Titel: Revolvern
Författare: Marcus Sedgwick
Förlag: B Wahlströms
ISBN10: 9132160461
ISBN13: 9789132160462
Det är tidigt 1900-tal. I en torftig liten stuga i Kiruna sitter Sigge. På andra sidan bordet sitter hans far. Han är död. Hans kropp är låst i en onaturlig vinkel. Frusen till is efter att han gått igenom isen. Snart kommer det att knacka på dörren och det förflutna kommer ikapp dem alla, Sigge, systern Anna och deras styvmor Nadja. Det förflutna är guldfeber och död och det kommer till dem i form av Björnmannen Gunther Wolff. I skafferiet ligger faderns revolver gömd. En revolver som skapar känslor av såväl trygghet som skräck hos dem som har den nära. En revolver som är skillnaden mellan liv och död, om än inte på det sätt man lätt kan tro.
Marcus Sedwicks bok Revolvern klassas som tonårsläsning. Själv ser han det inte som att han skriver för tonåringar. Det vore förmätet för honom som 44-åring att tro sig kunna sätta sig in i hur en 15-åring tänker. I sin blogg skriver Sedgwick att han alltid skriver för sig själv. Han skriver om det han brinner för och han gör det rätt ordentligt. Under arbetet med boken besökte han svenska Kiruna för att få en känsla för den iskyla och det eviga mörker som dominerar berättelsen. Berättelsen rör sig mellan ett då och ett nu, båda lika kalla och fattiga. Sedgwick får med många tids- och platsspecifika detaljer men lyckas inte hela vägen med att hålla läsaren kvar i den uppmålade verkligheten. När han till exempel väljer att göra liknelser med Buddha är det svårt att hålla sig kvar på den frusna sjön i norra Sverige för över hundra år sedan.
Revolvern har ambitioner att vara en psykologisk thriller med tät intrig men lyckas inte hela vägen fram. Det går lite för långsamt. Björnmannen Wolff beskrivs inte som tillräckligt vansinnigt manisk för att man ska tro på att han ägnat ett decennium åt att förfölja familjen i jakt på upprättelse. Jag som läsare följer helt enkelt inte med Sedgwick in i hans värld och läsupplevelsen blir därefter. Helt okej som tidsfördriv men inget jag kommer att bära med mig särskilt länge.
Elin Lucassi