Titel: Född ur passion
Författare: Claes Fellbom
Förlag:Carlssons
Utgiven: 201210
ISBN 978-91-7331-523-4
För några år sedan lämnade Claes Fellbom sin skapelse Folkoperan och nu har han skrivit en bok om sin tid med Folkoperan ” Född ur passion – Folkoperan som jag såg den”.
Boken är indelad i två delar och där den första delen behandlar tiden då Folkoperan tillhörde de s k fria grupperna. Andra delen börjar med att Folkoperan blir en institution bland alla andra institutioner. Det är en löpande berättelse som författaren beskriver, men när han vill berätta om intern kritik så gör han det i form av dialoger med personer som läsaren inte får reda på namnet. Detta sker under olika rubriker medan kapitlen i övrigt är indelade i romerska siffror.Det är utmärkt med denna indelning eftersom jag tycker att jag som läsare får ett bättre grepp om händelseförloppet.
Personligen har mitt intresse för Folkoperan väckts de senaste fyra fem åren i samband med att jag blev pensionär och därför fick mer tid att resa till teaterns föreställningar, som regel handlar om två uppsättningar per år.Bortsett från några sedda föreställningar i början av 1990-talet så har jag alltså starkt begränsade egna erfarenheter av Folkoperan.
Det är kanske just detta faktum att inte ha varit med från början, som jag gör att jag finner boken särskilt intressant.I slutet av boken finns det en förteckning över samtliga uppsatta verk under Fellboms tid.
Ur teaterhistorisk synvinkel är det en intressant och stimulerande berättelse även om det ibland blir lite väl mycket Claes Fellbom i boken och kanske väl lite historian om Folkoperan.
Till bokens stora förtjänster räknar jag Claes Fellboms berättelser om sitt liv och övervägande kring olika produktioner som han har medverkat i under årens lopp.Detta gäller inte minst hans erfarenheter från utländska operahus i sin egenskap av gästande regissör.
Det som jag anser vara det huvudsakliga värdet med boken att jag som ständig operabesökare får en ökad förståelse hur han tänker och hanterar de mest kända operaverken med utgångspunkt från sin regissörsuppgift. Det kommer att göra mig bättre förberedd inför kommande operabesök, framförallt på Folkoperans kommande uppsättningar, eftersom det ju ändå klart framgår av boken att de grundläggande tankarna har förts över till den nuvarande teaterledningen.
En annan positiv upplevelse är det omfattande bildmaterialet som visar produktionerna under årens lopp.Det är åtminstone för min personliga del ett mycket intressant stycke svensk operahistoria att läsa om och det är en bok som jag gärna återkommer till då och då.
I det sista kapitlet sticker författaren ut lite och det ser jag som alldeles utmärkt även om jag inte fullt ut delar hans slutsatser. Han delar in publiken i två grupper och det är ju ingen tvekan om att jag tillhör kategori två, men för den sakens skull delar jag inte, åtminstone inte fullt ut, nämligen där han skriver att opera upplevs bäst på svenska.
Min uppfattning är absolut att opera skall upplevas på originalspråk och då har det ju ingen som helst betydelse om det är på engelska, franska, ryska, svenska, tyska eller på italienska.
Det finns ju textmaskiner på de flesta operascener, dock inte på Folkoperan, tyvärr, men intresset från operapubliken är ändå så stort att de försöker sätta sig in i handlingen innan operabesöket, det vet jag säkert, men möjligen gör inte Fellboms första kategori detta, men de går ju på operan av helt andra skäl än vi övriga. För undvikande av missförstånd så är de naturligtvis också välkomna, men de borde ju inte få ha något inflytande på verksamheten i övrigt.
Andra recensioner