Fredrik Lycke, Isak Bendelin, Olof Åhman, Vilhelm Blomgren, Marsha Songcome, Alexander Lycke, Glenn Edell, Sara Lehmann, Anna Thiam, Cecilia Wrangel Skoug, David Alvefjord, David Lindell i Jesus Christ Superstar, premiär 9 oktober 2026 på Stora scenen. Foto Sören Vilk
Jesus Christ Superstar
Av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice
Översättning Erik Fägerborn
Regi Maria Sid
Bitr regi och koreografi Roger Lybeck
Scenografi Zofi Lagerman
Kostym Teemu Muurimäki
Ljus Mikael Kratt
Ljud Oskar Johansson
Mask Nina Lagnefeldt, Petra Göransson, Maria Reis
Musikaliskt ansvarig och Kapellmästare Johan Siberg
En intensiv scenupplevelse med rockmusik, duktiga sångare, samspelt ensemble och ett djupare budskap mellan raderna, som ger publiken en hel del att fundera på och prata om efteråt. En föreställning som gärna kan kombineras med samtal efter upplevelsen.
Vilka krafter driver människor till att döma människor till döden? Jesus Christ Superstar, musikalen av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice, tar upp hur rädsla drev de fariseiska översteprästerna liksom Judas som förrådde Jesus och de romerska makthavarnas agerade då Jesus dömdes till döden genom korsfästning. Musikalen som skapades av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice hade urpremiär som konceptalbum 1970 innan den sattes upp på Broadway 1971 och kom ut som långfilm 1973.
I fokus står egentligen Judas mer än Jesus. Vi får se hur Judas upplever att Jesus blivit för stor för att vara bra. Jesus har blivit alltför stor och omtalad fått så många efterföljare och det sprids ett starkt rykte om att Jesus är den ledare som ska befria judarna från romarnas ockupation. Andra talar till och med om Jesus som utsänd av Gud och till och med att han är gudomlig. Dessa rykten gör att både Jesus och hans närmaste anhängare är i fara och kan bli gripna och dödade, menar Judas. Allt det Jesus står för riskerar att försvinna, menar Judas. Också de religiösa ledarna för judarna drivs av rädsla. De är oroliga för att Jesus kan starta ett uppror som får romarna att förtrycka judarna ännu mer. Likaså finns det en rädsla bakom de romerska makthavarnas agerande. Uppsättningen som Kulturhuset stadsteatern satt upp nu i regi av Maria Sid skildrar allt detta.
Jesus Christ Superstar handlar om de sista dagarna i Jesu liv, berättade ur Judas perspektiv. Vi får se Jesu växande popularitet gestaltas och vi får se hur hotet från de religiösa ledarna som är mycket rädda för att Jesus inflytande ska utmana maktbalansen i det ockuperade landet. Uppsättningen är lite drygt två timmar med en paus inkluderad. Det gör att delvis kan en del av de olika konflikterna inte blir helt tydliga. Det behöver inte vara negativt. Att vara övertydlig är inte alltid det bästa rent konstnärligt. Att ge publiken möjlighet att förstå utan att få allt skrivit på näsan är ofta bättre.
Scenografin i första halvan är skickligt enkel med orkestern högre upp på högra sidan och i övrigt endast några långa tygsjok från tak till golv som används till mycket. Vi kan därför som publik bli medskapare och se inom oss själva vad tygstyckena i de olika scenerna föreställer. Den enkla scenografin ger därför utrymme för de fantastiska arbetet bakom de talande och fantasifulla dräkterna. Ett stort plus är att orkestern, bandet, är med på scen, på en upphöjning på högra sidan av sidan. Det är underbart med levande musik genom hela föreställningen. Så duktiga musiker.
Alexander Lycke som är Jesus är mycket, mycket bra. Hans röst lyfter. En annan imponerande John Alexander Eriksson som gör den ledande översteprästen Kajafas. Fredrik Lycke bär upp rollen som Judas och är också imponerande. Marsha Songcome lyfter fram en finstämd version av Maria Magdalena. Gerhard Hoberstorfer är helt fantastisk som Pontius Pilatus, han är en av de skickligaste nutida skådespelarna och allt har gör blir som guld på scen. Jag skulle gärna se ännu mer av Pontius Pilatus. Och Magnus Uggla tillför ett stort lass av positiv komisk energi som Herodes. Magnus Uggla som kung Herodes är ett genidrag. För sin helhet behöver denna föreställning i varje uppsättning en stund av humor med Herodes. Vi måste få skratta åt de löjeväckande delarna av makthavarna också.
Första halvan av föreställningen är mer lättsam, mer flyktig och i andra halvan tar allvaret över och allt bryter ut. Tillsammans bildar de två delarna en helhet. Ett litet minus får dock denna uppsättning då några av sångerna från originalet inte fick den plats de förtjänar. Även om föreställningen har ett tema, ett syfte och inte bara vill spela upp ett antal musikalpärlor så skulle jag gärna fått njuta mer av en del av de klassiska sångerna som trots allt ingår i Jesus Christ Superstar. Då hade upplevelsen blivit ännu större. Men det är bra som det är också, det är en fullt godtagbar helhet. Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om. Hur man än ser på religion så är de religiösa myterna symboliska berättelser om mänskligt beteende. Att rädslan styr oändligt mycket av människors agerande är en viktig del att förstå för att se vad som hände de sista dagarna i Jesu liv – och för att förstå vad som händer människor idag runt om i världen.
