som menar att hudfärg inte spelar någon roll längre och att det bara hänger på den egna viljan.

Text: Heli Kärkkäinen

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Tanzania

Det skimrande rika Havet hos Monika Fagerholm och Martin Johnson

22 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Havet. Fyra lyriska essäer
Författare: Monika Fagerholm och Martin Johnson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201204
ISBN: 978-91-0-013033-6

Monika Fagerholms och Martin Johnsons Havet är en bok av intryck. Här samsas poeter och drömmare, en marinekolog och en lots, och flera andra personer som har havet gemensamt. Många gånger är man i Östersjön, men även Medelhavet och större hav än så förekommer. Ibland handlar boken om sig själv, som i avsnittet om Doris Lessing och David Shields. Vetenskapliga fakta om hur det går till när kroppen hamnar i kallt vatten blandas med ögonblick från de båda berättarjagens uppväxt – på Fårö respektive i Österbotten. Litteraturen och de mänskliga villkoren återkommer ständigt. Ibland flyter funderandet iväg för att inte alls handla om havet. Sedan återvänder man dit, eller så inleds ett nytt kapitel.

Ett textparti från det första fragmentet återfinns nästan ordagrant i slutet, vilket gör mig förvånad och samtidigt binder ihop. Att de vågar! En fråga som väcks under läsningens slutfas rör formen: Hur hittar man en form bland alla dessa tillvaratagna vrakspillror? Hur vet man när boken är klar? Kanske blir den aldrig det, klar alltså.

Den öppna formen gör att man som läsare känner sig delaktig i en oändlig diskussion. Kanske passar boken bättre för lugn och koncentrerad läsning hemma i fåtöljen än på tunnelbanan – de olika trådarna fick min egen associationsförmåga att väckas till liv, och plötsligt befann jag mig i min egen fantasi snarare än i bokens. Inte någon rak handling som man fastnar i och som driver läsaren vidare av sig själv, men alla referenser och mina egna, gör boken rikare och till min egen. Till sist gav jag efter för min impuls att anteckna, stryka under. Jag som aldrig gör det i böcker.

Det personligt poetiska språket inspirerar mig att försöka uttrycka mina tankar lika exakt. I början var de uppstyckade meningarna ett irritationsmoment, men efterhand så tänkte jag inte på det. Kanske anpassade jag min läsning efter bokens rytm, eller så blev meningarna längre allteftersom ämnena fördjupades.

Något annat som jag hade svårt för, var de otydliga berättarjagen. Mina förväntningar om en utkristallisering med hjälp av återkommande detaljer, uppfylldes inte till fullo. Platser, personer och referenser kan delvis kopplas samman med ett särskilt berättarjag, men samtidigt får man som läsare tillåta det öppna och flytande, för det är Havets karaktär. Kanske kan en andra genomläsning få jagen och strukturen att framträda tydligare. Kanske är tydlighet inte något eftersträvansvärt i denna genre: den lyriska essän. För öppenheten inspirerar, och det som finns kvar hos mig efteråt är en önskan om att någon gång få skriva en bok som den här: så vacker och behändig till sitt yttre. Så skimrande rik till sitt inre.

Frida Niblaeus

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: essä, Lyrik

Mr Dixon försvinner av Ian Sansom – en lättsam humordeckare

21 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Mr Dixon försvinner
Författare: Ian Samson
Förlag: Massolit
Utgiven: 201204
ISBN10: 918664940X
ISBN13: 9789186649401

Mr Dixon försvinner är den andra delen i Ian Sansoms serie om bibliotekarien Israel Armstrong. Israel har flyttat från London till den nordirländska byhålan Tumdrum där han försörjer sig som ambulerande bibliotekarie. Han kommer med sin bokbuss för att delta i ett jubileumsfirande på varuhuset Dixon & Pickering, men dras i stället in i en brottshistoria och är plötsligt huvudmisstänkt för kidnappningen av Mr Dixon.

Mr Dixon försvinner handlar om hur Israel Armstrong med hjälp av taxichauffören Ted försöker få fram fakta i målet för att rentvå sig själv. Det är en absurd, humoristisk deckarhistoria utan mord och våld. Israel är en bokälskande antihjälte som bor i ett hönshus, saknar klädsmak och har en flickvän i London som aldrig hör av sig. Han är jude och uppkallad efter staten Israel. I övrigt är både han och hela boken väldigt brittisk, karaktärerna är som hämtade ur en brittisk humorserie.

Ibland skymtar ett riktigt mörker hos den olycksdrabbade bibliotekarien, som när han gråter över sin döda mormor – mer över sin stora tomhet inför den än över hennes död – eller när han börjar tvivla på litteraturens värde, som han byggt sitt liv på.

Mestadels är det dock en lättsam och ganska underhållande roman som till exempel kan passa bra på semesterresan.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, Irland

Marcus Redwicks Revolvern har svårt att hålla kvar läsaren

21 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Revolvern
Författare: Marcus Sedgwick
Förlag: B Wahlströms
ISBN10: 9132160461
ISBN13: 9789132160462

Det är tidigt 1900-tal. I en torftig liten stuga i Kiruna sitter Sigge. På andra sidan bordet sitter hans far. Han är död. Hans kropp är låst i en onaturlig vinkel. Frusen till is efter att han gått igenom isen. Snart kommer det att knacka på dörren och det förflutna kommer ikapp dem alla, Sigge, systern Anna och deras styvmor Nadja. Det förflutna är guldfeber och död och det kommer till dem i form av Björnmannen Gunther Wolff. I skafferiet ligger faderns revolver gömd. En revolver som skapar känslor av såväl trygghet som skräck hos dem som har den nära. En revolver som är skillnaden mellan liv och död, om än inte på det sätt man lätt kan tro.

Marcus Sedwicks bok Revolvern klassas som tonårsläsning. Själv ser han det inte som att han skriver för tonåringar. Det vore förmätet för honom som 44-åring att tro sig kunna sätta sig in i hur en 15-åring tänker. I sin blogg skriver Sedgwick att han alltid skriver för sig själv. Han skriver om det han brinner för och han gör det rätt ordentligt. Under arbetet med boken besökte han svenska Kiruna för att få en känsla för den iskyla och det eviga mörker som dominerar berättelsen. Berättelsen rör sig mellan ett då och ett nu, båda lika kalla och fattiga. Sedgwick får med många tids- och platsspecifika detaljer men lyckas inte hela vägen med att hålla läsaren kvar i den uppmålade verkligheten. När han till exempel väljer att göra liknelser med Buddha är det svårt att hålla sig kvar på den frusna sjön i norra Sverige för över hundra år sedan.

Revolvern har ambitioner att vara en psykologisk thriller med tät intrig men lyckas inte hela vägen fram. Det går lite för långsamt. Björnmannen Wolff beskrivs inte som tillräckligt vansinnigt manisk för att man ska tro på att han ägnat ett decennium åt att förfölja familjen i jakt på upprättelse. Jag som läsare följer helt enkelt inte med Sedgwick in i hans värld och läsupplevelsen blir därefter. Helt okej som tidsfördriv men inget jag kommer att bära med mig särskilt länge.

Elin Lucassi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: ungdomsbok

Samarbete med fluga av Lydia Davis – underfundiga språkexperiment som skulle ha roat Kafka

19 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Samarbete med fluga
Författare: Lydia Davis
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201205
Översättning: Malin Bylund Westfelt
ISBN: 978-91-86480-30-1

Hur kan egentligen en novell se ut? Det frågar jag mig när jag läser Lydia Davis berättelser som ibland bara består av två rader, liksom i titelnovellen Samarbete med fluga och som ibland växer ut till en drygt trettio sidor lång undersökning av Mrs D och alla hennes hembiträden. För att inte tala om ”Vi saknar dig: En studie av krya på dig – brev från en fjärdeklass” – en lång språklig, sociologisk studie av skolbarnens brev till en sjuk klasskamrat.

Lydia Davis talar om sina berättelser som noveller. Fast nog vill man gärna se de kortare texterna som prosadikter eller aforismer, filosofiska betraktelser som ofta avslutas med en knorr.
Sa jag berättelse? Det här är inte berättelser i vanlig mening. Berättelserna berättar inte en berättelse direkt..(nu börjar jag låta som Davis herself). Här byggs inte upp någon fiktiv illusion. Författaren är inte intresserad av att berätta en historia från början till slut, med dramatiska höjdpunkter, relationer mellan karaktärerna etc. Lydia Davis främsta arbetsredskap är språket och formen, så är hon också översättare och har översatt både Proust och Flaubert.
Man brukar säga att Lydia Davis är en ”författares författare”.

Tillvaron är absurd och inte utan humoristiska poänger, verkar denna författare vilja tala om för oss. Och kanske är det främst det mänskliga beteendet som är absurt och komiskt. Davis har nämnt Beckett som en influens, men jag kan inte låta bli att tänka på Kafka när jag läser hennes noveller. En av novellerna i ”Samarbete med fluga” har faktiskt Kafka som huvudperson. ”I Kafka lagar middag” har K ångest (naturligtvis..) över vad han ska bjuda sin älskade Milena på. Ska han endast kunna åstadkomma potatissallad! Antagligen skulle röbetssallad vara bättre funderar K vidare. En skalbagge som trillat på rygg, liksom i Kafkas berömda novell , finns också med här. Överhuvudtaget förekommer mycket insekter i Davis noveller, ofta flugor. ”I Kafka lagar middag” finns mängder av djur och insekter. Närmare bestämt: 1 ödla, 1 björn, 1 skalbagge, 1 fjäril, 1 mullvad, 1 trollslända, 1 kolibri, 1 mus, sniglar, ekorrar, getter och en svan. Djuren och insekterna används för att ”förklara” mänskliga känslor och beteenden som t.ex:
”hennes vänlighet var lika påtaglig som en flugas surrande på en lindblomskvist” (sid 25)

Blev ni något klokare av det? Nä, liknelsen får en absurd och komisk effekt.
Fast ibland sätter Davis fingret på något specifikt mänskligt och uttrycker detta på ett utsökt vis.

Som Kafka säger:
”Jag är smutsig – det är därför jag alltid skriker om renhet. Ingen sjunger så rent som de som befinner sig i det djupaste helvetet – man tror man hör änglar sjunga, men det är de andras sång” (sid 28).

Detta är underbar klokskap. Som sagt, jag har haft roligt i Lydia Davis sällskap samtidigt som jag undrat om huvudpersonerna har någon form av neurologisk diagnos. Jag tror faktiskt att Kafka dragit på munnen om han hade läst Lydia Davis noveller.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: noveller

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 154
  • Sida 155
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in