Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Mot alla odds? – perfekt som present till var och en som är öppen för att fundera kring de existentiella frågorna

by

Mot alla odds? – när hjärnan tvivlar men hjärtat vill tro
Författare: Stefan Edman
Utgiven: 2017-10
ISBN: 9789152636978
Förlag: Verbum AB

De allra bästa böckerna är de som dröjer sig kvar länge i minnet och som får en att fundera vidare kring bokens frågor. En bok som blir som en del av ens egen tankevärld. Det gör Stefan Edmans fantastiska ”Mot alla odds?” där han i sex essäer filosoferar och delar med sig av sina funderingar, tankar och ställningstaganden kring frågor om Gud och livet och världen och vetenskapen. Han är själv naturvetenskapsman och kan sitt ämne. Den ateistiska humanist som läser den med öppet sinne och stannar kvar i sitt blinda troende av vetenskapens allsmäktighet måste vara analfabet.

Vetenskapen har gjort mycket gott för mänskligheten. Men den vetenskapsperson som fortfarande tror att vetenskapen har alla svar, den är inte särskilt intelligent eller kunnig. Vetenskapen har så oändligt mycket kvar att upptäcka och så mycket den aldrig kan förklara eller fånga in med våra begränsade sinnen och verktyg.

Å andra sidan har religioner inte heller svar på allt. Om Gud är allsmäktig, som många religioner säger, hur kan en så mäktig gudskraft tillåta så mycket ont som sker?

Stefan Edman ser på ämnet vetenskap kontra gudstro ur flera synvinklar. Han tar på ett ärligt och ömdjukt, men också oerhört kunnigt sätt, upp ämnet.

En jordbävning inträffade allhelgonadagen 1 november 1755 i Lissabon i Portugal. Den startade i havet nära Lissabon. Skalvets epicentrum har beräknats ha legat 200 kilometer sydväst om Kap Sankt Vincent, och man tror att jordbävningen var i närheten av nio på Richterskalan. Jordbävningen försvagade, genom sin omfattning, Portugal som land och inverkade menligt på landets stormaktsambitioner.

Människor var samlade i kyrkor för att fira gudstjänst men många tusentals dog av skalvet och av de enorma vågor som skalvet orsakade. Kanske var det denna naturkatastrof som startade sekulariseringen av västvärlden?

Människor började ifrågasätta: hur kan en gud ha skapat världen och vara allsmäktig och tillåta sådana katastrofer? Frågan är evig. Människor har ställt sig den i alla tider.

De sex essäerna har följande rubriker och underrubriker:
Hjärnan tvivlar men hjärtat vill tro – Guds tystnad och världens lidande
Universum är människovänligt – Är det därför vi finns till?
Gudar – redan 70.000 år före Kristus? – Så blev vi Homo religiosus
Frihetsfightr och furstefjäskare – Har vi någon glädje av Luther idag?
En jord, en mänsklighet – Kan religionernas kärleksbudskap hjälpa oss?
Störst är kärleken – Religiös eller bara människa?

De sex ämnena tar han itu med kunnigt och mina egna tankar fortsätter att reflektera vidare. Boken är perfekt som julklapp eller present till var och en som är öppen för de existentiella frågorna.

Stefan Edman är en duktig skribent. Språket är vackert och en njutning av läsa, dessutom är boken vackert formgivet och i ett härlig behändigt format som är lätt att bära med sig och läsa på bussen, i tunnelbanan, i väntan på tåg.

Jag har recenserat denna bok också på Om liv och död.

Fakta om Stefan Edman (från wikipedia):
Stefan Edman, född 11 april 1946 i Göteborg, är en svensk biolog och författare. Han blev fil.mag. vid Göteborgs universitet 1970, med ämnena zoologi, botanik, kemi, naturgeografi och oceanografi. Han var lärare i ekologi, kemi med flera ämnen vid S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö 1975-1995.

Sedan 1990 har Stefan Edman varit frilansande på heltid på temat hållbar utveckling och miljö; det innefattar bokskrivande, medverkan som krönikör i ett flertal tidningar samt flitig medverkan som föreläsare på kommuner, företag, universitet runtom i Sverige. Åren 1996-1998 var han statsministerns miljörådgivare i statsrådsberedningen och därefter politiskt sakkunnig i miljödepartementet 1999-2001. 2004-2005 var han regeringens enmansutredare om hållbar konsumtion, vilket resulterade i delbetänkandet Hållbara laster – konsumtion för en ljusare framtid samt slutbetänkandet Bilen Biffen Bostaden – hållbara laster, smartare konsumtion. Våren 2006 var Edman generalsekreterare i Göran Persson expertgrupp ”Oljekommissionen”, vilket resulterade i skriften På väg mot ett oljefritt Sverige.

Om du vill veta om om Stefan Edman kan du kolla in hans hemsida, här.

Bokrecension: Slugger av Martin Holmén: Läs

by

Slugger
Författare Martin Holmén
Utgiven: 2017-10
ISBN: 9789100145613
Förlag Albert Bonniers Förlag

Med Slugger avslutar Martin Holmén trilogin om Harry ”Kvisten” Kvists synnerligen vedervärdiga vedermödor i ett 1930-tals-Stockholm präglat av depression, fattigdom och klassförtryck. Första boken, Clinch, kom 2015 och följdes av Nere för räkning förra året.

Kvisten blev tidigt föräldralös, bortauktionerades som fattighjon, blev regelbundet misshandlad av den bonde som ropat in honom, och sedermera sönderslagen i boxningsringen och av några tjogtal plitar under de återkommande vistelserna på Långholmen för sitt ”bögeri”. Med modernt språkbruk skulle vi nog kunna säga att Kvisten lever med posttraumatiskt stressyndrom. Nu livnär han sig som indrivare med hjälp av det livets hårda skola verkligen lärt honom något om; våldet. Hur man använder det och hur man uthärdar det.

Kvisten är, milt sagt, inget moraliskt rättesnöre. Han tvekar inte (särskilt länge) över att slå en ledbruten och utsvulten gammal arbetare sönder och samman över en småskuld till någon krämare. Men han njuter inte av det. Njuter gör han bara när han slår uppåt, mot förtryckarna, mot brutala hallickar, fascistiska poliser, självgoda överklassmän. Han upptäckte den speciella – bräckliga, tillfälliga, men högst verkliga – självupprättelse bara våldet kan ge när han första gången vågade slå tillbaka mot den brutale bonde som använt honom som barnslav och anvisat honom sängplats i svinstian. Man kommer att tänka på vad Frantz Fanon skrev om våldets psykologiska funktion i förtryckta folks befrielsekamp.

Någonstans därinne i Kvistens ofta dimmiga, men också begåvade, hjärna finns också både samvete och medkänsla. Tyvärr, för honom själv, vill man tillägga. För i Kvistens värld går sällan en god handling ostraffad.

Det talas ibland om ”Nordic noir” när nordisk litteratur och film ska lanseras utomlands. Men få verk förtjänar egentligen beteckningen. Oftast räcker det med lite ytlig cynism, en återanvänd mordintrig och en trött kommissarie som, trots stereotypa karaktärsbrister, agerar moraliskt ankare från en tryggt medelklassig mellannivå. Svart som en kaffe latte ungefär. Martin Holmén däremot, är noir på riktigt. Han skriver om världen ur ett underifrånperspektiv lika becksvart som tjäran i Kvistens sönderrökta lungor. Det andas lika delar Dashiell Hammett och Jean Genet, med ruttnande dofter från Louis-Ferdinand Céline som extra krydda.

Ur detta asfaltsperspektiv, och med hjälp av en fiktiv och mycket välkonstruerad gangsterkrigsintrig, presenterar Holmén ett bara alltför realistiskt och välbekant klassamhälle, där såväl storfinansen som kungahuset och den spirande fascismen syns i bild. Om valet av epok och jämförelser med idag säger författaren själv: ”Naturligtvis finns det paralleller. Utsatta grupper i samhället blir allt mer utsatta, de populistiska högervindarna blåser friskare än någonsin och motsättningarna tycks bara öka. Det börjar lukta desperation igen.”

Läs.

Bokrecension: Hastigheten av Jörgen Gassilewski – textens stil står iväg för innehållet

by

Hastigheten
Författare Jörgen Gassilewski
Utgiven: 2017-04
Formgivare: Jan Biberg
ISBN: 9789100159085
Förlag: Albert Bonniers förlag

Hastigheten av Jörgen Gassilewski är en av de sex böcker som nominerats till Augustpriset i år i den skönlitterära kategorin. Det är en roman som är en slags mellanform av skönlitteratur och dikt om folkmordet i Rwanda 1994, ett viktigt ämne som kanske förlorar på det experimentella sättet att skriva där perspektivet varierar mellan första, andra och tredje person. Bokförlaget menar att detta ger framställningen karaktär av förhörssituation. Jag tror att sättet att berätta snarare hindrar oss som läsare att ta till oss det som skildras, att det experimentella skrivsättet skymmer sikten emellanåt.

Hastigheten utspelar sig under folkmordet i Rwanda, april–juli 1994. Handlingen kretsar kring en ung kvinna, nittonåriga Marie-Louise, som är tutsi och romanen följer hennes liv tillsammans med cykelreparatören Félicien, som är hutu. I distriktet Nyamata där de bor ska fem av sex tutsier komma att dödas av sina hutugrannar, och efteråt ställs Marie-Louise inför rätta.
Jörgen Gassilewski skildrar ett porträtt av en ung kvinna i en extrem situation.

Jörgen Gassilewski, född 18 september 1961 i Göteborg, är poet, bildkonstnär och författare. Hastigheten är inte hans första Augustpris-nominering. 2006 blev Jörgen Gassilewski nominerad till Augustpriset för sin roman Göteborgshändelserna, också det en semi-dokumentära roman. Göteborgshändelserna utspelar sig under protesterna mot toppmötet 2001 och i den undersöker Gassilewski makten och vanmakten, massans mekanik och individens ansvar, precis som i Hastigheten.

Jörgen Gassilewski debuterade som poet med diktsamlingen Du 1987. Han har ett unikt eget poetiskt sätt att skapa såväl bilder som dikter och annan litteratur. Hans dikter karaktäriseras av komprimerade bildrika scenerier. Olika sätt att se på händelsen och olika världar ställts bredvid varandra och övergår i varandra.

Det är modernt just nu att skriva romaner utan kapitel, eller att indelningen är väldigt sublim och en del avsnitt är jättelånga. Flera av förra årets Augustpris-nominerade romaner hade sådant upplägg. Ibland är det en fördel för en bok att bryta det traditionella sättet att lägga upp och dela in en berättelse. När det gäller ”Hastigheten” av Jörgen Gassilewski känner jag att romanen har ett viktigt och allvarligt ämne som delvis förlorar på att den bryter med hur romaner byggs upp. Berättelsen pendlar hela tiden, samma person skildras som jag, som du, som hon.

Det jag irriterar mig på ännu mer är att denna person skildras som mindre vetande. Hon/du/jag springer och rätt som det är råkar hon/du/jag hitta en man som hon/du/jag har sex med och sedan bor hos. Allt skildrat som om allt sker som vi tänker oss ett djur råkar hamna i olika situationer, utan att tänka.

Jag är övertygad om att även människor som lever i krigstillstånd fungerar som tänkande intelligenta varelser. Det är i alla fall min erfarenhet och jag har under min uppväxt fått höra många verklighetsskildringar från människor som växt upp under krig.

Sex människor med funktionsvariationer berättar om sin väg till arbete i boken Självklart

by

I den nya boken SJÄLVKLART – Berättelser rakt in i socialpolitikdebatten berättar sex personer med funktionsvariationer om sin väg in på arbetsmarknaden.

Ett pressmeddelande berättar:
– Trots att arbetsmarknaden är starkare än på länge står fortfarande en grupp utanför. Att få en anställning är särskilt svårt för de som lever med en funktionsvariation. Så behöver det inte vara, säger Åsa Maria Andersson, vd för Misa AB, som arbetar med arbetsintegrering,.

I boken SJÄLVKLART – berättelser rakt in i socialpolitikdebatten berättar sex personer om hur de funnit sin plats i arbetslivet. Syftet med boken är att ge beslutsfattare och arbetsgivare inspiration att göra det möjligt för fler att vara en del av ett fungerande arbetsliv.

I boken får du bland annat möta Emma från Stockholm. Emma går upp tidigt och arbetar på ett hunddagis. Hon har diagnoserna Aspergers syndrom och ADD, tidigare var hon hemmasittare och hade vänt på dygnet. Gemensamt för Emma och de andra som berättar i boken är att de fått ett individuellt utformat stöd från Misa.

– Jag mår bättre nu, har fått vänner och är mycket gladare. Och ärligt talat – nu förstår jag att det är så här som livet ska kännas, berättar Emma.

I boken porträtteras:
– Fredrik som arbetar på Ikea med att montera möbler. Han har inlärningssvårigheter och dyslexi.
– Emma som arbetar på ett hunddagis med sikte på att arbeta på Tullverket. Hon har diagnoserna Aspergers syndrom och ADD.
– Julia som deltar i daglig verksamhet på ett äldreboende. Hon har en förvärvad hjärnskada.
– Claudia som arbetar på en förskola. Hon kunde efter flera år i landet nästan ingen svenska när hon drabbades av diskbråck.
– Göran som arbetar som föreläsare och driver fritidsverksamheter vid sidan om. Han har Noonans syndrom.
– Alexander som är en sångfågel och teaterapa som deltar i daglig verksamhet. Han har diagnoserna autism och Tourettes syndrom.

Om Misa
Inom Misa utgår vi från personens individuella förutsättningar, lust och intressen. Vi möter varje person där han/hon befinner sig och fokuserar på att ge ett sammanhållet stöd på resan mot ett arbete. En god relation mellan den som söker jobb och den som ger stöd är en avgörande framgångsfaktor. Vi är övertygade om att fler kan få vara en del av arbetslivet och samhället om de får rätt stöd. Det borde vara en självklar investering för framtiden och samhället!

Här kan du läsa mer om boken Självklart.

Bokrecension: Rosor Skador – Vissa avsnitt är så bra att jag känner mig förflyttad till en avdelning med demenssjuka och jag sitter där och är en av dem

by

Rosor Skador
Författare Jenny Tunedal
Formgivare: Johanne Hjorthol
ISBN: 9789146232766
Förlag: Wahlström Widstrand
Utgiven 2017-01

Rosor Skador är Jenny Tunedals femte publicerade lyrikbok. Att poesi nomineras till Augustpriset är inte det vanligaste, även om en och annan lyrikbok blir nominerad. Jenny Tunedals poetiska skildring av sjukdomen Alzheimers nominerades i år, 2017, till Augustpriset i den skönlitterära kategorin.

I boken tar hon itu med demens både språkligt och relationellt. Det sammanfattas bra på bokbutikens hemsidan: Relationen mellan mor och dotter blir i den här boken utgångspunkten för ett försök att tänka över kärlek, beroende, utsatthet och makt. Sjukdomen, den skadade hjärnans skadade språk och reaktioner, blir ett försök att skriva fram en polyfon poesi, en sorts mångstämmig sorgesång som egentligen inte kan sjunga.

Jenny Tunedal skildrar sin mammas demenssjukdom men också Alois Alzheimer, den forskare som först beskrev sjukdomen, och Auguste Deter, den första patient som diagnosticerades med Alzheimers. I en del av boken har hon valt att skildra dessa tre perspektiv också utifrån dramat King Lear.

Jag är inte helt säker på hur lyckat det blir just med King Lear-biten. Kanske blir det lite för många ingredienser. Fast å andra sidan är bra lyrik ofta något som tar lite tid att sjunka in. Det är mycket möjligt att om jag plockar fram Shakespeares King Lear och läser den och sedan läser om Jenny Tunedals ”Rosor Skador” – att jag då får en större känsla för denna del av diktsamlingen.

Det som fascinerar mig mest i diktsamlingen är hur hon språkligt skildrar det sätt en demenssjuk kan se på det som händer. Vissa avsnitt är så bra att jag känner mig förflyttad till en avdelning med demenssjuka och jag sitter där och är en av dem.

Tue Andersen Nexø som recenserar boken i Aftonbladet uttrycker detta mycket bra:
Kanske vore det mer exakt att säga att Rosor skador visar oss själva demensen som ett helvete, som ett tillstånd där man samtidigt är både död och inte död. Rädslan och förvirringen; den gamla, slitna kroppen är kvar, men de trådar som binder den till nuet, till andra människor, är försvunna. Som det står vid ett tillfälle: ”Den som älskar nätter älskar inte sådana här nätter”.

Min mamma hade en demenssjukdom de sista åren i sitt liv och de sista veckorna i sitt liv och hennes sista julafton tillbringade hon på en avdelning för demenssjuka på ett äldreboende. Jag var där och besökte henne då. Jag var där tillsammans med min yngste son, vi åkte buss i en snöstorms-härjat landsbygdsområde utanför Göteborg. Det jag upplevde då har ristat in sig knivskarpt i min minnesbank.

Det är flera skäl till att denna julafton finns kvar så klar inom mig. Det var den sista julen för både min yngste son och min mor. Min yngste son dog några veckor efteråt och mamma lade av att vilja leva när han gick ur tiden, hon dog fyra veckor efter honom. Detta är skälet till att jag började läsa denna diktsamling.

Jag ska läsa samtliga sex av de böcker som är nominerade i den skönlitterära kategorin och jga valde att läsa denna först. Jag tänkte att den skulle tala till mig lite extra eftersom jag väntade mig mycket sorg i diktsamlingen.

Delvis motsvarade den mina förväntningar, när det handlar om skildringen av demens. Men när det gäller sorgen är det en helt annan slags sorg att sakta se en människa försvinna, som i en demenssjukdom, och att blixtsnabbt förlora en son och strax därefter en mamma som dör av brustet hjärta. Därför var det flera delar av diktsamlingen som inte berörde mig riktigt medan andra grep mig starkt. Kanske är det ofta så med diktsamlingar, de talar ju på så många fler sätt än med orden. Det handlar om ordens och meningsbyggnaderna, om rytmen i orden, ibland om bokstäverna …

Relationen mellan mor och dotter är utgångspunkten skildra livet, åldrandet, kärlek, beroende, utsatthet och makt. Sjukdomen, den skadade hjärnans skadade språk och reaktioner, blir ett sätt, ett språk att skapa fram en polyfon poesi, en mångstämmig sorgesång.

Jan Karlsson i Kristiansstadsbladet tycker att diktsan´mlingen är Jenny Tundeals bästa hittills:
Jenny Tunedals femte diktverk, ”Rosor skador”, är också hennes bästa. Det turnerar kärlek och fångenskap, rosor och törnen, längtan och förlust. Inte minst uppehåller sig verket kring det främlingskap som är människans i allmänhet och den demensdrabbades och hennes närmastes i synnerhet.