Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Handlingen av Sara Mannheimer – lättläst och svårläst, talar till flera sinnen

by

Titel: Handlingen
Författare: Sara Mannheimer
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN10: 9146221107
ISBN13: 9789146221104

Sara Mannheimer debuterade som författare 2008 med ”Reglerna” som lovordades av kritiker och hon fick bland annat Borås Tidnings debutpris, med motiveringen: För en skärvigt och nervigt sårbar roman som rör sig med lätthet och humor på den glasvassa eggen mellan frihet och ångest.

”Handlingen” är hennes andra roman.

Handlingen i ”Handlingen” är en kvinna som bor i ett hem och har ett bibliotek och en man hon bor tillsammans med. Hon vill läsa böcker, hon känner ett slags tvång att göra det, hon är från medelklass och hennes föräldrar är duktiga på att läsa och ha synpunkter på att läsa. Hon vill vara beläst, vill behärska språket och litteraturen. Hon går in i sitt bibliotek och där är så många bokryggar att välja mellan. Hon väljer den tunnaste, som dock inte är den lättaste att börja med: Litteraturens nollpunkt av Roland Barthes, en essä från 1960-talet om språkets formspråk. Det är nästan helt fel bok att börja med, den är tung, kanske föråldrad, krånglig. Berättarjaget är dock envis och ska igenom essän.

Det är emellanåt en lustig, ironiskt betraktelse över språk, litteratur och bildning. Berättarjagets sambo Máram är en besserwisser och förklarar ett den är gammal och föreslår andra böcker att börja med. Máram anser sig beläst och det finns en rolig drift med dessa belästa människor, som ett sidospår.

Men den yttre handlingen är bara en liten del i denna roman som går på flera djup. Den utforskar förhållandet mellan litteratur och verklighet på ett fängslande sätt.

Sara Mannheimer har ett fascinerade poetiskt språk, delvis surrealistiskt. Första tredjedelen av boken är allt som skildras ur berättarens ögon väldigt diffust, abstrakt. Jag är fascinerad av prosa med poetiskt anslag, men jag att det blev för mycket: språket stod i vägen för berättelsen. Det var för mycket poesi, eller så var det helt enkelt så att de bilder och metaforer som författaren använder inte talar till mitt inre. Men jag är en envis typ och fortsatte att läsa och då börjar verkligheten komma in lite mer i berättelsen och då faller allt på plats. Det poetiska suggestiva språket har förstärkt den bild som träder fram.

”Handlingen” av Sara Mannheimer är en ganska liten bok, i väldigt behändigt snyggt format, strax under en halv A4 i storlek, lätt att ha med sig. Jag kommer att läsa den en gång till för att nu njuta ännu mer av själva språket, av sättet att berätta.

Fabian Kastner på Svenska Dagbladet gillar romanen men är lite kritisk till den sista tredjedelen:
I stället växlar Mannheimer spår och styr in berättelsen i en drömsk moderskapsfantasi, som jag inte riktigt får att gå ihop med huvudspåret. ”Reglerna” hade samma problem, en lite ostyrig upplösning. Likväl. En underhållande obildningsroman är det.

För mig symboliserar den sista tredjedelen och berättelsen kring det förlorade moderskapet samtidigt en författares relation till sina projekt. Berättarjaget skriver ju en berättelse om Sophia samtidigt. Moderskapet blir en metafor för att skriva, att författa, samtidigt som det blir en bro mellan litteratur och verklighet.

Ingrid Elam skriver om ”Handlingen” i DN:
Om Reglerna kunde beskrivas som en utvecklingsroman om en kvinnas sökande efter mening och frihet, är Handlingen en bildningsroman om en kvinnas kamp för att vidga sitt språk och därmed sin värld. Hon har länge skapat med händerna, nu vill hon skapa med ord. I sitt språk blandar hon högstämdhet med vardag, lärd terminologi med klichéer och, framför allt, ironi med den mest klarögda naivitet. Jag drabbas ständigt av munterhet när jag läser denna djupt allvarliga bok, berättaren hamnar i svåra situationer som alltid har en komisk sida.

I all sin enkelhet är ”Handlingen” både en lättläst och svårläst bok, den talar till mer än själva hjärnan eftersom Sara Mannheimer leker så fantastisk med språk och dess rytm, leker och målar. Den är lätt att läsa men samtidigt förmedlar den så många bilder att den tar tid att smälta och flera delar måste jag läsa om flera gånger för att de ta form.

Sara Mannheimer är nominerad till Sveriges Radios Romanpris för sin bok Handlingen. Vinnaren utses av en lyssnarjury under våren 2012.

Fler recensioner av ”Handlingen”:
Expressen, Göteborgsposten, Aftonbladet och Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Möte med Tove Alsterdal – Sveriges skickligaste deckarförfattare

by

Drömmen om ett bättre liv, drömmen om ett samhälle med jämlikhet, fick människor att utvandra till Sovjetunionen under 1930-talet. Dessa människors drömmar är bakgrunden till Tove Alsterdals nya deckare.

Hennes debutbok ”Kvinnorna på stranden” hyllades av kritiker. Nu är hennes andra bok – ”I tystnaden begravd” – på väg ut i butikerna.
Tove Alsterdal har en förmåga att förena spänning med litterär prosa som gränsar till poesi.
Hennes bok är en både en deckare och en episk skildring av människors liv idag och hur vi påverkas av vår historia.

Jag mötte henne på ett café på Södermalm i Stockholm. Tove Alsterdal bor i Stockholm men har tillbringat somrarna under sin uppväxt i Norrland, i Tornedalen. En stor del av handlingen i nya boken utspelar sig där.

I mina ögon är Tove Alsterdal en av de litterärt skickligaste deckarförfattarna. Hon kan inte bara berätta en spännande historia utan skapar litteratur. ”I tystnaden begravd” är en spännande och episk berättelse, välskriven och den har mycket att berätta om livet i Sverige och i Ryssland idag.
– Jag vill berätta en allvarlig historia i underhållande format, säger Tove Alsterdal. Jag är själv inte road av enbart underhållning.

Kriminalromanen är inte bara ett bra redskap för att berätta en historia underhållande. Tove Alsterdal arbetar medvetet med att tänja på gränserna för deckarformatet.
– Det är roligt att använda kriminalromanens ramar för att göra något mer, testa vad som går att göra.

När jag läser hennes deckare slås jag av att språket emellanåt är rent poetiskt.
Jag frågar om hur läser mycket poesi.
– Jag tycker om poesi men läser inte så mycket poesi, säger hon men tänker efter en stund och lägger till:
– Jag har inte tänkt på det men jag är ju uppväxt med poesi. Stig Sjödin och flera andra arbetarpoeter fanns i familjens vänkrets när jag växte upp.

Hon skriver om ganska mycket, berättar hon.
– Jag tycker att språket är viktigt. Det får dock inte stå i förgrunden, det får inte bli för mycket.
Språket ska lyfta fram historien.

Den nya deckaren utspelas till stor del i norra Sverige, i Tornedalen – men också delvis i Ryssland. Tornedalen var ett starkt konfliktområde under 1930-talet.
– Det fanns byar där en tredjedel av befolkningen var strängt religiösa, en tredjedel kommunister och en tredjedel nazister.

Tove Alsterdal berättar att hon inspirerats av en historia i sin egen släkt. Det var många svenskar som utvandrade till Sovjetstaten under 1930-talet för att de bar på en dröm om ett bättre, mer rättvist samhälle. De blev gruvligt besvikna och många av dem hamnade i fångläger eller avrättades.

– De drevs av drömmarna om att skapa en annat liv. Nu i efterhand kan man tänka vilka idioter. Man visste ju inte hur det skulle utvecklas med förföljelser. Folk flydde från köerna till soppköken i USA och många trodde att kapitalismen var döende. Man trodde att arbetslösheten var utrotad i Sovjetunionen.

Att samla in fakta är viktigt för Tove Alsterdal. Hon ägnar mycket tid åt det för sina romaner. Inför att skriva nya boken läste hon massor om Ryssland och Sovjetunionen. Hon reste till Karelen och hon lurade sig till ett möte med säkerhetspolisen där.

– Jag ville vara där, känna hur det luktar, se hur det ser ut, uppleva hur de talar och höra vad de säger. Jag ville veta det och inte hitta på det, berättar hon.

– Jag ljög ihop en historia för att ta mig in.

Tove Alsterdals bok ångar av engagemang för samhällsfrågor. Det flesta av de stora svenska deckarförfattarna beskriver avigsidor av samhället och människor som drabbas.
-Jag har alltid varit engagerad i samhällsfrågor. Visst går det att se dagens deckarförfattare som nutidens arbetarförfattare, som beskriver människors liv idag, säger Tove Alsterdal.

Kortfakta om Tove Alsterdal
Tove Alsterdal, född 28 december 1960, är en svensk journalist och dramatiker.
Hon är född i Malmö, uppvuxen i Umeå och Stockholm, med en pappa från Värmland och en mamma från Tornedalen. Hon har bott i Luleå i flera år och bor nu i Stockholm med tre barn.
I september 2009 debuterade hon som romanförfattare med deckaren Kvinnorna på stranden. Hon skrev också, tillsammans med Helena Bergström, manuset till den svenska filmen Så olika som hade premiär i slutet av 2009.
Det är Tove Alsterdal som alltid är den första att läsa Liza Marklunds böcker. Hon träffade Marklund när de tillsammans gick journalistlinjen på Kalix folkhögskola.

Romanen/deckaren ”I tystnaden begravd” kommer i butikerna den 26 januari.
Mer om Tove Alsterdal på hennes hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kerstin Ekman får Ivar Lo-Johanssons pris för Grand final i skojarbranschen

by

Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2012 har tilldelats Kerstin Ekman för romanen Grand final i skojarbranschen, berättar ett pressmeddelande.

Kulturbloggen ropar ”Hurra hurra” för ett mycket rättvist pris. Boken är välskriven, intressant, djup och engagerande och rolig.

Prissumman är 330.000 kronor och motiveringen lyder:

En mångbottnad och munter satir om författarrollen, bokbranschen och memoarskrivandets tradition. Med skarp blick för genus- och klassperspektiv ringar hon in dubbellivet i att tillmötesgå offentlighetens stegrande krav på författaren som estradör och det egna egensinniga kravet på autenticitet.

Juryn består av representanter från Författarförbundet, ABF och Svenska Akademien.

Ivar Lo-Johanssons personliga pris utdelas av Ivar Los Författarfond (ABF, Sveriges Författarförbund och Svenska Akademien) och är Sveriges största litterära pris till en svensk författare. Ivar Lo-Johanssons personliga pris instiftades i hans testamente och började delas ut efter författarens död 1990.

Här är Kulturbloggens recension av romanen Grand final i skojarbranschen.

Stiftelsens hemsida: ivarlospersonligapris.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Över 20 böcker har skrivits om massakern på Utöya

by

Litteratur kan vara viktig i en process för att lära sig leva vidare efter en katastrof.
Ett exempel är massmordet på Utöya i Norge den 22 juli 2011.

DN berättar att över 20 böcker har skrivits om den 22 juli – dagen som förändrade Norge för all framtid. Ali Esbati är en av dem som skriver om sina upplevelser:

– Jag tror att det är viktigt att det skrivs och bearbetas. Men det har varit mycket svårare än jag trodde.

När vi ändå är inne på hur viktig kulturen är: Läs gärna Malin Ullgrens mycket genomtänkta och kloka svar på Bengt Ohlssons attack på vad han kallar ”kulturvänstern”.

Ohlsson använder Kulturslussen för att driva sin tes om ”kulturväns­tern”. Bland undertecknarna ser jag en del personer som kan tänkas rösta på Socialdemokraterna, Väns­terpartiet eller mittenideologins Miljöparti. Men jag ser också en rad namn som inte förknippas med vänstersympatier alls och en del som direkt har arbetat för borgerlig politik: till exempel tidigare FP-politikern Olle Wästberg och tidigare EU-parlamentarikern Anders Wijkman, som varit toppnamn hos både Moderaterna och Krist­demokraterna.

Så varför tar man den här listan som utgångspunkt för att hävda kultursfärens illröda infärgning, när den är oduglig som bevis?

Ska återkomma till den kloka debattartikeln, men nu är det stressigt för att hinna med pendeltåg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bara du finns av Jenny Holmberg – en roman om kärlek och mörker

by

Titel: Bara du finns
Författare: Jenny Holmberg
Förlag: Massolit förlag
Utgiven: 201201
ISBN: 978-91-86649-32-6

Bara du finns kretsar kring några människoöden, som till en början inte verkar ha något samband.
Den unga högstadieläraren Anna har flyttat runt i Sverige med sin 10-åriga son Benjamin för att fly undan sina mörka minnen. Nu kommer hem till uppväxtorten och har bestämt sig för att det är här hon vill bo.

På högstadieskolan där hon börjar jobba träffar hon Nike, en 16-åring med svarta ögon och ett inre ljus. Också han är redan skadad av händelser i sin uppväxt med en alkoholiserad mor. Oundvikligen hänger Anna också samman med jämnårige Olle, som flytt från skuld och skam till London. Där försöker han skapa ett normalt liv tillsammans med den engelska flickvännen Evelyn.

Människorna i Jenny Holmbergs bok sjuder av liv och kommer väldigt nära. Med hjälp av korta kapitel och att hoppa mellan de olika huvudpersonerna hålls intresset för de olika historierna hela tiden uppe. Vi får lära känna ett flertal personer som har både mörker och kärlek inom sig. Boken handlar till stor del om mänskliga relationer – om relationer mellan gifta par, föräldrar och barn, om familjehemligheter som bygger skuldmurar och gnager sönder tilliten, om sår som finns kvar och styr hur livet tar form.

Det handlar också om att göra sig fri från destruktiva minnen, om gudstro och –tvivel och om kärlek som läker sår. Jenny Holmberg är, förutom att hon är journalist och författare, även teolog och prästkandidat i Strängnäs stift. Det märks att hon funderat på sådana här frågor. Även om Bara du finns är en sorglig bok så är det samtidigt fylld av hopp och ett milt ljus. Det gör att det känns bra när jag lägger boken ifrån mig, trots att slutet inte är enbart lyckligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,