Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bree Tanners andra liv och Twilightsagan som den såg ut i författarens huvud

by

Ytterligare två böcker har givits ut i den populära Twilight-serien.

Den ena är en grafisk version av den första boken i serien, Om jag kunde drömma. Illustrationerna är gjorda av Young Kim och det är tänkt att de ska visa hur boken såg ut i författaren Stephanie Meyers huvud.

Så här säger Stephanie Meyer:

”Det har varit ett nöje att arbeta med denna nya tolkning av Om jag kunde drömma. Young har gjort ett fantastiskt arbete med att transformera orden jag har skrivit till vackra bilder. Personerna och platserna ligger mycket nära dem som jag hade i tankarna när jag skrev serien”

Den andra boken som släptts är en helt ny historia. Bree Tanners andra liv handlar om den nyfödda vampyren Bree Tanner, som först dök upp i Ljudet av ditt hjärta. Vi får följa vampyrernas jakt på Bella och familjen Cullen ända till det oförglömliga slutet.

Dagens Nyheter har recenserat boken och tycker den är hårdare, mörkare och mer actionfylld än de tidigare böckerna..

Bree Tanners andra liv, eller The Short Second Life of Bree Tanner som den heter på originalspråket, finns fritt tillgänglig på nätet fram tills den 5 juli.

Dessutom har ju den tredje filmen Eclipse svensk biopremiär den 30 juni.

Här kan du se trailern:

Titel: Om jag kundre drömma, del 1
ISBN: 978-91-32-15919-0

Titel: Bree Tanners andra liv
ISBN: 978-91-32-15921-3

Hos Kulturbloggen får du rejäl rabatt på Patti Smiths bok "Just Kids"

by

Patti Smiths biografi ”Just Kids” som kom i våras fick mig att minnas mycket från min ungdom. Patti Smith berättar om när hon och Robert Mapplethorpe träffades som 20-åringar i New York, levde tillsammans och lärde känna den konsnärliga delen av rockvärlden och författarvärlden.
Kulturbloggens yngre medarbetare, som också läst boken, tyckte också om den. Fast av andra skäl. Mycket för att den ger en inblick i livet bland artister som idag är legendariska.

Kulturbloggen var utlovad en intervju med Patti Smith i maj. Hon skulle komma till Stockholm för att prata om sin bok. Men hon blev krasslig och kom inte. Vad jag hört ska hon vara återställd och kommer till Peace & Love-festivalen i sommar.

Nu har alla Kulturbloggens besökare ett erbjudande att få köpa boken ”Just Kids” till mycket rabatterat pris. Det handlar om den fina utgåvan som även innehåller en musik-CD. Priset för den som beställer via Kulturbloggen är 200 kronor (+pack och porto 30 kronor).
Ordinarie pris vid beställning hos bokförlaget är 334+ 30 idag.

Här är länken till boksidan för erbjudandet gäller.
Ni skriver in ”kulturbloggen” vid beställning på brombergs.se.
Obs: när du kommer dit syns det ordinarie priset: efter att man klickat på köp kan man fylla koden och vips så ändras priset.

Erbjudandet gäller alltså fram till och med 31 juni (ger bästa priset man kan få)

Låtarna på skivan:
Gloria
Because the night
Paths That Cross
The Jackson Song
People Have The Power
Wild Leaves

—-
Nej, Kulturbloggen tjänar inget ekonomiskt på det, vi får inte del i rabatten eller något. Det är däremot kul att våra besökare kan få rabatt på en sådan underbar bok.

Här berättade jag om boken.
Här är DN.s recension.
Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Bok.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Svedd av Sandra Gustafsson visar en ruskig värld

by


Helena är en kvinna som från barnsben blivit grymt sviken av vuxna och av människor. Det har påverkat henne så hon själv gjort grymma utagerande handlingar. Hennes handlingar riktigt skriker om hjälp.

Boken börjar när den snart 40-åriga Helena hamnat bakom någon form av galler och ska hos en psykolog rensa i sitt inre.

Sandra Gustafsson skriver mycket bra, jag kommer så nära Helena att det skrämmer mig. Jag känner hennes utsatthet in på skinnet och in i märgen. Författaren använder rytmen i ord som ett verktyg för att säga något inte bara i ord utan med känslor.

Boken borde vara obligatorisk för alla som arbetar med utsatta människor. Varenda socialarbetare, psykolog och psykiatriker borde läsa romanen. Jag kan inte säga för mycket, för då blir det en spoiler, jag kan inte avsluta bokens slut.

Sakta får vi se mer och mer av vad Helena varit med om som barn och hur hon blivit bemött, hur vuxna blundat för det hon utsatts för. Psykologen hon träffar får henne att mer och mer se in i sitt inre.
Men när det sedan närmar sig den hemska sanningen: hur klarar psykologen att möta och förstå? Eller kommer skygglapparna på där?

Sandra Gustafsson, författaren är en duktig bloggare, en av de som bloggade långt innan den stora blogghajpen kom. Jag har följt hennes blogg sedan dess. Här bloggar hon före releasefesten för boken. Jag hade äran att vara inbjuden och är glad för det. Men jag mådde inte bra och kunde inte komma. Men nu har jag i alla fall läst boken.

Svedd är hennes skönlitterära debut, men Sandra Gustafsson debuterade 2006 med ”Maskrosungen”, en självbiografisk berättelse om att växa upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.

Svedd
Författare: Sandra Gustafsson
ISBN10: 9170028125
ISBN13: 9789170028120

Relaterat: En bokcirkel för alla är nyfiken på boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Astrid Lindgren-priset bjuder med armbågen – eller denna stolpe kan vara drottningen

by


Pelaren på bilden kommer från pendeltågsstationen i Stockholm. Men det skulle kunna vara Kulturbloggens bild på drottning Silvia när hon delar ut Astrid Lindgren-priset till illustratören Kitty Crowther.

Astrid Lindgrenpriset delades ut på torsdagskvällen under alltför högtidliga former i Konserthuset i Stockholm. Utdelare var drottning Silvia, när prinsessan Madeleine nu tagit timeout.
Av någon outgrundlig anledning hade Kulturbloggen fått en inbjudan dit.

Vi, eller rättare sagt en av oss, var bjuden förra året också. Då var det kronprinsessan Victoria som delade ut priset. Då satt jag rätt hyggligt till inne i salen och kunde ta några bilder därifrån och berätta lite vad jag sett med egna ögon.

Kanske tyckte arrangörerna inte om min rapport? Fast å andra sidan, varför då bjuda in oss igen?

När jag nu kom till konserthuset då visade sig att min plats i år nästan var uppe i taket, så högt upp och långt från salen där utdelningen skulle pågå att jag inte skulle ha en rimlig chans att se något med egna ögon. Dessutom doldes utsikten av en stor, stor pelare.

Jag förstår faktiskt inte hur de tänker. Kulturbloggen är inte DN, inte Expressen. Visst, vi kan inte räkna med att få bästa pressplatserna. Men vi går inte på något bara för att vara där, går vi på något är det för att berätta om det, för att rapportera om det och skriva och fotografera.

Så varför bjöd de in oss om vi inte kan se något?

Jag vill inte vara otacksam, men vad är vitsen om jag ska sitta och titta på en pelare? Jag hade gärna berättat om Kitty Crowther och utdelningen av priset. Men om inte ska se något, hur ska jag då berätta?

Har ni hört uttrycket att bjuda med armbågen? Ni vet: man bjuder fast man egentligen inte vill bjuda. Så känns det som om vi blev bjudna nu. Vi blev bjudna för att det är intressant att det finns kulturbloggar, men att vi verkligen ska kunna skriva något vettigt: nja de väntar de sig väl inte.
Eller hur ska vi annars tolka det?

Om jag skulle suttit kvar bakom stolpen skulle mina bilder från utdelningen kunna se ut som bilden ovan. I stort sett. Vad jag är ute efter: Om bloggar bjuds in: tänk på att de är en form av kanal, en form av medier.

För min del gör det inget att jag missade utdelningen. Jag valde att lämna min biljett till en vakt.

Det är en underbar sommarkväll och det finns massor av trevligt att göra: som att sitta en stund vid sjön och filosofera, vilket jag hinner alldeles för sällan. Så inte gör det mig något. Mer än att jag spillde bort viss tid på att ta mig in till Konserthuset.

Relaterat: Här berättar tidningen ETC om årets pristagare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Recension av Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson

by

”London 2009. På en mörkgata står en grupp förhoppningsfulla fans och väntar på Robert Smith, sångare i det legendariska bandet The Cure. Bland dem som står där finns KevinTheCurefan, IfOnly2Night och Juice4Cure, alla hängivna beundrare av The Cure som har lärt känna varandra genom fansidor på nätet. Medan natten blir mörkare och kallare undrar de om Robert Smith verkligen kommer?”

Så står det på baksidan av seriealbumet Jag är ditt fan ända in i döden av Coco Moodysson.

Har det äntligen blivit dags för tidernas bästa band att få den respekt de förtjänar?

Som hängivet Cure-fan tycker jag naturligtvis att boken är intressant. För det första så är det tydligt att serietecknaren Coco Moodysson måste vara ett fan av The Cure. Samtalen mellan fansen är trovärdiga och som hämtade ur något forum på nätet.

Något jag gillar är hur serien är uppbyggd som en nedräkning av de tio mest förekommande orden i bandets låtar. Gissa vilket ord som kommer på första plats!

Serien utspelar sig under The Cures senaste konsert i London som Kulturbloggen för övrigt var på.

Om man ska se till ett vidare perspektivet handlar serien om kändisdyrkan och besatthet över huvudtaget vilket innebär att du inte måste tycka om The Cure för att kunna uppskatta boken (även om det naturligtvis är en fördel).

Coco Moodysson har en egen blogg som ni kan besöka här.