Samarbete med fluga av Lydia Davis – underfundiga språkexperiment som skulle ha roat Kafka

Titel: Samarbete med fluga
Författare: Lydia Davis
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201205
Översättning: Malin Bylund Westfelt
ISBN: 978-91-86480-30-1

Hur kan egentligen en novell se ut? Det frågar jag mig när jag läser Lydia Davis berättelser som ibland bara består av två rader, liksom i titelnovellen Samarbete med fluga och som ibland växer ut till en drygt trettio sidor lång undersökning av Mrs D och alla hennes hembiträden. För att inte tala om ”Vi saknar dig: En studie av krya på dig – brev från en fjärdeklass” – en lång språklig, sociologisk studie av skolbarnens brev till en sjuk klasskamrat.

Lydia Davis talar om sina berättelser som noveller. Fast nog vill man gärna se de kortare texterna som prosadikter eller aforismer, filosofiska betraktelser som ofta avslutas med en knorr.
Sa jag berättelse? Det här är inte berättelser i vanlig mening. Berättelserna berättar inte en berättelse direkt..(nu börjar jag låta som Davis herself). Här byggs inte upp någon fiktiv illusion. Författaren är inte intresserad av att berätta en historia från början till slut, med dramatiska höjdpunkter, relationer mellan karaktärerna etc. Lydia Davis främsta arbetsredskap är språket och formen, så är hon också översättare och har översatt både Proust och Flaubert.
Man brukar säga att Lydia Davis är en ”författares författare”.

Tillvaron är absurd och inte utan humoristiska poänger, verkar denna författare vilja tala om för oss. Och kanske är det främst det mänskliga beteendet som är absurt och komiskt. Davis har nämnt Beckett som en influens, men jag kan inte låta bli att tänka på Kafka när jag läser hennes noveller. En av novellerna i ”Samarbete med fluga” har faktiskt Kafka som huvudperson. ”I Kafka lagar middag” har K ångest (naturligtvis..) över vad han ska bjuda sin älskade Milena på. Ska han endast kunna åstadkomma potatissallad! Antagligen skulle röbetssallad vara bättre funderar K vidare. En skalbagge som trillat på rygg, liksom i Kafkas berömda novell , finns också med här. Överhuvudtaget förekommer mycket insekter i Davis noveller, ofta flugor. ”I Kafka lagar middag” finns mängder av djur och insekter. Närmare bestämt: 1 ödla, 1 björn, 1 skalbagge, 1 fjäril, 1 mullvad, 1 trollslända, 1 kolibri, 1 mus, sniglar, ekorrar, getter och en svan. Djuren och insekterna används för att ”förklara” mänskliga känslor och beteenden som t.ex:
”hennes vänlighet var lika påtaglig som en flugas surrande på en lindblomskvist” (sid 25)

Blev ni något klokare av det? Nä, liknelsen får en absurd och komisk effekt.
Fast ibland sätter Davis fingret på något specifikt mänskligt och uttrycker detta på ett utsökt vis.

Som Kafka säger:
”Jag är smutsig – det är därför jag alltid skriker om renhet. Ingen sjunger så rent som de som befinner sig i det djupaste helvetet – man tror man hör änglar sjunga, men det är de andras sång” (sid 28).

Detta är underbar klokskap. Som sagt, jag har haft roligt i Lydia Davis sällskap samtidigt som jag undrat om huvudpersonerna har någon form av neurologisk diagnos. Jag tror faktiskt att Kafka dragit på munnen om han hade läst Lydia Davis noveller.

Text: Ulrika Bergman