Teater

Hamlet
Av William Shakespeare i fri bearbetning av Mattias Andersson
Regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Maja Kall
Musik och ljuddesign Anna Sóley Tryggvádottir
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Mimmi Lindell
Medverkande Gustav Lindh, Gizem Erdogan, Danilo Bejarano, Thomas Hanzon, Anna Björk, Mustafa Al-Mashhadani, Nemanja Stojanovic, Sten-Johan Hedman m fl
Nypremiär på Stora scenen på Dramaten 3 oktober 2026

Hamlet är ett trumfkort för Dramaten i höst. Efter en helt utsåld spelperiod på Elverket har föreställningen efterlängtad nypremiär på Stora scenen. Publiktrycket är förståeligt. Det är en fantastisk, märgfull tolkning av Shakespeares tragedi med Gustav Lindh som explosivt nervknippe i titelrollen.

För att en klassiker ska kännas relevant och överraskande krävs att regissören både skildrar pjäsens tematik och tar den in i samtiden. Den balansakten klarar Mattias Andersson excellent.

Denna Hamlet, i fri bearbetning av regissören, är ett drama som riktas speciellt till en ung generation. Den är en häxkittel av hämndbegär, offerskap, våld, maktlystnad och krigets vansinne framförd med hög puls och stor energi. Karaktärernas bevekelsegrunder klargörs liksom det motsägelsefulla hos människan.

Berättelsen slipas elegant likt en diamant. Gnistrande av ljus för de som har makten och rör sig i pampiga boningar åtskilda från all död och lidande som deras begär att erövra nya territorier och attackera de ”kackerlackor” som hotar deras land. Stenhård utan nåd för de som tvingas lyda maktens befallningar, dra ut i orättfärdiga krig eller lider nöd på hemmaplan.

Gustav Lindh är ett lysande val som den unge prinsen av Danmark med elasticitet både i tanke och kropp. Det är fascinerande att följa hans gestaltning av den frustration och vrede som växer i Hamlet och kräver att få utlopp. Hans farbror Claudius har ju dödat hans pappa och gift om sig med hans mamma. Nu regerar denne landet med Gertrud vid sin sida som frånvänd och till synes närmast loj hustru. Vad ska Hamlet göra? Hans pappas vålnad manar honom att hämnas mordet, men förmår han verkligen det?

Ångesten rider Hamlet. Dessutom börjar han anklaga även sin bäste vän Horatio för att gå maktens ärenden. När han av misstag blir en mördare börjar tanken att begå självmord kännas som en möjlig utväg.

Ofelia – med stram stolthet och känslighet spelad av Gizem Erdogan – brukar vanligen framstå som ett viljelöst offer som sörjer den kärlek Hamlet har hyst för henne. Men i denna tolkning får hon en betydligt intressantare roll. Ofelia vill själva bryta med Hamlet som hon avfärdande kallar en tönt. Hon fylls också av tankar på att ta värvning för att hämnas de soldater som i förra kriget våldtog och dödade hennes mamma.

Claudius gestaltas pregnant med slirig framtoning av Danilo Bejarano- den ende som är ny i ensemblen. Det är ett lysande porträtt av en uppblåst skurk och pajas som under ytan är obarmhärtigt grym. Han kallar unga män som ger sig ut i krig för hjältar och önskar dem lycka till fast han vet att många av dem strax kommer att stupa.

Helst ägnar sig Claudius åt att spela golf och festa hejdlöst med vänner i gyllene salar. Makan Gertrud betraktar han överseende som en lyxhustru utan egen vilja. Men Hamlets närmast galna agerande skrämmer honom. Hennes oberäknelige son måste hållas under sträng övervakning och helst försvinna bort ur hans åsyn.

Gertrud – stillsamt och med spröd utstrålning spelad av Anna Björk- får i en scen chans att förklara sitt giftermål med Claudius och sin starka kärlek till Hamlet. Men inte ens hon förmår hjälpa sin son.

En nödvändig kontrast i dramat är Polonius. Han står för förnuftets röst. Rollen spelas trovärdigt och älskansvärt av Thomas Hanzon. Polonius har varit ute i krig och vet hur fruktansvärt det är. Att sonen Laertes tagit värvning fyller honom med djup smärta. Samtidigt är Polonius underkuvad rådgivare till makten och lyder befallningar även när det gäller hur han ska behandla sin dotter Ofelia och påverka hennes relation med Hamlet.

Föreställningen vrids hela tiden åt som av en järnhand. Både Hamlet och Ofelia störtar ned i fasa och sorg och hon väljer att avsluta sitt liv. När Laertes – skickligt gestaltad av Nemanja Stojanovic – återvänder från kriget vill han utkräva hämnd för det Hamlet gjort mot hans familj. Det blir en ruggig sådan som påminner om domedagsklockan som löd när publiken bänkade sig.

Scenografin i Hamlet är snillrik och fungerar väl att överflyttas från Elverket – även om jag saknar dess sakrala scenrum som gav ett extra allvar åt handlingen. Kungen regerar från en tron över ett hav av fallna soldater. I fonden öppnas bakom en ridå en sal där de välbesuttna festar. Mot slutet rivs tronen och blir en mörk grav för okända soldater och osaliga andar.

Som en bro över den nattsvarta tragiken finns en innerlig bön om att det måste gå att finna en väg till en barmhärtig fredlig värld. Det ryms också några välbehövliga andningspauser, stunder av humor.

Hamlet i Mattias Anderssons regi är en av de främsta klassikertolkningarna på senare år. Vare sig man har sett en rad Hamletuppsättningar eller för första gången ger sig i kast med Shakespeares drama är det en omskakande upplevelse. Därtill är det ett gyllene tillfälle att se skådespelare som agerar på topp. Så här strålande kan det fungera när ensemblen känner sig trygg i att både texten och regikonceptet håller hög klass.