Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

nobelpristagare

Dramaten hyllar traditionsenligt årets Nobelpristagare i litteratur med ett evenemang 12 december

by

Den 12 december arrangerar Dramaten traditionsenligt en hyllningskväll för Abdulrazak Gurnah, årets Nobelpristagare i litteratur.

Ett pressmeddelande berättar om hyllningskvällen som kommer att innehålla samtal, läsningar och musik. Yukiko Duke, författare, kritiker och översättare, guidar publiken genom kvällen som gästas av bland andra Erik Falk, fil dr i engelskspråkig litteratur vid Södertörns högskola och Helena Hansson, som bland annat har översatt böcker av Abdulrazak Gurnah. Akademiledamoten och poeten Jila Mossaed närvarar för att introducera oss till valet av årets nobelpristagare.

Medverkande skådespelare: Stina Ekblad, Johan Holmberg, Irene Lindh, Alexander Salzberger och Siham Shurafa.

Dramatens traditionella Nobelläsning har tidigare besökts av Nobelprisvinnare som Tomas Tranströmer, Mo Yan, Patrick Modiano, Svetlana Aleksijevitj och Kazuo Ishiguro.

Bokrecension: Slumrande minnen – en mästares hantering av ord

by

Slumrande minnen
Författare: Patrick Modiano
Utgiven: 2018-09
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
ISBN: 9789186497637
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Antal sidor: 100

Patrick Modiano, Nobelpristagare i litteratur 2014, behöver inte skriva tusen sidor för att förmedla något med djup som talar till mig som läsare på många nivåer. Hans senaste roman, Slumrande minnen, är i den svenska utgivningen endast 100 sidor. En nätt liten bok som går att läsa på en dag. Men låt dig inte luras. Det rymmer ett livs visdom. Varje ord är vägd på guldvåg.

Det är alltid så med mästare. Deras konst ser ut att vara skapade med sådan lätthet, som om det vara flutit på. Men oftast: ju mer krångligt och otillgängligt något är, desto sämre konstnär ligger bakom. Ju naturligare och enklare något synes vara, desto större skickligare konstnär ligger bakom.

I Patrick Modianos senaste roman Slumrande minnen får vi följa hans minnen från när han som ung man strövade längs några gator i Paris och mötte några karaktärer, ofta kvinnor men inte alltid kärleksaffärer. Det är möten som dyker upp i hans minnen och det är som livet är, hur vi minns våra liv och våra möten med människor.

Men allt är inte okomplicerat utan det finns något som tynger minnena, en röd tråd av skuld och obehag i samband med ett mord där en av dessa kvinnor är inblandade och författaren blir snart medbrottsling. Detta är romanens röda tråd.

Det som till synes är en liten roman om några minnen är så mycket mer. Det är inte en tankspridd drömmare utan ett möte med livets viktigaste frågor. Slumrande minnen är en av de allra vackraste och mest enastående romaner som släppts på svenska i år. Översättaren Anna Säflund-Orstadius har gjort rättvisa åt Modiano verk.

Lite fakta om Modiano:
Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur »för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld»

Dagens Nyheter skrev om Slumrande minnen:
Vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverket. … Det fina är ju att man aldrig blir färdig med detta författarskap; saknaden som infinner sig när man läst ut en bok dämpas av insikten att man när som helst kan läsa om hans tidigare.

Från Selma till Svetlana – Dramaten hyllar de kvinnliga nobelpristagarna i litteratur

by

Porträtt kvinnliga Nobelpristagare. Ill: Kristin Lidström

Den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur var Selma Lagerlöf år 1909 och den senaste var Svetlana Aleksijevitj år 2015. Under tiden däremellan har priset i tur och ordning gått till: Grazia Deledda (1926), Sigrid Undset (1928), Pearl Buck (1938), Gabriela Mistral (1945), Nelly Sachs (1966), Nadine Gordimer (1991), Toni Morrison (1993), Wislawa Szymborska (1996), Elfriede Jelinek (2004), Doris Lessing (2007), Herta Müller (2009) och Alice Munro (2013).

I år, när inget nobelpris i litteratur delas ut, har flera av de stora bokförlagen gått samman om att istället uppmärksamma priset genom att publicera verk av alla dessa fjorton kvinnor. I samband med detta bjuder Dramaten in till en kväll för att hylla och lyfta dem.

Ett pressmeddelande:
De medverkande författarna Athena Farrokhzad, Aris Fioretos, Agnes Lidbeck och Sara Stridsberg kommer bland annat att hålla var sitt tal till sin favorit bland pristagarna – vem det är avslöjas inte förrän på scenen. Från Dramaten medverkar skådespelarna Reine Brynolfsson, Irene Lindh, Hannes Meidal, Ingela Olsson, Nina Zanjani med uppläsningar ur de prisade författarnas verk. Kvällens moderator är Anneli Dufva. Livemusik av och med Annika Norlin.

Den historiska författarträffen ges inom ramen för Dramaten& i samarbete med Albert Bonniers förlag, Forum, Modernista, Wahlström & Widstrand, Ellerströms, Ersatz, Atlas och Norstedts.

Från Selma till Svetlana – Dramaten hyllar kvinnliga Nobelpristagare i litteratur, den 9 december på Lilla scenen.

Nu får Günter Grass skriva för änglarna

by

guntergrass

En stor författare och Nobelpristagare har gått ur tiden. Den tyske författaren Günter Grass avled på ett sjukhus i Lübeck måndagen den 13 april 2015. Günter Grass blev 87 år gammal.

Günter Grass var 32 år när han debuterade med romanen Blecktrumman som är en berättelse om hans barndoms Danzig under den mörka mellankrigstiden. Romanen har också filmatiserats av Volker Schlöndorff 1979.

Grass anses ha varit en av Tysklands förnämsta nutida författare och tilldelades år 1999 Nobelpriset i litteratur. Ur motiveringen: att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte.

Blecktrumman ingår i den trilogi av tre romaner där Günter Grass skildrar sin uppväxts stad Danzig. I Wikipedia berättas bra om de tre romanerna:
Blecktrumman, som kom ut i Tyskland 1959, är skriven med ett mycket bildrikt språk. Den filmades 1979 av Volker Schlöndorff. Boken handlar om den infantila särlingen Oskar Matzerath, som beskriver vuxenvärlden ur sitt ”barnperspektiv” och tack vare blecktrumman kan han också berätta om händelser, där han inte själv varit med, till exempel när han mor föddes. Grass fick Gruppe 47:s pris 1958 för sina högläsningar ur den ännu inte publicerade romanen. 1960 ville juryn för Bremer Literaturpreis premiera Grass för Blecktrumman, men det förhindrades av Bremens senat. Detta och följande år delades pris över huvud taget inte ut. I Blecktrumman, där verkliga historiska händelser för första gången konfronteras med ett surrealistiskt-groteskt bildspråk, har Grass funnit sin stil. Han blir en av de första tyskspråkiga författarna som beskriver andra världskriget och kasjuberna gör här också sitt intåg i världslitteraturen.

Nästa bok Katt och råtta (Katz und Maus) (1961) utspelar sig också i andra världskrigets Danzig. Här berättas den unge Joachim Mahlkes historia och boken blev först upphov till en skandal, främst på grund av en onaniscen. Den föranledde Hessens minister för arbete, välfärd och hälsovård att begära att en censurmyndighet, Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien, skulle förbjuda boken för dess förment osedliga innehåll. Efter allmänna protester, inte minst bland författare, drogs anmälan emellertid tillbaka. Två år senare, 1963, utkom Hundår (Hundejahre) och därmed fullbordades den så kallade Danzigtrilogin.

I Dagens Nyheter skriver Jens Christian Brandt om Günter Grass: En visionär epiker, någon som hellre lägger till ytterligare fem eller tio färgsprakande scener än avrundar och slipar.

Det röda fältet av Mo Yan – en blodig och poetisk släktskildring

by

det-roda-faltet_storpocket

Titel: Det röda fältet
Författare: Mo Yan
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven: 2012-11
ISBN: 9789187179174

Nobelpriset i litteratur år 2012 gick till Mo Yan som enligt den svenska akademin ”med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Detta var en begynnelse till översättningsprocessen av hans verk. Efter ett tag kom romanerna ut till bokhandlarna. Det röda fältet var den romanen som fick mest plats bland bokhandlarnas bokhyllor; den har även gjorts till film.

Berättelsen är lika modern som den är omodern. Det är en jordnära legend om en släkt under fyra generationer I Gaomi nordöstra socken där de mest blodiga striderna och de mest poetiska och romantiska skildringarna tar plats i det röda sorghumfältet.

Beskrivningarna av de brutala samt hjärtlösa striderna är de delarna i romanen där Mo Yan vågat vägra att utelämna de känsliga parterna.

Karaktärerna är som i många av de nedskrivna epos överdrivna men de är varken hjältar eller skurkar. Med de animaliska instinkterna som kommer fram till ytan under en strid – vare sig det handlar om krig eller en själsstrid – kan vilken hjälte som helst förvandlas till skurk. Realismens drag i romanen får personligheterna att vara svarta och vita på samma gång, de är visserligen nyanserade fast ändå inte i en gråskala.

Mycket av det som händer i romanen är väldigt extremt och Mo Yan visar ännu ett nytt perspektiv på de brutala och laglösa krigen. De beskrivna krigsskildringarna kan med stor säkerhet vara gemensamma för många krig under alla tider. Det är denna aspekt av romanen som gör den tidlös.

Det röda fältet är inte en politisk korrekt skildring av samhället – den försöker inte ens och lyckas ändå vara uthärdlig –, karaktärerna är tredimensionella på samma gång som de är legender ur en saga. De är dessutom lika bleka som de är färgstarka samt lika levande som de är döda. Det ena är kontra det andra. Detta skulle ett annat verk kunna innebära att den röda tråden frånvarade men med sin poetiska skicklighet håller Mo Yan samma stilnivå under hela berättelsens gång.

Text: Anastasia Brink