Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Allmängiltig berättelse med absurd humor i Kinderbergs Humoristen

by

Titel: Humoristen
Författare: Tomas Kindenberg
Förlag: Zoo publishing
Utgiven: 201206
ISBN: 978-91-633-7350-2

När jag först får boken i min hand tänker jag att det ser ut som en artist’s book – konst i bokform. En snygg artist’s book med grafisk formgivning av Mikael Abbhagen och illustrationer av Fredrik Tjernström. Varannan sida har en illustration med röd ram och varannan en text med svart ram. Illustrationerna är numren på mikronovellerna men siffrorna liknar tillrättalagda rorschachplumpar och när jag läser texterna – en samling svarta, absurdistiska korta noveller – tycker jag de stämmer väl ihop med bilderna.

Tomas Kindenberg utmanar normaliteten – ”så kan man inte säga eller tänka” – det skulle kunna tänkas vara en störd person som beskriver handlingen. Bara ett exempel: ”Grannen bankar i väggen och ropar åt mig att sänka. Jag begriper inte vad han vill – att förstå en annan människa fullt ut är en omöjlighet. Jag höjer ljudet tills det dränker bankandet och tänker förundrat att vi är precis som två blinda människor som håller i en elefant, han och jag.”

Men så inser jag att gränsen är hårfin, jag ser allmängiltighet och igenkänning i många av styckena. Ytan öppnar sig och vi får kika in under den och fundera över det som kan tyckas obegripligt men inte är det. De underfundiga formuleringarna gör att jag också kommer att tänka på tecknade serier som exempelvis Rocky eller tv-serier som The Big Bang Theory. Och svart humor à la Killinggänget.

Humoristen är perfekt att ha i handväskan eller ryggsäcken för läsning när man har korta stunder till övers. Men läsningen kräver eftertanke. Man kan säga att det nästan är som att läsa en hel roman, här är allt i komprimerad form men ger en hel del aha-upplevelser.

Roligt är det i vart fall, och ibland sorgligt och lite otäckt!

Text: Vivian Gustin

Jellicoe Road – en underbar bok i gränslandet mellan ungdom och vuxen

by

Titel: Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Förlag: X Publishing AB
Utgiven: 201205
ISBN: 978-91-85763-25-2

Endast 11 år gammal överges Taylor utanför 7 eleven av sin mamma. Hon hamnar i ett hus tillsammans med Hannah och går i internetskola där eleverna är indelade i olika stridande elevhem, och lever efter regler som finns i en liten lilla bok, regler någon satte för länge sedan, men som används än idag. Hannah, som hjälper till på elevhemmet, och Taylor, utvecklar en nära, men ändå distanserad relation.

I smyg har Taylor läst ett manuskript som Hannah skrivit, men som de båda inte talar öppet om. Hannah har delar i sitt förflutna som Taylor inte känner till, och hon börjar fundera över om det som står i manuskriptet kan vara verklighet, byggt på något som Hannah själv varit med om.

En dag försvinner Hannah utan någon förklaring. Taylor ger sig ut på svar efter alla de frågor hon har tillsammans med eleven Jonah, som även han haft en svår bakgrund. Tillsammans, och med hjälp av anda elever närmar de sig svaren på Taylors frågor. Taylors och Hannahs historier flätas samman bit för bit. Slitsamt vackert.

Jellicoe Road är en underba bok som jag tycker rör sig i gränslandet mellan ungdom och vuxen. Det är en bok om att hitta sammanhang, vänskapsband, tron på mirakel. Att sökandet efter svar kan framkalla saker man inte är beredd på ska komma. Smärta. Glädje. Hopp. Förtvivlan.

Melina Marchetta använder ett underbart språk, och som läsare kommer man karaktärerna nära. Känslorna når de där innersta delarna, som bara vissa författare klarar av att förmedla. Att verkligen beröra sin läsare. Och hon gör det på ett så okomplicerat sätt. Redan från den första meningen i boken är jag fast. Och jag läser. Och jag glömmer nästan bort att andas. Och jag fortsätter läsa. Och jag glömmer bort att äta. När jag når sista kapitlet är det nästan något som dör i mig. Men jag vill förmedla känslan vidare. Är det någon bok du bör läsa i vår, någon bok du bör få din vän, kusin, barnbarn, eller vad det nu kan vara, att läsa, så är det den här.

Jellicoe Road har vunnit flera utmärkelser:
2009: Jellicoe Road (US) Winner of the US Printz Award
2007: On the Jellicoe Road, shortlisted for Qld Premiers Awards
On the Jellicoe Road, shortlisted for ABIA Awards

Text: Jenny Lagebjörk

Bra skräck i fjärde serialbumet om The walking dead

by

Titel: The walking dead volym 4 – köttets lustar
Författare: Robert Kirkman
Teckning och tusch: Charlie Adlard
Gråskala: Cliff Rathburn
Förlag: Apart förlag
ISBN10: 9197959235
ISBN13: 9789197959230

Del fyra i den sjukt populära serien The walking dead heter lite ordvitsigt ”köttets lustar”. Här får vi fortsätta följa de människor som överlevt den stora epidemi som svept över världen och förvandlat de döda till köttätande zombier. Allt det som vi skapat för att upprätthålla civilisation och kultur är borta. Men även när allas första fokus är att överleva dagen finns de mänskliga behoven kvar. Närhet. Kärlek. Skam.

Överlevarna har förskansat sig i ett fängelse. Med en slags omvänd logik skyddas de av murar och taggtråd från ”de andra” som står utanför och utgör ett ständigt lågmält stönande hot. Den relativa säkerheten gör att fokus läggs på gruppens inre relationer snarare än zombieslakt och flykt. Par bildas och bryts upp. Människor får tid att möta sin ångest och oro inför framtiden. Någon orkar till och med dra ett skämt. Man försöker helt enkelt bygga någon slags vardag mitt i kaoset. Men hur normalt kan det egentligen bli att plöja en åker på en fängelsegård under överinseende av blickar från ruttnande ögonhålor?

The walking dead ligger till grund för den framgångsrika TV-serien med samma namn vilket är helt logiskt. Serien är uppbyggt med oerhört snygga perspektivbyten och perfekt avvägd dialog. Jag älskar serieskapare som verkligen jobbar med perspektiv och snygga ”kameravinklar”. Det enda jag kan klaga på rent tekniskt är hur extremt fult barnen är tecknade. Det är vanligt att tecknare ritar barn som ser ut som att man placerat ett vuxenhuvud på en barnkropp, men man borde faktiskt kunna träna upp sin förmåga.

För övrigt är detta ett väldigt bra album som lyckas väl med att inte falla i den klyschiga fällan. Bra skräck ska i all sin onaturlighet kännas naturlig, trovärdig. The walking dead tvivlar jag inte på en sekund. Så snart alla delar kommit ut på svenska ska jag köpa mig en fet samling så att jag kan plöja den från början till slut, utan att pausa för annat än att se mig över axeln efter stapplande zombier.

Text: Elin Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kristian Lundbergs Och allt ska vara kärlek – värd att läsa om

by

Titel: Och allt skall vara kärlek
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Ordfront
Utgiven: 201103, som pocket 201203
ISBN 978-91-7037-645-0

Jag läser ut boken och läser den sedan om igen. Mening för mening eftersom jag haft svårt att hålla samman innehållet vid första genomläsningen. Jag upptäcker många lager och öppningar, hittar fantastiska formuleringar. Texten i de första styckena i Prologen är rysligt vacker. Den som skriver skapar verkligheten säger Kristian Lundberg. Och skriver gör han. Han upprepar, vänder och vrider på satser och meningar, börjar om från början. Han söker sig själv som människa, nu genom kärlekens smekande lyckoförnimmelser.

Författaren har gjort en omvänd klassresa. Efter att genom författarskap av poesi och prosa ha arbetat sig upp faller han på grund av drogmissbruk och fattigdom åter till botten och möter där sitt ursprung. I kroppsarbetet, slaveriet, som fjättrar honom och gör honom endast till ett av systemet kontrollerat föremål. Han arbetar som timanställd på ett bemanningsföretag på en omställningsplats för bilar i Malmö hamn. Han som varit författare och skapat världen med sina ord sänks plötsligt ned i vardagen och avplockas sitt tillskansade människovärde.

Det är dock inte bara en klassresa han genomgår utan också en psykisk resa genom galenskap och vansinne, sitt eget och dessförinnan sin mors, henne som han känner stark samhörighet med. Går det att bli fri från sin sociala arvssynd? Med stor ärlighet utformar han sin berättelse, som inte är linjär och kronologisk utan kalejdoskopisk, som han själv benämner den. Full av olika bitar som sammanfogas och lösgörs från varandra igen i oändlighet.
Kvinnan som är föremålet för Lundberg kärlekstankar förblir vag genom berättelsen. Endast delar av hennes kropp beskrivs i korta satser, den nakna ryggen och skuldrorna, den ljusa hårslingan, som hon stryker bakom örat. Man får ingen bild av vem hon är som människa, jag saknar det lite. Men det är väl heller inte meningen, det kanske just är sin egen inre förmåga att älska som Lundberg utforskar.

Jag fick stor behållning av den lilla boken, den gav mig mycket att fundera och reflektera över. Både politiskt och inte minst över vad det innebär att vara människa.

Text: Vivian Gustin

Kristian Lundberg tilldelades Sveriges Radios Romanpris 2012 för Och allt ska vara kärlek.

Läs även Aslaug Myhrbergs recension på Kulturbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Jakob Ejersbos mastodontbok Liberty rekommenderas men hade kunnat kortas

by

Titel: Liberty
Författare: Jakob Ejersbo
Översättning: Urban Andersson
Förlag: Albert Bonniers
Utgiven: 201203
ISBN: 978-91-0-012557-8

Inte den godaste vilja i världen räcker till om det inte finns någon tillit mellan människor är en slutsats man kan dra av Jakob Ejersbo mastodontbok på över 800 sidor. En annan är om det verkligen är god vilja som får människor att bli biståndsarbetare. Sanningen är drivkrafterna kan variera.

I boken får man dela två pojkars tonårsperiod och liv i biståndets Tanzania på åttiotalet. Christian är den danska pojken som är tretton år när familjen lämnar Norden och tar med sig alla sina problem till det nya landet. Han anpassar sig snabbt och umgås med andra biståndsbarn och de som är födda i landet, men lär sig lika fort att det ena är bättre än det andra. Att låta caddien spela istället för att bara bära golfbagen ute på banan ses inte med nådiga ögon av de vita vuxna.

Marcus är hans jämnårige tanzaniske kamrat vars hud blir svartare än någonsin när han lever sitt liv på nåder som tjänstefolk hos vita biståndsarbetare. Han får mat och skolgång i utbyte och slipper misären och våldet från sin alkoholiserade fader i den by han kommer från. Han skakar på huvudet om det märkliga påfundet bastu men drömmen att få åka till Sverige och utbilda sig till ett bra arbete får honom att böja sin nacke för nästan varje nyck som helst.

Alkoholen blir trösten eller flykten även i de vita kvarteren bland de vuxna på de rikligt förekommande festerna. Sådant som troligen inte hade varit tänkvärt i hemlandet blir vardagsmat och istället för att försöka åstadkomma förändring blir man upprätthållare av ett korrupt samhälle som man också utnyttjar för att egen vinnings skull. Den vita hudens företräde gör sig gällande i både det stora och det lilla.

Christian och Marcus är båda skarpa iakttagare av allt det som ligger under ytan och pyr i den i kolonin i norra Tanzania. Det är frustration över att man inte förmår mer, det är sprickor i familjeliven och det är irritation över de svarta arbetarna som växer i takt med vistelsetiden. Ansvaret för barnen lämnas till tjänstefolket och tonåringarna lever vind för våg.

Till skillnad mot de vuxna lär sig Christian swahili fort och hittar vägar in i den tanzaniska vardagen. Marcus och Christian har samma musiksmak, går på diskoteket Liberty och suktar efter tjejer. Samtidigt lever de parallella liv där Christian har ett liv med andra biståndsbarn, medan Marcus jobbar åt de vuxna och använder sin uppfinningsrikedom till att skapa sig ett bättre liv i konkurrens med andra unga svarta killar som vill göra detsamma.

Boken blir en trovärdig resa mot en tröstlös framtid för de båda. Christian blir den som vill stanna och leva som tanzanier med det är inte möjligt. Den koloniala historien gör sig hela tiden påmind där den vita hudens överordning förstör varje möjlighet, medan Marcus drömmar går i kras av samma anledning. Men på olika sätt och från olika utgångspunkter där den ena går miste om makten som den andre aldrig har haft i sin hand.

Den stora styrkan är att författaren inte pekar ut de goda och de onda utan målar istället en bild om hur kraften från tidigare förtryckande strukturer och maktfullkomlighet påverkar varje stund av livet för alla dem som finns i dem. Han visar hur svårt det är att upprätthålla ideal och att vara människa när ingen kan lita på någon och när allt är till salu.

Svagheten är att porträtten av kvinnorna bara blir till skuggor, vare sig det handlar om den starka Samantha som Christian trånar efter, den svenska modern Katriina som kuvas av sin man eller vilken som helst av de som passerar tonåringarnas liv. De känns närmast som bihang till olika män och statister istället för självständiga individer. Boken hade också kunnat kortas ner ett par hundra sidor utan att förlora berättelsen. Längden gör att det tappar nerven lite nu och då och blir stillastående.

Trots invändningarna vill jag rekommendera Liberty, framför allt till alla som menar att hudfärg inte spelar någon roll längre och att det bara hänger på den egna viljan.

Text: Heli Kärkkäinen