Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Stående och välförtjänta ovationer för Emil och hans hyss i kubik i Lönneberga

by

(Emils många hyss i Lönneberga, här sitter han hjälplöst fast med huvudet i soppskålen..)

Emil i Lönneberga, Bellevueparken, Karlshamn, 2023

Ca två timmars föreställning inklusive paus

Betyg: 5

Medverkande:

Mårten Bring, ”Pecka” Gustafsson, Mattias Herbst, Anna Melander, Ann-Sofie Othén, Moa Petersson, Ola Rydberg, Elin Sandelius, Joakim Sundman, Linda Thureson och som IDA: Olivia Burgos Copcutt och EMIL: Elliott Rydberg

Dramatisering: Elin & Mats Sandelius
Musik: Georg Riedel & Fredrik Åkerblom
Sångtexter: Astrid Lindgren

Föreställningar:

29 juni t o m 5 augusti

En ljummen och skön kväll i slutet av juni begav jag mig till Bellevueparken i Karlshamn för att se premiären på Sandelius Kultur och Nöjes familjemusikal ”Emil i Lönneberga”. Det är så att Emils hyss nu firar 60 år sedan Astrid Lindgren först började ge ut bokserien om livet i Katthult, Lönneberga socken. Och det har filmatiserats om Emil och hans många hyss och satts upp på scen förut, hur skulle detta falla ut? Mycket väl, skulle det visa sig tämligen omgående när väl föreställningen började. Det var många yngre i publiken, och deras fokus kom snabbt att ligga på pojken Emil, som sprang från sin far Anton efter ett hyss. Snyggt att fånga uppmärksamheten så.

Det är en bra och tydlig kombination av scenkläder och en distinkt småländsk dialekt hos skådespelarna, som jag tycker, gav en tydlig koppling till Lindgrens beskrivning av byn och dess invånare. På scenen kunde man t ex se föremål som Emils täljda trägubbar efter alla besöken i Snickerboa. För det är inte bara att sätta upp en sådan föreställning utan den kräver sitt av den 12 stycken samlade ensemblen på scen och koreografin likaså. Flera av de berättelser från klassikern finns med i teatern. Ett av de första av Emils klassiska hyss som vi fick se, är när han helt sonika fastnar i soppskålen. Den scenen minns man ju väl. Men snåla pappa Anton kom ju trots allt billigt undan akutbesöket hos doktorn i Mariannelund, eller gjorde han egentligen det?

Även pigan Linas förtjusning för drängen Alfred är något som genomsyrar hela berättelsen på scen. Och inte ens efter en 20 minuters fikapaus verkar Linas förtjusning direkt ha runnit ut. Något som kanske inte Alfred är helt entusiastisk för. Både Lina som spelas av Anna Melander och Alfred som spelas av Joakim Sundman bjöd på flera bra solosånger och applåderna från publiken låg på en hög ljudnivå, och applådera vi fick mer än gärna göra X antal gånger. Folket från byn stod ofta för både sång och dans och trots den avskalade scenen visste man i publiken precis vart man hamnat, vare sig man befann sig i Snickerboa eller hos doktorn i Mariannelund. Lina som spelas av Anna Melander tog oss genom de skiftande årstiderna och händelserna i Lönneberga. Något som syntes i ändring av kläder och rekvisita på scen, det ger ett bra sammantaget intryck.

Pappa Anton och sonen Emils relation, som vi väl känner till, den sätter ton redan från första inledande scen. Även om Anton ofta är ordentligt arg på sonen Emil, så älskar mamma Alma som spelas av Linda Thureson alltid sin son, oavsett hur många hyss det än blir på en dag. Anton spelas av Ola Rydberg och Emil spelas av Elliot Rydberg, som är far och son i verkligheten också. Det ger det hela en speciell och bra touch till själva handlingen och skådespeleriet dem emellan.

Lugna systern Ida som spelas av Olivia Burgos Copcutt är en tydlig kontrast gentemot syskonet Emil, som alltid är i farten med sina upptåg. Men även oaktat detta faktum, så kan Ida få för sig att vara med på Emils hyss, t ex att bli upphissad i flaggstången. Det är också flera välkända karaktärer från klassikern vi fick se på scen. Så som t ex Krösa-Maja och Kommendoran som styrde och ställde i fattighuset (ja, vem minns inte henne?) som spelades av Elin Sandelius. Även en och en annan fattighjon, för så såg det ut då det begav sig när fattigdom skulle vårdas bort.

När föreställningen var till ända gav publiken en stående ovation i den ljumma och ljusa junikvällen och man kunde se många känslor från skådespelarna, som förtjänar att få stående ovationer för denna föreställning för hela familjen är mycket bra. Det är således bara att ta sig till Bellevueparken i Karlshamn denna sommar och med stor sannolikhet kommer ni att få vara med alltifrån stående ovationer och applåder och underhållande dråpligheter allt inramat i en föreställning väl i linje med Lindgrens bokserie. Ända fram till den 5 augusti går det att se Emils hyss i kubik i Lönneberga.

I Ronneby finns i sommar möjligheten att åka tillbaka i tiden till Ronneby anno 1564

by

Vad händer här? När borgmästare Hoffman samtalar med några av Ronnebyborna, är det några orostecken på gång?

Nej, inget kan ju rubba idyllen i det rika och välmående Ronneby när vi trätt in i sommaren 1564. Eller? (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Betyg: 4

Föreställning

Tisdagar kl. 18.00, vandringen utgår från Ronneby torg

Premiär 20 juni. Spelas även 27 juni, 11, 18, 25 juli, 1, 8, 15 augusti

Arrangör: Ronneby Folkteater

Tisdagskväll i Ronneby på slaget 18 samlades vi dryga 15-talet personer, för att under en dryg timme, få vara med om en dramatiserad stadsvandring anno 1564. En form av tidsresa i grupp skulle man kunna säga, det som rent fysikaliskt är i det närmaste helt omöjligt blir möjligt när Ronneby Folkteater under denna sommar under i stort sett varje tisdagskväll bjuder på en spännande historisk vandring från ca 1200-talet (för att få det historiska sammanhanget klart för oss) till 1564. Och vad som kom att utspela sig då när en hel medeltida dansk stad, ovetandes om det som komma skall, möter oss.

Stadsvandringen leddes av en erfaren och påläst guide, man får möjlighet att interagera med det som händer och det förhöjer upplevelsen av det vi fick vara med om. I de dramatiserade inslagen fick vi under kvällen möta invånare i tidstypisk klädsel i den välmående och rika staden Ronneby på sommaren före blodbadet 1564. Norrut ligger nämligen det svenska Småland (specifikt Värend, dagens Växjö) vars bönder kör ner sina skinn och sin boskap och i gengäld köper de sill från Östersjön – alltsammans inryms i det som benämns som Värendshandeln. En handel som inte föll ett antal svenska kungar i smaken, p g a bortfall av tullinkomster mm för Sverige.

Söderut ligger nämligen Östersjön, havet med både sillen och – på andra sidan – ligger de tyska handelsstäderna, som gärna köper oxar och garvat skinn. Det som ger Ronneby ett rejält inflöde med tull mm och staden blomstrar inga problem synes heller när vi, uppe i Bergslagen, fick stifta bekantskap med borgmästare Henrik Hoffman, Mogens Skinnare och dennes hustru Citze och flera andra Ronnebybor från då det begav sig. Men vid horisonten tornar orosmolnen upp sig, det sägs att den svenske kungen befinner sig i Kalmar. Rekommenderar att du tar dig till Ronneby, tisdag kväll i sommar, fram till den 15 augusti, för en spännande historisk vandring i Ronneby 1564.

Anna Vnuk är Bastarden: Ett hejdå till skammen av att vara oönskad. Urpremiär 26 januari 2024

by

Anna Vnuk. Foto: Märta Thisner.

Anna Vnuk intar Unga Klaras scen med den personliga föreställningen Anna Vnuk är Bastarden – ett hejdå till skammen av att vara oönskad. Urpremiär den 26 januari 2024. Manus och regi av Anna Vnuk. Från 15 år och upp. En produktion av Unga Klara i samarbete med Göteborgs Stadsteater.

Ett pressmeddelande berättar:
Anna Vnuk känner inte sin pappa. Det har hon aldrig gjort. Hon är en oönskad gäst i hans liv. Efter 49 år av undvikande så är det nu dags – hon ska försöka göra upp med någon som inte är där. Det är en epok som ska gå i graven och Anna ska säga hejdå till skammen över att ha blivit bortvald. Men det behövs vittnen, människor att dela ceremonin med. Som beskrivet av Anna själv:

– Jag har bestämt mig för att komma ut innan han dör. Jag går inte med på att vara nåns hemlighet längre, det är ingen hämnd eller så. Det är existentiellt för mig. Jag hoppas publiken ska känna tillförsikt till att man via konsten och gemenskap kan brösta det man känner sig maktlös inför.

Anna Vnuk är Bastarden handlar om att skapa sig själv. Om att pussla ihop de delar man blivit given och göra något eget. Det är en rolig, störig och kanske helande föreställning. Tillsammans med publiken och sina favoritdansare vill Anna Vnuk se om det går att använda dansen till att gro nya rötter. Och ge upprättelse till alla bastarder! Anna Vnuk utvecklar:

– Vi ska pyssla om bastarden, lyssna på henne, dansa med henne och till sist, när hon är redo så begraver vi henne. Det blir kul. Kom!

En produktion av Unga Klara i samarbete med Göteborgs Stadsteater, där uppsättningen har premiär den 5 april.

Unga Klara sätter up Romeo & Julia: om tonåringars revolt mot vuxenvärldens konflikter, premiär 12 oktober 2023

by

Mari Carrasco och Gustav Deinoff. Foto: Elvira Glänte.

Unga Klara sätter up Romeo & Julia: om tonåringars revolt mot vuxenvärldens konflikter, premiär 12 oktober 2023.

Ett pressmeddelande berättar:
Romeo & Julia är berättelsen om tonåringars kamp för rätten till en egen röst, i en värld av polarisering och nedärvt hat. Om den explosiva kraften hos unga och konsekvenserna av vuxenvärldens påtryckningar. Från 13 år och uppåt. Premiär den 12 oktober. I regi av Gustav Deinoff.

Verona, sent 1500-tal. Tonåringarna Romeo och Julia är kära, men fast i järngreppet av sina familjers ogrundade konflikter. I spelet mellan hat och kärlek leds de sedan mot det oundvikliga slutet.

Nio skådespelare för publiken till hettan och pulsen på Veronas gator genom Shakespeares originaltext, Mari Carrascos koreografi och Mikael Karlssons musik. Om Shakespeares klassiker säger Gustav:

– Mitt första möte med pjäsen var när vi spelade den i skolan i nian. Den har levt med mig sen dess och det känns fantastiskt att få sätta upp den för andra högstadieelever som den förhoppningsvis ska drabba lika hårt.

Under repetitionsperioden kommer en referensgrupp att återkommande få vara med i processarbetet inför premiären. Referensgruppen består av 30 personer med helt olika erfarenhetsgrad av teater. Under cirka sju tillfällen kommer de att få följa arbetet, ge sina reflektioner och delta i diskussioner kring pjäsens teman. Om referensgruppen säger Gustav:

– Vi jobbar ju alltid nära vår publik men den här gången kändes det extra viktigt att få samla en grupp som följer hela projektet. En grupp av olika åldrar och erfarenheter som kan bidra med tankar och reflektioner från många olika perspektiv.

Romeo & Julia är duon Gustav Deinoffs och Mari Carrascos tredje samarbete på Unga Klara, då de innan producerat Girls Will Make You Blush (2013) och Som man sår (2017).

Föreställningen turnerar för offentlig publik mellan Unga Klara och Helsingborgs Stadsteater under hösten 2023. Från januari 2024 följer sedan en nära två månader lång turné i Stockholm, Sundsvall och delar av Dalarna. Unga Klara i samproduktion med Helsingborgs Stadsteater och i samarbete med Dalateatern.

MEDVERKANDE
På scen Annika Kofoed, Myra Neander, Nina Rashid, Richard Sseruwagi, Karolina Mindell Kidanu, Klas Lagerlund, Sandra Medina, Mattias Lech, Lucas Carlsson (understudy), Viktor Carlsson (praktikant, Teaterhögskolan i Malmö)
Av (dramatiker) William Shakespeare
Översättare Göran O Eriksson
Regi Gustav Deinoff
Dramaturgi Erik Uddenberg
Koreografi Mari Carrasco
Scenografi Annika Tosti
Kostymdesign Annika Tosti
Maskdesign Lillebell Höglund
Kompositör Mikael Karlsson
Ljusdesign Mira Svanberg
Regiassistent Malin Nilsson
Grafisk form Parasto Backman
Teknisk chef Stephanie Burberry
Producent Sara Fors (Unga Klara), Atoosa Farahmand (praktikant, Stockholms konstnärliga högskola) och Peter Sunesson (Helsingborgs stadsteater)

Teaterkritik – Den stora skrivboken – stark, rak gestaltning om barns hantering av krig

by

Den stora skrivboken
Av Jon Fosse dramatiserad efter Ágota Kristóf roman Stora Skrivboken, samt en tidigare dramatisering av Marc van der Velden.
Regi Sofia Adrian Jupither, biträdande Julia Hackman
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Video Emi Stahl
Musik Michael Breschi
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli
Premiär på Dramaten 28 maj 2023

Det ”är helt biografiskt” säger Ágota Kristóf i intervjun från år 1999 som finns publicerad på Dramatens hemsida inför premiärkvällen. Men det var inte två pojkar, utan ”vad jag såg med min bror Jeno”, när vi hänvisades att bo på landet, säger hon. Inte heller flyttade de in hos mormor, men hon står för andra ”hårda kvinnor” de mötte där, förklarar hon. Och angående vad som hänt om hon inte flytt Ungern – tror Kristóf sig ha kunnat bli ”mindre ensam”, kanske lyckligare… Kvällens pjäs baseras på hennes verklighet när hon var runt tio år.

Många tankar och intryck blandas då jag – faktiskt själv läst romanen nyöversatt 2019 (den delen som ju är skriven ur pojkarna perspektiv) – och nu även sett Jon Fosses premiär i Sofia Adrian Jupithers regi. Hur iscensätter man ett så starkt original?

Tvillingpojkarna – som ju nedtecknar allt det ohyggliga de tvingas vänja sig vid – i en stor skrivbok – står där på scenen och talar till oss. Växelvis uttalar de orden med varannan mening fördelat. De står rakt upp och ner- till en början civiliserade i var sin vit skjorta – som med tiden blir smutsig på grund av dagar utan tvätt. Vi hör vad som händer dem i denna hårda tid. Vissa scener gestaltas. Till en början blir det kanske ett stelt spel, men upplägget växer under pjäsens gång. Händelser vi knappt orkar höra landar hos oss i publiken.

Vi upplever ett lantligt men fattigt och oroligt Ungern – här gestaltat mot en fondvägg av en dunkel skog vid en övervägande mörk scen. Medan krig rasar, soldater hittas döda sänds dessa barn ensamma till landsbygden. Föräldrarna är antingen vid fronten eller saknar mat o arbete i staden. Pojkarna överlämnas hastigt av sin mor och förväntas sedan klara miljöskiftet från stad till land. Utlämnade till en kärv kämpande mormor de aldrig träffat – som ryter ”horungar” efter dem – skapar de sig sin egen trogna följeslagare – enligt romanen – i form av texten i den stora skrivboken. Den blir ett slags ”vittne” eller någonting som följer med dem genom deras strapatser. Men här läses den upp. Kanske blir boken den förälder de var helt utan? I en slags lek tar de över att härda och uppfostra sig själva. De filar av sina känslospröt så pass att de inte tvekar att offra sin egen far. ”Slå oss” ropar de till mormor ena stunden… andra stunden lär de sig döda hönor eller hänga katter för att komma över sina rädslor.

Pjäsen låter lagom många händelser stiliserat bli förstådda ur romanens grundtext, på ett avvägt sätt. Skådespelarna agerar naket så händelserna når oss utan pardon.

Mina tankar går till Brechts Mutter Kurage – i talkörerna – i upplägget av barnens röster men också med tanke på de tydliga – lite främmandegjorda – men ändå sammansatta – karaktärerna. Vi upplever den skenheliga men också generösa prästen, kärva men också någon stans varma rytande mormodern, kvinnliga och mjuka lismande förövaren och desperata – ständigt jagade – utnyttjade harmynta byflickan. Tvillingarna noterar, agerar, överlever.

Irakisk Kristus på Galeasen tog ett annat grepp för att gestalta krigsupplevelser. Här visades kaos o förvirring… desperation och snabba val ur de vuxnas perspektiv. I Dramatens Stora Skrivboken följer vi ur psykologiskt perspektiv, sakta hur en traumatisering växer fram hos två barn – när otryggheten blir för stor att bära och enda vägen ut är att självmant sluta reagera och bara agera (för överlevnad).

Är det nu så att vi svenskar är distanserade – fredsskadade – som sades under pandemin – och nu återigen hörs yra genom röster och spekulera kring gröt och fattigas matvanor – så kan inte den här pjäsen komma mer än lägligt.