Bokrecension

Titel: 1974
Författare: David Peace
Förlag: Modernista
Utgiven: 201212
ISBN: 9789186629854

Det är december 1974 i ett kyligt och grått England. Edward Dunford arbetar som kriminalreporter på Yorkshire Post. Han får i uppdrag att skriva en artikel om den mördade skolflickan, Clarie Kemplay, som hittades död med fastsydda svanvingar på ryggen. Ett mord han kopplar till tidigare händelser.

Boken har en stark öppning och ger en talande bild av språket i boken. ”Jag satte på kvinnor jag inte älskade och den enda jag älskade satte jag dit, utan återvändo. Jag dödade en ond man men lät andra leva. Jag dödade ett barn. Yorkshire, veckan före jul 1974. Jag har det här”.

Vad som börjar lite trevande drar sedan iväg i full fart i takt med att Edward kommer närmare sanningen och han blir varnad för att fortsätta sitt sökande. Samtidigt som en hand dras ifrån honom sträcker sig en annan hand ut till honom. Edwards tankar far runt i huvudet samtidigt som han försöker göra det bästa av situationen som uppstått.

Korrupta poliser, konkurrens inom yrkeskåren, skumma typer på barer, sexuella kontakter, det är många olika karaktärer som dyker upp i boken, och det tar ett tag innan man förstår deras betydelse för berättelsen i boken. Det som utspelar sig i berättelsen är långt ifrån en dans på rosor för någon av karaktärerna , och boken känns väldigt rå och mörk i sitt innehåll.

Vissa partier i boken känns överdrivet beskrivna, samtidigt som andra partier kunde ha varit lite längre för att ge mer tyngd åt berättelsen. Kanske är det en fråga om tyckte och smak vilken typ av deckare som man föredrar att läsa.

1974 är första boken i Yorkshire-kvartetten och utkommer nu äntligen kommit ut på svenska. De andra böckerna i serien är också uppkallade efter årtal och heter 1977, 1980 respektive 1983.

Jag ser fram emot att få reda på om de andra böckerna i serien kommer att vara lika kraftfulla i sitt språk och lika fulla av otäcka karaktärer som 1974 var. Innan jag läser vidare behöver jag dock få läsa något helt annat för att komma ifrån den råa stämningen som boken efterlämnar.

Text: Jenny Lagebjörk

Titel: I fyra par skor
Författare: Detta Prata
Förlag: Mimer
Utgiven: 2012-08
ISBN: 978-91-979277-5-8

I fyra par skor är en debutroman skriven av Detta Prada, civilekonom och fil kand i psykologi. I boken skildras fyra personer, vars öden är sammanvävda på olika sätt.

Fabio Sinclair Abascal och Elektra Kouklakis är gifta och försöker i början av boken skaffa barn. Fabio kommer från Argentina och har lämnat sitt jobb som lektor i litteratur på universitetet i Buenos Aires för att flytta till Elektra i Stockholm.

Elektra jobbar som kommunikationskonsult och får ett uppdrag av sin gamla ungdomskärlek Peder von Essen. Peder har haft framgång i karriären, som börsens yngste VD, men relationen med hustru och barn är svag och han söker ständig bekräftelse.

Jacqueline Hansen, Peders oönskade tonårsdotter, är på väg att komma på glid när hon genom Peder och Elektra träffar Fabio, som hjälper henne med spanskan och får henne att börja se sig själv med nya ögon.

I fyra par skor visar på hur vi människor formas och styrs av vår bakgrund och våra erfarenheter och ställer frågan om det fria valet på sin spets. Bokens huvudpersoner pendlar också mellan de två drifterna att höra till och att vara oberoende.

Detta Prada har en driven stil, vilket tillsammans med växlingen mellan de fyra olika personernas perspektiv, gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Man blir snabbt intresserad av de fyra personerna och hur det ska gå för dem. Närmast tycker jag att man kommer Fabio i hans sökande efter sig själv och sin vilsna tillvaro i Sverige. Men sökandet och vilsenheten är nog gemensam för dem alla fyra.

Det är också en bok som väcker känslor, sympatier och motvilja, vilket jag ser som ett tecken på att människorna känns äkta. Även företagsskildringen känns genuin och det märks att författaren har arbetat i näringslivet.

Medealand och andra pjäser
Författare: Sara Stridsberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201112
ISBN10: 9100126136
ISBN13: 9789100126131

Att ett drama kan vara skrivet på ett så poetiskt och litterärt språk att det nomineras till ett av de finaste litteraturpriserna i Sverige, det hör inte till det vanligaste. Sara Stridsbergs bok med de tre pjäserna Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Solanas ska bli president i Amerika – nominerades till Augustpriset i år. Konkurrensen var hård – och hårfin. För min del kunde den här boken med tre pjäser mycket väl fått priset.

Sara Stridbergs skriver så fascinerande och målar fram bilder i scenerna som får mig att hisna av alla tankar som sätts igång, alla associationer och alla känslor som rörs upp inne i mig.

Tre olika kvinnor är i centrum för dessa tre draman: Medea, drottning Kristina och Valerie Solana. Tre kvinnor som på olika sätt var starka, stack ut och gick sin egen väg, även om Medea är en fiktiv karaktär från den grekiska mytologin och framför allt från det grekiska dramat av Euripides.

Tyvärr har jag inte sett någon av dessa draman på scen, men läsupplevelsen står stark för sig själv, speciellt fastanade jag för Medealand och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika.
Det tredje dramat, Dissekering av en snöfall, som handlar om drottning Kristina, behöver jag läsa om en gång till, för de var inte helt lättillgängligt med scener som jag behöver fundera mera kring. Det är bra, jag gillar när böcker kräver något av läsaren. Det dramat har ju nyligen gått på Dramaten, synd att jag missade den föreställningen. Den måste ha krävt en del av regissören.

Författaren Steve Sem-Sandberg skriver i ett efterord till boken:

MEDEA: Jag kände inte till kärlekens kronologi. Början. Mitten. Slutet. Det obönhörliga. Hans blick som inte längre ser på mig. Jag kan inte leva utan den. Det är en sjukdom. Jag känner mig dödssjuk. Jag kommer att dö av det här tillståndet. Jag går ingenstans.
Flyktingen Medea. Drottningen Kristina Alexandra. Den hemlösa Valerie Solanas. Alla försöker de röra vid himlen och stjärnorna. De rasar och överges och vägrar att böja sig, de fortsätter att älska trots att kärleken verkar omöjlig. Sara Stridsbergs tre pjäser Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika är inte bara stor dramatik utan också stora läsupplevelser.
”Kärleken är den pol som allt hos Stridsberg strävar mot även om vi inte ser det. Kärleken: lika oundgänglig som nåden är för den kristne; lika omöjlig att undfå med bara makt och vilja; och precis lika oumbärlig om vi vill förstå oss själva som levande människor.