• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

etik

Är surrogatmödrar gränsen där människor överger det naturliga?

14 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Surrogatmödrar – är en svår fråga.

Riksdagens socialutskott har bestämt att det behövs en bred utredning om surrogatmödraskap.

En ovanlig allians mellan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet protesterar och varnar för att legalisering kan leda till exploatering av kvinnor.

Det finns ett par olika varianter av surrogatmödraskap:

RFSL reder ut begreppen:

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna blir gravid och väntar barn med den uttalade avsikten att inte själv behålla barnet. Det finns två olika former av surrogatmödraskap: partiellt och fullständigt. Vid partiellt surrogatmödraskap befruktas surrogatmamman genom insemination. Det gör henne till både biologisk och genetisk förälder till barnet.
Vid fullständigt surrogatmödraskap förs ett befruktat ägg från en annan kvinna, ofta en kvinna som har för avsikt att utöva föräldraskapet, in i surrogatmamman. Det gör surrogat-mamman till biologisk men inte genetisk förälder till barnet. I dessa fall kan ägget och/eller spermierna vara donerade. Om både ägg och spermier är donerade, dvs kommer från personer som inte är de som ämnar bli de utövande juridiska föräldrarna, används ibland begreppet embryodonation.
Vid fullständigt surrogatmödraskap sker befruktningen utanför kroppen genom en metod som kallas in vitro fertilisering – IVF, även kallat för provrörsbefruktning.

Risken är givetvis stor att det blir fattiga kvinnor i utvecklingsländer som får vara surrogatmödrar åt rika länders välbärgade kvinnor. Givetvis finns det en stor risk för att det framför allt blir så.

Surrogatmödraskap ställer frågan på sin spets: Är det en mänsklig rättighet att få egna biologiska barn?
Är det sådant resurser inom sjukvård ska användas till?

Christer Engelhardt från Socialutskottet säger till DN att en utredning inte betyder att det blir ett lagförslag om att tillåta surrogatmödraskap:

– Det handlar om en förutsättningslös utredning av frågan. Jag tolkar inte vårt och utskottets beslut som att vi öppnar för en legalisering.

Christer Engelhardt menar utskottets beslut främst om att ta upp frågan ur barnens perspektiv:
Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige, men det finns ett hundratal barn som kommit till på det sättet genom att föräldrarna utfört det utomlands.

– Vi har fokus på barnen som har tillkommit på det här sättet. Vi vill säkra deras situation i Sverige. Det behövs mer kunskap om barnen så att de inte hamnar i juridiskt svåra situationer, säger Christer Engelhardt till DN.

Katrine Kielos skriver i Aftonbladet:

Surrogatmödraskap är intimt kopplat till klass, ras, etnicitet och exploatering. Många av de par som använder indiska surrogatmödrar kan inte tänka sig att adoptera ett indiskt barnhemsbarn.
Att däremot använda en fattig indisk kvinna som behållare och låta henne föda ett barn som ser västerländskt ut är en helt annan sak.
Barnlöshet är en tragedi för många par men ska den verkligen lösas med att fattigare kvinnor ska ställa upp?
Även i de fall där det inte förekommer pengar handlar det om att man avtalar bort ett levande barn. Kvinnans kropp blir en behållare.
Det är en av de äldsta patriarkala tankefigurerna i världen.

Katrine Kielos lyfter fram problemet med att kvinnan som burit barnen inte blir vårdnadshavare och föreslår att om surrogatmödraskap blir lagligt ska kvinnan som burit barnet också ha rätt till vårdnaden av barnet.

Att få barn, är det en mänsklig rättighet? När det finns så många barn som far illa och när antalet barn som lever i fattigdom ökar är då en så dyra projekt som surrogatmödraskap något som samhället bör satsa sina resurser på?

Jag tycker ämnet är jättesvårt. Hur djupt biologiskt sitter längtan efter att få barn? Är det en så djup längtan att den ska värderas så högt? Trots allt är det inte direkt naturligt att föra över ett befruktat ägg från en kvinna till en annan. Var går gränsen för när vi med vår medicinska vetenskap strider mot den biologiska natur vi alla trots allt är en del av. Vi är ju fysiska biologiska varelser.

Nej, jag har inget svar. Det här är en jättesvår fråga som berör människor djupt. Rent instinktivt känns det ändå som att det finns oändliga risker för att det blir en klassfråga, att det blir de med mycket pengar som kan utnyttja fattiga länders kvinnor på det sättet.

Många har reagerat och diskuterat frågan:
Andreas Bengtsson som är AT-läkare och själv pappa tack vare surrogatmödraskap skriver i Newsmill:

Nu har då äntligen Sverige bestämt sig för att förutsättningslöst utreda frågan om Surrogatmödraskap. Frågan är komplex, det finns många faktorer som måste vägas mot varandra. Att få mer kunskap i en fråga som rymmer så många aspekter som just surrogatmödraskap kan aldrig vara fel. Kunskap brukar vanligtvis vara ett bra botemedel mot fördomar och förutfattade meningar. Om nu KD:s och Vänsterns skulle ha rätt i sin argumentation vad gäller surrogatmödraskap kommer detta rimligtvis också visa sig i en förutsättningslös utredning. Oavsett vilken åsikt man har i frågan är det beklagligt att två riksdagspartier motarbetar att viktiga frågor utreds och att man söker ny kunskap i en fråga som är långt ifrån enkel.

Det är argument som jag köper. Visst är det bra att förutsättningslöst utreda frågor (sedan kan man ju vara misstänksam mot hur förutsättningslöst det kommer att utredas).

Men ett lågvattenargument tycker jag följande är, från SVT Debatt:

Det behövs en större portion politiskt mod för att frångå gamla föreställningar om att barn bara ska bli till på ett sätt, och att familjebildning alltid ska ske mellan en man och en kvinna. Ett enda beslut kan här förändra verkligheten för mängder av människor som lider av barnlöshet, låt inte en traditionalistisk syn på familjen stå i vägen. Centerpartiet kan här gå före, skriver CUF:s förbundsordförande Hanna Wagenius.

Det är så lustigt när människor menar att det är konservativt att inse hur människokroppen fungerar. Är vi inte fysiska biologiska kemiska varelser som fungerar enligt naturens regler? Kan djur (vi är väl trots allt ett slags djur, eller?) förökar sig på annat sätt än att en sädescell möter en äggcell?

Hur barn kommer till följer ändå biologiska lagar. Däremot finns det inget givet hur familjebildningen ska se ut.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och Martin Moberg och Peter Högberg.

Läs även andra bloggares åsikter om surrogatmödraskap, biologi, medicin, etik, barn

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: barn, biologi, etik, medicin, surrogatmödraskap

Aftonbladets VD Anna Settman och Läkarförbundets VD Anders Milton leder företaget som stjäl tortyroffrens specialistvård

13 december, 2011 by Redaktionen

Ingen har väl missat skandalen om upphandlingen av Wemind AB som vårdgivare för tortyroffer. Avtalet med Röda Korset som haft uppdraget i 26 år har sagts upp. Trots att Röda Korsets Kris- och Traumacenter har högre kvalitetspoäng. Dessutom hittar vi Aftonbladets VD Anna Settman och Läkarförbundets VD Anders Milton i styrelsen för Wemind. Men press- och läkaretik kanske inte gäller när det handlar om pengar. Det har redan skrivits mycket om varför Wemind inte bör få uppdraget. Jag reagerar på de namn som står bakom Wemind. De borde veta bättre. Anders Milton har faktiskt varit ordförande i Röda Korset och regeringens nationelle psykiatrisamordnare. Anna Settman representerar pressen som har till uppgift att granska just sådana här affärer. Vem står egentligen på de mest usattas sida i den här affären?

Det är 26 års erfarenhet av specialist vård som försvinner. Wemind AB saknar kompetens för att behandla den här patientgruppen och är inriktad på behandling av enkla trauma meb KBT , källa: Weminds egen hemsida. Här står ingenting om den kompetens som krävs för behandling av tortyroffer. Behandling av tortyroffer som utsatts för upprepade övergrepp under lång tid och med komplicerade symptombilder kräver ett mycket större utbud. Ändå skall Wemind nu behandla merparten av tortyroffren.

I ett uttalande från Kris- och Traumacenter kan vi läsa:

Komplex PTSD kräver mer kompetens

Vi kan konstatera att majoriteten, ca 60 procent, av de traumatiserade flyktingpatienterna som har remitterats till vår mottagning under de senaste tio åren, lider av det man kallar ”komplext posttraumatiskt stressyndrom” (komplex PTSD). Det handlar om människor som blivit utsatta för omfattande och upprepade trauman såsom tortyr. Systematisk tortyr leder i de flesta fall till komplex PTSD.

Patienter med komplex PTSD visar en fördjupad problematik när det gäller affektreglering, impulskontroll, starka depressiva reaktioner, suicidimpulser samt förändringar i personligheten, det vill säga en mycket mer omfattande och allvarligare psykisk störning som inte sällan leder till aggressiva utbrott och även självmord. (Pressmeddelande)

 

Landstingets upphandlare har inte tagit hänsyn till att Wemind AB saknar kompetens för att behandla så komplicerade symptom och skador. I en intervju i P1 skall Henrik Almkvist vid stockholms läns landsting ha sagt att det vore att rigga upphandlingen att lägga in krav på kompetens och erfarenhet av behandling av tortyrskadade (DN Debatt).

Sverige har skrivit på den FN konvention som säger att tortyroffer skall rehabiliteras ”så långt det är möjligt”. Men kan ett företag som bara kan en sak (KBT) rehabilitera symptom och skador som enligt all expertis kräver ett bredare terapeutiskt utbud. Det är detta som innebär ett brott mot den tortyrkonvention som Sverige själv skrivit på och åtagit sig att följa.

Röda Korsets Kris- och Traumacenter verksamhet håller hög kvalitet och har enligt personal som Kulturbloggen pratat med ett gott internationellt renomé. Röda Korsets anbud var näst lägst så den är inte orimligt dyr.

Efter skandalen med Caremas åldringsvård finns det anledning att ifrågasätta både principerna bakom och konsekvenserna av upphandlingen av tjänster inom den sociala sektorn. För mig är det goddag yxskaft när konsekvenserna går rakt emot de uttalade målen. Stockholms Läns Landsting har nu gjort tortyroffren till en handelsvara.Lars Berge

Stockholms Fria Tidning

Aftonbladet Debatt

Uppdatering!

En tänkvärd betraktelse:

Lars Berge I Svenska Dagbladet: Lucia 4-ever

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Röda Korset, Kris- och Traumacenter, tortyroffer, Wemind, etik, ekonomi

 

Arkiverad under: Scen Taggad som: ekonomi, etik, Kris- och Traumacenter, Röda Korset, tortyroffer, Wemind

Varför är det alltid de grupper som har minst makt och sämst ekonomi som ska betala alla kriser?

18 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Visst har religion samband med samhälle och politik att göra.

Religion handlar om etik och moral, om en uppfattning och livet och dess mening som påverkar människan.
På det sättet bör en religiös inställning påverka människors förhållande till samhälle, till frågor om klyftor mellan människor, om orättvisor och utslagning av människor.

Däremot är jag skeptisk till att religiösa ledare ska sitta som makthavare, utan för mig handlar det om att människor utifrån sin syn på livet och dess mening tar ställningstaganden i politiska frågor.

Påven har precis i dagarna uttalat sig om den ekonomiska krisen, berättar Svenska Dagbladet:
– Ekonomin kan inte mätas med maximal vinst. Människan måste stå i ekonomins centrum — och då handlar det inte om vinst utan om solidaritet, sade han när han på torsdagen anlände till Spanien som hotas av marknadens misstro.

Jag är inte katolik. Men jag håller helt med honom. Det ekonomiska systemet vi bygger upp världen med borde byggas så att människor mår bra. Vi behöver ett ekonomiskt system där det är möjligt för alla att försörja sig.
Det borde inte ens vara möjligt att människor svälter ihjäl, som i katastrofen i Afrika. Hur är det ens möjligt att vi inte fördelar världens tillgångar på ett medmänskligare sätt?

Hur är det möjligt att vi tillåter ett ekonomiskt system som slår ut människor, som gör att unga inte kommer in på arbetsmarknaden och att medelålders människor som förlorat sina arbeten inte kan bli anställda, på grund av åldersdiskrimineringen?

Hur är det möjligt att svenska folket valt en regering som skapar regler för sjukförsäkringen som gör att människor som drabbas av långvarig svår sjukdom ställs utan ersättning?

Så ja, vi behöver en politik som grundar sig på viktiga värden om allas lika värde. Där är vi inte idag. Dagens ekonomiska politik gynnar inte medmänsklighet. Vi har långt kvar till ett sådant samhällssystem.

 

Och hur är det möjligt att vi gått med på ett pensionssystem som urholkas så lätt när det blir sämre tider? Hur kunde vi gå med på det?

Ur Aftonbladet:
Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm tycker inte vi behöver oroa oss för våra pensioner. Hon har fel. Marginalen i pensionssystemet är obefintlig och alla förändringar till det sämre i den svenska ekonomin drabbar pensionärerna i form av lägre pensioner.

Varför är det alltid de grupper som har minst makt och sämst ekonomi som ska betala alla kriser?

 

Relaterat: Expressen, SVT Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om påven, religion, samhälle, politik, börskrasch, etik, moral

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: börskrasch, etik, moral, påven, Politik, Religion, samhälle

Att föreslå högre pensionsålder visar brist på respekt för livet

21 november, 2010 by Rosemari Södergren

Moderaterna och deras stödpartier vill höja pensionsåldern. Eller mer korrekt: de vill höja åldersgränsen för hur länge man har rätt att behålla en anställning – från dagens 67 till 69 år.

Visst: det finns en brist på frihet att den som vill jobba kvar inte har lagstöd för att göra det.
De välbeställda brukar ordna det ändå. Den som har eget exempelvis bestämmer ju själv. Så visst: det finns en orättvisa i att den som är pigg vid 67 och vill fortsätta jobba två år till inte har den friheten att säga till arbetsgivaren att hon/hon vill fortsätta jobba.

Men det finns en hel mängd argument mot att höja pensionsåldern. Peter Johansson tar upp bland annat:

Moderaternas åtgärd ökar utbudet av arbetskraft, inte efterfrågan. Idag har vi en massarbetslöshet, vilket innebär att det akuta problemet inte är brist på arbetskraft, utan ett överskott på arbetskraft. Att höja pensionsåldern kommer med att andra ord inte att ge fler arbetade timmar, utan enbart förhindra att nu arbetslösa kommer i arbete.

Ett annat problem är det som Tomas Eneroth tar upp i intervju med DN:

Socialdemokraterna tvekar att gå med på att höja pensions­åldern till 69 år. –?Det största bekymret är det motsatta: att många inte kan jobba till 65 år, säger Tomas Eneroth (S) till DN.se.

Men borde inte politik och samhällets utveckling ha med människans villkor i livet att göra?
Livets gång är att vi åldras, får erfarenheter, förhoppningsvis blir visare (fast det ska gudarna veta att inte alla blir, en del fastnar istället i sin egotripp och förakt för andra) och samtidigt får kroppen olika krämpor.
Ett mänskligt samhälle höjer inte pensionsåldern.
Ett mänskligt samhälle vill inte att vi ska jobba ihjäl oss utan vi ska också ha tid i livet för att tänka, träffa människor vi tycker om, resa, delta i kulturevenemang, ha tid att samtala, tid att strosa, tid att engagera sig i annat än jobbet.

Till vilken nytt ska vi bygga välfärden om det bara är några få som har ekonomiska resurser nog att njuta av livet?

De existentiella frågorna borde finnas med i samhällsdebatten. Varför ska vi höja pensionsåldern? Varför ska vi jobba, jobba, jobba?
För vems vinning?
Varför lever vi överhuvudtaget? För att skapa inkomster åt chefer?

Läs även andra bloggares åsikter om pensionsålder, samhälle, existentiella frågor, etik

Arkiverad under: Scen Taggad som: etik, Existentiella frågor, pensionsålder, samhälle

Segraren står ensam – Paulo Coelhos sämsta roman?

19 juni, 2010 by Rosemari Södergren


”Segraren står ensam” – visst är det en titel på en bok som låter intressant, lockande att läsa?
På baksidan av boken står:
I ”Segraren står ensam” återvänder Paulo Coelho till de viktiga teman som hittas i ”Elva minuter” och ”Zahiren”. Vi får en spegelbild av världen vi lever i, där vår strävan efter rikedom och berömmelse till varje pris, hindrar oss från att se det våra hjärtan verkligen önskar.

Jag fastnade för Paulo Coelho när jag läste ”Alkemisten”. Jag läste flera av hans böcker efter att jag läst ”Alkemisten”. Ingen av böckerna kom upp i samma nivå och klass som ”Alkemisten” men de fungerade att läsa, i alla fall.

Nu mer ”Segraren står ensam” gick jag tvinga mig själv att läsa klart boken.
Den var så dålig.
Först och främst svarar den inte alls upp till det som baksidestexten utlovar. Handlingen i romanen är förlagd till staden Cannes i Frankrike i samband med filmfestivalen. En helsjuk knäpp ryss har fått för sig att han ska mörda flera personer för att på så sätt få tillbaka sin fru som övergett honom för en annan man.
Men så som Paulo Coelho beskriver den här ryssen, Igor, är det inte trovärdigt för fem öre. Ingen läsare kan väl köpa att Igor på fullt allvar kan ha lyckats så otroligt med sina affärer och samtidigt vara så extremt sjuk i skallen.

Ingen av karaktärerna i romanen är trovärdigt, Coelho beskriver dem alldeles för ytligt.

Han skriver på ett ytligt sätt överhuvudtaget och anstränger sig inte att litterärt få oss att uppleva något själva. Han skriver oss på näsan hela tiden, skriver att människorna är ytliga och beräknande istället för att framställa det litterärt så vi själva kan upptäcka något.

Coelhos mest framgångsrika bok Alkemisten har sålts i 46 miljoner exemplar.

Kanske han skulle nöja sig med det och inte skriva fler böcker. Det är skrämmande att när en författare väl slagit igenom kan de producera vilken skit som helst och ändå få det tryckt och översatt till mängder av olika språk. Efter att ha tvingat mig själv igenom ”Segraren står ensam” ska jag hålla mig långt från andra böcker av Coelho ett tag.

Jag visste inte att han verkar vara väldigt speciell. Wikipedia har en del intressant att berätta:

Han föddes i Rio de Janeiro där han också utbildade sig till jurist tills han 1970 övergav sina studier för att resa genom Mexiko, Peru, Bolivia och Chile, samt Europa och Nordafrika.

Två år senare återvände han till Brasilien och började komponera sångtexter och arbetade bland annat med Raul Seixas. Han berättade senare i en intervju att deras samarbete kom att påverkas av att han under den här tidsperioden kom i kontakt med Aleister Crowleys kontroversiella verk. Det rörde sig inte endast om musik utan kom att innefatta planer på att skapa ett ”Alternativt Samhälle” som skulle bli ett anarkistiskt samhälle i Minas Gerais baserat på Crowleys idéer. Projektet ogillades av medlemmar av den brasilianska militären som lät fängsla alla som var inblandade i planerna. Det påstås att Seixas och Coelho torterades under fångenskapen. Coelho lämnade sedan gruppen efter en övernaturlig upplevelse.

Senare träffade han i Nederländerna en person som han kallar för ”J” och som kom att förändra hans liv. Coelho närmade sig kristendomen och blev medlem i den fiktiva katolska gruppen Regnus Agnus Mundi med ”J” som sin ”Mästare”. 1986 vandrade han längs den populära pilgrimsrutten till Santiago de Compostela och genomgick sin slutgiltiga inträdesrit.

Segraren står ensam
Författare
Paulo Coelho
Översättare Örjan Sjögren
Originaltitel: O vencedor está só
ISBN 9170282005
ISBN-13 9789170282003

Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, böcker, religion, etik, Coelho

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, etik, recensioner, Religion

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in