Titel: Jag ringer mina bröder
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag:Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201210
ISBN 978-91-0-013265-1
Trots att boken bara består av 125 sidor väcker den fler tankar än de flesta böcker lyckas göra.
För drygt ett år sedan, närmare bestämt i december 2011, exploderade en bil på Drottninggatan i Stockholm. En vecka efter explosionen, som visade sig vara ett självmordsattentat, publicerade DN en text Jonas Hassen Khemiri skrivit om händelsen. Texten kan ni läsa här. I den här boken har Khemiri valt att bygga vidare på sin egen text. Han har gett berättaren ett ansikte och satt in historien i en kontext.
Vi får följa unga Amor under ett dygn efter att explosionen har ägt rum och möter honom i samtal med andra. Barndomsvännen Shavi, kusinen Ahlem, ungdomskärleken Valeria, telefonförsäljaren Karolina och sist men inte minst mormor Tyra är de fem personer vi får bekanta oss med genom Amor. Dessa personer är dock bara biroller då Amor själv är den bärande och centrala karaktären i boken. Vi får följa med under hans uppdrag att skydda sina bröder och ta del av hans funderingar kring vänskap och kärlek. Amors iakttagelser vävs ihop med tankar och minnen och som läsare kan man aldrig vara helt säker på vad som utspelar sig i verkligheten och vad som utspelar sig i hans huvud. Samtidigt som jag gärna vill veta säkert vad som är tanke och vad som är verklighet är tolkningsutrymmet delvis det som gör boken så bra.
Jag ringer mina bröder är en roman, ett manus och en dagbok. Den är både prosa och poesi. Allt på samma gång och ändå inte riktigt något utav det. Jonas Hassen Khemiri varvar tvåordsmeningar med meningar så långa att de rymmer en hel sida. Språket är lätt att förstå, men med sina liknelser och metaforer har det flera dimensioner. När jag läst halva boken kände jag en viss besvikelse. Efter Khemiris romaner Ett öga rött och Montecore hade jag förväntat mig något som skulle räcka mer än en timme. När jag läst färdigt boken var dock mitt omdöme annorlunda. Det här är en bok som tål att läsas om, eftersom det finns flera aspekter att upptäcka, och därför räcker den mycket längre än 60 minuter.
Text: Ida Stiller

[…] som bloggat om boken är Kulturbloggen, Bokmoster, och dagarna går, Den var bra, Mimmiemariesböcker, Mettes pocketblogg, Med en bok i […]