• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skivrecensioner

Skivrecension: Father John Misty – I Love You, Honeybear

23 januari, 2015 by Jonatan Södergren

johmisty

Artist: Father John Misty
Titel: I Love You, Honeybear
Betyg: 4

”She blames her excess on my influence
But gladly hoovers all my drugs
I found her naked with her best friend in the tub
And we sang Silent Night in three parts which was fun”

2012 hoppade den dåvarande trummisen Josh Tillman av Fleet Foxes för att släppa Fear Fun, hans första album under namnet Father John Misty. Då hade han redan släppt sju folk-flirtande soloalbum — med andra ord är han knappast än debutant — men han aldrig skrivit en kärlekslåt. Det vill säga, inte förrän nu.

I Love You, Honeybear har, precis som Fear Fun, producerats av Jonathan Wilson, och bortsett från slickt producerade True Affection så är ljudbilden även denna gång orkestral och retrobetonad. Han nämner själv John Lennon och Harry Nilsson som referenser. Det är ett konceptalbum där vår protagonist träffar en tjej som heter Emma; det leder till ett förhållande som präglas av lika delar sann kärlek och destruktivitet. Och likt alla frågetecken kring vad som är Josh Tillman och vad som är pseudonymen Father John Misty flyter I Love You, Honeybear friktionsfritt mellan satir och självironi, lekfullt historieberättande och uppriktiga känslor.

Egentligen räcker det med att bara bläddra igenom texthäftet för att inse Father John Mistys storhet (se förslagsvis textfragmentet ovan). Det är inte varje dag du snubblar över en låttitel som The Night Josh Tillman Came to Our Apartment. Att låten sedan överträffar förväntningarna, och rent av visar sig tillhöra de mest Wes Andersonskt charmiga sedan Foxygen fick oss att drömma om 60-talet i sin Scott MacKenzies-doftande hit San Francisco för ett par år sedan, visar att det även finns gott om musikalisk substans. Låtarna må handla om kärlek, men de är dränkta i signerad Father John Misty-cynism.

Bästa spår: Chateau Lobby #4 (in C for Two Virgins), The Night Josh Tillman Came to Our Apartment, Bored in the USA

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Father John Misty, Fleet Foxes, I Love You Honeybear, Josh Tillman

Skivrecension: Viet Cong – Viet Cong

19 januari, 2015 by Redaktionen

vietcong

Artist: Viet Cong
Titel: Viet Cong
Betyg: 4

Du har redan hört genomfenomenala singeln Continental Shelf, en av förra årets allra, allra bästa låtar, och har du inte det bör du genast be om ursäkt till samtliga av dina mediespelare för din underlåtenhet.

När intensivt turnerande Calgarybandet Women upplöstes efter ännu ett, av alldeles för många, bråk, gick två av dess medlemmar vidare och startade Viet Cong. Efter förra årets kassettband Cassette samt ovan nämnda singel följer de nu upp med ”riktiga” albumet Viet Cong. Den här gången ska ingen missa något. Ni får inte.

Låtarna här är blott sju till antalet, men i gengäld är deras beståndsdelar desto fler. Ett parti övergår sömlöst till ett annat parallellt med experiment efter experiment. Man upplever det som en livscykel från födsel till bortgång, allt till tonerna av ett The Jesus & Mary Chain på besök i Postcard-tida Glasgow. Om vi ponerar att livscykeln är avsiktlig är det motsägelsefullt att de sista tre låtarna är de mest poporienterade, och avslutande Death snudd på glättig, åtminstone de första fyra av dess elva episka minuter. Ett illa dolt sinne för mörk humor såväl som illa dold briljans hos ett fascinerande band.

Bästa spår: Continental Shelf, Pointless Experience, Silhouettes

Text: Tommy Juto

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Calgary, Continental Shelf, Postpunk, Viet Cong, Women

Skivrecension: Panda Bear – Panda Bear Meets the Grim Reaper

14 januari, 2015 by Redaktionen

Layout_11_A_FINAL_Corr

Artist: Panda Bear
Titel: Panda Bear Meets the Grim Reaper
Betyg: 4

Vad göra när Döden knackar på din dörr? Fly eller illa fäkta? Inte Lennox. Han tacklar döden genom att göra ett popalbum.

Noah Lennox är mest känd som grundaren till popkollektivet Animal Collective men har som soloartist släppt fem album under namnet Panda Bear. Med Panda Bear Meets the Grim Reaper börjar ett nytt kapitel i Lennox-sagan.

En cancersjuk pappa har lämnat avtryck på den unge musikern. Panda Bear Meets the Grim Reaper är mörkare i tonen och dystrare än tidigare alster. Tropic of Cancer handlar om Lennox far som nyligen gick bort i cancer – “And you can’t get back, you want come back, you can’t come back to it”.

En nedstämd Panda Bear filosoferar över livets oförutsägbarhet och sjunger i moll. Panda Bear Meets the Grim Reaper markerar en ny musikalisk riktning. Tropic of Cancer och Lonely Wanderer smärtar med sitt vackra harpspel och piano. Boys Latin och Butcher Baker Candlestick höjer pulsen med vacker och fartfylld vokalmusik; där sången har ett bärande element; allt inramat av tung synth och bas.

Det är lekfullt och livaktigt. Lennox utforskar musikens okända vrår. Hundar ylar, vatten porlar och svanar sjunger. Musik, sång och text blir till poesi i hans händer. “Upon the gusts he glide, brittle mind, gentle mind, toward a bigger sign, everytime, everytime, so much for the safest vibe, but he burns like a blaze inside”. Lennox berör med sin silkeslena Beach Boy-pop.

Men med för få överraskningar och för svaga melodier kommer den aldrig upp i föregångarna Tomboys och Person Pitchs verkshöjder. Skivan är annorlunda. Mer än ett avslut markerar den en början på något nytt. Dödsängeln må han tagit hans pappa, men Lennox sprudlar fortfarande likt ett barn av liv och lekfullhet i musikens outtömliga salar.

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Noah Lennox, Panda Bear, Panda Bear Meets the Grim Reaper

Skivrecension: D’Angelo – Black Messiah

19 december, 2014 by Redaktionen

dangelo

Artist: D’Angelo
Titel: Black Messiah
Betyg: 4

Black Messiah är en bländande uppvisning i musikalisk skicklighet och talang av soullegenden D’Angelo, en skiva fylld till bredden med kärleksfull soul och hård experimentell hiphop. Lika politiskt kraftfull som personligt intim.

Efter magnifika Brown Sugar från 1995 och mästerliga Voodoo från 2000, en häxbrygd av svart soul och bubblande funk, har D’Angelo återvänt till musikscenen. Efter framgångarna med de två första albumen försvann han i en dimma av droger och prestationsångest.

Hans återvändo är efterlängtad. D’Angelo är ihågkommen inte minst för den legendariska världsturnén som kom strax efter Voodoo-releasen. Black Messiah införlivar alla högt ställda krav.  Likt en svart messias välsignar han oss med skön soul, psykedelisk rock och experimentell hiphop. En lyrisk Questlove twittrar – ”the Apocalypse Now of black music.”

D’Angelo målar upp en mörk och dyster bild av det politiska världsläget. Dödskjutningen i Ferguson där en polis sköt en svart man utan att bli åtalad har påskyndat skivreleasen. Soullegenden sjunger om religiöst tvivel och politisk pessimism. Det är raskamp och krig. 1000 Deaths är en rebellisk antikrigssång med distade mikrofoner och akustisk gitarr. I andra låtar blir han mer personlig och öppnar sitt hjärta för lyssnarna. Really Love och Betray My Heart är vackra kärleksballader om cementerad kärlek och svek.

Black Messiah är ett starkt tredje album, ändock inte på samma nivå som Voodoo. Här finns starka, egensinniga melodier, slagkraftiga texter och ljudeffekter byggda lager på lager. Raparna Q-Tip och Kendra Forster har hjälpt honom att forma orden Musiken har en tydlig framåtrörelse. Skivan överraskar och driver fram likt en virvelvind. Mot övriga soulartister sticker D’Angelo ut då han vägrar se bakåt. Det finns inget då, bara ett nu och ett sen. Och när D’Angelo bjuder in tackar jag självklart ja “I just wanna take you with me, to secret rooms in the mansion of my mind / shower you with all that you need.”

Text: Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Black Messiah, D'Angelo

Skivrecension: The Smashing Pumpkins – Monuments to an Elegy

8 december, 2014 by Jonatan Södergren

pumpkins

Artist: The Smashing Pumpkins
Titel: Monuments to an Elegy
Betyg: 3

Det var när bandet inför släppet av Oceania gav en spelning på Annexet, och fullständigt manglade sönder den med trista gitarrer, som jag gav upp hoppet. I snart ett decennium har Billy Corgan trots försök efter försök bara blivit mer och mer uträknad. Men kanske, kanske är det på tiden att han får upprättelse.

Monuments to an Elegy är tveklöst det bästa The Smashing Pumpkins släppt ifrån sig sedan de — förvisso utan originalmedlemmarna James Iha och D’arcy Wretzky — återförenades 2006. De kanske inte kommer upp till samma nivå som storhetstiden på nittiotalet, med album som Siamese Dream och Mellon Collie and the Infinite Sadness, men till skillnad från både Zeitgeist och Oceania känns Monuments to an Elegy som alstret av ett band som inte bara försöker återupprepa sig själva som de en gång var. Det verkar rent av som att Corgan haft kul när han spelat in albumet. Måhända är det därför han släppt in Mötley Crüe-trummisen Tommy Lee i studion.

Och att Monuments bara sträcker sig över trettiotre minuter gör det till det mest lättlyssnade de någonsin släppt ifrån sig. Visserligen hade de gärna kunnat skippa en låt som Anaïse!, men det kompenserar melodierna i Being Beige och syntharna i Run2me för. Monuments to an Elegy är ljudet av ett band släpper garden och fria från förväntningar hittar tillbaka till någon slags vitalitet.

Bästa spår: Being Beige, Run2me, Drum + Fife

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Mouments to an Elegy, The Smashing Pumpkins

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 94
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 252
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Stormen – ska jag skratta eller gråta?

Stormen Betyg 2 Global premiär på … Läs mer om Filmrecension: Stormen – ska jag skratta eller gråta?

Teaterkritik: You’re the Color of Love – Om konsten att leva – En personlig, musikalisk och livsbejakande föreställning – med passion, humor och hjärta

You’re the Color of Love – Om konsten … Läs mer om Teaterkritik: You’re the Color of Love – Om konsten att leva – En personlig, musikalisk och livsbejakande föreställning – med passion, humor och hjärta

Osedvanligt mogen debut med stämningsfulla klanger och uppiggande beat – Mystery of the Mind av Eskil Roos

Eskil Roos Mystery of the … Läs mer om Osedvanligt mogen debut med stämningsfulla klanger och uppiggande beat – Mystery of the Mind av Eskil Roos

Ohederlighet, påhitt och sociala koder genererar ohanterliga dilemman – Marsvinshästar på Teater Jaguar

Manus och regi: Amelie … Läs mer om Ohederlighet, påhitt och sociala koder genererar ohanterliga dilemman – Marsvinshästar på Teater Jaguar

Filmrecension: Kokuho – Ett färgsprakande episkt mästerverk

Kokuho Betyg 5 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Kokuho – Ett färgsprakande episkt mästerverk

Dansteaterverk omväxlande konstnärligt, kul och konstigt – Peer Gynt på Folkteatern

Av Henrik Ibsen Översättning och … Läs mer om Dansteaterverk omväxlande konstnärligt, kul och konstigt – Peer Gynt på Folkteatern

Nyinspelningar av tajt band vars solister skiner – Kvartssamtal med Gibrish

Gibrish Kvartssamtal … Läs mer om Nyinspelningar av tajt band vars solister skiner – Kvartssamtal med Gibrish

Filmrecension: Digger – imponerande roll-prestation av Tom Cruise, som vi aldrig sett honom tidigare

Digger Betyg 4 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Digger – imponerande roll-prestation av Tom Cruise, som vi aldrig sett honom tidigare

Filmrecension: Knife: The Attempted Murder of Salman Rushdie – berör på djupet och handlar om oss alla

Knife: The Attempted Murder of Salman … Läs mer om Filmrecension: Knife: The Attempted Murder of Salman Rushdie – berör på djupet och handlar om oss alla

Filmrecension: Fjord – lite för kall och lite för många teman som snurrar runt på ytan

Fjord Betyg 3 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Fjord – lite för kall och lite för många teman som snurrar runt på ytan

Roas av hängiven ensemble som spetsar Shakespeare med sanslösa scener och smarta repliker – Trettondagsafton på Göteborgs Stadsteater

Av William Shakespeare Bearbetning: … Läs mer om Roas av hängiven ensemble som spetsar Shakespeare med sanslösa scener och smarta repliker – Trettondagsafton på Göteborgs Stadsteater

U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades

U2 - photo credit Rich Fury U2 firade … Läs mer om U2 firade 50 år genom att återvända till skolan där bandet bildades

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in