• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

soppteater

Teaterkritik: Vasadottern på Soppteatern – intensivt tempo, ett angeläget ämne och mycket spännande

23 mars, 2022 by Birgitta Komaki

Vasadottern
Manus och skådespelare Cecilia Säverman
Regi Judith Hollaender
Soppteater-premiär på Kulturhuset i Stockholm 22 mars 2022

Gustav Vasa hade många barn och av döttrarna är Cecilia Vasa den kändaste. Hon blev 86 år och här kommer hon in på scen som en gammal kvinna. Men när hon börjar berätta sin prinsessaga blir hon 19 år och förälskad. Det blir en stor skandal, Vadstenabullret, och leder till att hon inser att kvinnor inte har någon frihet att bestämma över sina liv. Att kvinnors heder och oskuld är hennes viktigaste attribut. Hon gifter sig med en tysk markgreve, hon åker till England och blir vän med drottning Elisabeth, kommer bankrutt tillbaka till Sverige och blir pirat.
En stark kvinna men hela tiden beroende av mäns välvilja och styrning.

Pjäsen är en monolog med många roller, intensivt tempo, ett angeläget ämne och mycket spännande. En historia från 1500-talet då kvinnor var omyndiga i samhällslivet
och styrda av männen. Trots att Cecilia var en stark och kompetent kvinna hade hon ingen makt att själv bestämma. Från början styr fadern, sedan bröderna och till slut sönerna. Och tragedin kan hon inte förhindra.

Scenbilden är enkel, en kista, en potta, en spegel , några stolar och den röda mattan som hon vill gå på. Musiken är fint sammansatt och teatern flyter bra.
Trots att det är en tragisk historia om ett tuktat kvinnoliv är den ju också komiskt berättad. Med Cecilias faktiskt händelserika liv hade pjäsen kunnat bli än mer dramatisk och utvecklad. Men osökt går tankarna till den hederskultur som frodas än i dag för många kvinnor i vårt samhälle. Att år 2022 lever fortfarande många ideal från 1500-talet hos vissa personer.
En fantastisk kunglig historia suveränt framförd av Cecilia Säverman.

Bakgrundsfakta:
I regi av Judith Hollander har den prisade enkvinnasföreställningen Vasadottern nypremiär. Manusförfattaren och skådespelaren Cecilia Säverman tilldelades Stockholms Stads Kulturstipendium 2021 för pjäsen med motiveringen:

”(…) historiska monologer med många rollgestaltningar (…) har roat och oroat både barn och vuxna med oförglömliga upplevelser. (Sävermans) gestaltande konst är lekfull, angelägen och spännande.”

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: soppteater, Soppteatern i Stockholm, Vasadottern

Teaterkritik: En tillfällig ensemble sätter upp kung Lear – Soppteater med underbar humor

20 februari, 2022 by Birgitta Komaki

En tillfällig ensemble sätter upp kung Lear
Manus, regi och scenografi Johanna Lazcano
Kostym Gudrun Rösnes
Komposition Mathias Venge
Ljus Petter Ekström
Ljud Sebastian Darth
Mask Anna Jensen Arktoft
Rekvisita Anja Liedtke
Rollerna: Ulf – Johan Rabaeus
Larissa – Johanna Lazcano
Berit – Mia Benson
Andreas – Fredrik Meyer

Här är en soppteater med underbar humor. Att på 55 minuter få med det mesta som rör sig i tiden är starkt. Här är det en heterogen kvartett som ska sätta upp Shakespeares klassiker Kung Lear.

En svag regissör Andreas (Fredrik Meyer) som slits mellan sjuka barn och jobb.
En gammal skådespelerska Berit (Mia Benson) från 70-talets Tältprojektet med minnen av röda flaggor och demonstrationer.

Den unga spokenworld-poeten Larissa (Johanna Lazcano) inläst på genusperspektiv, Me too och utanförskap. Klädd i Adidasoverall vill hon vara en representant för orten.
Till sist , den store stjärnan Ulf (Johan Rabeus) som blivit avpolletterad från de stora scenerna. Med stort ego och mycket kraft gör han sitt eget drama på scen.
Kaoset är totalt när alla driver sin egen linje och regissören saknar pondus.

Så kommer direktiv från ledningen om att skapa en föreställning som kan locka den publik som inte vill se teater. Det hela utmynnar i en kortkort version av Kung Lear och avslutas med en glittrande Melodifestivalshow och ett trapetsnummer.

Föreställningen lockar till många skratt med sina dråpliga situationer. En komedi med många poäng för de som vill bli roade. Men den är också tankeväckande att bakom
varje scen finns individer med olika egenheter och idéer. För de som gillar drama är Rabeus utspel från Kung Lear ett härligt prov på stor skådespelarkonst.
En pjäs om hur en pjäs blir till som också lockar till fler teaterbesök.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Johan Rabaeus, Kulturhuset stadsteatern, soppteater

Recension: Myter om mat – en lättsmält föreläsning på soppteatern

17 januari, 2018 by Birgitta Komaki

Myter om mat
Texter av Stephan Rössner och Lotta Olsson
Musik Fredrik Meyer
Soppteatern, Kulturhuset den 16 januari 2018

Enligt presentationen är det vetenskapsteater med professor emeritus Stephan Rössner.
Kanske inte teater utan mer en underhållande föreläsning.

I en trivsam och trång samvaro lyssnar vi till en sympatisk professor om ämnen som socker , salt, fett och alkohol. Vad är sant och vad är falskt . Han tar upp några de föreställningar som finns kring maten och hälsan. Alla vi har hört att man kan bli beroende av socker, att man blir stark av spenat och får högt blodtryck av salt. Myterna är många och professor Rössner avfärdar de flesta på ett lättfattligt och humoristiskt sätt. Han går igenom många myter och huskurer med oss och har många anekdoter att berätta. Det märks att det är en professor som gillar att roa sin publik. Som talar länge och gärna och vet vad han talar om. Han får hjälp att styra föreställningen av skådespelarna Anna Sise och Fredrik Meyer. De står också för de musikaliska inslagen. Föreställningen varieras med lite publikfrågor och allsång.

Det här är en föreställning som roar oss men också informerar oss på ett lättfattligt sätt.
En inte alltför djuplodad föreläsning men med lagom information över en god soppa.
Som avslutning finns Rössners bok ”Myter om maten ” att köpa.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Recension, soppteater, Teaterkritik

Teaterkritik: ”Tillbaka till nu” på soppteatern – liten operaresa på lunchen

6 december, 2017 by Rosemari Södergren

Tillbaka till nu
Manus, regi och koreografi Katrin Sundberg
Premiär på Klara Soppteater 6 december 2017

Operans historia och många musikaliska pärlor i en miniförpackning tillsammans med soppa är vad operatrion Divine tillsammans med pianisten Eric Skarby bjuder på i ”Tillbaka till nu” på Klara soppteater.

Tre medelålders operasångerskor som jobbat ihop i en trio i tjugo år samlas för att packa ihop sin rekvisita och kostymer. Faktum är att de inte längre får några bokningar. De kan inte längre försörja sig på sin sång och musik. Det är sorgligt och de är uppgivna.De packar allt, hela deras tjugo år långa gemensamma artistliv förpassas i tio flyttkartonger. Medan de packar minns de konserter de gjort, de funderar över hur de ska kunna försörja sig på just det de kan: sjunga opera och de funderar på om de ska försöka sig på att bli musikalartister istället och de bjuder på en lektion i operans historia. Kanske lösningen är att göra julkonserter? Eller konserter för barn och dagis? Eller bli föreläsare?

Operatrion Divine gjorde succé på Parkteatern i somras med föreställningen ”A Divine Taste of Opera”. Om det var därför eller om deras många supportrar inte ville missa deras premiär på Klara soppteater, det vet jag inte: men det var mer än fullsatt på premiären. Konceptet för soppteaterföreställningen var samma som på Parkteatern i somras, en blandning av glamour och vardagens dråpligheter. Allt serverat med välkända arior och några av operans och musikalernas vackraste stycken.

Opera som scenkonst har ett särskilt scenspråk och ett sätt att berätta något som är annorlunda än teaterkonsten. I opera gestaltas karaktärer inte naturalistiskt eller realistiskt utan lite mer åt klichéhållet till, mer överdrivet. Operans styrka ligger inte i någon realistisk dramaturgi utan i förmedling av musik och känslor. Det är precis också var vi får: en timmes musik och sång. Divines tre sångerskor, Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Jacqueline Miura är duktiga operasångerskor. Pianisten Eric Skarby är skicklig. Manus och dramatik kryssar lättsamt fram på ytan. Det är musiken och sången som är föreställningens stora behållning.

Medverkande i produktionen
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Musik Sara Lycke
Ljus Ida Andersson
Ljud Sami Rantamaula
Mask Patricia Svajger
Musikarrangemang Jan Radesjö, Eric Skarby och Bo Wannefors

Medverkande på scen
Caroline Gentele
Gabriella Lambert-Olsson
Jacqueline Miura
Pianist Eric Skarby

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: Opera, Scenkonst, soppteater, Teaterkritik

Stående ovationer för Marie Göranzon i Svärmor kommer!

17 oktober, 2017 by Rosemari Södergren

Svärmor kommer!
Idé, iscensättning och text Catharina Allvin
Text Lolo Amble och Lotta Olsson
Musik Jonas Malmsjö
Premiär 17 oktober 2017 Klara Soppteater

Myterna om svärmödrar är många. På Klara Soppteater var det mer än fullsatt när Marie Göranzon gjorde debut på Stockholms stadsteater i soppteaterns föreställning ”Svärmor kommer!” som dessutom hade urpremiär på detta nyskrivna minidrama.

Marie Göranzon är en av våra stora svenska kvinnliga skådespelare och hon har gjort många starka roller på Dramaten där hon tillhört ensemble sedan hon utbildades vid Dramatens elevskola 1964-1967. Nu har hon lämnat Dramaten för Stockholms stadsteater, vilket säkert många av hennes fans uppskattade på premiären på soppteatern. Som publik kommer vi så nära skådespelarna i den salongen och den närheten hanterar Marie Göranzon suveränt. Hon har sådan aura och utstrålning och kan stå helt still och ändå säga så mycket.

Samspelet på scen med Catharina Allvin, dansaren, fungerade oerhört bra. Catharina Allvin kommunicerade till största delen med dans och mim vilket fördjupade vad som berättades och fungerade väldigt bra. Jag kommer aldrig att glömma den underbara scenen svärmor ger en lektion i konsten att vika handdukar – en metafor för allt oavlönade (och kanske onödiga) arbete kvinnor fått sig itutade att de ska utföra genom tiderna.

I början framställs den mest typiska bilden av en svärmor, en kvinna som kommer och lägger sig i, fast hon inbillar sig själv att hon inte gör det men allt eftersom får vi nyanser och fler bottnar. Vi får också höra reflektioner kring livsuppdraget att vara mamma i förhållande till att bli svärmor. Vad som format ett svärmor kan vara olika saker, kanske har hon haft en ännu värre svärmor?

Svärmor kommer!
Premiär 17 oktober 2017
Klara Soppteater
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Medverkande Catharina Allvin
-”- Marie Göranzon
PRODUKTION
Idé, iscensättning och text Catharina Allvin
Text Lolo Amble
-”- Lotta Olsson
Musik Jonas Malmsjö
Regiöga och ljuddesign Fredrik Meyer
Ljus Olle Axén
Kostym Gudrun Rösnes
Rekvisita och scenografiöga Anja Liedtke
Konstnärligt råd Annica Edstam
-”- Françoise Fournier
Inläsningar Annica Edstam
-”- Jonas Malmsjö
-”- Grim Lohman

Det ger en extra krydda i föreställningen att Catharina Allvin, dansaren, som gestaltar svärdottern i verkligheten, utanför scenen, också är svärdotter till Marie Göranzon. Catharina Allvin är sambo med Marie Göranzons son Jonas Malmsjö, som hon har en son med.

Premiären fick stående ovationer och jag är övertygad om att den blir en av de stora publikfesterna på Klara soppteater i höst.

Om Marie Göranzon:
Bland hennes över fyrtio rolltolkningar kan nämnas Eleonora i Strindbergs Påsk, Nina i Tjechovs Måsen, titelrollen i Fröken Julie, Alice i Strindbergs Dödsdansen och Mary Tyrone i O´Neills Lång dags färd mot natt som gav henne O´Neill-priset. Bland tv-produktioner kan nämnas Strindbergs Spöksonaten, samt Lars Noréns Löven i Vallombrosa och Ett sorts Hades.
Utanför Dramaten har hon spelat bland annat på Scalateatern, Maxim och Vasan. På Vasan medverkade hon i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf och i Lars Noréns Så enkel är kärleken.
Under senare år på Dramaten har hon spelat i Måsen, Bernardas hus, Gäckanden Höstsonaten, En familj – August Osage County, Fanny och Alexander, Other Desert Cities – Andra ökenstäder samt Dödspatrullen.

Om Catharina Allvin:
Catharina Allvin född 24 augusti 1970 i Täby, är en svensk dansare.

Hon har spelat rollen som Nonno i Mio min Mio på Stockholms Stadsteater. Hon har arbetat med koreografer som Birgit Cullberg, Anna Vnuk och Dorte Olesen. På Dramaten har hon medverkat i En midsommarnattsdröm och Cabaret.

Medverkande:
Catharina Allvin och Marie Göranzon
Inläsningar:
Annica Edstam och Jonas Malmsjö

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Marie Göranzon, Scenkonst, soppteater, svärmor, Teaterkritik

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Rekordmånga skolbarn samlas för det fria ordet

3 oktober 2023 inleddes en helt … Läs mer om Rekordmånga skolbarn samlas för det fria ordet

Filmrecension: How to Save a Dead Friend

How to Save a Dead Friend Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Save a Dead Friend

Teaterkritik: Dansen – stora livsfrågor i poetiskt, absurt skådespel framfört med humor

Dansen Av Ivan Vyrypajev Regi Olof … Läs mer om Teaterkritik: Dansen – stora livsfrågor i poetiskt, absurt skådespel framfört med humor

Filmrecension: Golda – en skildring om maktspelet bakom krig och fred

Golda Betyg 4 Svensk biopremiär 6 … Läs mer om Filmrecension: Golda – en skildring om maktspelet bakom krig och fred

Bejublad reunion för ikoniskt fusionband – Hawk on Flight på Valand

30/9 2023 Valand i Göteborg … Läs mer om Bejublad reunion för ikoniskt fusionband – Hawk on Flight på Valand

Teaterkritik: Bröderna Lejonhjärta – en pjäs med många bottnar

Bröderna Lejonhjärta Bygger på Astrid … Läs mer om Teaterkritik: Bröderna Lejonhjärta – en pjäs med många bottnar

Svängiga och stämningsfulla Dylan-relaterade praliner i jazztappning – Kallerdahl/ Lindgård/ Ward på Utopia

28/9 2023 Utopia Jazz nedanför … Läs mer om Svängiga och stämningsfulla Dylan-relaterade praliner i jazztappning – Kallerdahl/ Lindgård/ Ward på Utopia

Teaterkritik: Tidens larm på Folkoperan – skarpt och berörande

Tidens larm Regi Tobias Theorell Musik … Läs mer om Teaterkritik: Tidens larm på Folkoperan – skarpt och berörande

Filmrecension: Jordens sång – för privat

Jordens sång Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Jordens sång – för privat

Filmrecension: Hypermoon – poetiskt, ärligt, filosofiskt och tankeväckande

Hypermoon Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Hypermoon – poetiskt, ärligt, filosofiskt och tankeväckande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in