Swing Time
Författare: Zadie Smith
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-016927-5
Zadie Smiths senaste roman, Swing Time, har blivit hyllad och kallad hennes bästa – med all rätt, det är en bred och inträngande roman som behandlar klass, ras och kön och rör sig över flera decennier och kontinenter i en allt mer globaliserad värld utan att någonsin förlora fokus på skildringen av de människor och de öden som skildras.
Med utgångspunkt i Smiths nordvästra London på 1980-talet startar berättelsen om vänskapen mellan två flickor i tioårsåldern som båda älskar dans. Till skillnad från bästa vännen Tracey saknar berättarjaget förutsättningar för att nå framgång som dansare – lärarinnan visar hur hennes fotavtryck blir helt platta – men är minst lika passionerad i sökandet efter musik, rytmer, efter svarta artister och filmer som visar också andra stjärnor än vita.
Det är en ärlig och exakt skildring av livet i och kring de kommunala bostadshusen i ett av storstadens mindre välbeställda områden. Varken förskönande eller någon beskrivning av misär, bara rättframt och med öppna ögon skildrat av den som var där och långt senare kan förmedla det hon sett och de mönster som finns. Och det är fantastiska skildringar av det lilla livet, av relationen till föräldrarna men framför allt till den bästa kamraten.
Flickorna delar även erfarenheten av att ha en vit förälder och en svart, av att vara ”halvblod”. Men är också tidigt medvetna om skillnaderna mellan dem, något modern är noga med att betona: Tracey är uppfostrad på ett annat, underförstått sämre, vis och inte alls lika smart – platta fötter är enligt mamman inget hinder för att förflytta sig till den värld hon strävar efter både för sin egen del och för dotterns.
Bokens mamma är, liksom författaren Zadie Smiths egen mamma, född i Jamaica och invandrad till London. Romanen är också dedikerad till modern. Porträttet är mångfasetterat men ytterst är det modern som från början till slutet står för den (sociala) rörelse som kommer dottern till del. Det är så levande berättat att det går att känna moderns andetag, lukterna i det lilla köket där modern försöker tillaga mat som ”är rätt” eller ”spännande, något med ockra”. Men oftast får utbrott på tiden matlagningen tar från hennes studier (till skillnad från Traceys mamma som bestämmer att det blir Findus pannkakor och sedan genomför uppvärmningen seriöst.)
Slump och möjligheter till studier förändrar världen för bokens barndomsvänner. Den ena blir assistent till en världsstjärna i MTV-åldern, den andra kvar i barndomsstaden där drömmarna om danskarriären blir allt mer fjärren genom barnafödande, svek och något mörkt och hotfullt som tynger ner tillvaron i nuet.
Det är bland annat det som romanens jag återvänder till för att utforska, både fysiskt och i minnet. Vad var det som hände, vad formade henne och Tracey – och vad formar historien?
Perspektiven förskjuts, från Londons arbetarkvarter till New York och Västafrika, från barnets syn till den vuxna kvinnans. Zadie Smith följer tankemönster och trådar från barndomen och ser strukturerna. Och inte minst rytmerna. ”När musiken förändras, förändras också dansen” för att använda det ordspråk hos hausafolket i Västafrika som författaren själv väljer att lyfta.
Tänk om du kunde vara Katniss i Hungerspelen – på riktigt? Coolt, va? Fast sedan kommer du på att du ju inte kan skjuta med pil och båge eller klättra i träd som hon, och inte har hennes överlevnadskunskaper … För Violet och hennes kompisar är det inte Hungerspelen utan boken och filmen Galgdansen som gäller. De skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – Violet och hennes vänner transporteras till The Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld. Men berättelser har en tendens att få ett eget liv.
Thrillerns mästare Harlan Coben levererar ytterligare en spännings roman som av många kritiker anses vara hans bästa hittills.
En adrenalinfylld bladvändarthriller och gripande skildring av moderskap.
Första biografin om Elizabeth II på svenska!
Den sista gången jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gången jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag går och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator låter du mig gå och jag gör det, jag går, för allra sista gången går jag ifrån dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer.
Det viktigaste i mitt liv har varit det oavslutade, det
Mycket talar emot dikten.
Nästan två veckor för tidigt, den 3 mars 1947, föds en liten pojke på Beth Israel-sjukhuset i New Jersey. Han är Rose och Stanley Fergusons efterlängtade första barn, och han får namnet Archibald Isaac Ferguson. Från det ögonblicket förgrenar sig berättelsen om Archie Ferguson i fyra olika riktningar. Fyra pojkar, som egentligen är en och samma, växer upp i femtio- och sextiotalets USA och lever fyra parallella men olika liv. I en version omkommer Fergusons far i en brand, i en annan skiljer sig hans föräldrar, i den ena förlorar Ferguson två av fingrarna på sin vänsterhand, i en annan har han en framgångsrik sportkarriär. Varje Ferguson faller för den oemotståndliga Amy Schneiderman, men berättelsen om Amy och Ferguson är ny varje gång.
Liten bergspredikan för socialister skriver Göran Greider det långa tal till socialdemokratin och vänstern som ska ge dem hopp och skapa möjlighet för vänstern att växa igen. Det innehåller de krav som Stefan Löfven borde ställa på sig själv och sin rörelse, de frågor om jämlikhet som Socialdemokraterna borde driva för att ingjuta hopp i den brett definierade arbetarklassen och få förutsättningar att förändra Sverige. Det är det röda och gröna tal som Löfven borde hålla 1 maj 2018 inför valrörelsen.
