Litteratur och konst

Berit Hård är en udda figur för att vara hjälte i en deckarserie. Hon är matglad och överviktig och tar för sig av livets goda utan att skämmas – hon har gärna ett one night stand men på morgonen efteråt vill hon helst att han ger sig iväg så hon får vara ifred.
I höst kommer sista delen i Unni Drougges trilogi om Berit Hård. När Kulturbloggen träffar Unni Drougge på ett café på Södermalm i Stockholm har hon precis skrivit klart den avslutande delen.

– Det känns skönt att sätta punkt för ett så pass långt projekt, säger hon.

Egentligen är Unni Drougge inte förtjust i att skriva en hel serie och hon är skeptisk till deckarformatet. Trilogin om Berit Hård är skriven i deckarformat men i den driver Unni Drougge med deckarens klichéer.

Berit Hård har alla de egenskaper som de manliga huvudpersonerna i kriminallitteraturen ofta har. Hon är dekadent, röker för mycket, äter skräpmat, kommer i luven på sin chef och vaknar ofta bakis med någon hon inte känner igen.
– Hon gör precis som de traditionella deckargubbarna brukar göra, säger Unni Drougge. Jag har skapat en kvinnlig gubbe och då blir allt helt annorlunda.

Karaktären Berit Hård har fått enormt mottagande. Många uppskattar hennes kärva och ärliga karaktär, som inte böjer sig för de traditionella kvinnoidealen.

Den andra boken i serien – Förkunnaren – släpps i pocket i maj och den tredje och avslutande delen släpps i höst.
I första boken – Bluffen – hamnade Berit i bokbranschen och upptäckte maktmissbruk. I andra boken hamnar hon i Må-bra-industrin och upptäcker hur den lurar människor.
– Må-bra-industrin är som opium för folket, menar Unni Drougge. Den lurar människor som hamnar i dess klor att tro att allt hänger på dem själva, fast deras situation ofta egentligen är socialt betingad. De vore betydligt bättre om de kunde organisera sig och uttrycka sin ilska istället.

I den tredje boken hamnar Berit Hård i skönhetsindustrin.
– Det är en jättestor penga-alstrande sektor som sprider sig som ett virus. Den bygger på att få kvinnor att bli missnöjda med sitt yttre.

Unni Drougge är född i Lund men känner sig som stockholmare efter att ha bott i 22 år i Stockholm. Hon har alltid vetat att hon ville bli författare men kom inte igång med att skriva böcker direkt.
– Jag fick mina barn i rasande fart under åttiotalet och då var det svårt att satsa på större skrivprojekt, säger hon.
Hon skrev dock regelbundet och mycket eftersom hon tillsammans med sin dåvarande make drev kulturmagasinet Magazin April. När magasinet Slitz gick i kurs köpte de rättigheterna och tanken var att Slitz och Magazin April skulle slås ihop.
Det blev en tuff tid, minns Unni Drougge.
– Musik- och modeindustrin bestämde alltmer över det redaktionella innehållet, annars skulle de inte annonsera.

En dag fick hon nog och drog.
-När jag tvingades skriva om mikrofoner, då gick luften ur mig och jag drog.

Unni Drougge är rätt pessimistisk inför vart litteraturen och kulturen är på väg.
Hon är kritisk både till hur krimlitteraturen dominerar den svenska bokmarknaden och hur utgivningen alltmer präglas av kommersiell kortsiktighet.

– På sätt och vis har skräpgenrerna trängt ut den goda litteraturen, menar hon. Likriktningen saboterar originaliteten och läsandet förlorar sin mening. En bok säger inte mer än en facebooktråd.
-För tio år sedan såg jag folk på tunnelbanan sitta och läsa pocketböcker. Idag sitter alla med sina smartphones och chattar på Facebook, säger hon.

Detta är ett mycket större problem än fildelning, menar hon.

– De som fildelar är ofta stora kulturkonsumenter och de köper också musik och film, säger hon.

Fildelning borde betraktas mer som att låna ut sin bok till en kompis och som en kanal att marknadsföra sig på. Ett exempel är den storsäljande författaren Paulo Coelho som lade ut sina böcker på fildelarsajter och på så sätt fick ännu fler som köpte hans böcker.

I samband med rättegången i tingsrätten mot Pirate Bay läste Unni Drougge in sin roman ”Boven i mitt drama kallas Kärlek” som ljudbok och lade ut på Pirate Bay. Den som ville kunde frivilligt donera en slant.
-Det gick väldigt bra, men jag inser att det inte fungerar för alla. Mitt utspel var ju ett politiskt statement.

Nu väntar nästa projekt, som hon sett fram emot länge. Hon ska skriva en pjäs om Oscar Wilde och hans pojkvän Bosie. Hon fascineras av Oscar Wilde.
-Jag läser allt jag kan komma över av och om honom och har en hel hylla full med böcker och filmer som har med honom att göra.
– Det är så underbart att vara klar med trilogin och nu få ägna mig åt det här. Det har jag längtat efter länge.

Unni Drougges hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Unni Drougge, intervju, böcker, Berit Hård, fildelning, deckare, litteratur