DE REDAN FRÄLSTA – De som fortfarande lever i mörker kommer att vakna!
Medverkande: Tiffany Kronlöf, Bianca Kronlöf och Thom Gisslé
Plats: Södra teatern
Manus: Familjen Kaos
Regi: Astrid Menasanch Tobieson
Scenografi/Ljus/Video: Johan Rödström
Kostym: Felicia ”Leffe” Kronlöf
Mask: Daniela Krestelica
Premiär: 17 januari
Det är energiskt, fartfyllt och underhållande när Bianca och Tiffany Kronlöf sätter demokratin i främsta rummet.
De frälsta är en politiskt show tillägnat de redan invigda – feministerna, socialisterna och alla som i teori och i handling står upp för alla människors rätt. Slå Pattarna i taket, Systrarna Biancas och Tiffanys förra uppsättning, fick skarp kritik för att enbart rikta sig mot de övertygade. Men är det en dålig sak frågar sig systrarna? Att tillsammans i ett tryggt rum kunna stärka varandra och därmed höja självförtroendet hos varje enskild feminist som på släktmiddagen eller på arbetsplatsen kan stå upp för sin sak när sexistiska och oförstående kommentarer yppas. Det kan väl knappast ses som osunt? Metoo är en revolution som måste tas tillvara på.
I De redan frälsta fortsätter systrarna att krossa förtryckande normer. I stundande Trumptider är det viktigare än någonsin att vi står upp för vår sak och inte accepterar orättvisor. Tiffany sjunger- ”Jag har makt. Systrar och bröder. Vi vet vart vi ska. Organisera er.” Med De frälsta visar de på betydelsen i att ta ställning och engagera sig i ett upp-och-ner-vänt samhälle. En orättvis värld beskrivs där rika som flyr till skatteparadis behandlas annorlunda än flyktingar som flyr sitt land. Vad fan får jag för pengarna säger Leif Östling, före detta vd för Svensk näringsliv och systrarna ger svar på tal: Jo, du får cancervård, bra vägar, en välfungerande skola som du kan sätta dina barn i, en kollektivtrafik så att vi enkelt kan ta oss fram osv.
Med tydlighet illustrerar systrarna sin poäng. Det stundas valår och därför vill de via De frälsta visa på den makt vi besitter och om hur vi kan och måste nyttja den för att forma ett bättre, jämlikare och stabilare samhälle, ett samhälle som är till för alla.
Här bjuds på flera skratt. Underhållande är snubben som förklarar varför han är en god feminist eller blondinerna som gör korkade utlåtanden – Gå på soc, är det ett nytt gym? Systrarna beskriver pedagogiskt och roligt olika politiska paradoxer. Bianca talar om stoppet mot familjeåterföreningar, en lag som borde gälla ALLA, även medelklassmamman som tappat bort sitt barn på IKEA som därmed får noll stöd från personal som inte tänker bryta mot lagen. Makten i alla dess skepnader – patriarkatet, övre medelklassen, politiken- får sig här en törn.
De frälsta är en lektion i politik – GAL och TAN(Googla!) och i strukturellt tänk och högerextremism. Humorn är systrarnas främsta vapen, även om den stora skrattfesten uteblir. De väljer allvaret före humorn. Ibland blir det plumpt som när Tiffany rapar om hur hon önskar se Leif Östlings barn fara illa så att den före detta vd:n förstår varför han måste betala sin skatt.
Men i sin helhet träffar De frälsta helt rätt. Balansen mellan det improviserade och välorkestrerade är väl avvägd. Jag älskar hur Bianca oavsett hur långt hon drar ett skämt alltid lyckas ro hem det. Ibland erkänner hon sin urspårning. Det är en ödmjukhet jag uppskattar och en ärlighet som
blir humor i sig själv.
Syskonen – Tiffanys med sin R&B och vackra sång som når Celine Dion höjder och Bianca med sin hyperaktiva ståup-komik – kompletterar varandra. Slutklämmen är magnifik, ändock något utdragen, och illustrerar på ett smart sätt hur lätt det faktiskt är att engagera sig. Jag gläds åt initiativet att göra en show som sätter demokratin i främsta rummet och som stärker unga feministers lust att förändra samhället till det bättre. Det är en styrka få uppsättningar besitter.
Petter Stjernstedt
Föreställningen är fylld av den ena fantastiska karaktären efter den andra. Vi känner att de är frammejslade med stor kärlek och ömhet vilket gör att vi bara älskar dem. 
Tartuffe i regi av Staffan Valdemar Holm kan ses på flera sätt. För min del hyllar jag den för att den visar att det nu är dags att släppa in de hemlösa. Givetvis har den flera nivåer och kan ses och tolkas på flera sätt. Orgon är familjefadern som går till kyrkan och där möter en fattig man som Orgon blir totalt fascinerad av. Kanske är han förälskad i denna udda personlighet? Orgon tar hem mannen till sitt fina hus och sin familj och allt i familjen vänds upp och ner. Det mansstyrda, patriarkala samhället finns ännu kvar på många sätt och vis. Regissören säger i programbladet till föreställningen att det som händer i pjäsen skulle kunna ske hos oss idag och att vi fortfarande är mycket mer låsta i våra roller socialt än vi inbillar oss:
