The Social Reckoning
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 oktober 2026
Manus och regi Aaron Sorkin
Uppdelat i tre delar och en prolog, som först kan kännas lite out of place men senare kontextualiseras och visar sig ha en vital och fullt logisk plats i temat, får vi nu efter 16-åriga väntan nu denna tematiska uppföljare på The Social Network (som regissören Aaron spelade i). Där den första filmen var en dokudrama om hur den största sociala plattformen någonsin blev till, och alla bråk omkring det, får vi här istället se de negativa effekter plattformen har haft på såväl unga som äldre, hur omvandlingen till Meta samt uppköpet av Instagram gjorde allting värre. Men även om det kan tyckas svårt att leva upp till en sådan blockbuster efter så många år skulle jag säga att den lyckas med bravur – och även överträffar den som både drama och social kommentar. Det handlar alltså inte om någon Gladiator II som efter alla år mest var samma film en gång till. Tvärtom är denna mer egen i sin konstruktion och istället för collage-bråk så får vi reell insyn hur plattformen faktiskt påverkat användarna negativt liksom samhället i stort.
Som Mark Zuckerberg har vi denna gången Jeremy Strong, kanske mest känd från HBO-serien Succession och därefter Donald Trump-skildringen i The Apprentice, och även om det går att argumentera för att han spelar en ganska snarlik roll från den i Succession skulle jag ändå säga att han här är betydligt mer robotlik och helt avskalad på såväl känslor som personlighet. Han är som en känslokall AI-tjänst som bara tagits fram för att kunna driva Meta och inte en faktiskt människa. Även om han alltså kan kännas något type castad tycker jag ändå det finns grader och nyanser av hans skådespel som lyfter filmen. Men ändå är han inte riktigt filmens huvudperson. Istället är det mer journalisten Jeff Horwitz, spelad av Jeremy Allen White som kanske känns igen bäst från de brokiga familjeskildringarna i Shameless och nu senare The Bear som även är en fantastisk serie om familj, vänskap och att driva en restaurang tillsammans. Om stora drömmar och hårt kämpande. Här är han en mer grävande journalist som inte ens har ett Facebook-konto men är intresserad av storyn om Facebook. Han anlitas som frilansare på Wall Street Journal för att lyfta hur den enorma sociala medier-plattformen används för att lyfta Alt-right-grupper och uppmuntrar till radikalisering. Han kontaktar personal från Facebook och får svar från Frances – spelad av briljanta Mikey Madison som är mest känd från Guldpalm-vinnaren Anora som karaktären med samma namn där hon också belönades med Oscar för bästa kvinnliga huvudroll – som här är den betydligt blygare och återhållsamma dataingenjör på Facebook som kanske inte är speciellt motsträvig mot sin anställare men ändå är missnöjd med hur hon tystas och inte direkt uppmuntras att lyfta de frågor och problem hon ändå är anställd att lyfta och få uppmärksamhet kring.
Genom en Facebook-tidslinje får vi genom några år följa hur Jeff och Frances samarbetar för att avslöja plattformens dolda agendor och funktioner, hur de används för att polarisera och hetsa till hat för mer klick och scrollande – men också hur Zuckerberg förbereder sig för utfrågning i senaten samtidigt som han driver företaget och dess funktionalitet. Samt hur mobbning och skönhetshets mot unga kvinnor inte bara inte modererades utan även uppmanades av samma anledning. Istället för en palttform för människor att komma samman och förstå varandra och världen bättre blev det i yttrandefrihetens namn en plattform för hat, förtal, politisk pajkastning och ”journalistisk” neddykning i vad som vi förväntas vara arga över just idag. Just därför blir också filmen ett plakat för att mer riktig journalistik och inte bara tyckande på sociala medier med ytliga skildringar och ”analyser” görs utan faktisk grävande med avslöjande innehåll. Tidningarna har haft svårt att överleva och anpassa sig, men deras jobb är inte oviktigare för det. Vilket lyfts fram bra i filmen och sammanfattas väl i Jeff’s något översittarcitat: we are just better than you at it.
Alla situationer i filmen är baserade på verkliga händelser, utskott, utfrågningar och plattformens byggstenar – så den känns brännande viktig att se för att bättre förstå social media överlag. Hur de tjänar på att vända varandra mot grupper och öka värde genom upprördhet. Kanske är det därför den bränns som mest när de kommer till January 6th Capitolium riot där en stor mobb genom organisering över Facebook anföll, förstörde och gav sig på såväl personal som polis. Då plötsligt blir AI-roboten väckt och människan med känslor och sunt förnuft vaknar till liv för att ta sitt första beslut som går emot aktieägarnas vilja och istället göra vad som är bäst för allmänheten: att strypa tillgången till den ammunition och gas på elden en viss sittande president då tycks ha uppmanat till.