Alla dagar, alla nätter
Manus och regi Margareta Garpe
Scenografi och kostym Per A Jonsson
Ljus Magnus Mikaelsen
Ljud Lisa Norman
Kompositör Joe Williamson
Mask Maria Reis
Premiär på Lilla scenen, Stockholms stadsteater 5 mars 2015
Margareta Garpe slog 1974 igenom med det feministiska dramat ”Jösses flickor” tillsammans med Suzanne Osten. ”Alla dagar, alla nätter” hade premiär på Dramaten 1992 men spelas nu åter på Stadsteatern omskriven till nutid.
Vi får följa tre generationer kvinnor – de vuxna systrarna Krista och Nita, Kristas tonårsdotter Jonna och den åldrande modern Alice. Krista, spelad av Lena B Eriksson, är den intellektuella storasystern som valt att gå sin egen väg. Med nöd och näppe försörjer hon sig på sitt skrivande, lever som ensamstående mor och är i relation med den gifte försvarsadvokaten Henrik. Hon har hållit sig undan från sin kärnfamilj men tvingas i samband med faderns död och moderns insjuknande åter till kontakt. Nita hennes yngre syster, spelad av Cecilia Frode, är den skötsamma ”duktiga flickan” som under alla år fogat sig. Hon lever i ett på ytan perfekt familjeliv med man och barn och i nära kontakt med modern.
Syskonrivalitet och kvinnoförtryck beskriver bäst de båda systrarnas livsrealiteter och är pjäsens genomgående teman. Efter faderns arv får den äldre systern Krista, som enligt modern vid födsel ”föddes utan att be om lov”, ärva en värdelös garnsnurra med patent och ett jaktgevär. Präktiga lillasyster Nita ”belönas” för sin foglighet med familjens sommarstuga på Björkudden. Systrarnas relation genomsyras av bitterhet och avundsjuka vilket yttrar sig i syrliga kommentarer dem emellan – ”Du är en smitare Christa – alltid gömt dig bakom böcker” eller Christas ständiga förmåga att bokstavera högt för Nita som har dyslexi.
Pjäsens andra tema – kvinnoförtryck – löper parallellt och skildras bäst i systrarnas reservationslösa ansvarstagande i förhållande till sina respektive män. Christa släpper sina drömmar om att flytta till Paris så snart hennes obeslutsamma älskare Henrik ”väljer henne” och Nita flyttar till Bryssel för att rädda sitt äktenskap med mannen som under alla år vänstrat. Systrarna är inte sena att påminner varandra om den andres ”kvinnofälla”, såsom ”har alltid tyckt att du varit värd något bättre”.
Men i samband med faderns död, moderns insjuknande och dottern Jonnas jorden-runt-resa börjar de båda systrarnas världar – med män som alltid sviker – fallera. Rollerna förflyttas och förståelsen dem emellan växer. Och frigörelse och försoning lurar runt hörnet.
Berättelsen utspelar sig mestadels i ett realistiskt vardagsrum á IKEA och med hjälp av rekvisita såsom jaktgeväret och garnsnurran som får symbolisera det ojämlika förhållande mellan systrarna och faderns förlegade kvinnosyn. Berättelsen förs engagerat fram med hjälp av kvicka repliker och ett stort mått tragikomik. Såsom Nitas reaktion på mannens otrohetsaffär – ”Varför finns det ingen dubbelmoral längre? Att en man behandlar sin hustru lika bra som sin älskarinna” eller scenen då Krista faller ut i gapskratt med sin exman över livets absurdum. Resultatet blir hög igenkänningfaktor och en ”lättsmält” pjäs som likaväl kunde ha varit ett tv-drama. Karaktärerna har emellanåt övertydliga familje- och könsroller vilket gör att de förlorar i komplexitet samtidigt som detta bidrar till att tydliggöra den dysfunktionella familjedynamiken och de patriarkala strukturerna.
Margareta Garpe har i Alla dagar, alla nätter lyckats med konststycket att på ett lättsmält och underhållande sätt skildra inte bara en dysfunktionell kärnfamiljs konsekvenser på systerskap utan även två kvinnors väg mot försoning och frigörelse. Den kan därför rekommenderas varmt – även för den ovane teaterbesökaren!
Text: Victoria Kalen
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Alice Meta Velander
Krista Lena B Eriksson
Nita Cecilia Frode
Martin Lennart Jähkel
Jonna Molly Nutley
Henrik Björn Bengtsson
Mannen i rullstolen är blind och kan inte gå, det är Hamm och det är han som bestämmer. Snart kommer Clov in, en smal man klädd i svarta kläder som ser ut att vara utslitna paltor från en betjänt. Hamm bestämmer och Clov måste göra som Hamm säger: hämta trappstolen och kika ut genom de små fönstren, hämta tyghunden, hämta båtshaken. Men ibland säger Clov nej. Det är för tidigt för den lugnande tabletten.
