Litteratur kan vara viktig i en process för att lära sig leva vidare efter en katastrof.
Ett exempel är massmordet på Utöya i Norge den 22 juli 2011.
DN berättar att över 20 böcker har skrivits om den 22 juli – dagen som förändrade Norge för all framtid. Ali Esbati är en av dem som skriver om sina upplevelser:
– Jag tror att det är viktigt att det skrivs och bearbetas. Men det har varit mycket svårare än jag trodde.
När vi ändå är inne på hur viktig kulturen är: Läs gärna Malin Ullgrens mycket genomtänkta och kloka svar på Bengt Ohlssons attack på vad han kallar ”kulturvänstern”.
Ohlsson använder Kulturslussen för att driva sin tes om ”kulturvänstern”. Bland undertecknarna ser jag en del personer som kan tänkas rösta på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller mittenideologins Miljöparti. Men jag ser också en rad namn som inte förknippas med vänstersympatier alls och en del som direkt har arbetat för borgerlig politik: till exempel tidigare FP-politikern Olle Wästberg och tidigare EU-parlamentarikern Anders Wijkman, som varit toppnamn hos både Moderaterna och Kristdemokraterna.
Så varför tar man den här listan som utgångspunkt för att hävda kultursfärens illröda infärgning, när den är oduglig som bevis?
Ska återkomma till den kloka debattartikeln, men nu är det stressigt för att hinna med pendeltåg.
Läs även andra bloggares åsikter om Utöya, Bengt Ohsson, kulturpolitik, litteratur
Sverige har en kultur av politisk korrekthet och vänster-konformism.
Det har Horace Engdahl, Peter Englund och flera europeiska intellektuella konstaterat med rätta.
Värdekonservativa eller klassiskt liberala ståndpunkter och värderingar avfärdas eller ignoreras, inte sällan genom guilt-by-association (”reaktionär”, ”kvinnohatare”, ”rasist” etc.)
Malin Ullgren är en priviligerad vit svensk medelklass-kvinna som driver sin feministiska agenda i krönikor och ”objetkiva” analyser i den stora dagstidningen.