Titel: Vinterdagbok
Författare: Paul Auster
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201301
ISBN 978-91-0-012989-7
Med orden ”Du har inträtt i ditt livs vinter” avslutar Paul Auster sin memoarbok, ”Vinterdagbok”. Författaren har hunnit bli sextiofyra år gammal när boken är färdig och han upplever att han påbörjar den sista perioden i sitt liv.
Genom att skriva den här dagboken vill han gå igenom sitt liv, från barndom till dagens påbörjade ålderdom. Han gör det med en detaljrikedom som omfattar både humor och insikter om den människa han var och har blivit. Auster är född samma år som jag, 1947. Därför läser jag hans dagbok med särskild iver för att se om jag kan finna beröringspunkter i våra liv, då vi levt under en gemensam tidsepok i världshistorien. Författaren skapar distans till sig själv genom att genomgående använda du-form. Således talar han till sig själv i andra person och dessutom i presens, därigenom känns det lättare för mig att identifiera mig, emellanåt kan det nästan verka som det är till mig han talar. Detta ger en märklig och annorlunda känsla under läsningen. Och faktiskt finner jag en del liknande erfarenheter i våra psyken och tankevärldar. Politiskt finns dock inte mycket att hämta i denna roman, som mest avhandlar det privata och personliga livet.
I Austers berättelse ingår långa historier om personer i hans närmaste omgivning, fruar, föräldrar, barn och andra släktingar och vänner. Dessa historier är roliga att läsa i sig och blir nästan som fristående noveller i romanen. Han berättar ingående om sin nära relation till sin mor och sin hustru, författaren Siri Hustvedt omtalar han mycket kärleksfullt. Hennes släkt har sitt ursprung i Norge och beskrivningen av de årliga julmiddagarna hos dem är fylld av varm humor.
Auster skriver oerhört omsorgsfullt, varje mening och beskrivning, vare sig det gäller människor, platser han besökt eller bott på, mat han ätit genom åren eller böcker han läst känns väl genomtänkta innan de sätts på pränt. Dock uttråkas jag lite av alla hans uppräkningar, över en eller flera sidor av bl.a. olika adresser han bott på (tjugoen stycken) och alla de länder han besökt.
Paul Auster har ju beskrivits som minimalist och det stämmer väl i denna dagbok. Hans liv verkar inte har varit särskilt spännande i realiteten, det som gör hans dagbok så läsvärd är hans förmåga att göra det banala i vardagen till stor litteratur.
Text: Vivian Gustin