• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Cornwells Mord i Central Park – en filmisk kriminalhistoria

16 september, 2012 by Redaktionen

Titel:Mord i Central Park
Författare: Patricia Cornwell
Förlag: Norstedts, Stockholm 201208
ISBN 978-91-1-303862-9

Patricia Cornwell är en deckarförfattare, som hunnit med en hel rad mordhistorier i en ansenlig mängd böcker, de flesta med rättsläkaren Kay Scarpetta i huvudrollen. Mord i Central Park är nummer nitton i raden, den sjuttonde som översatts till svenska.

Cornwells tidigaste romaner ansågs hålla hög kvalitet men denna sjönk stadigt i takt med antalet böcker ökade. Hon har dock tagit åt sig av kritiken och i de senare verken har kvalitén åter stigit. Jag som inte har läst något av författaren tidigare hade lite svårt att komma in i historien, det var väldigt många namn och professioner inom polis- och rättsväsende att placera och memorera. En del händelser syftar också tillbaks på tidigare romaner och det dröjer många sidor innan jag någorlunda har förstått omgivning och sammanhang. Det som händer i den här boken är att en ung joggare hittas mördad i Central Park, en rik kvinna försvinner och Scarpetta själv blir utsatt för diverse hot, bland annat får hon hem en misstänkt. Hon har åtagit sig att delta i ett tv-program, som tar upp brott och där programledaren själv bedriver en slags spaningar för att kunna sätta åt de medverkande rättspersonerna. Scarpetta blir hårt åtgången av programledaren, som inte har mycket till övers för henne, och hon ådrar sig en massa bekymmer på grund av detta. Det hela är mycket spännande när man väl kommit över de värsta besvären med persongalleri mm och någonstans i mitten av boken flyter det på och blir riktigt intressant.

Det är många och långa dialoger mellan olika personer i boken, vilket gör att jag väl skulle kunna tänka mig den som film, enligt ryktet skulle då Angelina Jolie spela rollen som Scarpetta. Det är också en del bra miljöskildringar från New York mm, men den tekniska detaljskildringen kan ibland bli väl ingående, det är många uppräkningar av medicinska och datatekniska termer och begrepp, som jag skummar igenom. Men i stort tycker jag det är en väl läsvärd kriminalhistoria och man får en god inblick i New York-polisens och åklagarmyndighetens arbete, något som författaren verkar ha god kännedom om.

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, Kriminalroman

Lyckostigen – en roman om att börja om

16 september, 2012 by Redaktionen

Titel: Lyckostigen
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Forum
Utgiven: 201206
ISBN: 978-91-37-13781-0

Som ensamstående mamma till två tonårsflickor har Johanna det kämpigt. Särskilt som hennes före detta man inte engagerar sig så mycket i barnen. Visst träffar han dem, på helgerna får de fara bort från det lilla samhället till hans nya liv i Stockholm. Sara, den yngsta dottern har problem i skolan och när Johanna märker att hon blir mobbad försöker hon på alla sätt att få ett stopp på detta. När det inte går bestämmer hon sig för att flytta från alltihop och börja om. Hon har möjlighet till detta eftersom hon har vunnit massor med pengar på Lotto.

Johanna och döttrarna flyttar till en lägenhet i Stockholm, Lägenheten ligger i samma hus där Calle, flickornas far bor. De får vara mer hos sin pappa och hans sambo Fanny nu och det fungerar bra. Fanny tar emot flickorna väl och de trivs. Johanna däremot trivs inte riktigt i Stockholm, hon saknar sina vänner hemifrån och saknar sitt jobb som behandlingsassistent på ett hem för missbrukare.

Hennes före detta man är orolig för hur det ska gå att leva så nära Johanna. Calle, som tidigare hette Kalle, har fullt upp med att anpassa sig själv till sitt nya, för honom finare liv. Han vill inte bli påmind om Johanna, han vill inte bli påmind om något ur sitt tidigare liv överhuvudtaget. Hans nya flickvän Fanny och hennes vänner har alla en hög status där pengar inte är ett problem och de förstår inte riktigt Fannys val av pojkvän, något hon hela tiden får försvara. Samtidigt försöker hon få veta mer om Calle och hans bakgrund men han vill flyr bara undan.

Lyckostigen är en roman är berättad ur dessa tre människors perspektiv, Johannas, Calles och Fannys. Det är en bladvändare som är lättläst och som läsare vill jag hela tiden veta vad som ska komma och hända. Romanen skulle göra sig väl som film. Förutom relationer handlar boken om klasskillnader och om skam inför sin familj. Intrigen är bra uppbyggd, men romanen skulle ge mer om karaktärerna hade fått ett större djup. Olika vardagshändelser skildras bra, Johannas kamp mot dotterns mobbare är ett exempel.

Anna Fredriksson är både författare och manusförfattare för film och TV, hon har skrivit manus bland annat till ”Sprängaren”, ”Jönssonligan” och ”Tjenare kungen”. Hennes debutroman ”Sommarhuset” utkom 2011. Det är en roman som också handlar om relationer, en arvstvist mellan tre syskon.

Aslaug Myhrberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Albertssons Den plötsliga dörren är komisk, obehaglig och sorglig

13 september, 2012 by Redaktionen

Titel: Den plötsliga dörren
Författare: Sofia Albertsson
Förlag: Vertigo Förlag
Utgiven: 201208
ISBN 9789186567026

På omslaget till Sofia Albertssons lilla fickformatsbok kan vi läsa den förlängda titeln ”Berättelser om perversa ostar, skrikande ålar, flickors skära objekt, kroppspotatisar, deprimerade huvudfotingar, kättjefulla kvalster, våldsamt feta hinnor, grannen Kaos och andra osedligheter”. Nio spretande noveller. Det är en rättvis bild av det kaotiska som väntar innanför de röda pärmarna. Albertsson ger en röst åt det fula i både vardag och en mörkare sida av världen. Huvudfotingen i Tågresa mot asymmetri som med sitt huvud, fem gånger större än andra människors, börjar prata med en ”otippad skönhet”.

Människoålarna som skulle flås för den goda smakens skull. Kvalstret som med stor kärlek och inlevelse suger i sig blodet. Albertssons språk är av kaos och ordning. Hennes sätt att beskriva det mest vedervärdiga med vackra ord gör att man läser med skräckblandad förtjusning. Det är svårt att återberätta novellerna rättvist, mer än någonting är de en upplevelse. Att känna så många fysiska känslor under en läsning, är inte för mig speciellt bekant. Ibland blir det magstarkt till och med för de tåliga. Det kan tyckas vara kritiskt, men tvärtom fascineras man av hennes välformulerade meningar. I Den våldsamt feta hinnan (tillika den förstnämnda novellen på samlingens framsida) är varje mening så intensiv att man ramlar av stolen:

”Jag grävde djupa hål i den feta ytan som jag fyllde med piss och spott – osten absorberade allt. Naglarna var åter blodiga – osten glänste oskuldsfullt gulvitt.”

En mans passion till en ost har mig veterligen aldrig gjorts tidigare. Det är stundvis otroligt komiskt, gapskrattande, barnsligt fnissande. Ibland är det spöklikt obehagligt (Den plötsliga dörren) och ibland tåraögda sorgligt (Tiden sipprar fram ur mig). Framförallt är en sexuell, kafkansk anarki som råder boken igenom. Spretigt, men bra. Riktigt bra. Dock lämnar varje novell läsaren oviss om vad man just upplevde, man försöker finna metaforer och underliggande motiv som är väl dolda under Albertssons intensivt brinnande prosa. Hennes förkärlek för det fantasifulla språket med dess egensinnande ordkombinationer och liknelser tar udden från samlingens rätta mening. Mitt i detta poetiska kaos har hon framanat en känsla mer än något annat, det är få läsupplevelser förunnat.

Text: Cecilia Rådén

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Ordmagi i Doftande trädgårdar för de blinda av Janet Frame

11 september, 2012 by Redaktionen

Titel: Doftande trädgårdar för de blinda
Författare: Janet Frame
Förlag: Modernista
Utgiven: 20120730
ISBN: 978-91-86021-68-9

Man har sagt att Janet Frames författarskap är en utforskning av det mänskliga psyket. En av mina största läsupplevelser är ”Ansikten i vattnet” (på svenska 1997) som bygger på Frames egna svåra erfarenheter. ”Ansikten i vattnet” berättar om en ung kvinna inlåst på mentalsjukhus där hon utsätts för ständiga elchocker. Det är en oerhört brutal värld, skildrad med Janet Frames säregna poetiska språk. Författaren blev felaktig stämplad som schizofren och skulle ha blivit lobotomerad, men räddades i sista stund i och med att hon vann ett litterärt pris.

”Doftande trädgårdar för de blinda” är fylld av Janet Frames ordmagi, gnistrande långa meningar som man inte riktigt vet var de ska ta vägen. Här finns tre karaktärer: modern Vera som valt att bli blind, fadern Edward som flytt utomlands och den viktigaste figuren dottern Erlene som slutat att tala. Kanske är dessa karaktärer på sätt och vis, en och samma.
Erlene går hos Dr. Clapper som ska försöka få henne att tala. Erlene talar dock med insekter och Farbror Skalbagge är ett stort stöd för henne. Ibland får Farbror Skalbagge Dr. Clappers röst och Erlene blir förvirrad, alla är inte vad de ser ut att vara. Skalbaggen berättar en vacker och sorglig saga om sin kusin Albert Dyngbagge som väntar på att en skatt ska falla ner från himlen, en gigantisk fårlort. Åren går och till sist dimper lorten ned. Men då har Albers familj hunnit dö av svält i väntan på honom. Och Albert dör också, krossad av tyngden av sin skatt.

”Att bli instängd och mördad av föremålet för sin kärlek” skriver Janet Frame. Frames gestalter söker friheten att få vara sig själva och få uppleva världen på sitt unika sätt – utan att behöva dö på kuppen. Friheten når man genom Språket och skickligt trollar författaren med orden som här:
”Ord med ljuskäglor som söker över haven för att rädda tankarna eller varna dem för farliga tidvattensströmmar, motströmmar ett annalkande oväder?” ”Och ord som kålhuvuden, Farbror Skalbagge. Bastanta, fullmatade, fuktiga?” (se sid 136).

Janet Frame dog 2004 och har flera gånger listats som en möjlig nobelpristagare. Nybörjare i Frames prosa rekommenderas att starta med hennes självbiografiska triologi ”En ängel vid mitt bord” som även filmatiserats av Jane Campion år 1990.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Jan Guillou: Dandy – 1900-talets inledning sett ur en bortskämd överklass synvinkel

10 september, 2012 by Rosemari Södergren

Dandy
Författare: Jan Guillou
Formgivare: Eric Thunfors
Förlag: Piratförlaget
Serie: Det stora århundradet 2
Utgiven: 201209
ISBN10: 9164203670
ISBN13: 9789164203670

Att skildra 1900-talet i en stor släktkrönika är ett stort projekt. En spännande tanke. Jag har nu läst andra delen i Jan Guillous 1900-talsskildring. Jag är långt ifrån imponerad. Eftersom hans huvudpersoner, tre bröder från Norge, är supermänniskor som är hur duktiga som helst och snabbt klättrar upp i samhällshierkin är det mer en superhjältesaga i stil med Hamilton. Men när det gäller Hamilton är det lättare att smälta och se det som vad det är, enkel underhållning. Men en underhållningsroman med ytligt skissade unga män som lyckas med allt de företag sig faller platt, speciellt när syftet sägs vara ambitionen att skildra 1900-talet.

Handlingen kretsar kring de tre norska bröderna som föds i fattiga och i enkla förhållanden, men de visar sig ha en osedvanlig stor fallenhet för teknik och skickas på rika mäns bekostnad till en förnämlig teknisk utbildning i Dresden, i Tyskland.

I första boken, som jag skrev om här, får vi framför allt följa de två äldre bröderna. I den andra boken, ”Dandy”, får vi följe Sverre, den yngre brodern. Han mötte en engelsk lord under studietiden i Tyskland och följer med sin älskare till godset i England där han lever ett överklassliv. Sverre och hans älskare Albie kan ägna hur mycket tid som helst åt tekniska uppfinningar – oavsett om uppfinningarna sedan kan användas eller inte. Och dessemellan hinner de dricka whisky, bada och älska i den inomhuspool Albie inrättat – och snart upptäcker Sverre dessutom att han är oerhört konstnärlig. Han kan leka med sitt skissande hur mycket som helst, utan att oroa sig för annat än hur han ska konversera rätt på de fina middagarna med överklassen.

Ja ”Dandy” är möjligen en skildring av början av 1900-talet sett ur en bortskämd brittisk överklass synvinkel.

Kärlekshistorien mellan Sverre och Albie måste vara en av de mest ytligt skissade i litteraturhistorien. Överhuvudtaget är alla karaktärer skildrade så det är helt omöjligt att se dem som riktiga människor. Jag har aldrig träffat så ytliga personer i verkligheter. Antingen beror det på att Jan Guillou inte kan skildra karaktärer så det blir trovärdigt eller så är det helt enkelt så människor i hans samhällsklass beter sig, tänker och uppför sig. Kanske är det den värld Jan Guillou känner till. Att han sedan lite pliktskyldigast leker vänster genom att låta Sverre utifrån sin enkla bakgrund ibland tänka lite om skillnaderna mellan människors villkor, nja det känns mest konstruerat.

”Dandy” är nog det sämsta jag läst på mycket länge – jag fick verkligen tvinga mig själv att läsa klart den. Litterärt ligger den på låg nivå, det är alldeles för mycket som bara berättas ytligt istället för att framställas dramatiskt eller litterärt.

Det enda som var roligt eller snarare läsvärt i boken var två saker:
skildringen av den tidens framväxande konst- och kulturrörelser, skildring om hur många brittiska konstkritiker var helt oförstående till van Gogh, Paul Gauguin, Picasso och Matisse.

Det andra som var intressant var skildringen av kriget. Första världskriget inträffar också under bokens gång och där har Jan Guillou en ovanlig inställning. Han skildrar britterna som odrägliga och vidriga och rasistiska i sitt koloniala förtryck av afrikaner. Där har han säkert fakta. Guillou visar också hur fredsavtalet efter första världskriget lade grunden för andra världskriget. Han skildrar också hur äckligt falskt medier uppträdde under kriget och censurerade saker som talade mot britterna.

Men någon stor skildring av 1900-talet är Jan Guillou inte på väg att skapa.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och Expressen och Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, bokblogg, bokrecension, Dandy

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bokblogg, Bokrecension, Dandy, Jan Guillou

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 147
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in