Titel: Mississippi
Författare: Hillary Jordan
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 201205
Översättning: Dorothee Sporrong
ISBN: 978-91-87031–30-4
Lika bra jag erkänner. Jag är svag för romaner från den amerikanska södern. Har aldrig riktigt hämtat mig sedan jag läste Stormen och vreden av William Faulkner, ett mästerverk i sydstatselände. Dessa familjer på fallrepet som kämpar mot naturkrafterna för att överleva samtidigt som de slits itu av inbördes konflikter. Den brutala rasismen, arvet från slaveriet och patriarkatet, erfarenheterna från kriget och inte minst ett slags förfallets romantik.
Hillary Jordan debuterar med sydstatsromanen Mississippi och lyckas väl i sin debut. Det är välskrivet, drivet och ofta spännande. Berättelsens centrum är bomullsfarmen Mudbound dit det gifta paret Henry och Laura McAllan flyttar på 1940-talet. Henry älskar det strävsamma lantbrukarlivet – Laura avskyr det. Mudbound är ett eländigt ruckel och Laura får slita hårt med att ta hand om barnen och hushållet. Dessutom har hon fått svärfar från helvetet på halsen. Pappi är en elak rasistisk despot som är inneboende hos dem. Den svarta familjen Jackson arbetar hos de vita McAllans som underlydande, ej jämbördiga. Men Florence Jackson blir också ett stöd för Laura. Florence är en stadig, klarsynt kvinna som har många visdomsord att komma med. När Henrys bror Jamie och Florence son Ronsel inleder en vänskap skruvas dramat upp. En vänskap över rasgränserna ses inte med blida ögon. Jamie är dessutom en charmig odåga som Laura blir attraherad av. Förbjudna relationer – och snart är tragedin ett faktum.
Florence: ”Jamie McAllan hade ett hål i sin själ, ett sånt där hål som den onde älskar att finna”. (sid 209)
Mississippi berättas växelvis ur romanfigurernas perspektiv och man får en bra bild av vad som driver de olika karaktärerna. Förutom Pappi som enbart ses utifrån, som endimensionellt ond patriark. Bokens stora tema är rasdiskrimineringen och den berättar om vad som kunde hända om man överskred rasgränserna. Någon Faulkner är Hillary Jordan inte. Hon når inte fram till Faulkners existentiella och mytologiska djup. Hon är främst upptagen av att föra fram ett budskap om rasismen och att skapa en engagerande intrig. Men det är gott så här, ett stycke socialrealism från den amerikanska södern på 1940-talet.
Text: Ulrika Bergman
[…] som läst: Med näsan i en bok Dagens bok Kulturbloggen […]