Skivrecensioner

Erik Palmberg

Faces

4

Inspelas 22/11 2023 och 19/4 2024 i Riksmixningsverket Stockholm + Yardhouse Studio22/11+ 5/4 2024

Prophone (Naxos)

Releasedatum: 22/11 2024

Detta är tredje albumet från en kvartett som existerat under Erik Palmbergs ledning sedan 2018. Åtta tiondelar av materialet på nya skivan signeras den lysande trumpetaren som också spelar flygelhorn. Jag har hört Palmberg live med exempelvis Horncraft (fick högsta betyg här för senaste skivan) och kvartetten Lexingtone. Han ingår dessutom i diverse storband, bland andra återuppståndna Radiojazzgruppen och Blue House Jazz Orchestra. På plattorna utgivna i eget namn omges han av pianisten Anton Dromberg, basisten Niklas Wennström och bakom trummorna sitter Sebastian Vogler. Låtarna på Faces har oftast arrats i en gemensam process, fast kan antas att Palmberg agerat producent även om uppgift om vem som skött sysslan saknas.

Dromberg ingår i gitarristen Alf Carlssons Quartet (kunde höras nyligen på Unity), Bear Garden och har en duo med sångerskan Anna Berglund (recenserad här). Niklas Wennström på kontrabas har gått under min radar. Hans cv innefattar samarbeten med den legendariske bandledaren Fredrik Norén, medverkan i Elin Forkelids och Kristin Amparos grupper med mera. Enligt uppgift har han lirat med flera ur vår jazz-elit vilket inkluderar turnerande i Europa och USA. Tyskfödda trumslagaren spelade med toppnamn i USA innan han flyttade till Stockholm. Hans tillförsel av rutmer har hörts med bland andra Nils Berg, Oskar Schönning och Karl Martin Almqvist.

Musiken på Faces kan definieras i termer av boppigt igenkännbar puls, ett europeiskt mer utforskande tonspråk plus lyriska anslag vilka doftar nordiskt. Blir varse att det ibland spontant lämnas utrymme åt improviserade sekvenser. Enligt dem själva stärker processen var och ens betydelse för helheten. Recenserade föregångaren i Orkesterjournalen. Minns att jag i högre grad berömde trumpetspelet än förmågan att hela tiden få till slagkraftiga låtar, på en platta som faktiskt vann läsarnas omröstning om Gyllene Skivan och lovordats även internationellt. Nu befäster Palmberg sin ställning bland eminenta instrumentalister, även om konkurrensen är mördande. Tänker på Peter Asplund, Karl Olandersson, Anders Bergcrantz, Goran Kajfes, Emil Strandberg med flera. Och överlag omfattar berömmet denna gång också hantverket att skriva jazzigt kluriga eller pulserande original.

Inledningen förvånar. Beatbaserad närmast punkjazzig nerv fångar mig. Gillar skarpt det suggestiva drivet. Lyssnaren blir upplyst om att kompositörens låtar delvis signalerar en ny inriktning, tillkommen efter samtal med medmusiker (vilka Palmberg ser på som bandmedlemmar) under omfattande turné. Visst är lyhörd rytmsektion och melodimakaren vid flygeln synnerligen delaktiga. Har emellertid en marginell men ändå relevant invändning. Den är identisk med hur Karl Olanderssons senaste album med dennes drömkvartett konstruerats. Anser att instrumentalisterna den utsökte bleckblåsaren omger sig med borde fått större utrymme, inte minst Anton Dromberg. Blir förtjust i vad han företar sig i teman och hade velat haft mer av den varan.

Behind The Clouds kännetecknas av sin experimenterande fragmentariska stil. Låter ödesmättat med spansk touch. Snirklande sound med tuggmotstånd påminner om vad nämnda Olandersson stundom ägnar sig åt. Låter i mina öron tämligen esoteriskt. Birch Trees däremot har ett välgörande intro på flygeln, vars melodi indikerar en piggt framåtskridande blues. I en låt som svänger får vi dessutom ett välkommet bas-feature.

Att ekvilibristiskt anlagd bopp behärskas framgår med önskvärd tydlighet på energifyllda Hits And Misses, medan vald standard som avlöser är en annan höjdpunkt genom sättet den sträcker ut. Anton Dromberg står för det fyndiga arret på I Remember You (V. Schertzinger). Samma lyriska omdöme bör appliceras på den luftigt, skenbart trevande, balladen betitlad Silver Moon. Utgår från att här kryddas det med engagerande improvisationer.

Tord Gustavsen Trio

Seeing

4

Inspelad i södra Frankrike hösten 2023 (Studio La Buissonne)

Producent: Manfred Eicher

ECM (Naxos)

Releasedatum: 20/9 2024

Fick en bunt recensionsex. från Naxos tidigt i höstas som jag inte haft tid eller ro nog att gå igenom tidigare. Kan tänka mig att denna cd är den mest lättillgängliga. Minns norrmännen i Tord Gustavsen Trio från en sen kvällskonsert på YSJF. Gillade dem då och tycker lika mycket om pianotrion på nya skivan, som kännetecknas av maximal omvårdnad om detaljer jämte intuitivt samspel, på bekostnad av energin och antydan till svängiga tongångar som märks live. En kontrast som pekas ut av trions ledare. Styrkan i Seeing sägs vara dess återhållsamma tempo, något som kännetecknar i princip varje melodi. Detta är tionde albumet för pianisten på ECM fast första gången trion besöker studion i Frankrike. Vid sin sida har han som vanligt Steinar Raknes på kontrabas och Jarle Vespestad på trummor.

Aktuella skivan signalerar enligt uppgift ett nytt intrikat kapitel i trions karriär genom sin koncentrerade form, sin lyriska approach. Det grävs djupt i en unik mix av kammarjazz, blues, gospel, kyrkomusik samt skandinaviska folkmelodier. Vi får fem original av Gustavsen, två koraler av Bach, en traditionell norsk psalm, plus koral från engelskt 1800-tal betitlad Nearer My God, to Thee”. Pianisten förklarar att deras koncist uppbyggda samverkan inte lämpar sig för solistiska utflykter, däremot finns gemensamt framtagna improvisationer med liksom subtila interaktioner mellan pianist och basist, vars samspel bygger på kontrapunkt.

Tord Gustavsens anslag lockar in lyssnaren i hans musikaliska universum. Istället för vassa kanter och sprakande energi möts du av omsorgsfull och till synes sömlös bearbetning av melodier, vilka framskrider överlag i extremt långsamt tempo. Visst kan man erinra mot bristande balans om man ska vara petig. Fokus finns hela tiden på kompositören vid flygeln medan hans rytmsektion får måla med komplementfärger. Ett förhållande norrmännen delar med flera andra pianotrios.

Inledande hymn arrad av Gustavsen är en fullträff, titelmelodin en juvel och andaktsfulla stämningen i efterföljande koral av giganten Bach mycket njutbar. Den konsekventa, aningen kompakta atmosfären lättas upp elegant i femte melodin, också en koral. Dock kvarstår i Auf Meinem Lieben Gott den dröjande känsla som är signum för Seeing. Musicerandet symboliseras av ett noggrant avvägande kring subtila detaljer. Vispar används flitigt och enstaka gånger bryter basgångar igenom och hamnar i framkant. Tycker mig skönja influenser från Bill Evans, Dollar Brand, Keith Jarrett, Jan Johansson och kanske också Vijay Iyer som jag hörde i höstas på Fasching i över två timmar.

Det otroligt spröda och ändå, som det framstår, självklara i denna innerliga musik fängslar. Exceptionellt långsamma tempot firar triumfer i särskilt Extended Circle och Piano Interlude – Meditation som avlöser. Dessa alster får mig att förnimma korta stunder av en barndom utan bekymmer. Som att förflyttas till ett minne av en guppande luftmadrass vid en havsvik när det är stilla bris, oansenliga vågor. Den avskalade skönhet som konstituerar avslutande stycket (idé som kom till pianisten under soundcheck i Seattle) är av enastående magnitud. Borde bli en hit utanför den exklusiva ECM-världen.

Det är lätt att bli lyrisk över välbehaget som genomströmmar lyssnaren. Vad pianotrion åstadkommer på ett 4+ album är idealisk musik för oss som behöver varva ner Det är vackert, visuellt och gjort i en extraordinärt utsträckt form utan virtuos glans. Väldigt avstressande och inbjudande musik vars sound på intet sätt speglar vår problematiska samtid. Snarare en attraktiv motbild!

August Eriksson

Overgrown & Intertwined

4

Inspelad under konsert på Musikaliska kvarteret 16-17/3 2024

Inspelning och mixning: Gustav Alte

Producent: August Eriksson

Varva Records

Releasedatum: 22/11 2024

August Eriksson är den senaste kontrabasisten i Ellas kapell och han har spelat med bland andra Isabella Lundgren och gitarristen Agnes Persson. På sitt debutalbum tar han klivet in i komponerandet genom att lansera sju original i livetappning. Detta skedde under ett exklusivt gig på Blinda tigern. Vill omgående komma med ett utlåtande om ljudkvalitén. Gustav Alte förtjänar en guldmedalj för sin insats att fånga energin, klangen från varje instrument. Att lyssna i förstklassiga hörlurar känns som vore man på plats och suger åt sig vad som händer. 28-åringen från Södertälje basar för en hängiven sextett vars sättning är lite udda. Två saxofonister ingår liksom gitarrist men ingen pianist, däremot kompletterar vibrafonist. På blås hörs tenoristen Jonas Liljeberg (Svenska Folkkvartetten) och Karolina Almgren (Sisters of Invention, Karolina Almgren Kvintett) på sopransax medan vibrafonist-virtuosen heter Jesper Söderqvist och elgitarristen Davis Kontra. I rytmsektionen huserar bandledaren tillsammans med trumslagare Okko Saastamoinen.

Musiken beskrivs i termer av reflekterande, opolerad och frodig med otyglade improvisationer jämte fokus på samspel, explosioner och stämningsfulla passager. Enligt mina öron står hans sound på tre ben. Först och främst elastisk bopp genomsyrad av Blue Note – katalogen från 60- och 70-tal inklusive influenser från West Side Story. Därutöver doser av ECM-stuk och yster fri jazz bag. Vad beträffar specifika referenser som poppar upp hos mig, skulle de kunna vara en kombination av slumpens skönhet och medvetna val influerade av studier. Kuriöst nog snappade jag upp rubrik från kollega vars omdöme var rakt motsatt, eftersom han ansåg albumet vara nyskapande.

Dokumentationen av konserten inleds som sig bör med ett både frejdigt, pregnant och inkännande solo på kontrabas. Blir förtjust i den böjliga tidlösa be bop som därefter tar vid. Sannolikt för att det gynnar liveformatet är längden på låtarna rejält tilltagna. Solister avlöser varandra när kompositioner byter skepnad längs vindlande upptäcktsresor. Uppskattar hur temperament växlar liksom vilka instrument som exponeras och avlöser i uttrycksfulla solon. Speltiden är som sagt generöst tilltagen, vilket innebär att teman kan sträckas ut, kan förändras på fascinerande vis. Cd:n innehåller närmare sjuttiotre minuters musik inklusive applåder. Att det liras live skänker den otyglade musiken en okonstlad och ytterst vital dimension, anmärkningsvärd nerv. August Eriksson styr skeendet med stadig hand utan att påföra något dominerande raster.

Elva minuter långa In Search Of med kreativa tillägg av Söderqvist tillhör de utförligt sammansatta alster vilka gör mig upprymd. I den därpå följande Solemn är det istället Almgrens sopransax som tar över. I en annan sekvens spetsar jag öronen för Liljeberg jambetonade utflykt á la Sonny Rollins. Flera av saxofonisternas energiska sekvenser minner om frihetssträvande banbrytare på 60-talet och framåt. Hur dessa ikoner låter på liveskivor inspelade på jazzklubbar med elektrisk stämning.

Versionen av Lulu´s Back In Town rymmer drygt tio minuters oförblommerad spelglädje. XPSR kastar i omgångar melodiska bottenplattan över bord. Pendlar emellan yster fri jazz-bag och inslag av sökande ECM-estetik. Man slungas ut i obanad terräng och i andra delen blir det rejält utflippat när ensemblen hamnar utanför snitslade spåret. Tuggmotstånd uppstår, åtminstone hos oss som inte är inbitna fans av spräck. Re:wild å andra sidan är en soft, smeksam sak. Intensiva anslaget lättar radikalt ett par minuter innan ett kantigt utbroderat solo av Kontra tar vid, vilket i sin tur avlöses av feature från sextettens kvinnliga medlem. Errol Garners signaturmelodi har valts som avslutning trots avsaknaden av piano. Tolkningen utvecklas till en triumf för vibrafonist och Saastamoinen på vispar.

Unge bandledaren övertygar i egenskap av målmedveten instrumentalist. Att rytmsektionen genomgående förtjänstfullt ramar in ett extremt luftigt sound ska understrykas. Hans stabila sound antingen omsluter eller håller sig mottaglig för öppningar. Låtskrivaren och arrangören August Eriksson är spännande med sin smältdegel av referenser. Ska bli intressant att se hur han fortsättningsvis utvecklas när han förkovrat sig än mer i hantverket.

OBS 15/1 äger releasekonsert rum på Fasching.